olyckshändelse
Ingenting är för personligt, därför ska jag delge er bloggläsare följande:
Igår inträffade en fruktansvärt makaber olyckshändelse. Jag stod i duschen och skulle raka benen, det gick någorlunda smärtfritt några drag. Dock hade jag bråttom, lite för bråttom. 'Slitsch' sade det plötsligt och jag såg att en skinnbit, stor som en enkrona fattades på mitt knä. Vad sjutton, tänker ni nu, vem rakar knäna? För er som inte vet det så är jag apornas konung. Jag skulle kunna skylla på att jag inte hade något skaft utan fick hålla direkt i bladet, men i längden är det en riktigt dålig ursäkt. Det är ju inte direkt första gången jag snittar mig. Hela mina ben, speciellt runt fotknölarna, har jag rejäla ärr efter tidigare misshandel. Det blödde, eller snarare forsade ut blod. Till en början gjorde det inte märkbart ont, men tro mig, vänner, smärtan kom vid ett senare tillfälle. Klämde på ett stort plåster, blödde strax därpå igenom, ett nytt plåster. "Ajajaj, det var dumt gjort!", sade jag till mig själv och granskade det avskalade knäet. Idag gjorde jag en överenskommelse med mig själv att jag aldrig mer ska använda rakhyvel, inte ens se åt ett sådant mordredskap. Jag ska bli 'naturlig', så att säga. Men känner jag mig själv rätt så dröjer det inte många dagar innan jag är på't igen och skalar hud. Denna händelse påminner mig för övrigt om sången "skala banan".
Igår inträffade en fruktansvärt makaber olyckshändelse. Jag stod i duschen och skulle raka benen, det gick någorlunda smärtfritt några drag. Dock hade jag bråttom, lite för bråttom. 'Slitsch' sade det plötsligt och jag såg att en skinnbit, stor som en enkrona fattades på mitt knä. Vad sjutton, tänker ni nu, vem rakar knäna? För er som inte vet det så är jag apornas konung. Jag skulle kunna skylla på att jag inte hade något skaft utan fick hålla direkt i bladet, men i längden är det en riktigt dålig ursäkt. Det är ju inte direkt första gången jag snittar mig. Hela mina ben, speciellt runt fotknölarna, har jag rejäla ärr efter tidigare misshandel. Det blödde, eller snarare forsade ut blod. Till en början gjorde det inte märkbart ont, men tro mig, vänner, smärtan kom vid ett senare tillfälle. Klämde på ett stort plåster, blödde strax därpå igenom, ett nytt plåster. "Ajajaj, det var dumt gjort!", sade jag till mig själv och granskade det avskalade knäet. Idag gjorde jag en överenskommelse med mig själv att jag aldrig mer ska använda rakhyvel, inte ens se åt ett sådant mordredskap. Jag ska bli 'naturlig', så att säga. Men känner jag mig själv rätt så dröjer det inte många dagar innan jag är på't igen och skalar hud. Denna händelse påminner mig för övrigt om sången "skala banan".
fy
Att jobba 9-15 är tråkigt, vidervärdigt och långsamt. Hade precis som i fredags bara fyra vakna ungar efter lunch. Hellre att de är en 15 ungar som löper omkring, då håller man sig ju åtminstone på alerten och har hela tiden någonting att göra. Dessutom, samma sak varenda dag. Det är ju ganska taskig variation på aktiviteter under sommaren. Är ute några timmar, äter lunch, är ute flera timmar, äter mellis, jag åker hem. Så länge minstingen är kvar så går det ju an, hon drar i mig hela tiden, knäcker min fingrar, klättrar med sina sandiga stövlar och försöker dra iväg med mig till gungorna. Jo, men det är roligt. Blir 9-15 imorgon också tydligen. Stor saftig gäsp på det. I och för sig ganska skönt att inte behöva masa sig upp före åtta, men ack så segt. Idag regnade det också. Fick en rejäl störtskur över oss som varade en bra stund. Jag hämtade givetvis min sdr- jacka som jag satt och kurade i men insåg ganska snart att även jag ville ha ett par "galonisar", ett par riktigt färgglada galonisar, det må vara lycka!
Fick besked från intagningen idag. Ja, alltså det jag sökte i höst. Visst, jag var välkommen till sam. Nejtack, sade jag men tack ändå.
Överväger mycket starkt att gå och sova en stund... blir ridhuset senare ikväll i alla fall. Skönt med lite träning igen! På onsdag blir det först lektion och sedan middag med en del av folket som rider där borta... Sedan hoppas jag väl att Saxin kommer hit och uppenbarar sig.
Jag vill till Liseberg! Jag vill åka dit och åka karusell till det att jag spyr upp mina inälvor. Hyra stuga, visst, 18års- gräns där förstås, vad annars. Mor har ingen lust att åka, vi har ju sååå mycket att göra. Saxin, ska vi ta cyklarna eller?
Nej, allvarligt talat, nu är vi gravallvarligt seriösa här en sekund. Jag måste till Liseberg. Jag har av hela mitt hjärta velat åka till Liseberg sedan skolresan i 6an. Jag vill hitta på något. Skärpning, folks!
photo!
Till Jonas!!
Vad är hund..? Vad är filt..? HUMOR!
Mormoderns y morfaderns dog.
Vad är hund..? Vad är filt..? HUMOR!
Mormoderns y morfaderns dog.
hard work, work
Tog en kort bloggpaus, har egentligen fullt upp. Sedan senaste blogginlägget har jag konstant hållit på med någonting. Gick ut och plockade in hästarna pga att flugorna blev för outhärdliga och passade då på att ta en timmes tur på Mozart. Tänkte rida en sväng på Råttan också men det blev det ingenting av med. Efter det rastade jag hundarna, käkade lunch och sen tog jag mig an disken. När jag var i stort sett klar bestämde jag mig för att baka eftersom mormor och morfar snart dyker upp här. Så en kladdkaka blev det, gjorde det så enkelt som möjligt för mig. Sen så diskade jag det som blev efter den och jag därefter ut för att slänga ut hästarna igen. Råttan var det inga problem med men så ska mitt as ut i hagen. Självfallet sliter han sig, kastar sig undan och lyckas komma lös. Vad annars, liksom. Han drog sönder mitt långfinger, men jotack, jag överlever nog. Efter några minuter och jag lockat med min sammetslena röst: "Mozaaart.. kom hit så ska jag döda dig ditt äckliga kräk.." så fick jag tag i honom. Pjuh! När jag kom in blev det badrumsstädning och så nu ska jag väl ner och torka disk, plocka av bänkarna, möjligen dammsuga och lite annat smått och gott.
Kastar upp lite bilder i ytterligare ett inlägg!
Kastar upp lite bilder i ytterligare ett inlägg!
lurigt
Jag är helt säker på att falu rutbröd har ett nära samarbete med Lätta, Bregott, Milda och alla smörtillverkare. Den mängden smör som halkar ner mellan springorna, omöjligt att få dän. Det är så att man blir tokig!
Det är således en konst att få den exakt rätta konsistensen på flingor. Jag vill att de ska vara precis på gränsen så att de är mer mjuka än hårda, men ändå inte helt slibbiga. Knivigt värre.
Det är således en konst att få den exakt rätta konsistensen på flingor. Jag vill att de ska vara precis på gränsen så att de är mer mjuka än hårda, men ändå inte helt slibbiga. Knivigt värre.
ytterligare ett inlägg
Nu har jag också delat reklam vilket inneburit drygt 1,5h motion! Det är ju inte illa pinkat av en trähäst, det inte. Och så när jag kom hem för 45min sedan mockade jag, bytte vatten och fixade food till hästarna y hundarna. Tog nyss in hästarna och rastade hundarna. Full fart! Nu blir det åtskilliga avsnitt av greys och god mat här i min ensamhet. Trevligt.
Saxin är hemma igen!
Jag har gått och tänkt på en sak länge och nu måste jag säga det. Foppatofflor (och kopiorna och hans moster) borde strängeligen förbjudas! De är så grymt fula, plastiga och nej, fy! Jag vet att halva Sveriges befolkning för tillfället trampar runt i sådana, min mor har ett par, men det gör det sannerligen inte mer okej. Det spelar ingen roll hur sköna de är eller vad de nu kan tänkas vara för speciellt med tofflorna. De är fula och punkt. Ingen kan väl i alla fall på allvar tycka att de är snygga..? Och det finns faktiskt mängder med skor som är bekväma OCH snygga.
tjugoåttonde
Härligt sommarväder! Regnet öser ned och har gjort med varierande styrka i minst en timme. Det är ingen värme, ingen sol, ingen sommar. Tråkigt, tycker jag, för sommar är nog nästan min favoritårstid. Jag är väldigt förtjust i våren också, då allt blir grönt på nytt och blommorna slår ut, men det hade iofs inte med saken att göra. Värmen tröttnar man på ganska snart, men visst är det trevligare än det här grå vädret.
Dag och natt var värdelös, så jag stängde av och gick och lade mig. Såg klart den nu på morgonkvisten, verkligen inte bra. Såg också "win a date with Tad Hamilton" (eller något sånt..) och den var ju sådär överdrivet romantiskt löjlig, jag gillade den! Ska försöka få ned säsong 3 av Greys idag, vi får se hur det går.
Jag hade ju gjort en hejdundrans lista men har inte utfört i stort sett en endaste sak. När jag vaknade matade jag hästarna och hundarna samt rastade djursort nr 2. Sedan kände jag bara för att fräscha till mig. Så jag tog en låång dusch och använde min nya scrub. Gott luktade den! Därefter körde jag en plastfolieinpackning för benen, fixade ny färg på naglarna ..(och andra viktiga, intressanta dylikheter). Nu överväger jag att rasta hundarna ännu en gång, kanske plocka lite på mitt rum och sedan laga lunch. Det kan ju bli spännande.
13.59
Har nu avklarat matlagning och hundrastning i alla fall. Det blev en komplicerad linssallad. Jag avskyr röda linser i vanliga fall, men i sallad är det riktigt gott. Ska försöka röja lite på rummet också.. men det är så lockande att gång på gång skjuta upp...
Dag och natt var värdelös, så jag stängde av och gick och lade mig. Såg klart den nu på morgonkvisten, verkligen inte bra. Såg också "win a date with Tad Hamilton" (eller något sånt..) och den var ju sådär överdrivet romantiskt löjlig, jag gillade den! Ska försöka få ned säsong 3 av Greys idag, vi får se hur det går.
Jag hade ju gjort en hejdundrans lista men har inte utfört i stort sett en endaste sak. När jag vaknade matade jag hästarna och hundarna samt rastade djursort nr 2. Sedan kände jag bara för att fräscha till mig. Så jag tog en låång dusch och använde min nya scrub. Gott luktade den! Därefter körde jag en plastfolieinpackning för benen, fixade ny färg på naglarna ..(och andra viktiga, intressanta dylikheter). Nu överväger jag att rasta hundarna ännu en gång, kanske plocka lite på mitt rum och sedan laga lunch. Det kan ju bli spännande.
13.59
Har nu avklarat matlagning och hundrastning i alla fall. Det blev en komplicerad linssallad. Jag avskyr röda linser i vanliga fall, men i sallad är det riktigt gott. Ska försöka röja lite på rummet också.. men det är så lockande att gång på gång skjuta upp...
verkligen natt
Nu är det faktiskt riktigt mörkt utanför och jag börjar bli trött. Men sova tänker jag då inte göra. Har jag suttit och väntat på "dag och natt" i ett par, tre timmar så ska jag också se den. Nu är det bara fem- tio minuter kvar, tack och lov. Jag börjar ångra allt jag har bestämt mig för att göra imorgon, bättre att sova bort hela dagen. Nej, lite nytta måste jag väl göra, hur trist det än må vara.
Jag tycker att jag håller på och grejar dagarna i ända, ändå har jag ingenting intressant att komma med. Snart får jag börja hitta på om jag ska lyckas hålla den här bloggen vid liv. Skriva om alla fascinerande fester jag har varit på, alla vänner jag umgåtts med och diverse superintressanta saker. Kanske borde jag dra mig över till modeblogg, det verkar ju dra mycket folk ur alla målgrupper. "Idag har jag på mig: mjukisbrallor från intersport, strumpor från vemvetvar och en stor tshirt att sova i från.. gekås!" Men då gäller det för er, läsare, att skriva hur snyggt det är och hur fantastisk jag är. Nej, jag följer faktiskt en hel del modebloggar och tycker väl på sätt och vis att det är intressant.. eller snarare underhållande. Det finns några riktigt vassa.
Nu ska jag kolla film, sedan försöka sova.
Sovgott!
Jag tycker att jag håller på och grejar dagarna i ända, ändå har jag ingenting intressant att komma med. Snart får jag börja hitta på om jag ska lyckas hålla den här bloggen vid liv. Skriva om alla fascinerande fester jag har varit på, alla vänner jag umgåtts med och diverse superintressanta saker. Kanske borde jag dra mig över till modeblogg, det verkar ju dra mycket folk ur alla målgrupper. "Idag har jag på mig: mjukisbrallor från intersport, strumpor från vemvetvar och en stor tshirt att sova i från.. gekås!" Men då gäller det för er, läsare, att skriva hur snyggt det är och hur fantastisk jag är. Nej, jag följer faktiskt en hel del modebloggar och tycker väl på sätt och vis att det är intressant.. eller snarare underhållande. Det finns några riktigt vassa.
Nu ska jag kolla film, sedan försöka sova.
Sovgott!
natt
Sitter här helt ensam och lyssnar på http://youtube.com/watch?v=mbA0RmHD7RY, jag har inte bestämt mig för om jag gillar den eller icke ännu. Den är åtminstone mer än okej fram till 02.30, sedan blir det agressiv pianospelare. Synd!
Vet egentligen inte vad jag skall skriva. Har suttit och läst andras bloggar i någon timme nu så jag blev lite sugen på att blogga, minsann.
Har tidigare under kvällen sett filmen: "Elina". Jag måste säga att detta var en av de absolut bästa svenska filmer jag sett. Jag är typiskt en sådan som alltid, oavsett film, ska sitta och spola. Spolar en minut här, två minuter där och så har en film på 1,30 tagit slut inom loppet av 20 min, lite trist ibland.. men hur som, den här filmen, jag drog lite i tiden endast TVÅ gånger. Och det var av anledningarna: För spännande för att jag skulle kunna vänta och för att de bara filmades natur i alltför lång tid. Nej, riktigt bra var den!
Tänkte också titta på "Loser", den tog jag slut på inom loppet av tio minuter. Värdelös film. Riktigt B med usla skådespelare! Huvudrollen där har väl varit med i någon american pie eller dylikt, värdelös! Väntar just nu på "dag och natt" med Persbrandt. Den verkar vara på tok för djup för min smak och sedan ha något slags budskap.. inte min grej, men eftersom P är med så måste jag se den. Försöker kolla på lite hjärtvärmande och lättsamma filmer nu när jag är själv...
Imorgon tänker jag ta en välförtjänt sovmorgon för sedan har jag fullt schema. Jag ska fixa hästarna, rengöra alla grejer, ta hand om hundarna (.. vilket är lättare sagt än gjort), städa rummet, rida och plugga od. Spännande. Visst. Helgen får ju vigas åt sådana nödvändigheter nu för tiden...
Jag förstår inte vad jag ska hitta på när de kommande två veckorna är avklarade. Vad ska jag hitta på? Hur ska jag stå ut? Jag trivs riktigt bra på jobbet, jag skulle gärna jobba nästintill hela sommarlovet. Självfallet är inte allt toppen hela tiden. Det är inte roligt när tiden står stilla, det är inte roligt att gå upp tidigt och jag blir emellanåt riktigt trött på ungar. Men, jag stormtrivs, det är riktigt härligt. Jag känner redan nu att jag kommer verkligen sakna en del ungar, ja, personalen också för den delen. Det är sannerligen ett riktigt härligt gäng. Nu blir det dock semsterveckor, vikariat och en aning omskakande för mig som inte har någon direkt plats. Jag är ju där jag behövs och jag kommer den tiden som passar för dagen. Men roligt, det är det allt. Nästa vecka ska jag börja byta blöja, intressant.
Imorgon kommer Saxin hem!
Längre blogg än vad jag hade tänkt, men har man ingenting att göra så har man inte. Och sova, ha! det är inte att tänka på. Delvis beror det nog på allt koffein jag har i kroppen för tillfället...
Vet egentligen inte vad jag skall skriva. Har suttit och läst andras bloggar i någon timme nu så jag blev lite sugen på att blogga, minsann.
Har tidigare under kvällen sett filmen: "Elina". Jag måste säga att detta var en av de absolut bästa svenska filmer jag sett. Jag är typiskt en sådan som alltid, oavsett film, ska sitta och spola. Spolar en minut här, två minuter där och så har en film på 1,30 tagit slut inom loppet av 20 min, lite trist ibland.. men hur som, den här filmen, jag drog lite i tiden endast TVÅ gånger. Och det var av anledningarna: För spännande för att jag skulle kunna vänta och för att de bara filmades natur i alltför lång tid. Nej, riktigt bra var den!
