Står där i för stor t-tröja, känner hur doften av våfflor sprider sig i rummet. Den friska luften blandar sig, blandas upp och den är sådär underbar. Så oförstörd. Himlen är klarblå och jag häller i för mycket våffelsmet, det väller ut på bänken och jag muttrar för mig själv. 
"Skitvåffeljärn", fräser jag tyst. 
Det slutar med att jag tar fram stekpannan. Pannkakor. Det smakar nästan lika bra. 
Ett tåg passerar. Det dundrar förbi, fort går det. Jag ser det från fönstret och jag hör det definitivt. Oavsett om jag har öppet eller inte. Ibland skakar det i möblerna när tågen passerar. Men det stör inte. 
Man vet ju att det snart är över.