tisdag - lunch

Av kommentarer att döma på mitt tidigare inlägg så kan man ju lätt förstå att folk är mot mig. Verkligen jättemycket mot mig. Nästan så att man skulle kunna ana på ett eller annat sätt att de har bildat en pakt. Mot mig! Skamligt! Riktigt dålig stil. Som om jag verkligen vore dålig på poker. Det är ingenting annat än en stor lögn. En stor, fet, jättelögn. För jag är jättebra. Det är inte skryt utan ren och skär fakta. Jag är faktiskt bra. Nästintill proffs. Riktigt skicklig. Ja, faktiskt. Rentav skicklig är jag. Men så kommer det då avundsjuka människor och säger att jag skulle vara sämre. Än dem! Liksom, hallå! Det är ju nästintill pinsamt. Ja, men så ser man ju då också vilka det är som har kommenterat. Det förklarar ju i och för sig en hel del om man nu tänker efter.
Saxin och Tommy.
Tillåt mig att skratta. Det hörs ju bara på namnen.
"Saxin - jag kan inte spela poker och jag vinner defintivt inte över Ida"
"Tommy - klart att Ida vinner över mig, jag ljuger om jag säger något annat"
Det är ju så lika att det nästan rimmar. Är det verkligen bara jag som hör det? Hur det klingar rätt och riktigt. Jubel.
Ursäkta om jag hetsar upp mig, men rätt skall faktiskt vara rätt. Ve den som säger någonting annat.
Nej, jag skojar bara. Eller alltså. Skojar gör jag inte. Jag är bäst på poker. Men jag är inte alls det minsta upprörd. Åtminstone inte så pass som det låter. Mina agressioner tar jag ut på Tommy via telefon. Det känns mer uppriktigt, så att säga. Okej, nu har jag faktiskt inte en aning om vad jag skriver om. Världens mest värdelösa babbel just nu. Vi återgår till någonting viktigt.

Jag sitter i lärarrummet och hamrar på en dator. Jag har fått förfrågan om jag är arg på datorn. Jag hamrar tydligtvis på tok för hårt. Men jag rår inte för det. Jag har alltid gjort så. Men nu försöker jag faktiskt hejda mig lite, ta det lite lugnt i varje nedtryckning och det skall noteras att det är svårt. Dagens i-lands utan tvekan. 
Jag känner mig så vuxen. Jag har rast till klockan 12, för övrigt. 

I morse steg jag upp åtta minuter över 6. Då hade jag sovit alldeles för lite och ville verkligen ingenting annat än att ligga kvar under mitt varma täcke och sova, sova, sova. Dock var detta inte ens ett alternativ. Sorgligt nog. Deprimerande värre. Jag slängde mig i duschen. Tvingade mig själv, drog och slet i mina armar, mitt hår. Ja, till slut stod jag där inne i alla fall och lät mig dränkas i varma strålar. På morgonen fryser jag och när jag kommer in i duschen fryser jag ännu mer. Så jag skruvade upp värmen. Och skruvade upp värmen. Och skruvade upp värmen. När jag kom ut såg jag ut som en skållad kräfta. Ja, på med lite kläder, borsta tänderna, slänga med en banan i väskan.
Tjocktröja.
Vinterjacka.
Mössa och halsduk. Vantar. 
Och så iväg. Ut i mörket. Kolsvart. Man såg knappt framför sig. Trädens konturer var vaga. Väldigt vaga. Och kallt något alldeles fruktansvärt. OCh klockan var inte mer än tjugo i sju. Pappa hjälpte mig att hitta fram för på något vis hade han lyckats roffa åt sig den enda ficklampan som hade ett någorlunda bra ljus. 
Jag kom fram till slut. Tre minuter försenad. Riktigt pinsamt. Nej, det var inte pinsamt. Jag skojade bara. 
Jag fick frukost. 
Och så full fart. Nu är det slut på det roliga.
Det finns bulle. Jag måste avsluta.
Fast i och för sig, då fortsätter ju det roliga. 
Slutar två idag. Får se om jag kanske får gå hem i regnet också. 
Det vore bara SÅ M-Y-S-I-G-T!
 
/ Självgodheten hon själv.

Kommentarer
Postat av: Tommy

haha, jag tänker inte starta upp någon deppat för saxin och jag vinner över dig så det vore orättvist. jag tänkte bara säga att du är riktigt dålig lögnare ;) för övrigt så, PUSSS<3 ^^

2008-11-18 @ 15:35:47
Postat av: Anonym

Jag tycker mig se att du förolämpar mig, stämmer det?

2008-11-18 @ 19:02:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0