Nu sitter jag hemma hos Saxin, vi har precis ätit mat och skall nu lära oss arabiska. Anledningen till det stordådet är att vi imorgon skall göra oss bekanta med ett busslass araber, jag har inte en aning om vad de pratar för språk. Det är mycket möjligt att de kan engelska, kanske till och med svenska. Men det gäller att vara om sig och kring sig.. och det skadar väl inte att lära sig en hälsningsfras från ett land där de äter med händerna.
Jag har så också idag blivit införstådd att Cypern är en ö och inte ligger i Egypten. Jag är lite geografiskt efterbliven utan att ens göra mig till, ganska underligt eftersom jag är så jättebra på allt annat.
Får se om det kanske uppdateras några rader lite senare, men nu ska jag göra något annat.. i den rosa tröja jag är iklädd (den är bara LÅNAD av Saxin, därför att i min hast glömde jag någon skön t-tröja).
Just ja, detta måste också tilläggas, allt kan ju inte bara vara roligt hela tiden.
Idag när jag och Saxin delade min reklam (ohja, hon var så vänligt lagd att hennes mamma tvingade henne att hjälpa mig) gick vi förbi huset, i samband med utdelningen, där arbogamordet inträffade. Det är polis avspärrning, barnvagn och leksaker står i den lilla trädgården, utanför staketet brinner ett antal ljus, lappar där de ber den nu skadade kvinnan att kämpa, gosedjur och annat. Vi stod där en stund, småpratade, tänkte och försökte förstå. Det är omöjligt att förstå vem som kan göra något sådant, verkligen fruktansvärt. Bredvid lekte ett av grannbarnen, bredvid denna 'minneslund', så nära, så tätt inpå. Sådant kan kännas så avlägset, man läser tidningsrubriker och tänker: "det där händer inte mig", som om man själv är befriad från dessa händelser. Så sker det plötsligt, innan man hinner blinka finns det där precis intill. Det är skrämmande, riktigt otäckt.
Ptja. Nu är jag nog klar. En veckas lov och jag är PEPP!
GodnattGodnatt!