Tänkte också titta på "Loser", den tog jag slut på inom loppet av tio minuter. Värdelös film. Riktigt B med usla skådespelare! Huvudrollen där har väl varit med i någon american pie eller dylikt, värdelös! Väntar just nu på "dag och natt" med Persbrandt. Den verkar vara på tok för djup för min smak och sedan ha något slags budskap.. inte min grej, men eftersom P är med så måste jag se den. Försöker kolla på lite hjärtvärmande och lättsamma filmer nu när jag är själv...
Imorgon tänker jag ta en välförtjänt sovmorgon för sedan har jag fullt schema. Jag ska fixa hästarna, rengöra alla grejer, ta hand om hundarna (.. vilket är lättare sagt än gjort), städa rummet, rida och plugga od. Spännande. Visst. Helgen får ju vigas åt sådana nödvändigheter nu för tiden...
Jag förstår inte vad jag ska hitta på när de kommande två veckorna är avklarade. Vad ska jag hitta på? Hur ska jag stå ut? Jag trivs riktigt bra på jobbet, jag skulle gärna jobba nästintill hela sommarlovet. Självfallet är inte allt toppen hela tiden. Det är inte roligt när tiden står stilla, det är inte roligt att gå upp tidigt och jag blir emellanåt riktigt trött på ungar. Men, jag stormtrivs, det är riktigt härligt. Jag känner redan nu att jag kommer verkligen sakna en del ungar, ja, personalen också för den delen. Det är sannerligen ett riktigt härligt gäng. Nu blir det dock semsterveckor, vikariat och en aning omskakande för mig som inte har någon direkt plats. Jag är ju där jag behövs och jag kommer den tiden som passar för dagen. Men roligt, det är det allt. Nästa vecka ska jag börja byta blöja, intressant.
Imorgon kommer Saxin hem!
Längre blogg än vad jag hade tänkt, men har man ingenting att göra så har man inte. Och sova, ha! det är inte att tänka på. Delvis beror det nog på allt koffein jag har i kroppen för tillfället...
äntligen helg
Kom precis hem från jobbet och ska nu alldeles strax iväg och hämta hö. Körde 9-15 idag, skönt med lite sovmorgon. För övrigt så var 9-15 en värdelös tid. Så übersegt de sista timmarna. Nej, tacka vet jag 06.30-12.30, det var grejer det. I och för sig var det ju bara 4 barn (varav ett sov största tiden) på slutet och då var det ju ganska händelselöst. Men idag serverades det både glass, mat och rabarberpaj, det var ju fredag!
"Hallå alliiihop! Ska vi leka älg och pistol?!"
Barn är mycket påhittiga och hur mycket älg det låg bakom är en annan sak...
fullt upp
Jag ska börja med att återge något av en konversation som utspelade sig på jobbet idag, igen.
Två stycken 4åringar, en pojke och en flicka, satt under frukosten och försökte rimma på namn. När de kom till mitt namn började de:
"Ida..."
"Pida.."
"plida..." och så säger pojken efter lite tänkande:
"sli...da!"
Han var inte det minsta medveten om vad han sagt, utan tyckte bara att han varit duktig som lyckats med ännu ett rim. Eftersom min kollega inte verkade överdrivet road, utan drog bara lite vagt på munnen, kvävde jag ett hysteriskt skratt. Jag tyckte det var riktigt roligt. Men det är ju iofs jag. Ungar är bra härliga.
Direkt jag kom hem från jobbet drog vi vidare till Örebro. Jag inhandlade; nagellack, scrub, body lotion, hårspray, två borstar, deo och nästan en laptop. Jag var SÅ nära, men i sista sekunden fick jag kalla fötter och åkte från expert tomhänt. Nej, jag är inte redo att ta steget ännu. Jag är ju lite av en velig person...
Två stycken 4åringar, en pojke och en flicka, satt under frukosten och försökte rimma på namn. När de kom till mitt namn började de:
"Ida..."
"Pida.."
"plida..." och så säger pojken efter lite tänkande:
"sli...da!"
Han var inte det minsta medveten om vad han sagt, utan tyckte bara att han varit duktig som lyckats med ännu ett rim. Eftersom min kollega inte verkade överdrivet road, utan drog bara lite vagt på munnen, kvävde jag ett hysteriskt skratt. Jag tyckte det var riktigt roligt. Men det är ju iofs jag. Ungar är bra härliga.
Direkt jag kom hem från jobbet drog vi vidare till Örebro. Jag inhandlade; nagellack, scrub, body lotion, hårspray, två borstar, deo och nästan en laptop. Jag var SÅ nära, men i sista sekunden fick jag kalla fötter och åkte från expert tomhänt. Nej, jag är inte redo att ta steget ännu. Jag är ju lite av en velig person...
trött...
Fick igår kväll/natt information om vart jag skulle vända mig inför mitt byte av gymnasieval. Efter det var jag så nervös att jag inte på några villkor kunde somna. Kollade klockan runt ett, vände och vred mig ett tag och somnade nog någon halvtimme senare. Jag vaknar tjugo över fyra, helt omöjligt att somna om. Låg och läste en liten stund, det var ju trots allt över två h kvar till det att jag skulle gå upp egentligen. Kvart i fem gav jag upp, masade mig ur sängen och gick ner. Jag var riktigt pigg, trots mina 3h sömn. Jag gjorde frukost, fixade mig i ordning och åkte sedan till jobbet. Jag anlände strax före halv sju vilket innebar en kort dag för min del. Slutade ju då redan halv ett, superskönt! Nu börjar jag känna mig lite småtrött, men ingenting anmärkningsvärt. Jag har fått en blankett som skall fyllas i och skickas in. Bara att hålla tummarna för att det går vägen!
Har idag bytit nedkissade kläder på två barn, det gick just fine. Börjar kännas hur bra som helst det här och jag trivs. Hade ett litet samtal med en utav 4åringarna idag. Så mysig! Stora, fantastiska drömmar i en liten kropp. Jag blir helt imponerad.. och så glad. 9 av 10 gånger är det ren och skär glädje att vara tillsammans med barnen.
Men nu är det slut på att enbart vara snäll och rolig, time för att se till att få lite respekt. Barn testar mer än vad jag anade. Ser hur lång tid det tar innan jag säger ifrån ordentligt och när jag väl gör det så kollar de hur allvarligt det egentligen var. Men det blir nog bra.
Vissa saker måste helt enkelt förevigas.
Senastionella ting ingår i den kategorin.
Har idag bytit nedkissade kläder på två barn, det gick just fine. Börjar kännas hur bra som helst det här och jag trivs. Hade ett litet samtal med en utav 4åringarna idag. Så mysig! Stora, fantastiska drömmar i en liten kropp. Jag blir helt imponerad.. och så glad. 9 av 10 gånger är det ren och skär glädje att vara tillsammans med barnen.
Men nu är det slut på att enbart vara snäll och rolig, time för att se till att få lite respekt. Barn testar mer än vad jag anade. Ser hur lång tid det tar innan jag säger ifrån ordentligt och när jag väl gör det så kollar de hur allvarligt det egentligen var. Men det blir nog bra.
Vissa saker måste helt enkelt förevigas.
Senastionella ting ingår i den kategorin.
kvällning
Det är då och då med jämna mellanrum som de där hopplösa känslorna kommer över mig. Det är så onödigt och så patetiskt att skriva om det, jag vet. Men jag vill inte belasta någon annan och ja, för den delen.. vem skulle jag belasta (det där var ingen fråga som kräver något svar)? Jag bör inte gnälla. Det är bara de här förbannade tonårskänslorna som far omkring som tokiga krigsindianer. Jag förstår inte varför jag känner mig så pinsamt ensam ibland. Till största del har jag ju valt det själv. Ida, skyll dig själv, helt enkelt! Har jag kommit någon nära klänger jag mig fast som en äcklande snuskig igel. Jag är så nervpåfrestande att folk inom en snar framtid säger upp all kontakt. SKYLL DIG SJÄLV, IDIOT! Jag vet ju så väl att jag är jobbig, ändå kan jag inte låta bli. Jag tror det sitter någon ond figur inom mig och styr alla de dåliga sakerna jag gör. Jag har komplex, en innerlig önskan om att vara allt annat än den jag är, jag innehar noll tålamod, jag är överdriven. Ja, det är SÅ SYND om mig. Nej, det är inte det minsta synd om mig. Men.. ibland är det lite kämpigt och lite jobbigt (det är då det är dags att beklaga sig på bloggen.. HA!).
För övrigt.
Jag undrar för mig själv när vi blev så olika, vad som hände.
Kontakten kommer att upphöra (vi uttalar bara lögner)
och
jag kommer sakna dig.
För övrigt.
Jag undrar för mig själv när vi blev så olika, vad som hände.
Kontakten kommer att upphöra (vi uttalar bara lögner)
och
jag kommer sakna dig.
envisa förkylning
Igår kände jag mig nästan helt frisk igen. Visst, snörvlande näsa och lite hosta, men för övrigt ingenting. Idag är alltihop tillbaka. Halsontet framförallt, trött- och orkeslösheten, huvudvärken. Ska nog lägga mig och vila en stund så småningom. Känner hur punkt 2 går åt skogen den här veckan.
Lugn dag idag, inte speciellt mycket barn. Men det är bra mysigt det här med barn! Det är faktiskt en alldeles speciell känsla när en liten unge, med våta kinder, små lena händer och smutsiga byxor, kryper upp i ens knä och vill ha tröst.
Var ute och red 2h45min med moder igår. Hon har funnit någon väg som ligger på ett par mil och det finns så många härliga galoppvägar, en som är flera km lång. Riktigt kul var det igår.
Nej, jag har väl egentligen ingenting att berätta. Oplanerad helg, Saxin jobbar. Vem vet, jag kanske ligger dyngförkyld i vilket fall.
Lugn dag idag, inte speciellt mycket barn. Men det är bra mysigt det här med barn! Det är faktiskt en alldeles speciell känsla när en liten unge, med våta kinder, små lena händer och smutsiga byxor, kryper upp i ens knä och vill ha tröst.
Var ute och red 2h45min med moder igår. Hon har funnit någon väg som ligger på ett par mil och det finns så många härliga galoppvägar, en som är flera km lång. Riktigt kul var det igår.
Nej, jag har väl egentligen ingenting att berätta. Oplanerad helg, Saxin jobbar. Vem vet, jag kanske ligger dyngförkyld i vilket fall.
efter regn...
Har precis kommit hem från jobbet. Är faktiskt inte anmärkningsvärt trött utan känner mig ganska fit for fight. Förhoppningsvis blir det en riktig långtur på minst 2-3 h när moder kommer hem.
Idag har det hänt både det ena och andra.
Eller ja, ingenting direkt speciellt. Men det har varit mer händelserikt än de tidigare dagarna.
Jag fick lite 'omdöme' idag för första veckan och ja, det var positivt.
Jag blev sådär riktigt glad så det bara värmde i kroppen.
Sades bl.a "Du är jätteduktig och barnen tycker verkligen om dig. Det är mycket för att du är så lugn."
Och så sade hon något mer och så: "och så är det ju en som diggar dig stenhårt, men det kanske du redan har märkt."
Jag kände mig lite tveksam på den fronten, jag vet ju inte hur mycket barnen tyr sig i vanliga fall.
Men det var i alla fall den allra minsta lilla dockan, sådär sockersöt. Tydligen så duger inte speciellt många utan hon är 'kräsen'.
Fy vad skrytigt. Men fy så glad jag blev. De meningarna ska jag bära med mig ett tag nu.
För övrigt så fick jag för första gången byta kläder på en liten herre som råkat kissa på sig. Fick byta hans blöta byxor, underbyxor och strumpor. Jag har inte tidigare haft någon direkt närkontakt med kiss om jag ska vara ärlig, men det gick bra. Riktigt bra faktiskt. Jag är nöjd! Den här dagen har definitivt varit tummen upp.
Förutom när jag skulle åka hem. Först duggade det lite smått men så öppnade sig skyarna. Regnet verkligen öste ned, jag såg knappt framför mig och det sved till rejält varje gång en regndroppe träffade min ben. När jag kom hem var byxorna så blöta att de gick att vrida ur dem och regnet hade tagit sig igenom min jacka, tröja och linne. Trist!
Men nu är jag ombytt och som sagt; fit for fight.
Mysig dag!
Pratade förresten lite med Saxin igår kväll/natt via sms.
Allt är bra med henne, lite ovant och vilset dock.
Miss you! 
musikundersökning
Eftersom jag inte haft överdrivet mycket för mig idag så har jag gjort något slag av en musikundersökning.
Jag har laddat ned och lyssnat på diverse olika låtar från 6 olika (stora och små) 'folk' som är lite av historia.
Jag har varit och är fortfarande ett fan av Ebba grön. För ett par år sedan älskade jag deras låtar, i stort sett det enda jag lyssnade på. Riktigt så är det inte nu. Men jag har i vilket fall som helst alltid gillat lite äldre musik.
Just ja, för er som sett 'tjenare kungen', jag älskar musiken i den filmen! (.. även om själva filmen inte är någon höjdare).
Jag har listat och valt ut min favoritlåt ur följande. Jag börjar bakifrån.
6. Iggy pop : real wild child
Inte mycket att säga, föll mig inte i smaken. Dock blev jag ganska kär i ovanstående låt.
Men nej, definitivt ingen favorit.
5. Rolling stones : Loving cup [och/eller] as tears go by
Nej, nej och återigen nej. De pratar sig igenom sina låtar,
men när de väl sjunger ; helt okej.
Ovanstående låtar är nog i stort sett de enda jag fastnade för.
4. Depeche mode : somebody
Nu börjar vi sakta men säkert närma oss min smak,
åtminstone liiite i ett hörn är vi och nafsar.
Överlag ganska bra. Håller medel. Inte jättebra. Inte dåliga.
(och där bröt vi svartvit trenden)
3. Sex pistols : god save the queen
Här började det bli svårt att välja en favoritlåt.
Sex pistols var bra, faktiskt ganska mycket bra.
Tummen upp!
2. Alphaville : romeos
Jag blev kär. Jag älskade den låten.
Jag gillade även andra låtar, de föll mig definitivt i smaken.
Spelningslistan, de har en given plats.
1. The (international) noise conspiracy : do i have to spell it out?
Mammas heta tips.
Helt okej, inga större fel.
Vid första "anblick" blev jag inte alls speciellt förtjust, men ju mer jag lyssnade...
Jo, det var faktiskt bra. Mycket bra till och med.
I fortsättningen kommer de då och då att finnas med på min spelningslista.
(detta band är dock bara 10 år gammalt)
Smaken är som baken!
Jag har laddat ned och lyssnat på diverse olika låtar från 6 olika (stora och små) 'folk' som är lite av historia.
Jag har varit och är fortfarande ett fan av Ebba grön. För ett par år sedan älskade jag deras låtar, i stort sett det enda jag lyssnade på. Riktigt så är det inte nu. Men jag har i vilket fall som helst alltid gillat lite äldre musik.
Just ja, för er som sett 'tjenare kungen', jag älskar musiken i den filmen! (.. även om själva filmen inte är någon höjdare).
Jag har listat och valt ut min favoritlåt ur följande. Jag börjar bakifrån.
6. Iggy pop : real wild child
Inte mycket att säga, föll mig inte i smaken. Dock blev jag ganska kär i ovanstående låt.
Men nej, definitivt ingen favorit.
5. Rolling stones : Loving cup [och/eller] as tears go by
Nej, nej och återigen nej. De pratar sig igenom sina låtar,
men när de väl sjunger ; helt okej.
Ovanstående låtar är nog i stort sett de enda jag fastnade för.
4. Depeche mode : somebody
Nu börjar vi sakta men säkert närma oss min smak,
åtminstone liiite i ett hörn är vi och nafsar.
Överlag ganska bra. Håller medel. Inte jättebra. Inte dåliga.
(och där bröt vi svartvit trenden)
3. Sex pistols : god save the queen
Här började det bli svårt att välja en favoritlåt.
Sex pistols var bra, faktiskt ganska mycket bra.
Tummen upp!
2. Alphaville : romeos
Jag blev kär. Jag älskade den låten.
Jag gillade även andra låtar, de föll mig definitivt i smaken.
Spelningslistan, de har en given plats.
1. The (international) noise conspiracy : do i have to spell it out?
Mammas heta tips.
Helt okej, inga större fel.
Vid första "anblick" blev jag inte alls speciellt förtjust, men ju mer jag lyssnade...
Jo, det var faktiskt bra. Mycket bra till och med.
I fortsättningen kommer de då och då att finnas med på min spelningslista.
(detta band är dock bara 10 år gammalt)
Smaken är som baken!
välja?
Eftersom jag laddar upp samma bilder och emellanåt använder mig av samma texter på både bloggen och bdb, borde jag kanske välja. Blogga med bilder och inte ladda upp mer på bdb. Blogga utan bilder och ladda upp på bdb.
Dagens absoluta i-landsproblem.
Dagens absoluta i-landsproblem.
tjugoandra juni.
Vi börjar dagen med ett blogginlägg.
Jag var helt övertygad om att jag var på väg ut ur puberteten, åtminstone de här värsta tonårsåren. Ha, yeah, right!
Jordens alla finnar och blemmor verkar ha slagit läger i just mitt ansikte. Det var mycket, mycket länge sedan jag hade såhär stor finnverksamhet. Jag var helt säker på att det var en övergångsperiod, att dessa skulle sitta där ett tag och sedan försvinna. Ni vet, mooognad. Men inte. Nu börjar vi om hela den här proceduren istället.
