Sitter i skolan, givetvis. Så det är inte tal om någon annan sorts snabbis än en bloggsnabbis.
När alarmet ringde i morse anade jag att natten bjudit på en och annan överkörning av en monster truck. Att ta sig ur sängen var det jobbigaste jag upplevt sedan andra världskriget. Duschens strålar var som att träffas av en sprutande spikmaskin. Det var ytterst obehagligt. Tack och lov för värmegolvet! I mina tankar prisade jag dess uppfinnare.
Nu ska vi se någon film i samband med skilsmässa. Den är nästan två timmar lång och fyller i stort sett hela lektionen. Jag finns att nås på mobilen och jag kan i stort sett garantera att jag svarar. Det är alltid spännande. Om jag svarar eller inte, menar jag. Någon som råkar göra en vild chansning?
Okej, det är ingen som vare sig kommer läsa det här eller skicka något under den tiden som jag ser på film. Men det är okej. Jag känner mig populär ändå.
Mitt öga har runnit hela dagen. Det högra. Nu svider det i ögonvrån och det slutar inte. Det vägrar! Det liksom hinkar ur sig vätska, utan mitt tillstånd! Jag kan ingenting göra.
Länge leve Hulken!