Kvällens lektion var alldeles superb. Någorlunda svalt ridhus, efter en stund en mycket samarbetsvillig häst, mycket nytt, mycket viktigt. Jag skulle aldrig i mitt liv byta bort min älsklingshäst.
Att lägga på minnet efter kvällens lektion:
- man kallar inte en häst istadig om det inte är som så att han inte går framåt.
- blunda, känn.
- det är varken är eller ser proffsigt ut att byta sittben från lättridande, det är något man gör direkt.
- och så attans mycket mer. bara att lägga på minnet, eller jag ska ta och anteckna det innan jag somnar ikväll.

PÅ LÖRDAG blir det fiske med fam. J, ädelfisk minsann. Fy så superroligt.

Jag känner mig så depp inför imorgon. Jag har tjatat om det flera gånger nu, men faktum är att det känns riktigt sorgligt. Jag vill fortsätta jobba där. Jag vill inte skiljas från ungarna! Jag tycker om dem alla på ett eller annat sätt, att veta att jag inte får träffa dem något mer känns uselt. Här skulle jag ha gjort en ledsen smiley för att understryka att jag verkligen är jätteledsen, men det är mot mina principer, så jag låter bli.