Ibland får jag en sådan vansinnig lust att få knäppa folk på näsan. Sådana som sticker ut sin fula haka, ger sig själva någon obegriplig rätt att yttra sina idiotiska åsikter. Det finns de som i handling skryter med sin egen inkompetens, utan att egentligen vara medvetna om det. 
Det finns de som öppnar upp sina stora käft utan något som helst kött på benen. De som aldrig någonsin skulle ens bekanta sig med något som liknar medkännande. Och så finns de där idioterna som vill förgöra. Trycka ner. Räcka ut tungan. Som den värsta obstinata småungen. 

Det är nu jag spyr. 

Jag spyr på allt det här. Jag får klåda och allergi av dessa människor. Och en outgrundlig lust att ta revansch. Liksom visa vart skåpet ska stå. Kunna vända mig om och ge dem fingret! 

Motgång föder vilja. Det väcker kraft, lust och mod. 
Att kunna säga till sig själv: "Hörru, du är för bra för det här!"