Jaha. Nu har mamma fått för sig att hon ska sälja Renaulten. Eller skrota den. Eller vad man nu kan göra med den fallfärdiga bilen. Bilen som är den enda här hemma som jag får köra. Jag fick ett körkort men det är onödigt att utnyttja det. Bättre att spara det tills jag flyttar hemifrån om nåt eller ett par år.
Det gör lite ont i mig för jag tycker verkligen om renaulten. Den är sliten och har ett x antal mindre charmiga fel. Men när man nyligen fyllt arton och fått sitt körkort, då ligger det något i att kunna säga: "Jo, det är typ min bil."
Och får jag någon enstaka gång köra någon av våra andra bilar kommer jag vara så skiträdd för att det ska hända något att det kommer gå käpprätt åt skogen. Den bilen är en väg till min frihet, att få känna mig vuxen och självständig. Nu tas det ifrån mig.
Vilka skäl det än beror på så suger det. Precis, det suger.