Tionde juli- 2007
Vaknade idag tjugo över tio, då hade alla redan hunnit äta frukost. Slängde i mig ett par mackor, kollade min mail och bytte sedan om till ridkläder. Mozart har haft semester (för de som vill veta är Mozart en halvblodsvalack som jag ägt sedan februari, född-93, flugskimmel, 1.73 hög och gillar bananer) i ungefär en vecka så nu var det dags att ta sig en liten tur. Red bortåt skogen och han tyckte att allt var oerhört läskigt, eftersom vi inte tidigare ridit däråt. Men det blir förhoppningsvis bättre, speciellt när mor får hem en egen häst så att vi kan rida tillsammans. Antingen tuffar de båda till sig, eller så ska de löjla sig tillsammans. Hur som helst. När jag kom hem skrittade Nadine lite på honom innan han släpptes ut i hagen. Nu när fam Edv. är här så går allt väldigt fort, de hjälper oss gladeligen med allt möjligt, minsann. Så nu är snart hela Mozarts vindskydd klart, dvs alla väggar eftersom själva skyddet var klart från början med tak osv. Men ojojoj vad snyggve det blir. Jo men visst.
Sedan gick jag in och satte mig här igen, satte på disneyfilm, laddade upp lite bilder på bdb osv. Vi fikade. De andra har återigen gått ut och fortsatt. Fanns inte så mycket för mig att göra så jag stannade kvar här inne.
Senare ska vi äta middag. Jag ska gör mig i ordning. Åka till F-bro och träffa fam S, Maria&Thomas, Johannes, Kristofer. När det har blivit ett avslutat kapitel skulle vi tydligen åka hem och äta räkor, må jag säga. Det blir nog finnemang, ska vi se. Och sol är det också, Sverige är stumma av förvåning och beundran.
/ I.T.E.L
Nionde juli - 2007
Måndag,
Jaha, mitt första blogginlägg. Funderar lite vagt på vad jag ska skriva, antar att jag kan berätta lite om min dag.
Jag vaknade ca 10.30, då var givetvis alla andra redan vakna och såg förbryllat på mig när jag gäspande kom ned för trappan. Inte bara far och lillebror, utan även familjen Edv. som är här och hälsar på från Gotland, storfrämmande, må jag säga! Föräldrar och deras tre små barn. De barnen tycker jag faktiskt riktigt mycket om.
Vi åt en stor, ordentlig frukost (vilket vi senare insåg var bra) med allt ifrån ägg, olika sorters yoghurt, brödsorter med ett x antal pålägg osv. När frukosten var klarförtärd (finns det något som heter klarförtärd, men ni förstår, man förtär, och då klar-förtär, jomen) gjorde vi inte så värst mycket. Fixade film åt de otroligt beroendefilmsbarnen och satt sedan ett tag här och fixade med lite bilder (som kan ses på bdb.) Pratade även lite mycket om allt möjligt med Isabell. Mamma vaknade, hade jobbat natt och så drack vi te. Te måste vara en av de bästa uppfinningarna någonsin.
Framåt 16.45 tog jag röda faran (min oerhört fula moped) och åkte ned till "tha city" för att jobba ett par timmar. Var otroligt lugnt, berodde på regnet, så jag satt till största del och läste bok, spanade ut i det vackra, svenska sommarvädret. Minutrarna segade sig fram, kunde höra sekundvisaren sakta ta sig framåt, minut efter minut. Till slut slog klockan 19.00, men då var inte alla klara ut från omklädningsrummet så jag fick sitta 10 min övertid, räknade ut att jag borde fått 5 kr extra, men det förmådde jag mig inte meddela. Hann även göra bort mig rejält innan jag rödkindad skyndade hemåt. Då hade regnet upphört och himlen såg lite klarare ut, inte mycket, men lite. Man kunde skymta något annat än det där oändliga grådiset.
Väl hemma hade Anders fixat glasrutan jag hade sönder för några veckor sedan, den som sitter på ytterdörren, var något för hårdhänt i min knackning, möjligtvis. Framåt åtta var maten redo att ätas, grillat. Då var det 9,5 timme sedan vi åt senaste gången, alla var hungriga, förutom barnen som ätit rikligt med godis, fast i och för sig, de är lättgödda. Ett samtalsämne var vad jag skulle arbeta med senare i mitt liv, tja, sa jag. Kanske skulle jag vilja jobba som personlig assistent med till exempel utvecklingsstörda. Nej du, Ida, sa Anders. Man får inte betalt för att ta hand om sig själv. Notera, jag skrattade inte hysteriskt. Men min far kom självfallet med någon påspädande kommentar, det är bara att tacka om ta emot.
Efter maten promenerade jag ut (med mina fyra, stora, såriga, upprivna vattenblåsor och tre skavsår) för att göra i ordning Mozart-mat. Jag har ont, vill jag lova. Inte ens mors sandaler skonade mig mot smärtan, vissa sorters skor borde förbjudas, rena självmordet. Jaha, så nu sitter jag här, hamnar alltid här till sist.
Har inte så mycket mer att skriva för tillfället, lyckades samla ihop lite i alla fall. När jag väl börjar skriva rinner det bara på, oftast blir det en dålig vana.
/ I.T.E.L