Ja, och så fick jag ju för mig att jag skulle dränka de otäckingarna med något finnmedel från aco. Till min förskräckelse upptäckte jag att nässpetsen börjat ömsa skinn efter min obetänksamma behandling. Sorgligt.
Blir mest sängliggande idag också, är fortfarande sjuk, dock på bättringsväg känns det som.
Möjligen någon uppdatering senare...
Ha en bra dag, gott folk!
tjugoförsta juni.
Idag är det förskräckligt jättesynd om mig (jag vet, ni som både kollar min bdb och blogg, det blir lite tjötigt).
Jag mår riktigt kymigt och lider av följande: Hosta, snörvel, nysningar, halsont, feber, huvudvärk, ledvärk och säkert något mer som jag glömt bort vid det här laget.
Så ja, lite (läs mycket) medlidande skulle sitta utomordentligt fint! :(
(för övrigt var det där en utav de första smilisarna jag någonsin gjort i min blogg.. kanske ni förstår allvaret nu!)
Har legat i stort sett hela dagen, har inte ens orkat sitta här. Har tagit ett par hundra bilder i min ensamhet, men det är också det enda.
Jag håller tummarna för att jag ska vara fit for fight på måndag, jag måste masa mig till jobbet hur ofrisk jag än är. Här har vi minsann inte råd att låta några slantar gå till spillo.
Jag skulle även behöva vara frisk tills imorgon för på schemat finns detta: besök i Arboga, reklamutdelning, långritt. Får försöka få några timmar sömn i natt... Men det är svårt att sova när man knappt får luft. Fy. Och så kissnödig man blir sedan då. Har vaknat bägge sjukmornarna nu pga superkissnödighet, vilket är ovanligt för att vara jag (nu går vi kanske lite väl långt i hur intressant mitt liv är...). Men vätskedrivningen är på g och man får inte behålla flytande ting någon längre tid.
Jag ska fortsätta min klagan.
Idag, till min förskräckelse när jag vaknade och mötte min spegelbild, har det blommat ut två jättefinnar på min näsa! Sådana finnar har jag inte haft sedan jag gick i 6an, då precis när alla finnarna bara kastade sig ut i mitt ansikte. Sedan har jag mest haft peppler (är det här också to much information?), ja, ända till nu dvs. Vad har jag gjort för ont? Inte nog med att de är knallröda och stora och skulle kunna tas för stoppljus, de gör så förbenat ont!
Fy.
Slänger upp lite bilder även idag. Lånet av Saxins kamera är helt underbart och jag är henne evigt tacksam!
1. Självömkan i dess högsta grad samt lite kreativitet
2. Hästsnygging!
Ska jag kanske klaga ännu lite till?
Det är ju åtminstone berättigad klagan jag kommer med i så fall,
och ja, jag har sagt det här förut (... och säger det igen).
Jag har ett x antal läsare varje dag,
varför inte bara lämna en ynka liten kommentar?
Jag känner mig totalt schizo!
Jag menar, hur svårt kan det vara att lämna ett litet:
"Krya på dig!" .. (för dig som är sympatiskt lagd) eller
"Idiotiska gnällspik" .. (för dig som tröttnat på min klagan) eller
"Du suger!" (om du föredrar lite yngre pubertala kommentarer) eller helt enkelt
"Du är bäst!" (för dig som är en schysst och ärlig typ)
Ha't bra! .. ni som inte är sjuka
Jag mår riktigt kymigt och lider av följande: Hosta, snörvel, nysningar, halsont, feber, huvudvärk, ledvärk och säkert något mer som jag glömt bort vid det här laget.
Så ja, lite (läs mycket) medlidande skulle sitta utomordentligt fint! :(
(för övrigt var det där en utav de första smilisarna jag någonsin gjort i min blogg.. kanske ni förstår allvaret nu!)
Har legat i stort sett hela dagen, har inte ens orkat sitta här. Har tagit ett par hundra bilder i min ensamhet, men det är också det enda.
Jag håller tummarna för att jag ska vara fit for fight på måndag, jag måste masa mig till jobbet hur ofrisk jag än är. Här har vi minsann inte råd att låta några slantar gå till spillo.
Jag skulle även behöva vara frisk tills imorgon för på schemat finns detta: besök i Arboga, reklamutdelning, långritt. Får försöka få några timmar sömn i natt... Men det är svårt att sova när man knappt får luft. Fy. Och så kissnödig man blir sedan då. Har vaknat bägge sjukmornarna nu pga superkissnödighet, vilket är ovanligt för att vara jag (nu går vi kanske lite väl långt i hur intressant mitt liv är...). Men vätskedrivningen är på g och man får inte behålla flytande ting någon längre tid.
Jag ska fortsätta min klagan.
Idag, till min förskräckelse när jag vaknade och mötte min spegelbild, har det blommat ut två jättefinnar på min näsa! Sådana finnar har jag inte haft sedan jag gick i 6an, då precis när alla finnarna bara kastade sig ut i mitt ansikte. Sedan har jag mest haft peppler (är det här också to much information?), ja, ända till nu dvs. Vad har jag gjort för ont? Inte nog med att de är knallröda och stora och skulle kunna tas för stoppljus, de gör så förbenat ont!
Fy.
Slänger upp lite bilder även idag. Lånet av Saxins kamera är helt underbart och jag är henne evigt tacksam!
1. Självömkan i dess högsta grad samt lite kreativitet
2. Hästsnygging!
Ska jag kanske klaga ännu lite till?
Det är ju åtminstone berättigad klagan jag kommer med i så fall,
och ja, jag har sagt det här förut (... och säger det igen).
Jag har ett x antal läsare varje dag,
varför inte bara lämna en ynka liten kommentar?
Jag känner mig totalt schizo!
Jag menar, hur svårt kan det vara att lämna ett litet:
"Krya på dig!" .. (för dig som är sympatiskt lagd) eller
"Idiotiska gnällspik" .. (för dig som tröttnat på min klagan) eller
"Du suger!" (om du föredrar lite yngre pubertala kommentarer) eller helt enkelt
"Du är bäst!" (för dig som är en schysst och ärlig typ)
Ha't bra! .. ni som inte är sjuka
tjugonde juni.
Inget trevligt uppvaknande idag, inte. En hemsk huvudvärk och andningsproblem, näsan är helt igentäppt.
Så nu sitter jag här i mjukiskläder, håret står åt alla håll, halsont, snörvlande och jag tycker nog allt lite synd om mig själv.
Äntligen ledig och jag får bara sitta/ligga still. Trist.
Men lite 'nytta' har jag gjort, fingrat lite på en av punkterna min fempunktslista.
Dock blir det ingen städning idag, får ta det imorgon om jag mår bättre.
1. Bok ivägskickad med a-post
2. Sjuktrösta mig.
22.13
Den här dagen hade nog kunnat vara lite roligare.
Ganska händelselös och det var länge sedan jag kände mig så rastlös,
kanske är det för att det är så stor skillnad mellan att ta det lugnt och att jobba på dagis.
Har åtminstone rusat runt och fotat allt och inget.
Slänger upp lite bilder.
Själv gillar jag när det finns bilder i bloggar,
blir så enformigt annars.
1. Vi testar lite fokus (gissa blomrasen)
2. Kreativiteten flödade
3, Så snygg är jag när jag är sjuk
4. Jag saknar Saxin något alldeles förskräckligt. Egentligen inte speciellt länge sedan vi sågs, men jag är ju van vid att vi träffas hela tiden... Ensamt!
5. Moder vispade ihop en tårta
6. Bror utövade omänskliga konster
bilder från 12/6
Sådär, nu kommer (äntligen) de utlovade bilderna från avslutingen.
1. Jag kör kissnödig- posen
2. Profil. Lägg märke till mitt markanta käkben.
3. E, E, I, A, P
4. Tjejer, puss!
5. En trött kvinna på natten
6. Lägg märke till denna kvinnas hår! (hon var så fin!)
1. Jag kör kissnödig- posen
2. Profil. Lägg märke till mitt markanta käkben.
3. E, E, I, A, P
4. Tjejer, puss!
5. En trött kvinna på natten
6. Lägg märke till denna kvinnas hår! (hon var så fin!)
nittonde juni.
Då har jag avklarat min första vecka, bara tre kvar!
Det har varit en riktigt rolig vecka. Jag är helt slut och riktigt trött, men roligt och händelserikt har det varit.
Jag fortsätter i samma spår och berättar lite om dagen på dagis (och lite fritids)
Jag satt på huk och skulle hjälpa ett tvåårigt charmtroll på med sina skor. Jag sade något i stil med:
"Jaha, och så tar vi den andra"
då den lille vännen säger lite knackigt:
"Jag tycker om dig" ..
eftersom jag inte hundra hörde vad han sade:
"Tycker du om mig?"
"Jaa.." och så fortsatte han att prata om annat. Ett stort leende tog plats på mina läppar och hela jag blev varm. Att en sådan liten mening kan värma så pass. Ungar är ärliga, det är ju skönt att veta.
Så jättemånga konversationer att lägga på minnet har inte utspelats idag.
Men jag har plockat blombukett på en äng, ätit jordgubbar, matat världens sötaste lilla tjej med vispgrädde tills det nästan kom ut genom öronen, övervägit att kanske byta en blöja innan jag slutar, läst bok i 1,5 h.
Som pricken över i:et har jag riktigt ont i halsen, börjar få lite hosta och en mysig huvudvärk.
En kille nös mig på handen idag. En annan körde in sin hand i min mun när jag läste.
Inte konstigt att jag känner mig sjuk. Riktiga små bakteriespridare det där.
Men skoj är det!
Skönt med långhelg. Läge att vila upp sig!
Det har varit en riktigt rolig vecka. Jag är helt slut och riktigt trött, men roligt och händelserikt har det varit.
Jag fortsätter i samma spår och berättar lite om dagen på dagis (och lite fritids)
Jag satt på huk och skulle hjälpa ett tvåårigt charmtroll på med sina skor. Jag sade något i stil med:
"Jaha, och så tar vi den andra"
då den lille vännen säger lite knackigt:
"Jag tycker om dig" ..
eftersom jag inte hundra hörde vad han sade:
"Tycker du om mig?"
"Jaa.." och så fortsatte han att prata om annat. Ett stort leende tog plats på mina läppar och hela jag blev varm. Att en sådan liten mening kan värma så pass. Ungar är ärliga, det är ju skönt att veta.
Så jättemånga konversationer att lägga på minnet har inte utspelats idag.
Men jag har plockat blombukett på en äng, ätit jordgubbar, matat världens sötaste lilla tjej med vispgrädde tills det nästan kom ut genom öronen, övervägit att kanske byta en blöja innan jag slutar, läst bok i 1,5 h.
Som pricken över i:et har jag riktigt ont i halsen, börjar få lite hosta och en mysig huvudvärk.
En kille nös mig på handen idag. En annan körde in sin hand i min mun när jag läste.
Inte konstigt att jag känner mig sjuk. Riktiga små bakteriespridare det där.
Men skoj är det!
Skönt med långhelg. Läge att vila upp sig!
Fempunktslistan, del1
Och Sverige är värdelösa.. någon som hade förväntat sig något annat? Pinsamt är ett milt ord.
Har funderat en del över mitt sommarlov, jag kommer jobba halva och sedan har jag ingenting planerat. Jag har länge velat ta mig i kragen för att faktiskt förändra bitar av min situation, eller vad man nu vill kalla det. När man går i skolan är det inte alltid så lätt, men nu har jag ju chansen.
Härmed ska jag göra en fempunktslista som jag verkligen måste ge hundra för att genomföra.
Jag är hemskt dålig, riktigt urusel, att driva igenom saker och ting. Men nu ska jag verkligen göra ett försök! (alla punkterna är inom loppet av sommarlovet)
1. Rida igång Mozart på allvar och göra tävlingsdebut.
Nu är det slut på att skylla på dåligt väder, känna efter om jag inte har ont någonstans och avlägsna den djävulska latmasken inom mig. Det får inte spela någon roll om jag känner för ridning eller inte, han ska få en toppenkondition, välmusklad kropp och en underbar form. Bara att sätta igång!
2. Viktminskning
Det har varit dags för det i snart tio år, nu får det faktiskt vara slut på att bara tänka tanken. Bättre mat, mindre småätning, mer motion, speciellt joggingen som ännu inte blivit någon vardag utan bara något som inträffar då och då när jag har sömnproblem. 7kg SKA jag klara, jag MÅSTE klara det. Det kommer att innebära knappt 1kg i veckan och jag har ju lite att ta av. Om jag ska få bättre självkänsla och må bättre, inte bara psykiskt utan också fysiskt, är detta en nödvändighet.
3. Städa mitt rum 1 gång i veckan
Kan verka oväsentligt, men jag tror att det räcker med två stycken riktigt seriösa punkter, det kommer att bli svårt nog. Städning skall ske varje fredag, om jag har något annat livsviktigt för mig så får det antingen bli tors, lör eller sön beroende på vad det är jag har för mig. Städningen innefattar total undanröjning, vikning på garderobsfronten, dammsugning, torka golven och ev. damma (jag avskyr att damma!), byte i sängen varannan vecka (det kommer jag aldrig klara.. jag är född till att vara snuskig, fet och lat)
4. Köpa en laptop
Jag har väldigt länge velat ha en laptop och nu efter sommarjobbet ska jag faktiskt införskaffa en. Det kommer gå åt en hel del injobbade pengar, men jag tror nog att det är värt det. Jag behöver kunna sitta själv och skriva i lugn och ro och inte slåss om datorn med min bror och mor.
5. Skicka iväg min bok och börja på en ny
Fyra böcker ligger just nu nedpackade i fyra olika kuvert. I dessa ligger också en lapp med lite information om mig och utanpå det bruna kuvertet står adresser till fyra olika förlag. Jag skall skicka iväg dessa snart och sedan invänta svar, vilket kommer ta mellan 1-3 månader. Jag har påbörjat en ny, men inte på riktigt. Utan jag håller på att lägga grunden, så det som menas med att "börja på en ny" är att skriva och komma igång ordentligt, ha en riktigt bra plan och uppläggning.
Sådär, om det hade funnits paintfunktion skulle jag ha undertecknat med mitt namn.
De svåraste att klara av kommer att bli 1,2 och 3, framförallt nummer 2.
Jag vet inte hur intressant det egentligen är att läsa om mitt liv och hur jag ska försöka förändra det och slå tag i saker, men jag hoppas att det inte blir alltför trist... ni får väl klaga i så fall!
Jag kommer se till att med bilder och text hålla er uppdaterade om hur det går för mig.
(nu låter det som om jag är jätteintressant, vilket jag för all del inte tror, men.. jag skriver ju trots allt till Er som läser min blogg och nu vet jag inte vad jag ska säga men.. öh..)
Wish me good luck!
Har funderat en del över mitt sommarlov, jag kommer jobba halva och sedan har jag ingenting planerat. Jag har länge velat ta mig i kragen för att faktiskt förändra bitar av min situation, eller vad man nu vill kalla det. När man går i skolan är det inte alltid så lätt, men nu har jag ju chansen.
Härmed ska jag göra en fempunktslista som jag verkligen måste ge hundra för att genomföra.
Jag är hemskt dålig, riktigt urusel, att driva igenom saker och ting. Men nu ska jag verkligen göra ett försök! (alla punkterna är inom loppet av sommarlovet)
1. Rida igång Mozart på allvar och göra tävlingsdebut.
Nu är det slut på att skylla på dåligt väder, känna efter om jag inte har ont någonstans och avlägsna den djävulska latmasken inom mig. Det får inte spela någon roll om jag känner för ridning eller inte, han ska få en toppenkondition, välmusklad kropp och en underbar form. Bara att sätta igång!
2. Viktminskning
Det har varit dags för det i snart tio år, nu får det faktiskt vara slut på att bara tänka tanken. Bättre mat, mindre småätning, mer motion, speciellt joggingen som ännu inte blivit någon vardag utan bara något som inträffar då och då när jag har sömnproblem. 7kg SKA jag klara, jag MÅSTE klara det. Det kommer att innebära knappt 1kg i veckan och jag har ju lite att ta av. Om jag ska få bättre självkänsla och må bättre, inte bara psykiskt utan också fysiskt, är detta en nödvändighet.
3. Städa mitt rum 1 gång i veckan
Kan verka oväsentligt, men jag tror att det räcker med två stycken riktigt seriösa punkter, det kommer att bli svårt nog. Städning skall ske varje fredag, om jag har något annat livsviktigt för mig så får det antingen bli tors, lör eller sön beroende på vad det är jag har för mig. Städningen innefattar total undanröjning, vikning på garderobsfronten, dammsugning, torka golven och ev. damma (jag avskyr att damma!), byte i sängen varannan vecka (det kommer jag aldrig klara.. jag är född till att vara snuskig, fet och lat)
4. Köpa en laptop
Jag har väldigt länge velat ha en laptop och nu efter sommarjobbet ska jag faktiskt införskaffa en. Det kommer gå åt en hel del injobbade pengar, men jag tror nog att det är värt det. Jag behöver kunna sitta själv och skriva i lugn och ro och inte slåss om datorn med min bror och mor.
