Var det någon som sa lov? Ehe.

Bossen ringde och ville ha in en villig vikarie. Snart-studenten-fattig-ungdom tackade gladeligen ja till det erbjudandet. Så gårdagen blev en riktig rackarrökare. Jag flängde in till stan, fyllde på exotic i en butik, lösgodis samt skrubbade räkbox i en annan, lunchade, drog till nästa by och fyllde på exotic, vidare igen till en by (pyttestad) och lämnade kycklingpapper. Så från tio till halv sju, sju någon gång höll jag på.
På eftermiddagen idag var jag iväg till mitt vanliga ställe och fyllde på efter påskhandeln. Om folk bara visste hur snuskigt smågodis är...
Imorgon blir det extravick i stan igen, några timmars hårt slitande. Det klirrar ju himla fint i kassan sedan i alla fall och ack så otroligt välbehövligt det är i dessa utsugande tider. Ja, och på fredag blir det resa till storstaden och prova min balklänning som kommit. Så spännande, så spännande!
Det var väl ungefär allt. Jag är dödstrött och ska snart sova.
Åh, det finns så mycket att berätta och skriva om men både det ena och det andra väljer jag nuför tiden att behålla för mig själv av olika anledningar. Lite småtrist men, eh, jag vet inte. Men plötsligt så har luften blivit något, något lättare att andas och jag håller tjugoelva tummar så hårt, så hårt.


Kommentarer
Postat av: Angelica

Miss you.

2011-04-28 @ 00:10:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0