En liten uppdatering från datakunskapssalen.
Jag är sjukligt trött på min blogg, både gällande utseende och sälva bloggandet. Det finns ingenting som är bra och positivt längre. Fy, vad trött jag blir på allt det här. Jag är trött på allt just nu. Speciellt vädret. Det här är det mest avskyvärda väder som man någonsin kan tänka sig. När jag kom hem igår, strax före fem, var det redan mörkt.
Svart.
Nattsvart.
Då kunde jag inte annat än önska mig utomlands. Långt bort härifrån till något varmt ställe med sol dygnet runt. Vore så skönt att bara få tag i någon sista minuten, packa väskan, dra iväg. Men om vi nu skall vara realister så går det inte. Det är inte genomförbart. 16 år. För min del är det 1 år och fyra månader för lite. Nu är det som det är.
Just nu är vädret helt underbart. Datakunskapssalen har enorma fönster som vetter mot sjön. Det är disigt, nästan lite dimmigt, solen glimmar, sjön är blank - alldeles glasklar, trots den bruna färg träden antagit så är de en prydnad. I det här vädret, i det här ljuset, är alla vackra.
Men får man någon möjlighet att njuta av detta?
Nej.
Jag sitter instängd på datakunskapen. Förväntas göra något i Excel. Det finns så mycket annat och ändå är man bara tvungen att acceptera läget. Kan det bli värre?
Ja, det kan det. Mycket värre. Nu ska jag inte gå in på de afrikanska barnen därför att det är alldeles för långdraget. Man kan inte se det så. Man måste fokusera på den situationen man befinner sig i just nu.
En dag i taget.
Jag skulle vilja vara hemma just nu. Borsta Mozart som ivrigt trampar fram och tillbaka på gången. Låta radion spela några poppiga låtar som för länge sedan blivit uttjatade. Sadla. Slänga in lite hö åt Råttan. Släcka huvudlampan. Gå ut i solen, det underbara höstvädret som är på väg att slå över till vinter. Kall, kylig, mörk vinter. Hinna njuta en sista gång av hösten, ljuset. Rida iväg. Låta kinderna bli rödmosiga och iskalla av vinddraget. Dra in den kalla luften djupt i lungorna. Höra hur gruset knastrar under hans hovar.
Mh. Man blir ju lite skadad av att sitta instängd på det här viset.
Funderar på att hoppa av bussen hos mormor och morfar idag, fråga om de vill gå en promenad med mig. Men jag vet inte. Kanske vill jag bara hem. Ut i stallet. Mocka. Ta in djuren. Gå in. Dricka lite the. Sova.
Jag hoppas att vi skall börja göra om på mitt rum snart. Tapetsera om (!!), nytt golv, införskaffa soffa, soffbord, tv, dvd. Men som med allting annat som skall uträttas i vårt hem så lär det väl ta tid. Ingen idé att ha bråttom. Har jag tur så har vi kanske börjat om ett par månader.
Jag är hungrig.
Som alltid.
Fy, vad jag inte är sugen på att jobba. Usch. Har inte alls någon lust. Ibland måste man göra saker fast man inte vill. Men jag vill verkligen inte. Ta ett tag i kragen kanske.
Strypt.
På fredag blir det tekniska kvarn. Har jag nämnt det? Kanske. Minns inte alls. Slutar vid halv tolv vilket inte alls är illa. På måndag har vi studiedag. Kan förmodligen inte bli så mycket bättre.
Nu har jag gjort saker jag inte skall göra i 21 minuter. Det är illa. Riktigt illa. Fy.
Okej. Arbete.
Vill inte.
Måste.
Fy.