Gick upp strax före sju i morse, ut till Mozart och fixa och dona, putsa och knoppa.
Ett par minuter efter halv nio var vi iväg och väl framme hann man andas lite, anmäla sig, ta ut han i lugn och ro. Jag och Emelie skrittade en sväng och Mozarts nerver lugnade sig avsevärt.
Inne på framridningsbanan var han på alerten och rätt koncentrerad. Men lite för snart tyckte han att det räckte och tappade lite framåtbjudning.
När det blev vår tur var nervositeten ganska bortblåst. Mozart gjorde det han skulle med undantag för ett avbrott i galoppen, fyra ben i marken och jag hann inte förstå vad som hände riktigt. Men så framåt igen.
Jag var sista ekipaget i LC:2 och det blev ett par minuters väntan innan resultaten var färdigställda. Jag och Mozart hade placerat oss på en första plats.
In igen, rosett, tack och så ett par ärevarv. I fel varv. Alltid lär man sig något nytt.
Nu är jag stolt, trött och himla glad.
"Maffig härlig häst.. Synd på avbrotten.. Men med stadig form och eftergift." (Något i den stilen lät vårt slutliga omdömde)
Åh, puh. Nu kan jag andas ut lite till nästa helg.

Bilder kommer att komma.