SIMMA INTE PÅ FREDAGAR

Den här eftermiddagen har inte riktigt varit min eftermiddag.
Allt började med att jag skulle gå och simma. Själv. Till en start var allt frid och fröjd, jag bytte om, duschade av mig, gick i bassängen. Redan då var det ovanligt mycket folk i motionslängan. Men visst, ingen större fara. Det gick bra. Jag simmade tio vänder. Ytterligare tio. Och någonstans här börjar det plötsligt bli oräkneligt mycket folk.
Överallt.
Inom en snar framtid var vi närmare tio personer i motionspölen, och tro mig, det är ingen stor pöl att samsas om. På andra sidan avgränsningen väller det in folk, minst tjugo människor gör sig redo för vattengymnastik.
Vattengympa.
Och samtidigt är det sjutusen barn som håller på och skvalpar runt som vildar. Resultatet av detta, särskilt när vattengympafolket börjar trampa och veva för kung och fosterland, blir skyhöga vågor. Jag höll på att sköljas bort, drunkna. De höll på att orsaka en tusnami därinne! Samtidigt som jag känner en växande panik för trängseln i den lilla, vidervärdiga och otympligt trånga motionssträckan.
Jag gav upp efter trettio vänder. Jag kokade av ilska.
Ska dra lärdom av det här och aldrig någonsin simma på en fredag igen.
Precis som att jag kommer komma ihåg det.
Inte nog med det. När jag kliver på bussen fungerar inte busskortet. BUSSKORTSSKITEN GAPAR SOM BESATT, det där vidervärdiga ihåihå och så upp igen. Två gånger. Idiotkort. Nu är jag hemma i alla fall.


Kändes passande.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0