höst och fint och kallt.



Vad ska man ta sig till när ens existens känns överfödig, flottig och lite väl gömd?
Jag tackar hösten för att den är fin och kall och gör löven gula.
Man lär sig med tiden att utforska sådant man egentligen borde hålla sig ifrån.
Och när man väl förstår; har man redan gått för långt.


 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0