Hola, mina vänner!
Ett inlägg idag också. Jag slutar då aldrig förvåna. Kul tjej.
Dagens största händelse var att jag höll på att bli av med mitt huvud. Det var åtminstone otroligt nära. Nära skjuter ingen hare och det var ju tur det.
Jag delade reklam i trapphusen med hiss idag och jag bad inte ens om det utan blev bara tilldelad det. Det är i de husen som det luktar redig, hemlagad husmanskost. Det bor mest äldre där som använder söndagsporslin och äter efterrätt. Jag skulle inte ha något emot att bli inbjuden till någon av dem. Men det är en helt annan sak och handlar om att jag är hungrig dygnet runt.
Jag kommer nerrusande för en trapp och ska precis tilldela en lägenhetsdörr det senaste Lidlbladet. Jag böjer mig fram och då plötsligt, helt utan förvarningar, slängs dörren upp med världens fart. Jag hann precis rycka undan mitt klotformade huvud. Jag förväntade mig att möta en blodtörstig reklamutdelare-dörr-mördare men inte. Det var en kvinna i fyrtioårsåldern som först såg på mig, riktigt häpet, och sedan började gallskrika. Jag blev så chockad att jag gjorde detsamma. Där stod vi som två fån och skrek åt varandra i ett trapphus. Tack och lov avtog det snabbt och övergick istället till hysteriskt skratt. Hon försäkrade mig om att det inte var meningen, att hon inte hade det för avsikt. Det kändes tryggt att veta. Slut.
I fortsättningen ska jag vara en aning mer försiktig med var jag placerar skallen.