5. Skicka iväg min bok och börja på en ny
Fyra böcker ligger just nu nedpackade i fyra olika kuvert. I dessa ligger också en lapp med lite information om mig och utanpå det bruna kuvertet står adresser till fyra olika förlag. Jag skall skicka iväg dessa snart och sedan invänta svar, vilket kommer ta mellan 1-3 månader. Jag har påbörjat en ny, men inte på riktigt. Utan jag håller på att lägga grunden, så det som menas med att "börja på en ny" är att skriva och komma igång ordentligt, ha en riktigt bra plan och uppläggning.
Sådär, om det hade funnits paintfunktion skulle jag ha undertecknat med mitt namn.
De svåraste att klara av kommer att bli 1,2 och 3, framförallt nummer 2.
Jag vet inte hur intressant det egentligen är att läsa om mitt liv och hur jag ska försöka förändra det och slå tag i saker, men jag hoppas att det inte blir alltför trist... ni får väl klaga i så fall!
Jag kommer se till att med bilder och text hålla er uppdaterade om hur det går för mig.
(nu låter det som om jag är jätteintressant, vilket jag för all del inte tror, men.. jag skriver ju trots allt till Er som läser min blogg och nu vet jag inte vad jag ska säga men.. öh..)
Wish me good luck!
artonde juni.
För tredje dagen i rad tvärslockande jag på sängen. Sov sådär obehagligt djupt i cirkus en timme. Fy, vad trött man blir av att jobba, något som jag sannerligen inte är van vid.
Ja, min blogg ska även idag handla om dagens sommarjobbshändelser, jag gör ju inte så mycket annat om dagarna.
För det första: Det finns inget som helst dåligt väder, bara dåliga kläder. Vi går alltid ut efter mellis på förmiddagen och idag hann vi inte vara ute mer än tio minuter innan regnet fullkomligen stod som spön i backen. Världens jätteskur hälldes över oss. Givetvis hade jag ingen regnjacka. Mina förhoppningar sade att vi skulle gå in, för det förhåller sig som så att jag är ingen människa som med lust och glädje puttar en gunga och gör "faat, meija faat" eller sitter i sandlådan och blir tvångsmatad. Men självfallet gick vi inte in. Det borde jag i och för sig ha förstått. Det rör inte små barn i ryggen om det regnar, de är precis lika glada över att få vara ute i friska luften som om solen sken.
Istället blev de kö i hallen. Alla skulle ha varsin färgglad regnjacka påbylsad. Efter det så var det bara att lulla runt i regnet så gott det gick. Varje dag lär man sig något nytt.
En annan sak, som jag lärt mig är att killar i åldern 2-5 är otroligt fascinerade av lastbilar, traktorer och dylikt. När det kommer något bullrande fordon och passerar rusar alla fram till staketet eller reser sig upp i gungan, pekar och gapar förvånat. Vissa hoppar upp och ned av förtjusning medan andra är stumma av fascination. Det är alltid lika roligt att se.
Något som faktiskt träffade mig lite i hjärtat var en liten, egentligen obetydlig händelse, som inträffade på eftermiddagen strax före mellis nummer 2, alltså någon gång runt 14.00- slaget. En av de äldre pojkarna i skaran blev snart själv i sin åldersgrupp, kompisen fick åka hem mycket tidigare. Han vandrade omkring i sina gangsterglasögon och med händerna djup nedborrade i sina jeansfickor. Han sade inte så mycket. Gungade ett par minuter. Blev återigen rastlös. Gick en sväng. Hur som gick han till sist fram till en av 'fröknarna' och bad om att få låna telefonen.
fröken: "Vad ska du med den till?"
killen: "ringa pappa..."
fröken: "varför då?"
killen: "jag tänkte fråga om han kunde hämta mig tidigare.."
fröken: "nejdu, det blir det ingenting av med, han jobbar"
Killen ryckte på axlarna, underläppen åkte ut en aning och så vände han och gick.
Han hade kommit tidigt på morgonen och skulle vara en av de sista som lämnade stället. Han var en av dem som fick stå och se på när en efter en blev hämtad av någon förälder. Det gjorde faktiskt lite ont att se, för jag är i stort sett helt säker på att det är något som är lite av en rutin. På det stora hela är det möjligen inte alls speciellt hemskt, men för honom, just då där och nu, så var de det. Mh.
Efter lunch placerades jag hos den äldre skaran barn i andra huset. Jag fick läsa sagor vilket faktiskt var väldigt uppskattat. En liten kille satt på min högra sida, han kramade min arm, snurrade in sitt finger i mitt hår och lutade sig mot mig. Han var ett riktigt litet gulligt barn (.. jag vet, det här är så INTE jag). Då och då inflikade den lilla gruppen av barn runt mig olika saker. De skulle berätta precis allting, även sådant som inte hade ett skvatt med själva berättelsen att göra.
Rätt som det var utbrast den här lilla killen:
"Min låtsaskompis åt hela tårtan.. det var hans tårta och hans födelsedag, så han fick det!"
Vi läste vidare efter att jag svarat något "ojdå". Vi börjar på vår andra bok när han plötsligt säger:
"Kan du svälja din tunga?"
Lite förvånat svarar jag: "hehe, nää.. kan du?"
"Nej, min min låtsaskompis kan!"
Låtsaskompis. Jag hade också en låtsaskompis när jag var liten. Eller ptja, inte alltid samma utan jag anpassade den. Ville jag leka doktor så var låtsaskompisen sjuksköterska. Ville jag leka mamma-pappa-barn så var låtsaskompisen pappa. Ni förstår... Detta försökte jag förklara när jag började på simskola. Vår simskolelärare, som jag för övrigt var hemskt förtjust i, såg väldigt konfunderat på mig. Han förstod nog inte riktigt... Jag ritade en teckning med mister Flintstone på åt honom!
Om dagarna blir det riktigt långsamt emellanåt, speciellt då det inte händer något. Men usch så jag trivs.
Jag tycker om att ha ett litet barn i knäet, hålla handen, trösta, blåsa, hjälpa.
Så, om ni behöver en barnvakt, here i am!
.. men några egna barn ska jag då inte ha.
Ja, min blogg ska även idag handla om dagens sommarjobbshändelser, jag gör ju inte så mycket annat om dagarna.
För det första: Det finns inget som helst dåligt väder, bara dåliga kläder. Vi går alltid ut efter mellis på förmiddagen och idag hann vi inte vara ute mer än tio minuter innan regnet fullkomligen stod som spön i backen. Världens jätteskur hälldes över oss. Givetvis hade jag ingen regnjacka. Mina förhoppningar sade att vi skulle gå in, för det förhåller sig som så att jag är ingen människa som med lust och glädje puttar en gunga och gör "faat, meija faat" eller sitter i sandlådan och blir tvångsmatad. Men självfallet gick vi inte in. Det borde jag i och för sig ha förstått. Det rör inte små barn i ryggen om det regnar, de är precis lika glada över att få vara ute i friska luften som om solen sken.
Istället blev de kö i hallen. Alla skulle ha varsin färgglad regnjacka påbylsad. Efter det så var det bara att lulla runt i regnet så gott det gick. Varje dag lär man sig något nytt.
En annan sak, som jag lärt mig är att killar i åldern 2-5 är otroligt fascinerade av lastbilar, traktorer och dylikt. När det kommer något bullrande fordon och passerar rusar alla fram till staketet eller reser sig upp i gungan, pekar och gapar förvånat. Vissa hoppar upp och ned av förtjusning medan andra är stumma av fascination. Det är alltid lika roligt att se.
Något som faktiskt träffade mig lite i hjärtat var en liten, egentligen obetydlig händelse, som inträffade på eftermiddagen strax före mellis nummer 2, alltså någon gång runt 14.00- slaget. En av de äldre pojkarna i skaran blev snart själv i sin åldersgrupp, kompisen fick åka hem mycket tidigare. Han vandrade omkring i sina gangsterglasögon och med händerna djup nedborrade i sina jeansfickor. Han sade inte så mycket. Gungade ett par minuter. Blev återigen rastlös. Gick en sväng. Hur som gick han till sist fram till en av 'fröknarna' och bad om att få låna telefonen.
fröken: "Vad ska du med den till?"
killen: "ringa pappa..."
fröken: "varför då?"
killen: "jag tänkte fråga om han kunde hämta mig tidigare.."
fröken: "nejdu, det blir det ingenting av med, han jobbar"
Killen ryckte på axlarna, underläppen åkte ut en aning och så vände han och gick.
Han hade kommit tidigt på morgonen och skulle vara en av de sista som lämnade stället. Han var en av dem som fick stå och se på när en efter en blev hämtad av någon förälder. Det gjorde faktiskt lite ont att se, för jag är i stort sett helt säker på att det är något som är lite av en rutin. På det stora hela är det möjligen inte alls speciellt hemskt, men för honom, just då där och nu, så var de det. Mh.
Efter lunch placerades jag hos den äldre skaran barn i andra huset. Jag fick läsa sagor vilket faktiskt var väldigt uppskattat. En liten kille satt på min högra sida, han kramade min arm, snurrade in sitt finger i mitt hår och lutade sig mot mig. Han var ett riktigt litet gulligt barn (.. jag vet, det här är så INTE jag). Då och då inflikade den lilla gruppen av barn runt mig olika saker. De skulle berätta precis allting, även sådant som inte hade ett skvatt med själva berättelsen att göra.
Rätt som det var utbrast den här lilla killen:
"Min låtsaskompis åt hela tårtan.. det var hans tårta och hans födelsedag, så han fick det!"
Vi läste vidare efter att jag svarat något "ojdå". Vi börjar på vår andra bok när han plötsligt säger:
"Kan du svälja din tunga?"
Lite förvånat svarar jag: "hehe, nää.. kan du?"
"Nej, min min låtsaskompis kan!"
Låtsaskompis. Jag hade också en låtsaskompis när jag var liten. Eller ptja, inte alltid samma utan jag anpassade den. Ville jag leka doktor så var låtsaskompisen sjuksköterska. Ville jag leka mamma-pappa-barn så var låtsaskompisen pappa. Ni förstår... Detta försökte jag förklara när jag började på simskola. Vår simskolelärare, som jag för övrigt var hemskt förtjust i, såg väldigt konfunderat på mig. Han förstod nog inte riktigt... Jag ritade en teckning med mister Flintstone på åt honom!
Om dagarna blir det riktigt långsamt emellanåt, speciellt då det inte händer något. Men usch så jag trivs.
Jag tycker om att ha ett litet barn i knäet, hålla handen, trösta, blåsa, hjälpa.
Så, om ni behöver en barnvakt, here i am!
.. men några egna barn ska jag då inte ha.
sjuttonde juni.
Jag lär mig konsten 'behärskning' med stort b.
Detta samtal utspelades mellan mig och en 5 åring som skulle fylla 6 i vinter:
Hon: Heter du verkligen Ida?
Jag: Ja..
Hon: Det är skitfult.. bajsfult!
Tystnad några sekunder, hon fortsatte sitt grävande i sandlådan innan hon utbrister:
Hon: Du är tjock!
Jag: Japp..
Hon: Är du arg?
Jag: Nej (.. men jag kommer snart bli, tänkte jag och räknade till tio)
Hon: Är du ledsen?
Jag: Nej.
Hon: Ditt hår står rakt ut!
Jag: Jaha.
Hon: Ditt hår står inte rakt ut!
Jag: Jo..
Hon: Ditt hår står rakt ut!
Jag: Yeap. (sedan reste jag mig och gick därifrån, applåd!)
Det mesta hände i sandlådan. Annars har i stort sett hela dagen varit ganska långsam.
Jag sitter i sandlådan och erbjuder mig att fylla lastbilsflaket med sand. Vad får jag som tack?
En unge trycker upp sand i min mun och står på ett sådant sätt att jag inte kan komma undan. Jag knep med läpparna så gott det gick, jag ville inte ha någon 'chokladboll'. Unge nummer 2 står bredvid och häller sand över mina kläder. Tålamod!
När jag sneglar åt sidan ser jag en av de yngsta sitta och knastra. Eller ja, hennes mun knastrade något alldeles väldigt och det verkade jobbigt att tugga. Precis, hon hade tagit en handfull sand och pressat in i sitt lilla gap. Sand runt precis hela munnen blandat med snor och slem. Men hon var nöjd och gav mig ett solskensleende.
Samma unge som deltog i samtalet ovanför hävde även ur sig följande rätt som det var:
Hon: Vem ska du gifta dig med när du blir stor?
Varpå ungen bredvid mig svarade (hon är max ett par år)
Unge2: Jag är redan stor!
Hon: Men när du blir vuxen.... .. din kusin eller?
Unge2 ignorerar henne totalt.
Jag: Vem ska du gifta dig med då?
Hon: *stor suck* Jag vet inte...
Min dag i korta drag.
Tankar från gårdagens natt då jag inte på några villkor kunde sova.
Det är nu som saknaden kommer över mig, det är nu som det lossnar. Mitt skal faller av. Jag tyckte väl att det var underligt att min sentimentala sida inte framkommit mer än i mitt huvud. Det är nu som jag gråter mig till sömns, gråter så att kroppen skakar, gråter tills utmattningen kommer över mig. Jag gråter av förtvivlan, saknad och av rädsla för framtiden. Jag förstår inte varför jag är så känslig när jag är för mig själv. Att på så kort tid förlora så många, varav några stod mig väldigt nära. Fy, så löjligt ledsen jag blir. Allting har ett slut. Men det gör så obehagligt ont. Life goes on, men det är inte det främsta jag tänker på just nu. Allt jag kan är att skriva av mig.
Du glömmer så fort, jag önskar innerligt att jag kunde göra detsamma.
När du flyttar kommer jag sakna dig.
Du har ställt upp på alla tänkbara vis.
Det kommer ännu dröja ett litet tag,
men jag kan inte låta bli att tänka på det.
Broder, jag tycker hemskt mycket om dig!
Detta samtal utspelades mellan mig och en 5 åring som skulle fylla 6 i vinter:
Hon: Heter du verkligen Ida?
Jag: Ja..
Hon: Det är skitfult.. bajsfult!
Tystnad några sekunder, hon fortsatte sitt grävande i sandlådan innan hon utbrister:
Hon: Du är tjock!
Jag: Japp..
Hon: Är du arg?
Jag: Nej (.. men jag kommer snart bli, tänkte jag och räknade till tio)
Hon: Är du ledsen?
Jag: Nej.
Hon: Ditt hår står rakt ut!
Jag: Jaha.
Hon: Ditt hår står inte rakt ut!
Jag: Jo..
Hon: Ditt hår står rakt ut!
Jag: Yeap. (sedan reste jag mig och gick därifrån, applåd!)
Det mesta hände i sandlådan. Annars har i stort sett hela dagen varit ganska långsam.
Jag sitter i sandlådan och erbjuder mig att fylla lastbilsflaket med sand. Vad får jag som tack?
En unge trycker upp sand i min mun och står på ett sådant sätt att jag inte kan komma undan. Jag knep med läpparna så gott det gick, jag ville inte ha någon 'chokladboll'. Unge nummer 2 står bredvid och häller sand över mina kläder. Tålamod!
När jag sneglar åt sidan ser jag en av de yngsta sitta och knastra. Eller ja, hennes mun knastrade något alldeles väldigt och det verkade jobbigt att tugga. Precis, hon hade tagit en handfull sand och pressat in i sitt lilla gap. Sand runt precis hela munnen blandat med snor och slem. Men hon var nöjd och gav mig ett solskensleende.
Samma unge som deltog i samtalet ovanför hävde även ur sig följande rätt som det var:
Hon: Vem ska du gifta dig med när du blir stor?
Varpå ungen bredvid mig svarade (hon är max ett par år)
Unge2: Jag är redan stor!
Hon: Men när du blir vuxen.... .. din kusin eller?
Unge2 ignorerar henne totalt.
Jag: Vem ska du gifta dig med då?
Hon: *stor suck* Jag vet inte...
Min dag i korta drag.
Tankar från gårdagens natt då jag inte på några villkor kunde sova.
Det är nu som saknaden kommer över mig, det är nu som det lossnar. Mitt skal faller av. Jag tyckte väl att det var underligt att min sentimentala sida inte framkommit mer än i mitt huvud. Det är nu som jag gråter mig till sömns, gråter så att kroppen skakar, gråter tills utmattningen kommer över mig. Jag gråter av förtvivlan, saknad och av rädsla för framtiden. Jag förstår inte varför jag är så känslig när jag är för mig själv. Att på så kort tid förlora så många, varav några stod mig väldigt nära. Fy, så löjligt ledsen jag blir. Allting har ett slut. Men det gör så obehagligt ont. Life goes on, men det är inte det främsta jag tänker på just nu. Allt jag kan är att skriva av mig.
Du glömmer så fort, jag önskar innerligt att jag kunde göra detsamma.
När du flyttar kommer jag sakna dig.
Du har ställt upp på alla tänkbara vis.
Det kommer ännu dröja ett litet tag,
men jag kan inte låta bli att tänka på det.
Broder, jag tycker hemskt mycket om dig!
sextonde juni.
Första dagen på sommarjobbet. Sannerligen en enastående upplevelse. Fick idag tillbringa mina 6 h på Blåmesen, där åldersgruppen 1-3 år befann sig. Imorgon, ev senare, kommer jag även att få vara med de äldre, får turas om lite grann.
