Efter dagens lektion var jag fullständigt slut, så nära döden man bara kan komma genom ett hårt ridpass. Men det kändes så bra! Nu när jag har ridit Mozart 5-6 gånger i veckan får vi sådant flyt, det är som att trolla fram en ny häst. Men det vet jag ju egentligen, det är ju inte direkt någon uppenbarelse från ovan. Så, det känns fint och väl laddat inför tävlingen i helgen. Förhoppningsvis blir det tävling 3 helger i rad nu framöver, få lite tävlingsvana. Oj, oj!
Som svar på det tidigare inlägget så kan jag ju meddela att jag valde att sova vilket var otroligt dumt. Det straffar sig nu då jag ska köra i gång och skriva en uppsats om icke ätbara munkar. Absolut ingen energi till övers men det måste göras så då ska det göras.
Vill någon något rekommenderar jag att använda telefonen för att använda Internets kommunikationsmedel har jag då inte tid till. Det är alldeles för trevligt.
För övrigt kan jag ju bara nämna att stall och ridning innebär att mina naglar går av. Och nu råkar det vara så att jag inte har några meterlånga naglar innan utan de är redan så korta de kan bli. Så när de väljer att ge upp så kan ni ju gissa vilken smärta jag får genomlida. För tillfället värker fyra av mina fingrar och sorgset granskar jag dem och undrar om de någonsin kommer att växa ut. Kanske är jag dömd till att vandra omkring som den nagellöse.


Min ögonsten.