allt tack vare dig. 01.29

Jag känner mig så galet glad. Så nöjd. Så tillfreds.
Jag inser att det är just såhär det ska vara. Såhär det ska kännas.
En lättnad.
Visst spyr jag fortfarande lite i munnen vid rena tanken...
Men vad gör det om hundra år. Ett misstag mer eller mindre.
Man visste ju inte bättre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0