eloge till ingen annan än mig själv (och elin)

Jag och fröken P gjorde en hutlös ansträngning.
Trots trötthet och andra otäcka och dödshotande åkommor gymmade vi.
45 minuter var vi ihärdiga och höll ut.
Hela min kropp skakade, speciellt armar och ben. Den känslan är ingenting annat än underbar!
Därefter joggade jag en runda. Det var också skönt och väldigt varmt.
Nu är jag trött och nöjd. Och fruktansvärt hungrig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0