när winnerbäck och afzelius är det enda som tröstar och behövs


Det går inte en dag utan att jag känner mig lycklig, att jag har dig i mitt liv.
Du håller mig upprätt och hel, även då allt runtom raserar som ett korthus.

Fem små tankar om det ena och hur mycket jag avskyr det och det:
+ Såhär ser jag inte ut någonstans på en fläck.
+ Tävling om två veckor och jag kan inte rida.
+ Min hårbotten är bajsbrun och jag mår illa när jag ser mig själv.
+ Jag klarar inte av att gå vidare och vägrar ge upp hoppet.
+ Imorgon, tack och lov, kommer finaste.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0