Idag fick jag för mig att sy. Varför vet jag inte. Jag är fruktansvärt dålig och värdelös på sådana ting som att sy, baka, osv. Ändå fick jag den helknäppa idén. Jag satte igång och sydde. Jag ville ha en kort kjol med hög midja. Inte så svårt, tänkte jag, och körde i gång utan tillgång till mönster. Redan nu borde jag ju insett att det skulle gå åt skogen, men jag är godtrogen och litar på mig själv... på tok för mycket. Hur som helst så tyckte jag att jag var duktig. Jag nålade hit och dit, sydde, backade och allt möjligt nödvändigt.
När den var klar, efter flera timmars arbete insåg jag att... ja, just det. Det var ingenting positivt jag insåg.
Ilsken som jag blev skulle jag packa undan mina grejer. Jag träder in i mammas syrum och lägger upp nålarna i nålkorgen. Vad händer?
Precis.
Allt rasar. Nålar över hela golvet.
Jag tänkte fula saker då.
Jag gör det fortfarande.

Jag skall aldrig mer sy.