Bloggen har ju legat nere ett tag och sådär. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle skriva i den igen. Någonsin. Men så fick jag sådan obarmhärtig lust att dela med mig av mitt otroligt intressanta liv, så nu ska jag bubbla ur mig lite.
Jag vet inte vad det är för dag längre. Jag kan knappt hålla reda på vilken tid på dygnet det är. Det enda jag vet helt säkert är att jag är konstant jättetrött. Jag skulle kunna sova arton timmar nu på en gång. Hela helgen har vi repat, från morgon till kväll. Man gör ju egentligen inte så mycket, springer maratonlopp eller så, men mitt huvud är slut. Min kropp är slut. Allt är slut. Särskilt energin. Den existerar inte det minsta. Men det är ju samtidigt kul, förstås.
Igår fick vi pizza till lunch. Idag fick vi pizza till lunch. Tjugo familjepizzakartonger bars det in. Kändes rätt tufft. Idag var man däremot inte så sugen på pizza. Undra varför...
Imorgon ska det repas hela dagen och sedan står jobb på schemat.
På tisdag repas det hela dagen.
Onsdag: Två föreställningar och dubbla arbetspass (kul att jag kommer få jobba tills butiken stänger vid elva.....)
Torsdag: Dubbla föreställningar. Den på kvällen är den första offentliga.
Fredag: Dubbla föreställningar.
Lördag: Dubbla föreställningar.
Minst sagt fullt ös just för stunden. Och det där med att jobba extra känns inte som någon höjdare för tillfället. Det kom ytterst lägligt.
Nu ska jag jogga ut till hästarna, få i mig lite föda, tvärslockna.
Såvida jag inte springer in i någon vägg först eller så...