ventilerar fingrarna

De senaste dagarna har jag känt mig så glad, så uppåt, så förväntansfull på något vis. Sakta har det kommit tillbaka och det är en skön känsla. Jag börjar komma underfund med mig själv och jag förstår mer nu. Jag trodde att jag visste, som alltid, men det gjorde jag inte. Ibland försätter man sig i icke önskvärda situationer och inser det inte. Man godtar det, sväljer allt som är med hull och hår. Och förstår inte ett skvatt vad det egentligen är man pysslar med. Total förblindelse. Det var då en gammal vän hjälpte mig ur det, hjälpte mig upp på rätt köl och jag är väldigt tacksam för det.
Senaste tiden har jag vissa dagar bosatt mig i stallet, tagit timslånga ridturer med mamma samt fokuserat stenhårt på träningen. Det har hjälpt mig, gett mig tid att tänka men samtidigt att tränga undan. Och det har varit behövligt, det har det verkligen. Ja, för att inte tala om de långa ritterna med mamma. Alla samtal med mamma överhuvudtaget. Det har gett mig mycket och jag har insett att trots att vi har den eviga mor-och-dotter-relationen, så är hon mig en mycket nära vän. Jag litar på henne och nu vet jag att hon finns där. Hon kanske inte alltid säger allt på det bästa sättet, men bara att hon försöker uppskattar jag så mycket.
T har också varit betydelsefull, ställde upp utan att veta någonting annat än att jag behövde honom. Det är då man vet att man har riktiga vänner, att man är rik. Vad som gör en verkligt rik. Jag är så glad för hans stöd, bara att veta att han faktiskt fanns där.
Andreas, som kallade mig idiot och formligen skrek åt mig hur korkad jag var... då blev jag kanske inte överlycklig, men nu är jag det. Jag är glad för att han gjorde det, det var ju just det jag behövde höra. Det också.
Det finns många som funnits och jag skulle aldrig våga påstå att jag är ensam. Det kan kännas ensamt, man kan känna sig som den mest ensamma i hela världen, men någon gång inser man att fallet är precis inte så. Motsatsen. Jag känner mig lättad. Glad. Nästintill lycklig. Eller jo, lite lycklig är jag faktiskt.


Kommentarer
Postat av: Erik Keding

Detta var om inte annat ett fruktansvärt fint inlägg på alla sätt och vis!

2009-07-28 @ 01:46:08
URL: http://erikkeding.se
Postat av: andreas

puss osv.

2009-07-28 @ 16:23:11
Postat av: MrT

Jag är glad att du börjar må bättre :) sa ju att det skulle gå snabbt ändå.

2009-07-28 @ 21:50:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0