Hej.

Ida, också kallad 1. "fuskare på killerboll" eller 2. "pepparkakshusförstöraren".
Vi skall utreda dessa titlar så att vi får rätsida på detta.
1. Okej, jag har fuskat en gång och visst, jag är medveten om reglerna. Jag sprang med bollen. Det är mitt främsta brott, just att jag sprang med bollen. Fruktansvärt misstag! Borde jag inte gjort, nej. Detta hände på fritids. Men till och med när jag kommer in på dagis så ropar de äldre barnen: "du fuskar på killerboll!" Jag kontrar direkt och säger något så intelligent som att: "nähä, gör jag väl inte!" Men de vet redan den bistra sanningen, de går inte att lura. "Johoo, du sprang med bollen!" Så, ett tips, fuska inte! Barn är mästare i genomskådning.
2. Detta namn är faktiskt inte det minsta berättigat för det var egentligen inte jag, utan ett barn. Men jag fick skulden för att ett pepparkakshus raserade. Dess sidor bröts av och blev en aning svårlagat. Skorstenen, ena väggen och en bit tak. Trots att detta inte berodde på mig så springer de små barnen och gömmer sig när jag kommer, för i deras ögon är jag pepparkakashusmassakern! Hemskheter!

När jag kom hem så satte jag mig vid datorn. Åtminstone bredvid datorn och väntade på att mamma skulle bli klar. Plötsligt tittar hon på mig och skrattar. Först tror jag det är för att jag sjunger barnsånger, men det är visst inte hälften så roande som min... frisyr! Jag frågade henne, vänligt men bestämt, "vad skrattar du åt?" Sanningsenligt svarade hon: "din frisyr!" .. "Jaha, och vad är det med den?" undrade jag och rynkade ögonbrynen. "Ja, först jätteplatt och slickat och så står det ut vid öronen." Hon visar då med händerna, drar luggen så platt hon bara kan och måttar sedan en halvmeter från huvudet vid öronen. Ja, tack så mycket.


Pepparkakshusmassakern med rolig frisyr.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0