Jaha. Mamma ringde på lunchen och meddelade att jag fått brev som innehöll sommarjobbsinformation. Hon undrade om hon skulle öppna det och javisst, sade jag, gör det. Med en liten nervositetsklump i magen kunde jag höra hur hon sprättade upp det fördömda brevet. Jaha, ja. Det hade ju lika gärna kunnat fortsätta vara oöppnat. Vi hade kunnat elda upp det med en gång.
Jag fick inget sommarjobb, givetvis.
Vilken underbar sommar det här kommer att bli. Inget jobb. Ingenting att göra. Inte några pengar. Ingenting. INGENTING!
När jag inte trodde att den här dagen kunde bli sämre, ja, varför inte. Hela den här dagen är värdelös. Att jag överhuvudtaget är kvar i skolan är ett under i sig, helt otroligt. Jag har ingen som helst lust med det här. Den överlägset absolut sämsta dagen på väldigt länge. Jaha. Ja. Så det kan gå.
Att jag inte deppat ihop alldeles totalt har jag ElinÅ att tacka för. Och ElinP. Och Anki. Och Andreas. Andreas som alltid finns där, så många gånger han har ställt upp när allt skitit sig.
Jaha. Nej. Då återstår det väl inte så mycket mer att förtälja.