Sammanfattning i punktform:
1. Mat, dreggel, snor och smutsiga händer är en underbar kombination.
2. Små barn är mer våldsamma än äldre barn. De slåss, rivs, nyps, bits.
3. Barn sprider baciller, jag känner redan nu av ont i halsen.
4. Jag älskar små knubbiga barnhänder, det är dock det enda.
5. Bajs har en väldigt genomträngande lukt.
6. De flesta roas genom att man med ett stort, lustigt leende utropar: "oj, oj, oj".
7. De små liven behöver emellanåt tanka någon form av närhet då och då.
8. Jag tänker inte byta blöja.
9. Kanske borde jag gå bf istället...
10. Tro det eller ej, men barn tycker egentligen om mig. (nu blir det en längre avslutande punkt) Som igår, då träffade vi en liten flicka hemma hos paret F, jag hade aldrig tidigare sett ungen. Det dröjde inte länge innan hon kramade mig, höll mig i handen och pratade oavbrutet. Och idag, det tog inte alls lång tid innan unge på unge kröp upp i knäet, ville ha hjälp av mig med skor och ytterklädnader och dylikt. Kanske borde jag jobba med barn. Jag vet inte (det låter inte speciellt troligt, i know). Innerst inne kanske jag är en barnälskare.. Hm. HA! Usch, nu känner jag inte igen mig själv.
En sak kan jag i alla fall konstatera. De här fyra veckorna kommer bli en blandning mellan kul, lättsamt, okej och tummen upp.
Sammanfattning i punktform:
1. Mat, dreggel, snor och smutsiga händer är en underbar kombination.
2. Små barn är mer våldsamma än äldre barn. De slåss, rivs, nyps, bits.
3. Barn sprider baciller, jag känner redan nu av ont i halsen.
4. Jag älskar små knubbiga barnhänder, det är dock det enda.
5. Bajs har en väldigt genomträngande lukt.
6. De flesta roas genom att man med ett stort, lustigt leende utropar: "oj, oj, oj".
7. De små liven behöver emellanåt tanka någon form av närhet då och då.
8. Jag tänker inte byta blöja.
9. Kanske borde jag gå bf istället...
10. Tro det eller ej, men barn tycker egentligen om mig. (nu blir det en längre avslutande punkt) Som igår, då träffade vi en liten flicka hemma hos paret F, jag hade aldrig tidigare sett ungen. Det dröjde inte länge innan hon kramade mig, höll mig i handen och pratade oavbrutet. Och idag, det tog inte alls lång tid innan unge på unge kröp upp i knäet, ville ha hjälp av mig med skor och ytterklädnader och dylikt. Kanske borde jag jobba med barn. Jag vet inte (det låter inte speciellt troligt, i know). Innerst inne kanske jag är en barnälskare.. Hm. HA! Usch, nu känner jag inte igen mig själv.
En sak kan jag i alla fall konstatera. De här fyra veckorna kommer bli en blandning mellan kul, lättsamt, okej och tummen upp.
femtonde juni.
Nu är det så att jag nästan blir besviken på mig själv. Jag missade gårdagens uppdatering. Så nu är det ett hopp mellan trettonde och femtonde som grämer mig.
Jag ska berätta lite kortfattat om de senaste dagarna. Bilder kommer så småningom dyka upp. Saxin har tagit på sig uppgiften att sända över alla bilder till mig, vilket är runt 400 st.
Hur som. Igår städade jag och Saxin hela förmiddagen- lunch, gjorde oss i ordning, fixade sallad. Framåt fyra började det komma en del folk och när vi någon timme senare slog oss ned vid borden var vi 15 st. God mat och underbart sällskap. Efter maten fixade jag och Saxin fem olika stationer, lekar. Det var allt från att hitta potatis till irländsk julafton till att ta på sig ett x antal klädesplagg och slå ned en spik med fel hand. Saxin träffade givetvis sin tumme, den är en aning blå nu. Dessa lekar medförde mycket skratt och dråpligheter. Det fikades. Sjöngs singstar och allas favoritthomas gick upp i falsett. Fy, så roligt det var. Allting avrundades framåt tolv då jag och Saxin kröp ned under våra täcken. Det dröjde inte alltför lång tid innan vi somnade. Jag måste även tillägga att vi fick härliga presenter. Min bror fick någon twixfylld bil, Saxin fick en kaktus (dock ingen vanlig kaktus. En gurka som stomme, på den sjuhundra tandpetare med gelehallon på, stor kruka fylld med vita och bruna polly), jag fick en studentkokbok. Den var riktigt härlig. Tack killar!
Ja, på tal om de killarna. Snart är de ju inte många kvar. Broder D har ju fått för sig att han ska flytta. Verkligen roligt. Grät en skvätt igår kväll när jag insåg att jag snart inte kommer få träffa honom i närheten av lika ofta som nu. Alla bara försvinner. Får bara hålla på och sakna nu för tiden. Riktigt ledsen, det var vad jag blev. Mer sentimentalt lagd än vad man kan tro. Men efter runt en 5 års (minst) vänskap kan man inte annat än bli ledsen. Usch så sorgligt.
Jag, bror och E fick också jättefina presenter av paret P! Mycket arbete låg bakom och jag skulle kunna tacka tusentals gånger.
Idag bar det av till paret F (nu blir det mer kortfattat). Det spelades kubb, åts mat, fikades två gånger, bjöds på uppträdande, sjöngs och det var allmänt jättetrevligt. Ett jättestort tack till paret för alla deras ansträngningar och förberedelser. Det var sannerligen uppskattat. Vi var trettio stycken och på slutet skulle jag tippa på ännu fler.
Denna helg har varit helt fantastisk!
Imorgon blir det sommarjobbsstart för hela slanten! .. jag kommer inte kunna sova en blund i natt.
Gonatt!
Jag ska berätta lite kortfattat om de senaste dagarna. Bilder kommer så småningom dyka upp. Saxin har tagit på sig uppgiften att sända över alla bilder till mig, vilket är runt 400 st.
Hur som. Igår städade jag och Saxin hela förmiddagen- lunch, gjorde oss i ordning, fixade sallad. Framåt fyra började det komma en del folk och när vi någon timme senare slog oss ned vid borden var vi 15 st. God mat och underbart sällskap. Efter maten fixade jag och Saxin fem olika stationer, lekar. Det var allt från att hitta potatis till irländsk julafton till att ta på sig ett x antal klädesplagg och slå ned en spik med fel hand. Saxin träffade givetvis sin tumme, den är en aning blå nu. Dessa lekar medförde mycket skratt och dråpligheter. Det fikades. Sjöngs singstar och allas favoritthomas gick upp i falsett. Fy, så roligt det var. Allting avrundades framåt tolv då jag och Saxin kröp ned under våra täcken. Det dröjde inte alltför lång tid innan vi somnade. Jag måste även tillägga att vi fick härliga presenter. Min bror fick någon twixfylld bil, Saxin fick en kaktus (dock ingen vanlig kaktus. En gurka som stomme, på den sjuhundra tandpetare med gelehallon på, stor kruka fylld med vita och bruna polly), jag fick en studentkokbok. Den var riktigt härlig. Tack killar!
Ja, på tal om de killarna. Snart är de ju inte många kvar. Broder D har ju fått för sig att han ska flytta. Verkligen roligt. Grät en skvätt igår kväll när jag insåg att jag snart inte kommer få träffa honom i närheten av lika ofta som nu. Alla bara försvinner. Får bara hålla på och sakna nu för tiden. Riktigt ledsen, det var vad jag blev. Mer sentimentalt lagd än vad man kan tro. Men efter runt en 5 års (minst) vänskap kan man inte annat än bli ledsen. Usch så sorgligt.
Jag, bror och E fick också jättefina presenter av paret P! Mycket arbete låg bakom och jag skulle kunna tacka tusentals gånger.
Idag bar det av till paret F (nu blir det mer kortfattat). Det spelades kubb, åts mat, fikades två gånger, bjöds på uppträdande, sjöngs och det var allmänt jättetrevligt. Ett jättestort tack till paret för alla deras ansträngningar och förberedelser. Det var sannerligen uppskattat. Vi var trettio stycken och på slutet skulle jag tippa på ännu fler.
Denna helg har varit helt fantastisk!
Imorgon blir det sommarjobbsstart för hela slanten! .. jag kommer inte kunna sova en blund i natt.
Gonatt!
trettonde juni.
Gårdagen. Helt okej trevlig kväll. Det bjöds på lite underhållning, god mat, trevligt sällskap. Vid närmare eftertanke finns det inte speciellt mycket att berätta. Jag grät inte. Jag såg ingen annan som grät. Inga slagsmål. Men mina svarta lackpumps blev förmodligen stulna.. eller bortstädade.
Slänger upp ett par bilder från gårdagen (dessa kommer från Oscarssons mobil.) Fler bilder (och kanske med lite bättre kvalité) kommer tidigast söndag. Det är Saxin som är innehavare av dessa och hon har inte tillgång till någon kabel förrän då. Så det så.
1. En liten del av klassen (fröken P 3 från v, bjurström nr 4, jag nr 5)
2. Fröken P och jag. Glada prickar...
Slänger upp ett par bilder från gårdagen (dessa kommer från Oscarssons mobil.) Fler bilder (och kanske med lite bättre kvalité) kommer tidigast söndag. Det är Saxin som är innehavare av dessa och hon har inte tillgång till någon kabel förrän då. Så det så.
1. En liten del av klassen (fröken P 3 från v, bjurström nr 4, jag nr 5)
2. Fröken P och jag. Glada prickar...
tolfte juni.
Jaha, då var det dags. Om tre timmar är jag i F-bro, tillsammans med människor som jag under tre år fått möjlighet att lära känna. Vid tolv- slaget går vi skilda vägar. Vissa kommer man träffa, vissa inte. Det är väl såhär det ska vara. Men det låter ganska dramatiskt, om man tänker efter. Riktigt så illa är det inte. Det är inte någon som dött i alla fall, barnen i Afrika har inte heller något med det här att göra.
Egentligen är jag inte speciellt deppig, så länge jag inte tänker på det. Men eftersom jag nu sitter och skriver om det, trots allt, så blir jag ju lite små-hänga-läpp. Jag är ganska säker på att jag i något tidigare inlägg utlovat något slags patetiskt tacktal till mina vänner. Och ja, jag tänker skriva det. Jag är inte säker på om det är speciellt nödvändigt, det är det förmodligen inte. Jag gör det nog mest för min egen skull. Man skulle nog kunna tro att jag är stum. Jag skriver istället för att prata, det kan ju tyckas vara lite knepigt.
Då kör vi igång. Jag kommer säkert inte skriva med alla vänner, vilket betyder att jag faktiskt inte bryr mig speciellt om de icke skrivna. Tråkigt, men sant. Ärlighet varar längst. Jag kommer nog bli torterad och mördad. Fast å andra sidan är det nog inte dö- viktigt att stå med på min bloggsida, det klassas nog inte som livsnödvändigt. Men Saxin tycker det är coolt. Hon vill alltid stå med på min sida. Nej, men nu kör vi igång på riktigt. (sådant här SKA vara patetiskt)
Elin; Nu har vi känt varandra i sexton år. Sexton väldigt långa år. Vi har upplevt i stort sett all skoltid tillsammans. Jag har minnen från 'vår tid' som jag troligen alltid kommer att bära med mig, omöjliga att glömma. Samma klass sedan start. Nu är det slut med det. Olika linjer, dock samma skola. Vi kommer mycket troligt inte umgås lika mycket som nu och jag kommer sakna dig. Men allt blir bra. Kära fröken Pettersson, jag älskar dig!
Emelie; Vi fick börjad kontakt när jag på sommarlovet innan 7an fick för mig att skicka ett sms till dig. Lite underligt att jag vågade. Men det tog inte lång tid innan vi blev någorlunda vänner, vår vänskap växte sig allt starkare ju längre tiden gick. Jag är oerhört glad över att jag har fått vara en liten del av ditt liv. Nu byter du skola. Vem vet, vi kanske aldrig mer kommer att träffas (så borde det inte vara!). Du är alldeles great. Tummen upp! Du får definitivt 6 av 6 toasters. Min vän, jag kommer aldrig glömma dig. Jag ska, utan tvekan, berätta om dig för mina barnbarn.
Amanda; Vi blev vänner vi också, du och Emelie var ju kompisar redan från början. Vi kom nog inte alltid överdrivet bra överens, jag tycker mig minnas en hel del sparkar och slag. Under den perioden tyckte jag nog inte att du var sådär jätterolig. Men nu, söta vän. Du är en av de absolut charmigaste jag någonsin träffat. Du lyser upp med ditt leende och glittrande ögon. Fy, du är så underbar. Jag kommer verkligen sakna dig! (och här skulle det ha varit ett jättestort rött hjärta)
Alex; Ja, jag tänker skriva med dig, även om jag förmodligen inte skulle stå på din lista. Men vi har ju trots allt känt varandra sedan dagis. Vi har varit bästisar, vi har varit allt annat än bästisar- men på något sätt har vi alltid funnit tillbaka till varandra. Vi är ju trots allt vääldigt olika. Jag kommer känna ett stygn av saknad, men life goes on. Kommer sakna dig, baby!
Jonas; Ja, inte sjutton ska du ju tro att jag inte tänker skriva en patetisk text om/till dig också. Och hur mycket du än tar dig för pannan och skakar på huvudet tänker jag göra det. Jag trodde att jag skulle skriva den här texten med oförhindrat rinnande ögon. Men, tror det eller ej, det gör jag inte. Första gången jag träffade dig så trodde jag att du var en otäck typ. Men det gick ju över. Jag har väl spenderat nästan lika mycket tid i din spyhåla som uppe i klassrummet den senaste tiden. Jag ska vara ärlig. Du är den första jag kan prata med om precis allt. Jag litar på dig. Hur depp jag än är så kan man inte annat än skratta när du drar igång. Du har betytt riktigt mycket. Du betyder väldigt mycket. Jag kommer aldrig glömma dig, det kan jag med säkerhet lova. Den första vuxna människa som blivit en riktig vän. Tack för att du jämt ställt upp. Tack för att du inte rakt ut sagt att du inte orkar med mig. Tack för allt. (FY! Så löjligt sorgset. Löjligt överhuvudtaget. Jag är mer känslosam än vad man kan tro. Asch, jag måste avsluta det här.. det är ju trots allt vad jag tycker/känner, annars skulle jag väl inte skriva det) Du är den första jag kommer sakna på riktigt. Jag anade nästan det.
Och det jag sade i början, att om man inte står med här.. det var ett skämt. Jag tänker på jättemånga, men jag känner inte behov av att skriva alla. De är ju trots allt de fem ovannämnda som betytt absolut allra mest och stått mig närmast.
Berättar väl om kvällens händelser vid något senare tillfälle.
Take care!
Egentligen är jag inte speciellt deppig, så länge jag inte tänker på det. Men eftersom jag nu sitter och skriver om det, trots allt, så blir jag ju lite små-hänga-läpp. Jag är ganska säker på att jag i något tidigare inlägg utlovat något slags patetiskt tacktal till mina vänner. Och ja, jag tänker skriva det. Jag är inte säker på om det är speciellt nödvändigt, det är det förmodligen inte. Jag gör det nog mest för min egen skull. Man skulle nog kunna tro att jag är stum. Jag skriver istället för att prata, det kan ju tyckas vara lite knepigt.
Då kör vi igång. Jag kommer säkert inte skriva med alla vänner, vilket betyder att jag faktiskt inte bryr mig speciellt om de icke skrivna. Tråkigt, men sant. Ärlighet varar längst. Jag kommer nog bli torterad och mördad. Fast å andra sidan är det nog inte dö- viktigt att stå med på min bloggsida, det klassas nog inte som livsnödvändigt. Men Saxin tycker det är coolt. Hon vill alltid stå med på min sida. Nej, men nu kör vi igång på riktigt. (sådant här SKA vara patetiskt)
Elin; Nu har vi känt varandra i sexton år. Sexton väldigt långa år. Vi har upplevt i stort sett all skoltid tillsammans. Jag har minnen från 'vår tid' som jag troligen alltid kommer att bära med mig, omöjliga att glömma. Samma klass sedan start. Nu är det slut med det. Olika linjer, dock samma skola. Vi kommer mycket troligt inte umgås lika mycket som nu och jag kommer sakna dig. Men allt blir bra. Kära fröken Pettersson, jag älskar dig!
Emelie; Vi fick börjad kontakt när jag på sommarlovet innan 7an fick för mig att skicka ett sms till dig. Lite underligt att jag vågade. Men det tog inte lång tid innan vi blev någorlunda vänner, vår vänskap växte sig allt starkare ju längre tiden gick. Jag är oerhört glad över att jag har fått vara en liten del av ditt liv. Nu byter du skola. Vem vet, vi kanske aldrig mer kommer att träffas (så borde det inte vara!). Du är alldeles great. Tummen upp! Du får definitivt 6 av 6 toasters. Min vän, jag kommer aldrig glömma dig. Jag ska, utan tvekan, berätta om dig för mina barnbarn.
