Jag tänker för mycket, det gör jag verkligen. Alla tusentals om och men, varför, kanske, hur, vad resulterar alltid i detsamma. Jag blir löjligt deppig. Inte deppig så att det känns som om hela livet är trist, grått och tråkigt. Mer som så att jag tappar lusten för att göra saker och känner mig dålig, riktigt sämst. Men det går att leva med. Hellre att jag känner mig alldeles tillplattad och värdelös än att jag hatar allt runt omkring mig, för det gör jag inte. Jag har massvis med saker att vara tacksam, glad och lycklig för. Det gäller just när man är lite nere att plocka fram de tingen. Finns det ingenting i ens närhet får man väl tänka ett steg längre.
Jag har möjligheten att varje morgon se ut genom fönstret med förväntan inför en helt ny dag. En alldeles ny fläckfri dag! Jag kan sitta på altanen och höra fågelkvitter, jag kan dra in doften av Mozart - vilket jag älskar och jag kan känna regnet mot mina bara armar. Jag kan ställa mig mitt i skogen och skrika ut min förtvivlan utan att någon hör. Jag kan skratta, jag kan känna sorg, saknad, glädje och missmod.
Jag tycker om att gå på grus som knastrar. Jag tycker om att gräva i sandlådor och sova på studsmattan. Jag tycker om att känna mig behövd och betydande. Jag tycker om att gråta av lättnad och jag tycker om att smälla de små bubblorna på skyddsplast. Jag tycker det är helt underbart med ett litet barn i knäet, jag tycker om att omfamnas av de små, små knubbiga armarna. Jag tycker om närhet, egentligen. Jag tycker om ärtsoppa och saltgurka. Jag tycker om soliga vårdagar. Jag tycker om regnets smatter och åskans mullrande. Jag tror att jag tycker om ensamhet. Jag älskar att göra människor glada.
Jag avskyr att såra människor i min närhet. Jag avskyr att såra någon överhuvudtaget. Jag avskyr att jag har så svårt att visa vem jag egentligen är. Jag avskyr snö, sjöar, mitt rum och allt som blir fel. Jag avskyr att vara ung och dum. Jag avskyr min envishet. Jag avskyr när jag själv orsakar att allt går utför. Jag avskyr när jag säger fel saker och jag avskyr att göra bort mig. Jag avskyr att vara instabil, osäker och båtar.
Snälla, glöm inte bort mig.