artonde maj.

"Jag kan nita skiten ur dig."
Ja, det tror jag säkert. Jag tvivlar inte en sekund på att du är kapabel till det. Jag tar för givet att du aldrig skulle göra det. Jag vet att jag är provoserandets drottning, kanske är det skäl nog. Vad vet jag. Det är mycket möjligt att det bara är tomma ord, tomma ord som faktiskt någonstans känns, även om jag aldrig för mitt liv skulle erkänna det.
Kall och tom blick, men ändå knivskarp. Hånleende. Höjda ögonbryn. Armarna i kors. Kom inte nära.
"Du är sinnessjuk. Du borde läggas in på ett psykhem."
Kanske har du rätt. Du har ju sagt det några gånger. Upprepande måste väl tyda på någonting. Jag har blivit härdad. Gråter aldrig inför någon annan numer. Har lärt mig att vara kall, känslokall. Ett hjärta av sten, hur många gånger har jag inte hört det. Det är okej att avsky mig, känna rejäl bitter avsmak. Jag vet att jag inte är den du önskar. Jag är din personliga mardröm. Sammanbiten. Genomträngande smala ögon. Ständigt på min vakt. Aldrig några tecken på svaghet, för då är allt förlorat.
Erkänn aldrig att du älskar någon. Berätta aldrig hur mycket du tycker om någon. Visa aldrig vad du egentligen känner. - Allt det kan vändas mot dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0