Ytterligare en jobbvecka avklarad. Det känns rätt bra samtidigt som jag vet att de sista veckorna kommer få förfärligt fort. Visst, hemlängtan sätter in ibland och jag gråter en skvätt och önskar att jag fick ligga i min egen säng med mitt prassliga täcke, klappa mozart när jag vill, osv. Men nu när jag inser att tiden går så fort får jag nästan lite panik. Jag trivs här om än lite ensamt. Jag har knappt några vänner runt mig här, jag är oftast själv efter jobbet. Men det kommer bli hemskt underligt att komma hem och helt plötsligt gå i ett fyllt kylskåp som jag inte själv inhandlat, jag kommer få slåss om umgängesrätten med badrummet, jag kommer väckas av människor som har helt andra mat- och sovklockor än jag. Det kommer kännas knepigt att helt plötsligt inte vara själv, välja själv.
Och faktum är att om jag känner mig själv rätt så kommer det att göra mig tokig, lite vansinnig och en skopa irriterad. Det kommer att bli en fasligt jobbig omställning. Så jag vet inte, på ett sätt vore det så himla nice att stanna här ett tag till.





Nyvaken efter ett par timmars behövlig power nap.