de andra försvann.

Det är alltid jag som förlorar.
Det ytliga gör aldrig lika ont, kommer inte åt på samma vis.
Man behöver inte hänge sig, dela sitt hjärta.
På varsin kant vid ett vägskäl.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0