Den här dagen har varit väldigt lugn, faktiskt ganska trevlig. Åtminstone helt okej.
Det hela började med en sovmorgon till åtta, därefter en promenad och så skjuts till skolan med A. När vi anlänt förpassade jag mig och frökenP till skolans cafeteria där jag käkade frukost. Sedan väntan. Och lite mer väntan. Till sist så började datorkunskapen. Lång lektion men poff så hade den gått upp i rök och så lunch. Matte med mannen som har en hemskt dålig andedräkt. Jag måste bara säga det, man blir på riktigt illamående. Det är synd. Tuggummi är inte så dyrt. Det är inte tandborste och tandkräm heller. Kanske har han sura uppstötningar.
Sist men inte minst hade vi prov. Det var det mest mastiga prov jag någonsin upplevt! Stort OJ! Runt 12 huvudfrågor med G-, VG-, MVG- nivå på nästan alla. Och det var inte korta svar som: "ja" och "nej", utan långa utlägg skulle det vara. Jag tror att det gick ganska bra i alla fall. Det var mycket egna tankar inblandat och jag tycker att det var bra. Sådant här upplägg borde definitivt fler prov ha. Dock fick man skrivkramp.
Fick skjuts med A hem också så jag kom hem nästan fyrtiofem minuter tidigare än i vanliga fall. Gissa om det var skönt! Så jag bestämde mig för att en uteritt vore skönt i det här kyliga höstvädret. Det är så mysigt med alla prasslande löv och svajiga träd. Mamma gjorde mig sällskap och hästarna var minst sagt pigga. Riktigt uppfriskande, så skönt att komma ut och rensa tankarna. Mysigt! Det bidrar också alltid till så trevliga pratstunder med mamma som annars kan vara väldigt svårt att uppnå ostört.
Egentligen skulle jag ha tagit en trip till ridhuset men det blev ingenting av med det. Utevädret kändes på tok för lockande. Mozart skall mest travas och skrittas nu, för han är inte helt okej. Galopp kunde vi utöva om det kändes bra. Men ptja. På måndag blir det som sagt en sväng till en kiropraktor innan jag åker till Tryd. Upp i ottan med andra ord. Men det skall bli skönt att få veta om, och i så fall vad, det är för fel på min alldeles egna lilla älskling.
Trots allt det arbete det medför så är det så mysigt med egen häst. Kunna gå ut precis när man vill, göra precis vad man vill och veta att den här hästen, han är bara min. Så många gånger jag borrat ansiktet i hans tjocka päls och bara luktat, känt mig lugn. Och Mozart, vilken personlighet och vilka framsteg vi faktiskt gjort. Från att inte ha kunnat lasta honom överhuvudtaget till att han nästintill går på själv. Från att inte ha kunnat rida honom till att höja vår nivå betydligt. Framsteg är så härligt. Och dessutom, nu när jag ändå är i gång med det här eviga hästsnacket, jag bör verkligen vara tacksam. Mina föräldrar. Oj, så de har ställt upp. Egentligen skulle vi inte ha några hästar efter mammas häst som vi tog bort när jag var liten.
Jag fick rida på ridskola två gånger i veckan, vilket inte är direkt gratis. När det sedan blev tal om att införskaffa häst ville mamma absolut att min skulle ha sällskap så hon återupptar sin ridning. Hon börjar rida en gång i veckan, ett tag två gånger, för att återuppliva sina kunskaper. Jag kommer ihåg efter första gången. Hon var så öm i kroppen att hon knappt kunde köra hem. Men hur som. Jag får min häst. De ordnar stallplats åt mig och betalar detta. Jag har inte behövt lägga många kronor på honom, endast när jag behövt något extra eller velat rida för instruktör utöver min vanliga lektion. Pappa fixar stall som är långt ifrån klart, men de har verkligen hållit på. Lagt ner mycket tid för min skull. Dessutom köper mamma en häst till sig också. Jag får skjuts till ridhuset i stort sett precis när jag önskar, om det finns möjlighet dvs. Så många gånger mor och far suttit i det där ridtältet och huttrat sig fördärvade.
Det betyder så mycket. Det där odjuret som står där ute i stallet och tuggar hö just nu, han betyder mycket.
Utöver att jag älskar att träna och hästar överhuvudtaget så är ett stort plus just mammas och mina uteritter. Det är bland det mest avslappnade och trevligaste som finns. Öppen kommunikation betyder mycket i min ålder, har jag märkt, och det behövs verkligen. Och så mycket som mamma ställer upp. I stort sett alla dagar jag är i skolan ser hon till att mocka och förbereda inför kvällen. Hon är fantastisk.
Med det här blogginlägget vill jag ge en eloge till mina föräldrar, något jag gör alldeles för sällan.
Jag är verkligen tacksam. Tack för allt, för att ni ställer upp såsom ni gör!