Jag brukade älska ljudet av dina andetag
jag brukade låta din doft pulsera i mina ådror
Jag brukade tappa förståndet och
hänge mig alla impulsiva känslor som du fick mig att känna
Men din blick har blivit hård och iskall
allt jag kände har förmultnat och blivit till något att fly ifrån
Jag har glömt tiden då du var att komma hem
då du fick mig att känna den trygghet jag så länge behövt

Nu bultar du på och vill ha allt det förlorade tillbaka
Jag har alltid haft svårt att säga nej och jag försöker än
du har så lätt för att glömma bort hur svårt du sårade mig
Jag irrade runt och sökte efter svar
men du hade spårlöst gått upp i rök
Jag provar att skrika ut alla förtvivlade nätter av gråt
men luften har tagit slut och jag är svag

Du ringer upp och undrar hur jag mår
jag svarar att allt är bra och att det aldrig varit bättre
Jag håller rösten stadig och allt klingar falskt
jag vet att du hör det men låtsas inte om
Jag vill be dig hålla mig så hårt som bara du kan
samtidigt som jag vägrar krypa och vara dig till lags
Den kalla decemberluften får mig att skaka av hopplöshet
och jag bestämmer mig för att hålla huvudet högt