Dagens händelser:
- vi moppade och än en gång gick min moped sönder. Vi hämtade den precis från lagning och for iväg, tro på sjutton att den tvärstannade två gånger, den andra gången vägrade den att starta. Roligt. På kuppen var jag ovanligt klantig och hade på mig mina nya skor utan strumpor. Jag fick fyra- fem blåsor på vardera for och numer är jag invalid. Jag har såväl också bränt både axlar, bröst (ja, inte brösten då va) och ansikte. Mitt hår är sönderblonderat och jag ser orange ut. Störtlöjligt. Någon som har lust att gräva min grav?
- vi åkte iväg för att bada och fiska framåt kvällningen. Precis när ett stycke barnfamilj ÄNTLIGEN lämnat stranden och bryggan tog vi vår chans att fiska. Det nappade och verkade riktigt lovande. Vad händer då? Självfallet blir vi bombarderade av äckliga små snorungar. Bil efter bil kommer, fyra stycken sammanlagt med flera ungar i varje. Var väl runt tio barn som förstörde vårt fiske. TACK, verkligen JÄTTETACK!
- vaxat Saxins ben, hon har gett smärta ett ansikte. Jag försökte vaxa min bikinilinje, det gjorde inte speciellt ont. Jag har bladat reklam. Sjungit singstar och en hel del annat ointressant.
Nu duschar Saxin och jag sitter själv med mina tankar.

Det är dumt att lära känna någon och det är korkat att fästa sig vid någon och det är riktigt idiotiskt att tycka om någon. Ingenting varar föralltid. Efter en viss tid går man skilda vägar. Lära känna någon, låta någon lära känna mig/dig. Värdelöst och till ingen nytta. Till slut mister vi varann i alla fall. Det går inte att göra någonting som helst åt saken. Det värsta är att det gör så förbenat ont.
Jag kan inte tänka på det utan att känna missmodighet.
Jag kan knappt tänka på det utan att mina ögon tåras.
Hopplöshet. Saknad. Panikartat.
Fy sjutton. Så uselt!