Äntligen, äntligen! Är bloggen tillbaka i mina händer. Under flera dagar har den varit omöjlig att komma in på och blogg.se har väl inte varit sådär överdrivet snabba på att räta till det... Men efter att ha förklarat att det här är min bebis, mitt tonårsliv, min officiella dagbok fick de tummen ur och rappade på. Tack och lov!

De påstod att någon varit in på bloggen, och det vill jag lova, det var inte jag. Men när IP-adressen är spårad så lovar jag att någon kommer åka på stryk. Har anlitat tre villiga torpeder som är väl klassade för uppdraget.

Pjuh.

Men nu är livet party igen. Så bra.



Jag fixade barnvakt i helgen, så nu är min älskling hos mormor och morfar och de elaka kusinerna. Gjorde rackarns ont att lämna bort henne och veta att hon ska sova borta för första gången. Och bara det att man inte kan förklara VARFÖR. Det skulle göra det så himla mycket lättare. En hund? Va? Nä, det här är min bebis.