Dagen börjar gå mot eftermiddag och jag har ytterst lite att förtälja.
Förmiddagen spenderades framför tv:n, såg en av mina favoritfilmer; footloose.
Nu har jag varit ute och promenerat med de små djuren av hundsort. Jag gick totalt mot mina principer och tvingade på de små olyckliga varelserna varsin tröja. Z fick på sig en stickad, röd skapelse och hon led inte alltför mycket. M däremot, min jack russel... hade blickar varit kapabla att döda hade jag vid det här laget varit stendöd. Hon var så förnärmad över vad jag hade påtvingat henne att Z inte kunde gå i närheten utan att hon morrade dovt. Men när vi väl tog oss ut genom dörren var allt sådant glömt, jag var fullständigt förlåten. Efter en bit tyckte dock Z att det räckte. Hon satte sig demonstrativt på rumpan med bakbenen i luften. Hela hon sade "nej, jag tänker inte ta ett enda steg till i fel riktning". Jag värmde henne, godhjärtad som jag är, och vände sedan hemåt. Då var det som att vemvetvad for i dem, genom de stora snövallarna färdades de så att deras små hundhuvuden blev oidentifierbara, små snömonster. De var ungefär lika överlyckliga över snön som vad jag är just nu.
Aldrig tidigare har jag tyckt så mycket om vinter som jag gör i år. Det är underbart med den bitande kylan och de vita träden, forsen här nere som har mer fart än någonsin... Vackert!
See ya latah

(hjärtat tjänar som stolthetsbevis. för första gången i mitt liv fick jag in en bild direkt från paint. skönt med hög hjärnkapacitet)