Kvällar/nätter är den mest fullspäckade tiden på dygnet för min del. Halv tio igår for jag iväg tillsammans med mor och far och fiskade. Fick bara lite småskit, men jag upptäckte en sak. Draget jag snodde av pappa i lördags kan inte vara annat än mitt vid det här laget. Han har i stort sett aldrig använt det, otur för honom, för det är suveränt. Det är ett aborrfärgat skeddrag, atom 12g. I lördargs fick jag ju både regnbåge och gädda på det, samt en och annan småhaj. Igår fick jag en aborre på samma drag.
Dessvärre är jag lite otursam. Jag var nära att bli av med det mer än en gång. Jag kastade fast mig i ett träd (då jag även kunde höra min metande mor säga tröttsamt, men tyst; "amatööör") och fick bottennapp. Men draget är kvar och det är min ögonsten.
När jag kom hem duschade jag, skar äppelbåtar och satte mig därefter på mitt rum och läste. Lampan släckte jag inte en minut före halv tre och nu har jag kommit mer än halvvägs. Bra bok med seg början. När jag väl skulle somna uppstod det dock ett problem. Min kropp var inställd på att det började bli morgon och jag var hungrig. Frukosttime, tänkte jag och beslöt mig för att "om jag inte somnar inom loppet av en kvart, då går jag ner och inspekterar innehållet i våra aluminiumfärgade skåp i köket". Men det blev det ingenting av med. Jag somnade och sov som en stock fram till tjugo över tio.
Känns ovant/underligt att inte vara på jobbet vid den här tiden. I vanliga fall skulle jag ha ätit lunch om 45 min och nu skulle vi ha varit ute och lekt med ungarna som givetvis skulle skadat sig på ett eller annat sätt.
Visst ja, jag har ju inte berättat om olyckan som hände sista dagen, en kvart innan vi skulle gå in och äta. Ett av de mindre barnen sitter i en cykelkärra och filosoferar på det där viset som bara barn gör, helt omedvetet om vad som komma skall. Två av de äldre barnen, helt av misstag, kraschar rätt in i honom. Vad händer?
Jo, han far handlöst framåtstupa och knackar käften i asfalten. Det blöder något alldeles förskräckligt, där kan vi snacka blodflöde! Senare upptäcker vi att minst en tand slagits snett och 'körts upp'. Lille vännen somnar med en biffig fläskläpp och sover fram till det att en av hans föräldrar hämtade honom.
Olyckor händer så lätt.
Idag får vi cypriotiskt besök framåt eftermiddagen, ska äta och bruka umgänge. Jag kommer nog inte förstå vad alla säger.. "det komma vara rena grekiskan" .. Nej, det var ett lågt skämt. Vi stryker det för vårat inre.