Under mina högstadieår var Mississippi John Hurt en välspelad snubbe i mina högtalare,
jag var väldigt insnöad på bluegrass, country och allt det som kom att rymmas där emellan.
Var tog det intresset vägen; intresset för riktig musik?
När övergick jag till djupa Kent, falska Håkan, sorgsna Melissa, deppiga Lasse och allt i den stilen?
Var det då jag slutade vara tonårsförälskad i världens snyggaste musiklärare?
Var det då mina känslor övergick till ett helt annat stadie?
Jag tror inte att det spelar någon roll hur mycket jag grubblar, i längden har det absolut ingen betydelse, men det får mig ändå att fundera lite. Och den här musiken, speciellt den här låten, uppväcker minnen som jag glömt och placerat i arkivet "det förflutna".
Trevlig resa!