Innan allting tar slut

Det är så mycket som jag inte längre förstår,
så mycket som är nytt och obegripligt svårt.
Som varför jag älskar, saknar och tror,
sådant som jag alltid gjort.
Men nu är det inte längre som det en gång var,
barn leker inte längre fridfullt i en solmild park.
Och hur mycket jag än försöker, vänder och vrider,
så får jag inte rätsida alls.
Vem jag är, vad jag vill och var jag står,
är en lika stor gåta som det var igår.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0