När vi uträttat lite nödvändigheter steg vi in på biblioteket. Mina vänner, jag trivs som fisken i vattnet. Jag formligen älskar att dra in lukten, spatsera runt mellan hyllorna och dra ut bok efter bok med uppseendeväckande pärm. Det är en härlig känsla som jag tycker så mycket om.
Min första upptäckt var att jag har totalt växt ifrån ungdomsböckerna. Det är faktiskt riktigt ledsamt. Jag har alltid varit stormförtjust i att läsa lite smått naiva ungdomsromaner med ungdomskärlek som en röd tråd rakt igenom. Först och främst konstaterade jag att det löjligt lilla urvalet de hade just på de böckerna för "äldre ungdom" hade jag avverkat ungefär 60% av böckerna och minst 75% har någon gång legat hemma och skräpat i någon plastpåse. Jag läste baksidorna på några som såg lite smått läsvärda ut. Men snart hörde jag rösterna inom mig med stark skepsis säga: "Men snälla Ida, vad är det du håller i? De här böckerna lånade du när du var tolv, tretton år." Och det är sant. Jag läste min första s.k vuxenroman vid fjorton års ålder. Det var Kajsa Ingemarssons 'gula citroner' eller något i den stilen. Jag älskade den.
Nej, det var bara att ge upp och se över skönlitteraturen som prydde väggar, golv och tak. Nu i efterhand ångrar jag att jag inte följde mammas råd att: "men snälla någon, ida, gå och säg vad du vill ha så plockar de ju fram det...!" För jag hittade väldigt få böcker. I vanliga fall brukar jag balansera 10-15 böcker på armarna och vingla fram till disken.
Idag fick jag med mig fem. Och det var knappt.
Två böcker om livet som vuxen, innehållande: barn, seperation, krassligt förhållande och dylikheter. En bok om att ge svar på tal vars baksida fick mig att fånigt stå för mig själv och flina. En bok om en hel hop med folk i ett hus. Jag fattade ingenting men tog den bara för "jag-måste-ha-skullen". Och så en bok som skulle vara rolig med ironisk ton.
Okej, sade jag.
Nu har jag skoskav igen.
Det kommer sluta med att jag får skaffa mig ett par foppa.
Nej, det skulle aldrig hända.
Det luktar bränt gummi.