Tre himla bra Afzelius (han vet)

1.
"Maria, att jag skall gå iland med att ensam berika dej
är väl ändå lika orimligt som att du kan va' allt för mej?
Det finns ju så många sidor, så många behov man har.
Jag älskar dej men jag vill inte stå här ensam om du försvann;
Så jag blir aldrig din, du blir aldrig min;
Man kan inte äga varann."

2.
"Hur kan jag själv bli så förbittrad
Hur kan man säga allt jag sagt?
Hur kan jag själv bli så förhärdad
Hur kan man bli så jävla kall?
Vad är det för en gräslig avgrund
Som plötsligt öppnas i min själ?
Hur kan man tänka såna tankar
Om nån man en gång ville väl?"

3.
"Jag reste land och rike kring
I många långa år
Och minnerna tar sakta slut
Av allt jag hörde och såg
Ett särskilt minne blir dock kvar
Tills tidens ände är här;
Det är minnet av den första gång
Du sa' att du höll mej kär"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0