Amanda; Vi blev vänner vi också, du och Emelie var ju kompisar redan från början. Vi kom nog inte alltid överdrivet bra överens, jag tycker mig minnas en hel del sparkar och slag. Under den perioden tyckte jag nog inte att du var sådär jätterolig. Men nu, söta vän. Du är en av de absolut charmigaste jag någonsin träffat. Du lyser upp med ditt leende och glittrande ögon. Fy, du är så underbar. Jag kommer verkligen sakna dig! (och här skulle det ha varit ett jättestort rött hjärta)
Alex; Ja, jag tänker skriva med dig, även om jag förmodligen inte skulle stå på din lista. Men vi har ju trots allt känt varandra sedan dagis. Vi har varit bästisar, vi har varit allt annat än bästisar- men på något sätt har vi alltid funnit tillbaka till varandra. Vi är ju trots allt vääldigt olika. Jag kommer känna ett stygn av saknad, men life goes on. Kommer sakna dig, baby!
Jonas; Ja, inte sjutton ska du ju tro att jag inte tänker skriva en patetisk text om/till dig också. Och hur mycket du än tar dig för pannan och skakar på huvudet tänker jag göra det. Jag trodde att jag skulle skriva den här texten med oförhindrat rinnande ögon. Men, tror det eller ej, det gör jag inte. Första gången jag träffade dig så trodde jag att du var en otäck typ. Men det gick ju över. Jag har väl spenderat nästan lika mycket tid i din spyhåla som uppe i klassrummet den senaste tiden. Jag ska vara ärlig. Du är den första jag kan prata med om precis allt. Jag litar på dig. Hur depp jag än är så kan man inte annat än skratta när du drar igång. Du har betytt riktigt mycket. Du betyder väldigt mycket. Jag kommer aldrig glömma dig, det kan jag med säkerhet lova. Den första vuxna människa som blivit en riktig vän. Tack för att du jämt ställt upp. Tack för att du inte rakt ut sagt att du inte orkar med mig. Tack för allt. (FY! Så löjligt sorgset. Löjligt överhuvudtaget. Jag är mer känslosam än vad man kan tro. Asch, jag måste avsluta det här.. det är ju trots allt vad jag tycker/känner, annars skulle jag väl inte skriva det) Du är den första jag kommer sakna på riktigt. Jag anade nästan det.
Och det jag sade i början, att om man inte står med här.. det var ett skämt. Jag tänker på jättemånga, men jag känner inte behov av att skriva alla. De är ju trots allt de fem ovannämnda som betytt absolut allra mest och stått mig närmast.
Berättar väl om kvällens händelser vid något senare tillfälle.
Take care!
elfte juni.
Det blir säkert regn, nu igen.
Jag hatar spindlar.
12.28
Och så rätt jag hade.
Några få minuter efter det sparsamt skriva inlägget öser det ned utanför.
Mysigt.
12.51
Återigen en helt meningslös dag, förutom det faktum att jag faktiskt ska åka till en av Sveriges största städer för att inhandla en tröja. Jag har säkert tjatat om det förut, men jag gillar att upprepa mig. Jag kan vara en ganska tjatig person. Särskilt på bloggen. Imorgon slutar jag. Dan före dan liksom. Tiden rullar oförhindrat på, skulle man kunna säga. Längtar hem till lilla huset på prärien. Men å andra sidan är jag snart hemma igen. Skönt.
tionde juni.
Två dagar kvar. Eller, inte ens det. Några timmar imorgon, tre timmar på torsdag. Speciell känsla. Underlig känsla. Är faktiskt ganska svår att beskriva. Saknad. Oro. Sorg. Mod. Förväntan. Spänning. Besvikelse. Kluven.
Att det ordnar sig tvivlar jag inte det minsta på. Att allt blir bra, att det blir roligt, att det blir ett nytt kapitel, jag tror fullständigt på det. Men det som finns kvar är svårt att lämna. Svårt att släppa taget. På något patetiskt vis så gör det ont. Genomborrande smärta som gör mig nere och illa till mods. Men förhoppningsvis varar det inte särskilt länge. Rättare sagt, jag tror inte att det är något som kommer rota sig fast. Jag är övertygad om att 'life goes on'.
Det är dags att ta ytterligare ett steg. Ett steg som innebär att jag tar mig ut på ostadig mark, en plats där jag aldrig tidigare varit. Jag har inte en aning om vad som kommer att hända. Jag ser fram emot det. Jag backar bakåt. Jag slänger mig rakt ut. Jag duckar. Jag vet inte vad jag egentligen tycker. Fast; man kan på det stora hela inte tycka något om saker som ännu inte inträffat. Överraskning. Jag hatar överraskningar.
Att det ordnar sig tvivlar jag inte det minsta på. Att allt blir bra, att det blir roligt, att det blir ett nytt kapitel, jag tror fullständigt på det. Men det som finns kvar är svårt att lämna. Svårt att släppa taget. På något patetiskt vis så gör det ont. Genomborrande smärta som gör mig nere och illa till mods. Men förhoppningsvis varar det inte särskilt länge. Rättare sagt, jag tror inte att det är något som kommer rota sig fast. Jag är övertygad om att 'life goes on'.
Det är dags att ta ytterligare ett steg. Ett steg som innebär att jag tar mig ut på ostadig mark, en plats där jag aldrig tidigare varit. Jag har inte en aning om vad som kommer att hända. Jag ser fram emot det. Jag backar bakåt. Jag slänger mig rakt ut. Jag duckar. Jag vet inte vad jag egentligen tycker. Fast; man kan på det stora hela inte tycka något om saker som ännu inte inträffat. Överraskning. Jag hatar överraskningar.
nionde juni.
Fy, så trött jag är. Gäspar konstant och ögonlocken är tunga som bly. Det blev ju inte direkt överdrivet många timmar sömn. Kom i säng runt tolv och somnade inte en minut före klockan tre, sedan upp och hoppa halv sju. Just då kände jag av av tröttheten så mycket, den har kommit krypandes nu lite senare. När jag kom hem (kort skoldag för de icke fotbollsspelande individerna och som hade samvete att åka hem), redan strax före ett tack vare att jag fick skjuts, var jag såå nära att somna på sängen. Dessvärre var det en aning för varmt, förstås. Så jag tog min kudde och en fleecefilt och gick ut till studsmattan. Jag var helt säker på att jag skulle somna där, men inte. Den gubben gick inte. Jag hade verkligen behövt någon extra timmes sömn, jag ligger ju efter med jättemånga. Trist. Så efter studsmattevistelsen gav jag upp, gick in, kollade på film (kända skådespelare, men så urusel. mycket få bra scener. för övrigt känns det på gränsen till riktigt stört att kolla på film en sådan dag som denna), gick ut och solade någon halvtimme. Men jag förstår inte att jag inte kan sova. Det är totalt omöjligt. Jag kan inte slappna av. Ser inte fram emot kommande natt.
Nu ska jag alldeles strax byta om till ridkläder, ta in hästarna och sedan ta Mozart och åka iväg och rida lektion. Ska bli riktigt roligt, känner mig superpepp. Mozart har ju senaste gångerna gått riktigt, riktigt bra, så jag hoppas att det sitter i. Jag har ju inte haft möjlighet att rida honom på nästan en vecka. Han slängde ju av sig en sko, trasade på nolltid sönder hela framhoven, fast igår fick vi skon ditslagen åtminstone. Men han är i verkligt behov av en riktig omskoning. Den hästen har inte någon superb hovkvalité, inte. Skriver ganska triviala blogginlägg nu, men jag har inte speciellt mycket att berätta. Det händer inte överdrivet mycket i mitt liv för tillfället. Men; den här veckan är måttligt fullbokad.
Ikväll ska jag rida lektion, måste städa mitt rum (.. får väl se hur det blir med det).
Imorgon blir det plugget, klippa mig, ta med Saxin hem.
Onsdag kommer att bestå av att ta sig in till skolan, fortsatt tripp till Örebro för att inhandla det sista inför avslutningen. Sedan när jag kommer hem behöver jag hinna rida också.
Torsdag; yeap, här slutar jag minsann. Då är det slut på riktigt.
Fredagen blir däremot ganska lugn. Umgås med Saxin, försöka hinna rida, ta det lugnt. Städa lite kanske...
På Lördagen dyker det minsann upp en hel del folk. Kommer säkert bli trevligt.
Söndagsmorgon bär det av till Arboga, ska bl.a hem till Said y Kjell för härligt umgänge. Kanonkul!
Och sedan på måndagen börjar jag jobba. Ska faktiskt bli skönt att få jobba. Det kommer hindra mig från att vända på dygnet och jag kommer få vara lite på alerten. Det blir nog bra, ska vi se.
Spännande tider!
.. och hemskt lång text idag. Slänger upp lite bilder också bara för att jag tycker att det piggar upp så mysigt.
1. Snyggbejb 2. Sötbejb 3. en tjej 4. the world greatest babe!
Nu ska jag alldeles strax byta om till ridkläder, ta in hästarna och sedan ta Mozart och åka iväg och rida lektion. Ska bli riktigt roligt, känner mig superpepp. Mozart har ju senaste gångerna gått riktigt, riktigt bra, så jag hoppas att det sitter i. Jag har ju inte haft möjlighet att rida honom på nästan en vecka. Han slängde ju av sig en sko, trasade på nolltid sönder hela framhoven, fast igår fick vi skon ditslagen åtminstone. Men han är i verkligt behov av en riktig omskoning. Den hästen har inte någon superb hovkvalité, inte. Skriver ganska triviala blogginlägg nu, men jag har inte speciellt mycket att berätta. Det händer inte överdrivet mycket i mitt liv för tillfället. Men; den här veckan är måttligt fullbokad.
Ikväll ska jag rida lektion, måste städa mitt rum (.. får väl se hur det blir med det).
Imorgon blir det plugget, klippa mig, ta med Saxin hem.
Onsdag kommer att bestå av att ta sig in till skolan, fortsatt tripp till Örebro för att inhandla det sista inför avslutningen. Sedan när jag kommer hem behöver jag hinna rida också.
Torsdag; yeap, här slutar jag minsann. Då är det slut på riktigt.
Fredagen blir däremot ganska lugn. Umgås med Saxin, försöka hinna rida, ta det lugnt. Städa lite kanske...
På Lördagen dyker det minsann upp en hel del folk. Kommer säkert bli trevligt.
Söndagsmorgon bär det av till Arboga, ska bl.a hem till Said y Kjell för härligt umgänge. Kanonkul!
Och sedan på måndagen börjar jag jobba. Ska faktiskt bli skönt att få jobba. Det kommer hindra mig från att vända på dygnet och jag kommer få vara lite på alerten. Det blir nog bra, ska vi se.
Spännande tider!
.. och hemskt lång text idag. Slänger upp lite bilder också bara för att jag tycker att det piggar upp så mysigt.
1. Snyggbejb 2. Sötbejb 3. en tjej 4. the world greatest babe!
åttonde juni.
Idag har jag skrivit hela dagen. Jag gick upp halv elva, tog med mig ett par smörgåsar upp och började redan då analysera texten jag skrev igår. Sedan dess har jag enbart suttit här. Har inte varit på toa, inte hunnit med någon lunch, ingenting. Eller jo, jag har hämtat cola vid ett par tillfällen. Någonstans ifrån måste man ju få energi. Jag har idag ägnat minst fem timmar åt att skriva. Nu har jag faktiskt kommit så långt att jag är inne på ett av mina sista kapitel. Jag förstår inte riktigt att det är sant. Min mage pirrar och jag är helt överexalterad. Tänk att jag faktiskt för första gången i mitt liv skall avsluta någonting. Otroligt. Hjärtat i halsgropen. Nu ska jag fortsätta, vill försöka få klart på ett par timmar. Inte säkert att jag lyckas, men klart ska det bli inom åtminstone ett par dagar. Min bästa medicin är press. Önska mig lycka till!
Fortsättning följer...
20.20
Avslutade boken för 50 minuter sedan. Nu är den på det stora hela klar. Givetvis ska det ändras, fixas och korrigeras. Även fast den är totalt urusel så är jag lite glad.
22.39
Det är vamt på det här bygget.
Jag har bakat och stått i, ska snart ta ut den första... grejen ur ugnen och sedan in med den andra.
Någon sömn för mig i natt lär det bli snålt med. Men det är okej!
00.59
Kul att man kan sova!
Fortsättning följer...
20.20
Avslutade boken för 50 minuter sedan. Nu är den på det stora hela klar. Givetvis ska det ändras, fixas och korrigeras. Även fast den är totalt urusel så är jag lite glad.
22.39
Det är vamt på det här bygget.
Jag har bakat och stått i, ska snart ta ut den första... grejen ur ugnen och sedan in med den andra.
Någon sömn för mig i natt lär det bli snålt med. Men det är okej!
00.59
Kul att man kan sova!
kvällning
Precis hemkommen. Blev mycket trevligt i Köping. Sedan när jag knallade runt och delade ut det ynka lilla Lidl- bladet stötte jag på E hemma hos Kjell och Said. Vi blev indjudna på hemgjord saft och en mysig pratstund. That makes my day!
Missade matchen mellan Schweiz och Tjeckien (0-1) och nu är matchen mellan Portugal och Turkiet igång. Som den fotbollsfantast och intressenörd jag är så tror jag att Portugal kan bli oväntat farliga. Men jag borde kanske bara vara tyst. Den som lever får se. Den 10:e ska jag faktiskt sitta bänkad och kolla på när Sverige spelar. Spännande.
Nej, ska nog gå ned och äta för första gången sedan frukost (ja, och stackars Said var helt förstörd för att jag inte hade ätit. gulligare får man leta efter.) och joina fader som med spänning följer matchen.
22.47
Se där. Visst vann Portugal med 2-0 och jag må säga att jag känner mig som en riktig proffstippare. Eller något i den stilen. Lite imponerad bör du nog vara.
23.45
Än är jag inte det minsta trött. Sitter här och skriver med min friska fläkt på nacken. Skrivningen går tamigsjutton framåt. Press är nog det som fungerar bäst på mig. Vetenskapligt bevisat. Har halsat ett x antal glas cola de senaste timmarna, kommer väl aldrig kunna sova. Jobbigt. Jag är fortfarande lite stolt över min fotbollsförutsägning. Skillat!
00.43
Fortfarande vaken, inte i närheten av trött. Men magont har jag gott om. Ska nog skänka lite till rädda barnen. Sitter fortfarande och skriver, koncentrationen är på högvarv... jag behöver mer cola! Helt knäpptyst i hela kåken. Fadderian faddera.
00.59
Om någon vill se en sjuk film rekommenderar jag; The other boleyn girl starkt.
02.21
Överväger att baka en kaka. Eller ja, i alla fall baka något.
Fast å andra sidan, det är nog för kreativt för min del.
Missade matchen mellan Schweiz och Tjeckien (0-1) och nu är matchen mellan Portugal och Turkiet igång. Som den fotbollsfantast och intressenörd jag är så tror jag att Portugal kan bli oväntat farliga. Men jag borde kanske bara vara tyst. Den som lever får se. Den 10:e ska jag faktiskt sitta bänkad och kolla på när Sverige spelar. Spännande.
Nej, ska nog gå ned och äta för första gången sedan frukost (ja, och stackars Said var helt förstörd för att jag inte hade ätit. gulligare får man leta efter.) och joina fader som med spänning följer matchen.
22.47
Se där. Visst vann Portugal med 2-0 och jag må säga att jag känner mig som en riktig proffstippare. Eller något i den stilen. Lite imponerad bör du nog vara.
23.45
Än är jag inte det minsta trött. Sitter här och skriver med min friska fläkt på nacken. Skrivningen går tamigsjutton framåt. Press är nog det som fungerar bäst på mig. Vetenskapligt bevisat. Har halsat ett x antal glas cola de senaste timmarna, kommer väl aldrig kunna sova. Jobbigt. Jag är fortfarande lite stolt över min fotbollsförutsägning. Skillat!
00.43
Fortfarande vaken, inte i närheten av trött. Men magont har jag gott om. Ska nog skänka lite till rädda barnen. Sitter fortfarande och skriver, koncentrationen är på högvarv... jag behöver mer cola! Helt knäpptyst i hela kåken. Fadderian faddera.
00.59
Om någon vill se en sjuk film rekommenderar jag; The other boleyn girl starkt.
02.21
Överväger att baka en kaka. Eller ja, i alla fall baka något.
Fast å andra sidan, det är nog för kreativt för min del.
sjunde juni.
Somnade någon gång efter fyra och sov riktigt oroligt ända fram till halv elva, då jag vaknade.
Just nu är kanske inte humöret på topp. Den som uppfann mensvärk borde skjutas. Det är klibbigt varmt. Hela min kropp värker efter gårdagens vurpa.
Om ungefär en och en halvtimme ska jag börja göra mig i ordning, drar sedan vidare för att hämta Saxin i Arboga och efter det är vår slutdestination Köping. Blir nog trevligt. Framåt halv sju- sju någon gång ska jag dela ut den inte alltför roliga reklamen, idag är det i alla fall bara en enda sak att lägga i lådan. Lidl! Så det lär ju gå undan. Efter det stordådet bär det av hemåt och så ska jag försöka få fart på skrivandet igen. Yes, så ser väl min dag ut.
.. jag börjar kunna alla låtar som lugna favoriter spelar.. det säger väl en hel del!
Slänger upp lite bilder bara för att jag känner för att piffa upp mitt inlägg lite idag.
Just nu är kanske inte humöret på topp. Den som uppfann mensvärk borde skjutas. Det är klibbigt varmt. Hela min kropp värker efter gårdagens vurpa.
