Jag ångrar allt.
Vi hade kunnat vara i hela världen.
Andats tillsammans,
delat på andetag och lust och liv.
Försvunnit med hopp och tro,
levt om igen någonstans utan allt det här.
Hur kan man vara så blind,
hur kan man be om en andra chans,
hur kan man bli så svag, orkeslös och trött.
Jag ångrar allt.
Jag vill börja om, bygga på nytt.
Vara den jag är och minnas om igen.
Vem jag var och det jag gör.
Väntar på ett tecken,
önskar oss till platser som efter all tid än syns i en dimmig vy.
Jag behöver men är så rädd och liten,
allt är så stort och skrämmer,
hur törs man släppa det man har och våga en gång igen.
Jag ångrar allt.