vill du krossa mitt hjärta, tack?

Hon stod med ryggen åt honom, förmådde inte att vända sig om. Att tvingas möta hans havsblå ögon. Att tvingas visa sig svag och sårbar. Hon knöt beslutsamt nävarna och fäste sin blick på en gatulykta utanför fönstret. Käkarna hårt sammanbitna, andades tungt genom näsborrarna - som en ilsken tjur. Han försökte placera sin hand på hennes ena axel, men hon skakade irriterat av sig den. Att känna hans närhet; det var som att bränna sig på en het spisplatta. Naglarna skar in i hennes handflator, men det var ingenting som hon kände av just då. Hon kunde känna hans varma andetag snudda vid hennes hår.
"Måste du stå så jäkla nära?" fräste hon. Han backade genast ett par steg, harklade sig. Och vid det här laget kände hon honom så pass bra att hon visste att han letade efter de exakta ord. Han ville formulera sig korrekt, planera sitt ordflöde.
"Det går ett tåg till Göteborg om femtio minuter", sade han, precis som att hon överhuvudtaget brydde sig. "Jag kommer att sitta på det tåget", fortsatte han.
"Bra, och för min del kan du stanna där." Tonen var kort och hård, laddad, men hon höll tillbaka. Hennes enda strävan var att såra honom så mycket som möjligt, hon var väl medveten om att det var onödigt, men hon ville göra allt som stod i hennes makt för att ge igen. Åtminstone lite grann.
"Efter allt du och jag har haft..." mumlade han och även fast det inte hördes så visste hon att han grät. Själv höll hon tillbaka sin gråt, det var hon som var stark. Det var hon som skulle klara sig helskinnad ur det här. Det var hon som skulle hissa flaggan i topp, med bravur.
"Precis! HAR haft. Jag förstår inte hur du kan ha mage att stå här och försöka inbilla mig att det inte betydde något. Det kan så vara, att det inte betydde något för dig, men det gjorde och gör det för mig. Det kan du aldrig komma ifrån, hur många gånger du än ber om ursäkt. Det betyder ingenting! Hör du det? Dina ursäkter betyder absolut ingenting!" Hon spottade ur sig orden, var nu på sådant högvarv att hon darrade okontrollerat.
"Jag älskar dig."
Utan att tänka sig för vände hon sig om, utdelade en rejäl örfil på hans vänstra kind. Ett knytnävsslag hade känts bättre, men någon måtta fick det vara på hennes aggressivitet. Hon fick inte fram ett ord. Stirrade bara på honom. Hatiskt. Ja, så hatiskt det går att stirra på någon som man har älskat och värderat högre än allt annat under en lång tid.
Han blev förvånad, det såg hon, men fick inte alls den reaktionen hon önskat. Istället för att han skrek, blev arg, vände sig om och gick - så log han bara. Ett litet, knappt synbart, leende som inte var det minsta provocerande.
"Så det är här vi sätter punkt. För oss." Tårarna strilade nedför hans stubbgrå kinder. Hon nickade.
"Jag vill att du går nu. Och jag vill aldrig mer se dig. Jag vill inte ens höra talas om dig. Jag tar för givet att du är man nog att respektera det."
Han ryckte på axlarna.
"Jag har nog inte något annat val."
"Dina valmöjligheter har du redan förbrukat, med råge." Hon suckade ljudligt. "Men för sjutton, sluta böla som en barnunge. Du har ju bara dig själv att skylla! Du är så patetisk!"
Han öppnade munnen men stängde den igen. Han lyfte upp sin resväska och gick mot dörren. I den hade han packat ner sitt liv. Mer än så fanns det visst inte kvar. En resväska. Han hade varit så mycket rikare, men det är inte klokt vad fort man kan förlora allt. Allt.
Hon höll upp dörren åt honom.
"Jag kommer sakna dig", sade han innan hon stängde.
"Det borde du ha tänkt på tidigare", svarade hon med neutral stämma.
Hon hörde hans fotsteg i de två trapporna, den tunga glasdörren som öppnades och sedan stängdes med ett dovt klickande ljud. Nu var han på väg bort.
Hon sjönk ner på golvet, drog upp knäna till hakan. Hon kunde inte hålla tillbaka det längre, det var ett alldeles för strort tryck som låg bakom. Hon grät, tyst och desperat, ångerfullt och bittert. När hon satt där på det kalla golvet, ensam och med ett stort svart hål i bröstet, lovade hon sig själv att aldrig någonsin lita på någon igen. Aldrig.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Det är en fantastiskt bra text utan tvekan. Du skriver som en gudinna. Du kommer utan tvekan att bli författarina, alla liknelser och beskrivelser är pricken över i.



Men det finns en sak jag inte gillar med innehållet och inte heller i verkliga livet och det är de som tror att det är styrka att inte visa känslor utan att spela starka och kalla. Det kallar jag svaghet. Att inte kunna prata om saker vad det faktiskt än är.

2009-08-23 @ 20:37:54
Postat av: Erik Keding

Det är en fantastiskt bra text utan tvekan. Du skriver som en gudinna. Du kommer utan tvekan att bli författarina, alla liknelser och beskrivelser är pricken över i.



Men det finns en sak jag inte gillar med innehållet och inte heller i verkliga livet och det är de som tror att det är styrka att inte visa känslor utan att spela starka och kalla. Det kallar jag svaghet. Att inte kunna prata om saker vad det faktiskt än är.

2009-08-23 @ 20:38:02
URL: http://erikkeding.se
Postat av: FrökenP

Åh, men håll käften Erik! Det var otrolgt bra and thats it. INGA men! Ida, fortsätt skriva. Du gör det så jävla bra! :D <3

2009-08-23 @ 22:16:25
Postat av: FrökenP

Åh, men håll käften Erik! Det är otroligt bra skrivet and thats it! Inga men! Ida, fortsätt skriva. Du gör det jävligt bra! :D <3

2009-08-23 @ 22:19:07
Postat av: Ida svarar:

Det verkar vara pippi på att dubbla kommentarer postas. Dubbelt så bra, med andra ord.

Söta ni är! Tack, tack, tack!

2009-08-23 @ 23:11:33
Postat av: Erik Keding

Jag menade inte att det Ida skrev inte var bra, det uttryckte jag mig ganska tydligen om. Hon skriver som en gudinna. Jag skrev bara att min egna åsikt går isär med beteendet hos en av karaktärerna.

Men jag gillar dig ändå frokenP.



Ida. SKRIV SKRIV OCH SKRIV MER!

2009-08-24 @ 17:15:00
URL: http://erikkeding.se
Postat av: FrökenP

Erik, Jag bryr mig verkligen inte om ifall du tycker om mig eller inte. Ärligt talat så finns det ingens åsikter jag bryr mig mindre om!

2009-08-25 @ 15:11:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0