Om ungefär en och en halvtimme ska jag börja göra mig i ordning, drar sedan vidare för att hämta Saxin i Arboga och efter det är vår slutdestination Köping. Blir nog trevligt. Framåt halv sju- sju någon gång ska jag dela ut den inte alltför roliga reklamen, idag är det i alla fall bara en enda sak att lägga i lådan. Lidl! Så det lär ju gå undan. Efter det stordådet bär det av hemåt och så ska jag försöka få fart på skrivandet igen. Yes, så ser väl min dag ut.
.. jag börjar kunna alla låtar som lugna favoriter spelar.. det säger väl en hel del!
Slänger upp lite bilder bara för att jag känner för att piffa upp mitt inlägg lite idag.
natt- tankar
Min underhållning just nu består av; lugna favoriter. Jag är så otrött som man bara kan bli. Jag har nästintill nackspärr. Jag har tråkigt. Jag skulle kunna göra en enormt lång lista på allt jag är just nu. Däremot skulle jag kunna göra en trepunktslista på vad jag gör just nu. Underhåll mig, tack.
Btw, bleeding love, börjar inte det bli liiiite uttjatad nu?
Nu återstår bara vad jag ska pyssla med tills det att jag blir trött.
Jag avskyr värme. Ge mig snö.
02.56
Jag börjar faktiskt känna av någon sorts trötthet.
Ska nog snaart börja dra mig tillbaka, gör ju i alla fall ingenting vettigt.
Var in på mitt rum nyss och bäddade, det var nästintill kyligt. Skönt!
Häftplåster. Svans.
kvällstankar
Arn tempelriddaren. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag tyckte om den filmen. Medeltiden är kanske inte min högsta prioritering (för visst sjutton var det väl medeltid?), det var en del kärlek som jag tycker är trevligt men... nja, jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker. Nog allt hade den både kvalité och klass, så långt ifrån b-film som man kan komma. Absolut sevärd, det må jag säga.
Har ägnat hela kvällen åt skrivning och faktiskt så har det gått framåt. Känns skönt efter den uschliga skrivkramp jag haft. Nu flyter det på ganska bra och här blir jag mycket troligt sittande hela natten, jag har ändå ingenting annat för mig. Sova kan jag ju inte i vilket fall. För det första är det på tok för varmt, trots mitt myggnät, ja, utan det skulle jag väl rentav dö av värmeslag. Luften står helt still. Och så är det för mycket tankar som kretsar runt i mitt huvud, som alltid. Jag kan nog inte riktigt sätta fingret på vad det är som tynger mitt blödiga hjärta, alltid är det väl något.
Känns nästan lite ensamt såhär framåt natten. Hela huset är tyst. Det enda som hörs är knappandet från tangenterna och så fläktens brusande som står och går precis bredvid mig. Jag kommer förmodligen drabbas av nackspärr. Min vänstra hand har stelnat ihop och är svullen, inget vidare.
Imorgon bitti blir jag förhoppningsvis inte väckt av en gräsklippare... Allvarligt talat, när man blir väckt av en gräsklippare precis utanför fönstret klockan kvart över åtta blir man väääldigt mordsbenägen.
Ska väl ta mig an skrivningen igen, får se om jag har några idéer på lager.
Får se om det dyker upp något inlägg senare...
Varför är jag inte trött?
Precis som igår kommer jag sitta här fortfarande när klockan närmar sig tre, fyra - sova ett par timmar för att sedan vakna för att det är så outhärdligt varmt.
Nej, nu sätter vi punkt.
23.30
Det blev en uppdatering snabbare än vad jag trodde...
Jag måste bara få skriva av lite tankar som helt oförberett bara bubblade upp.
Att sluta 9an, är det verkligen någon big deal? Jag har hela tiden varit ganska inställd på att det inte är något speciellt, bara som att sluta vilken klass som helst. Mamma och pappa kommer ju kanske inte ens på själva avslutningen... lillebror har ju avslutning nästintill samtidigt. Det känns lite knepigt, kanske. Det verkar lite som att många andra föräldrar engagerar sig verkligen och försöker göra det till en minnesvärd dag. Jag tror nog min avslutning i typ 1an är den som kommer slå allt annat. Då hade mamma satt upp ballonger utanför, så att jag såg dem när jag kom knallandes hem från bussen. Fy, så glad jag var. Varje år efter det gick jag och hoppades på att det skulle finnas ballonger uppsatta. Det gjorde inte. Och så nu i år, 9an. Jo, vi har bjudit hem en hel hop med folk på lördagen, vilka faktiskt inte är släktningar. Men själva avslutningsdagen då... Ska den kännas speciell? Liten guldkant... Det är ju inte direkt studenten jag tar, men ändå. Kanske är jag bara barnslig och krävande.
Som det ser ut nu kommer inte mor och far på min avslutning, inte heller mormor och morfar. Farmor kommer kanske, om hon hinner innan lillebrors. Han slutar 4an. Jag slutar 9an. Och jag borde inte gnälla. Och jag borde inte vara det minsta avundsjuk. Det är inte så att jag inte unnar honom det, jag är inte avundsjuk på själva ungen...
Asch, jag vet inte. Förmodligen är det bara jag som är ute och svävar i det blå.
Tråkig och himla ensam kväll det här.
Ptja, det är ju i alla fall tyst...
Har ägnat hela kvällen åt skrivning och faktiskt så har det gått framåt. Känns skönt efter den uschliga skrivkramp jag haft. Nu flyter det på ganska bra och här blir jag mycket troligt sittande hela natten, jag har ändå ingenting annat för mig. Sova kan jag ju inte i vilket fall. För det första är det på tok för varmt, trots mitt myggnät, ja, utan det skulle jag väl rentav dö av värmeslag. Luften står helt still. Och så är det för mycket tankar som kretsar runt i mitt huvud, som alltid. Jag kan nog inte riktigt sätta fingret på vad det är som tynger mitt blödiga hjärta, alltid är det väl något.
Känns nästan lite ensamt såhär framåt natten. Hela huset är tyst. Det enda som hörs är knappandet från tangenterna och så fläktens brusande som står och går precis bredvid mig. Jag kommer förmodligen drabbas av nackspärr. Min vänstra hand har stelnat ihop och är svullen, inget vidare.
Imorgon bitti blir jag förhoppningsvis inte väckt av en gräsklippare... Allvarligt talat, när man blir väckt av en gräsklippare precis utanför fönstret klockan kvart över åtta blir man väääldigt mordsbenägen.
Ska väl ta mig an skrivningen igen, får se om jag har några idéer på lager.
Får se om det dyker upp något inlägg senare...
Varför är jag inte trött?
Precis som igår kommer jag sitta här fortfarande när klockan närmar sig tre, fyra - sova ett par timmar för att sedan vakna för att det är så outhärdligt varmt.
Nej, nu sätter vi punkt.
23.30
Det blev en uppdatering snabbare än vad jag trodde...
Jag måste bara få skriva av lite tankar som helt oförberett bara bubblade upp.
Att sluta 9an, är det verkligen någon big deal? Jag har hela tiden varit ganska inställd på att det inte är något speciellt, bara som att sluta vilken klass som helst. Mamma och pappa kommer ju kanske inte ens på själva avslutningen... lillebror har ju avslutning nästintill samtidigt. Det känns lite knepigt, kanske. Det verkar lite som att många andra föräldrar engagerar sig verkligen och försöker göra det till en minnesvärd dag. Jag tror nog min avslutning i typ 1an är den som kommer slå allt annat. Då hade mamma satt upp ballonger utanför, så att jag såg dem när jag kom knallandes hem från bussen. Fy, så glad jag var. Varje år efter det gick jag och hoppades på att det skulle finnas ballonger uppsatta. Det gjorde inte. Och så nu i år, 9an. Jo, vi har bjudit hem en hel hop med folk på lördagen, vilka faktiskt inte är släktningar. Men själva avslutningsdagen då... Ska den kännas speciell? Liten guldkant... Det är ju inte direkt studenten jag tar, men ändå. Kanske är jag bara barnslig och krävande.
Som det ser ut nu kommer inte mor och far på min avslutning, inte heller mormor och morfar. Farmor kommer kanske, om hon hinner innan lillebrors. Han slutar 4an. Jag slutar 9an. Och jag borde inte gnälla. Och jag borde inte vara det minsta avundsjuk. Det är inte så att jag inte unnar honom det, jag är inte avundsjuk på själva ungen...
Asch, jag vet inte. Förmodligen är det bara jag som är ute och svävar i det blå.
Tråkig och himla ensam kväll det här.
Ptja, det är ju i alla fall tyst...
sjätte juni.
Idag var det min tur att ge smärta ett ansikte.
Jag hade lovat moder att åka in till närmsta by för att inhandla diverse nödvändigheter. Sagt och gjort tog jag röda faran och gav mig av. Jag gör en vänstersväng in mot affären och då, plötsligt anfaller en jättetrottoar mig. Framhjulet krossas mot det och bakdelen sladdar iväg åt motsatt håll. Resultatet är att Ida flyger av och landar på mage. Jag blev nog egentligen mest rädd, för speciellt ont gjorde det faktiskt inte... just då. En farbror på fyrhjuling stannar och frågar hur det gick och vad som hände, jag skyllde givetvis på rullgrus (jag menar, vilken normal människa kör på trottaren?). Hurtigt tillägger jag: "jaha, och där rök även den andra backspegeln". Jag får upp moppen och den fungerar fantastiskt nog lika bra som innan. Dock är plasten krossad på ena sidan. När jag är på väg in i affären känner jag att det svider något alldeles väldigt och upptäcker ett stort skrapsår på ena benet och ett lite mindre på foten. Jag har även fått ett rejält skrapsår i handen som inte blödde överdrivet mycket, men som man kan se att det fattas en rejäl hudbit från. Det var smärta. Damen i kassan såg medlidsamt på mig, gav mig en bit papper och uppmanade mig att gå iväg och använda deras toalett för att tvätta av mig. Jag avböjde och skyndade istället hemåt.
När jag kom hem fick jag en rejäl och förmodligen förtjänt utskällning av första fader och sedan moder. Med svullen och knappt användbar hand och svidande ben avlägsnade jag mig fort upp på mitt rum, lät stormen passera. Dock har jag myggnät sitter i så jag hörde precis vad de tyckte om mig, min körning och.. mig.
Nu är det bara ena handen som gör ont, den med det onda skrapsåret som egentligen inte ser speciellt illa ut. Förstår inte hur skrapsår kan värka och svida så vidunderligt mycket.
Bara för att jag är lite underligt lagd och smått störd ska jag lägga upp bild på mina ondheter.
OBS! Det är värre än det ser ut!
Jag hade lovat moder att åka in till närmsta by för att inhandla diverse nödvändigheter. Sagt och gjort tog jag röda faran och gav mig av. Jag gör en vänstersväng in mot affären och då, plötsligt anfaller en jättetrottoar mig. Framhjulet krossas mot det och bakdelen sladdar iväg åt motsatt håll. Resultatet är att Ida flyger av och landar på mage. Jag blev nog egentligen mest rädd, för speciellt ont gjorde det faktiskt inte... just då. En farbror på fyrhjuling stannar och frågar hur det gick och vad som hände, jag skyllde givetvis på rullgrus (jag menar, vilken normal människa kör på trottaren?). Hurtigt tillägger jag: "jaha, och där rök även den andra backspegeln". Jag får upp moppen och den fungerar fantastiskt nog lika bra som innan. Dock är plasten krossad på ena sidan. När jag är på väg in i affären känner jag att det svider något alldeles väldigt och upptäcker ett stort skrapsår på ena benet och ett lite mindre på foten. Jag har även fått ett rejält skrapsår i handen som inte blödde överdrivet mycket, men som man kan se att det fattas en rejäl hudbit från. Det var smärta. Damen i kassan såg medlidsamt på mig, gav mig en bit papper och uppmanade mig att gå iväg och använda deras toalett för att tvätta av mig. Jag avböjde och skyndade istället hemåt.
När jag kom hem fick jag en rejäl och förmodligen förtjänt utskällning av första fader och sedan moder. Med svullen och knappt användbar hand och svidande ben avlägsnade jag mig fort upp på mitt rum, lät stormen passera. Dock har jag myggnät sitter i så jag hörde precis vad de tyckte om mig, min körning och.. mig.
Nu är det bara ena handen som gör ont, den med det onda skrapsåret som egentligen inte ser speciellt illa ut. Förstår inte hur skrapsår kan värka och svida så vidunderligt mycket.
Bara för att jag är lite underligt lagd och smått störd ska jag lägga upp bild på mina ondheter.
OBS! Det är värre än det ser ut!
kvällstankar
Utsidan visar åttio år, en äldre kvinna med grånat hår. Men i huvudet har hon inte hunnit längre än till ynka fyrtio, tiden har gått på tok för fort. Huvudet vill skynda, men kroppen som börjar bli stel och smått förtvinad, hinner inte längre med.
Veckans storslagenhet är läkarbesöket på torsdagens förmiddag, vilket varar knappt en havltimma. Men man får dock inte glömma alla förberedelser och kraftansträngningar som krävts.
Lycka är ett glas hemgjord saft som avnjuts tillsammans med en god vän. Samtal om livet, allt den äldre upplevt, vill gärna förtäljas på några få minuter. Och tar man sig tid att lyssna, ja, då har man en vän för livet.
En hjälpande hand är guld värt, man är garanterad djup uppskattning.
Krämpor av alla dess slag, av den mildaste grad att den som aldrig det upplevt kan föreställa sig. Ändå försöker de hålla humöret uppe, ett leende som avslöjar att de lagade tänderna suttit där ett tag. Matta och smått bleka ögon som bevittnat en hel historia i sig. Skakiga händer, ben som inte alltid vill bära, tappad matlust. Små glädjeämnen som muntrar upp dagarna gäller det att ständigt vara i jakt efter.
Ingenting går upp emot melodikrysset, de heligas radioprogram. Allsång, telefonsamtal med en barndomskamrat, barnbarn som hälsar på. Lasse Berghagen är charmig och Robert Wells är fantastisk.
De äldre innehar en imponerande styrka och jag är en stor beundrare.
Veckans storslagenhet är läkarbesöket på torsdagens förmiddag, vilket varar knappt en havltimma. Men man får dock inte glömma alla förberedelser och kraftansträngningar som krävts.
Lycka är ett glas hemgjord saft som avnjuts tillsammans med en god vän. Samtal om livet, allt den äldre upplevt, vill gärna förtäljas på några få minuter. Och tar man sig tid att lyssna, ja, då har man en vän för livet.
En hjälpande hand är guld värt, man är garanterad djup uppskattning.
Krämpor av alla dess slag, av den mildaste grad att den som aldrig det upplevt kan föreställa sig. Ändå försöker de hålla humöret uppe, ett leende som avslöjar att de lagade tänderna suttit där ett tag. Matta och smått bleka ögon som bevittnat en hel historia i sig. Skakiga händer, ben som inte alltid vill bära, tappad matlust. Små glädjeämnen som muntrar upp dagarna gäller det att ständigt vara i jakt efter.
Ingenting går upp emot melodikrysset, de heligas radioprogram. Allsång, telefonsamtal med en barndomskamrat, barnbarn som hälsar på. Lasse Berghagen är charmig och Robert Wells är fantastisk.
De äldre innehar en imponerande styrka och jag är en stor beundrare.
femte juni.
Det måste nog vara runt elva, tolv år sedan vi träffades första gången. Vi drack the och lekte med min rosa rulltrappa som pingviner fick åka i. Blonda, nypgoa kinder och redan då kom vi bra överens. Sedan gick det bra många år, vi var nog i alla fall Minst tio när vi träffades en andra gång. Under en stund stod vi och tittade på varandra, granskade den andre från topp till tå. Nyfiket undersökande och lite smått blyga. Men det dröjde inte lång stund innan vi började prata med varandra, skrattade åt samma saker. När jag åkte hem den kvällen kände jag redan då att jag hade träffat någon som var utöver det vanliga, en sjujäkla bra kompis.
Nu är vi sexton år (ja, du är det inom ett par månader i alla fall...) och umgås mer än någonsin tidigare. Vi har upplevt massor tillsammans, du känner mig mycket bättre än många andra. Jag litar på dig och idag är en dag som jag faktiskt (Må det låta gammalmodigt, må det låta fjantigt, må det... okej, nu räcker det..) känner mig riktigt stolt. Du har precis klarat av 1-9an (jag vet inte om du också gick i någon slags 6årsverksamhet?!) och du kan gå ut med huvudet högt. Bra betyg, du kommer in på den skolan du sökt och du är världsbäst.
Dagens första (och kanske enda..) inlägg går till:
Emilia Saxin, GRATTIS på din sluta-9an-dag!
Nu är vi sexton år (ja, du är det inom ett par månader i alla fall...) och umgås mer än någonsin tidigare. Vi har upplevt massor tillsammans, du känner mig mycket bättre än många andra. Jag litar på dig och idag är en dag som jag faktiskt (Må det låta gammalmodigt, må det låta fjantigt, må det... okej, nu räcker det..) känner mig riktigt stolt. Du har precis klarat av 1-9an (jag vet inte om du också gick i någon slags 6årsverksamhet?!) och du kan gå ut med huvudet högt. Bra betyg, du kommer in på den skolan du sökt och du är världsbäst.
