Min mage värker sönder av nervositet.
Idag har Esben och hans mamma hälsat på och vi har förtärit tårta.
Jag har fortfarande kjol på mig.
Jag har sovit ytterst lite den här helgen och var nära döden när jag tvingade mig upp i morse.
Gårdagen var så bra att jag ständigt går runt med ett leende på läpparna.
Kommande vecka kommer att vara fruktansvärt körig.
Min förkylning verkar aldrig gå över.
Jag andas befriande.