Dagens första (och kanske enda..) inlägg går till:
Emilia Saxin, GRATTIS på din sluta-9an-dag!
fjärde juni2.
Jag är lite ambivalent till om jag ska ha en uppdatering med klockslag, såsom jag vanligtvis brukar göra, eller om jag ska göra som nu; "datum"2 och om jag sedan får för mig att uppdatera ännu en gång, då göra en "datum"3. Vilket föredrar ni, bloggläsare?
Någorlunda händelserik dag idag i alla fall. Först plugget (vilket iofs inte var speciellt händelserikt), sedan fortsatte jag min färd hem till Mojje. Hon har en inte alltför stor gräsmatta som jag skulle klippa. Detta är mina lärdomar:
1. Eldriven gräsklippare (med SLADD!) är värdelöst och oerhört otympligt.
2. Knähögt gräs resulterar i att gräsklipparen tuggar ihop varannan sekund.
3. Det tar tid!
Vad jag ska tänka på till nästa gång (tillämpning på punkterna)
1. Gällande gräsklippare, skit i naturen! (där fick jag allt minsann med två budskap, men jag menade att vi ska strunta i den..)
2. Hjälp äldre damer oftare så att det inte hinner bli så högt.
3. Se ovan.
Fick hämta min moped för en liten stund sedan. Hela hemvägen gick den som på räls, som ett riktigt spjut. Uppskattande och jag hoppas sannerligen att det håller i sig den här gången. Jag och moder ska ta en sväng sedan, jag ska låna E:s moppe. Håll tummarna för att den inte brakar ihop! Om den som sagt inte pajar ska jag åka hela dagen imorgon på röda faran, den fula plastbiten. Men jag ska inte klaga!
Har även införskaffat lite nya kläder:
- klänning (får se om jag tänker ha den på avslutningen eller om jag tänker låna Saxins.. suprise!)
- mångfärgat linne
- bh
- underbyxa (trosa?)
- korta leggins
- smalt blått lackskärp till min svarta kjol. den behövs piffas upp.
- svart blommig sjal
För första gången i mitt liv ska jag behålla precis allt som jag beställde. Otroligt! Till och med moder var grymt imponerad.
Men jag måste även försöka få tag i: ett par skor och en utanpå tröja till avslutningen. Spännande.
Ska dra vidare.
Ciao!
Någorlunda händelserik dag idag i alla fall. Först plugget (vilket iofs inte var speciellt händelserikt), sedan fortsatte jag min färd hem till Mojje. Hon har en inte alltför stor gräsmatta som jag skulle klippa. Detta är mina lärdomar:
1. Eldriven gräsklippare (med SLADD!) är värdelöst och oerhört otympligt.
2. Knähögt gräs resulterar i att gräsklipparen tuggar ihop varannan sekund.
3. Det tar tid!
Vad jag ska tänka på till nästa gång (tillämpning på punkterna)
1. Gällande gräsklippare, skit i naturen! (där fick jag allt minsann med två budskap, men jag menade att vi ska strunta i den..)
2. Hjälp äldre damer oftare så att det inte hinner bli så högt.
3. Se ovan.
Fick hämta min moped för en liten stund sedan. Hela hemvägen gick den som på räls, som ett riktigt spjut. Uppskattande och jag hoppas sannerligen att det håller i sig den här gången. Jag och moder ska ta en sväng sedan, jag ska låna E:s moppe. Håll tummarna för att den inte brakar ihop! Om den som sagt inte pajar ska jag åka hela dagen imorgon på röda faran, den fula plastbiten. Men jag ska inte klaga!
Har även införskaffat lite nya kläder:
- klänning (får se om jag tänker ha den på avslutningen eller om jag tänker låna Saxins.. suprise!)
- mångfärgat linne
- bh
- underbyxa (trosa?)
- korta leggins
- smalt blått lackskärp till min svarta kjol. den behövs piffas upp.
- svart blommig sjal
För första gången i mitt liv ska jag behålla precis allt som jag beställde. Otroligt! Till och med moder var grymt imponerad.
Men jag måste även försöka få tag i: ett par skor och en utanpå tröja till avslutningen. Spännande.
Ska dra vidare.
Ciao!
fjärde juni.
Jag har så roligt att jag snart kommer att dö utav rolighetsöversvämning. Jag kommer säkerligen skratta mig till döds och få sådana skrattkramper i magen att magen går sönder. Säkert.
För de som tältade igår innebär denna dag ingen skola, ingen undervisning (förutom de två sista lektionerna som ändå ingen kommer att gå på). Jag var där några timmar igår kväll och visst hade jag idag kunnat stanna hemma, ingen visste ju ändå om vad jag hade för mig igår kväll. MEN så ska jag ju iväg och städa hos den här lilla damen och hon bor ju bara en liten bit ifrån skolan. Moder jobbar. Fader jobbar. Detta innebär ingen möjlighet till skjuts. Underbart. Det är alltså anledningen till varför jag sitter här i skolan, jag och fyra killar. Gladheten bara cirkulerar här i luften. Nej, faktiskt inte. Jag känner mig mer irriterad än i vanliga fall. Ingen att umgås med överhuvudtaget, inte ens den förbannade syon är här. Ingen att terrorisera, ingen att reta gallfeber på. (Här tänkte jag skriva 'hilarious', men insåg efter en snabb koll i lexikon att det inte alls passade.. inte ens med ironisk ton!) Så nu ska jag väl fortsätta "latja lite med datorn".
Apskaft på det här!
För de som tältade igår innebär denna dag ingen skola, ingen undervisning (förutom de två sista lektionerna som ändå ingen kommer att gå på). Jag var där några timmar igår kväll och visst hade jag idag kunnat stanna hemma, ingen visste ju ändå om vad jag hade för mig igår kväll. MEN så ska jag ju iväg och städa hos den här lilla damen och hon bor ju bara en liten bit ifrån skolan. Moder jobbar. Fader jobbar. Detta innebär ingen möjlighet till skjuts. Underbart. Det är alltså anledningen till varför jag sitter här i skolan, jag och fyra killar. Gladheten bara cirkulerar här i luften. Nej, faktiskt inte. Jag känner mig mer irriterad än i vanliga fall. Ingen att umgås med överhuvudtaget, inte ens den förbannade syon är här. Ingen att terrorisera, ingen att reta gallfeber på. (Här tänkte jag skriva 'hilarious', men insåg efter en snabb koll i lexikon att det inte alls passade.. inte ens med ironisk ton!) Så nu ska jag väl fortsätta "latja lite med datorn".
Apskaft på det här!
tredje juni.
Skolavslutning.
Det är en alldeles speciell känsla, oavsett om det är jag själv eller någon annan som slutar. Det hurtiga klingandet från en välanvänd keyboard, samstämmig sång, visor som under flera veckor tränats in. Kläder i alla tänkbara ljus färger, välkammade och kanske till och med friserade kalufser. Linblonda lockar, förväntansfulla -men samtidigt otåliga- leenden. Han som spelat trumpet sedan första klass, gör ett litet framträdande. Hon med den vackraste klänningen, hon som allas ögon dras till, sjunger någon välkänd sång som får publiken att rysa.
Publiken. Mamman som försökt hitta det minst tantiga i sin garderob. Kanske har hon i all hast hunnit med ett besök på Lindex för att inhandla någon ny färgglad skjorta. Pappan med sina vanliga jeans och en vit uppknäppt skjorta, eller möjligen en enkel piké. Småsyskon som skiter fullständigt i om storebror slutar 6an eller far till månen. Det enda de bryr sig om är att det är varmt, tråkigt och att leksaker uppenbarligen är utrotningshotade på det här stället.
Evigt keyboardspelande. Samma sånger som sjungits de senaste tjugofem åren.
Pojken som slutar 4an förbannar tyst sin mamma som tvingade honom att ha de förbaskade finskorna. Han vet att de andra pojkarna skrattar åt honom. Rektorn håller ett tal, lika tråkigt och förutsägbart som alltid. Värdelöt och onödigt. Flickan med glasögon, hon som alltid går själv på rasterna, påminner sig själv: "73 dagar frihet, 73 dagar!". Och så har vi han som hamnade i fel sällskap redan andra dagen i 7an, skall nu ta emot sina slutbetyg. Spelar ingen roll, tänker han, för han kommer i alla fall inte in på den linjen han sökt. Matten var för svår och obegriplig. För mycket frånvaro gällande idrotten. Problem med stavning och grammatik, lika illa vare sig det handlar om svenska eller engelska. Omöjligt att hänga med i so- ämnena. Mvg i slöjd.
Klibbiga armhålor, en riktig svettattack hotar bryta ut. Skoskav. Uttråkad. Innerst inne rädd för framtiden.
Jag har alltid haft en viss förkärlek till skolavslutningar... men inte i år.
Det är en alldeles speciell känsla, oavsett om det är jag själv eller någon annan som slutar. Det hurtiga klingandet från en välanvänd keyboard, samstämmig sång, visor som under flera veckor tränats in. Kläder i alla tänkbara ljus färger, välkammade och kanske till och med friserade kalufser. Linblonda lockar, förväntansfulla -men samtidigt otåliga- leenden. Han som spelat trumpet sedan första klass, gör ett litet framträdande. Hon med den vackraste klänningen, hon som allas ögon dras till, sjunger någon välkänd sång som får publiken att rysa.
Publiken. Mamman som försökt hitta det minst tantiga i sin garderob. Kanske har hon i all hast hunnit med ett besök på Lindex för att inhandla någon ny färgglad skjorta. Pappan med sina vanliga jeans och en vit uppknäppt skjorta, eller möjligen en enkel piké. Småsyskon som skiter fullständigt i om storebror slutar 6an eller far till månen. Det enda de bryr sig om är att det är varmt, tråkigt och att leksaker uppenbarligen är utrotningshotade på det här stället.
Evigt keyboardspelande. Samma sånger som sjungits de senaste tjugofem åren.
Pojken som slutar 4an förbannar tyst sin mamma som tvingade honom att ha de förbaskade finskorna. Han vet att de andra pojkarna skrattar åt honom. Rektorn håller ett tal, lika tråkigt och förutsägbart som alltid. Värdelöt och onödigt. Flickan med glasögon, hon som alltid går själv på rasterna, påminner sig själv: "73 dagar frihet, 73 dagar!". Och så har vi han som hamnade i fel sällskap redan andra dagen i 7an, skall nu ta emot sina slutbetyg. Spelar ingen roll, tänker han, för han kommer i alla fall inte in på den linjen han sökt. Matten var för svår och obegriplig. För mycket frånvaro gällande idrotten. Problem med stavning och grammatik, lika illa vare sig det handlar om svenska eller engelska. Omöjligt att hänga med i so- ämnena. Mvg i slöjd.
Klibbiga armhålor, en riktig svettattack hotar bryta ut. Skoskav. Uttråkad. Innerst inne rädd för framtiden.
Jag har alltid haft en viss förkärlek till skolavslutningar... men inte i år.
andra juni.
Sitter i skolan, vi har tydligen 'no'. Vi skall visst iväg och tälta imorgon. Jag hatar att tälta. Obehagligt, knöligt, otäcka djur. Jag tänker nog inte följa med. Vi kör med bra planering. Vi fick denna tältinformation för cirka en timme sedan. Underbart! Nej, nu kommer läraren tillbaka, tror jag.
Skriver mer sedan!
Tjarrå
(vissa skolkar visst idag! *hostochharkel*)
17.43
Jag har lärt mig en läxa. Ja, jag har sannerligen lärt mig en läxa för livet.
Att jag gick barfota i lördags, en av de varmaste dagarna hittills, i mina helt oanvända skor var definitivt korkat. Tio stycken vattenblåsor, det är nästintill att de sitter på varann. På min vänstra häl har jag haft skoskavsplåster och idag när jag avlägsnade det var det ett stort öppet hål. Riktigt äckligt såg det ut, nästan så att jag själv blev illamående. Vi behöver inte gå in på några närmare detaljer. Känns bara en aning olämpligt att ha denna förskräckliga skoskav just nu, med bara en dryg vecka kvar till avslutningen. Någon gång i slutet av veckan eller början av nästan, måste jag åka in och handla skor, bh med avtagbara band och en utanpå kofta. Varifrån skall jag få pengar till det ifrån? Ptja, jag hoppas på någon god fe.
Men på onsdag skall jag i alla fall iväg och städa+klippa gräs hos söta lilla damen och då brukar jag ju få en slant, så att säga. Sedan får jag väl försöka tigga lite av mamma, även om det är emot mina principer. Jag menar, jag får ju mitt barn/studiebidrag, moder betalar flera tusen varje månad på min häst och vi har ju bestämt såhär, att jag faktiskt får planera och klara mig. Det har ju gått hyfsat hittills, men nu kör det ihop sig lite grann. Ja, vi får väl se. Det löser sig, sade han som sket i vasken (i know, jag har haft det 'uttrycket' förut i ett tidigare inlägg, men det passade så utmärkt för stunden).
När jag kom hem från skolan (ännu en gång tog jag och fröken P ett- bussen. Fy så skönt!) lade jag mig på studsmattan i hopp om att bli brun. Jag somnade och sov en dryg timme mitt i den stekheta solen. Jag lyckades åstadkomma kräftröd bränna på axlar och bröst. Smörjer mig alldeles frenetisk med handkräm (atrix löser allt..!) för att slippa flaga.
Nu ska jag gå ner och se om jag kan göra mig lite mat.
Någon dag ska jag göra ett bullbak, bara för att jag aldrig ens tidigare tittat åt en bulldeg (dock brukar jag äta de färdiga bullarna min moder bakar).
Tja!
19.30
When everything is wrong
I come talk to you
you make things alright
when I'm feelin' blue
20.42
På denna arma övervåning är det outhärdligt kvavt. GE MIG LUFT!
21.22
Jag är övertygad om att min häl kommer resultera i kallbrand eller något liknande. Det kommer hur som helst sluta med amputering. Skoj...
Skriver mer sedan!
Tjarrå
(vissa skolkar visst idag! *hostochharkel*)
17.43
Jag har lärt mig en läxa. Ja, jag har sannerligen lärt mig en läxa för livet.
Att jag gick barfota i lördags, en av de varmaste dagarna hittills, i mina helt oanvända skor var definitivt korkat. Tio stycken vattenblåsor, det är nästintill att de sitter på varann. På min vänstra häl har jag haft skoskavsplåster och idag när jag avlägsnade det var det ett stort öppet hål. Riktigt äckligt såg det ut, nästan så att jag själv blev illamående. Vi behöver inte gå in på några närmare detaljer. Känns bara en aning olämpligt att ha denna förskräckliga skoskav just nu, med bara en dryg vecka kvar till avslutningen. Någon gång i slutet av veckan eller början av nästan, måste jag åka in och handla skor, bh med avtagbara band och en utanpå kofta. Varifrån skall jag få pengar till det ifrån? Ptja, jag hoppas på någon god fe.
Men på onsdag skall jag i alla fall iväg och städa+klippa gräs hos söta lilla damen och då brukar jag ju få en slant, så att säga. Sedan får jag väl försöka tigga lite av mamma, även om det är emot mina principer. Jag menar, jag får ju mitt barn/studiebidrag, moder betalar flera tusen varje månad på min häst och vi har ju bestämt såhär, att jag faktiskt får planera och klara mig. Det har ju gått hyfsat hittills, men nu kör det ihop sig lite grann. Ja, vi får väl se. Det löser sig, sade han som sket i vasken (i know, jag har haft det 'uttrycket' förut i ett tidigare inlägg, men det passade så utmärkt för stunden).
När jag kom hem från skolan (ännu en gång tog jag och fröken P ett- bussen. Fy så skönt!) lade jag mig på studsmattan i hopp om att bli brun. Jag somnade och sov en dryg timme mitt i den stekheta solen. Jag lyckades åstadkomma kräftröd bränna på axlar och bröst. Smörjer mig alldeles frenetisk med handkräm (atrix löser allt..!) för att slippa flaga.
Nu ska jag gå ner och se om jag kan göra mig lite mat.
Någon dag ska jag göra ett bullbak, bara för att jag aldrig ens tidigare tittat åt en bulldeg (dock brukar jag äta de färdiga bullarna min moder bakar).
Tja!
19.30
When everything is wrong
I come talk to you
you make things alright
when I'm feelin' blue
20.42
På denna arma övervåning är det outhärdligt kvavt. GE MIG LUFT!
21.22
Jag är övertygad om att min häl kommer resultera i kallbrand eller något liknande. Det kommer hur som helst sluta med amputering. Skoj...
första juni.
Aldrig tidigare har jag känt en sådan förtvivlan över framtiden.
Jag kommer inte bara att känna ett stygn av saknad.
Så mycket jobbiga tankar, men för en gång skulle kan jag inte formulera mig överhuvudtaget.
Jag kan inte förklara, kan inte skriva det utan med risk att få allt att låta underligt.
Därför tänker jag, åtminstone för tillfället, låta bli att ens försöka.
Jag kommer inte bara att känna ett stygn av saknad.
Så mycket jobbiga tankar, men för en gång skulle kan jag inte formulera mig överhuvudtaget.
Jag kan inte förklara, kan inte skriva det utan med risk att få allt att låta underligt.
Därför tänker jag, åtminstone för tillfället, låta bli att ens försöka.
