mobilbildsupdate
Jag är för övrigt precis hemkommen från min privatlektion och jag är helt slut.
Idag var det mycket jobbajobbajobba, beröm och belöning. Belöningen var i form av att Påzart gick finemang.
Därmed är jag taggad för tävling i helgen!? Njaa...
Hur som:
Jag älskar det här lilla barnet. Han är fullständigt oemotståndlig.
(Här var han med och hejade när vi dressyrtävlade)
Har jag lagt upp den här förut, kanske? Hur som helst, hur snygg!
Anki visade prov på konstnärstalang.
Såhär roliga molekylgrejer byggde vi en dag.
Snygg.
Jättesnygg.
Pippi Långstrump rövade bort Ida till kurrikurreduttön och sådär.
Katt kloade mitt ben och slickade mig på fingret och skakade tass. Cool.
Minst sagt lycklig blir man när man kommer ut och ser hästarna i hagen
allraaaaaa längst bort, gör ett halvhjärtat försök att ropa på dem utan några
större förväntningar; paniken växer, tiden är väääldigt minimal och så
kommer hästen springandes. Öh. Wow?.. tänkte jag. Och tack.
Tvingar i Mozart kokosboll. (ivullaugh)
HAHA! Han tyckte det var riktigt läskig konsistens. Jag garvade.
Så han spottade och fräste ut allt. På mig. Kul...
I don't get it
Eeeeeeh? Okej?
5 stycken just nu:
1. Jag har vispat kokosbollar till en hel armé för imorgon ska teckenspråksgruppen fika.
2. Jag har en halvmeter lång utväxt och kommer inte färga håret på sisodär två veckor.
3. Mina fötter är bajsbruna/kritvita. Det ser hyfsat knepigt ut och är ett resultat av brunutansolmissbruk.
4. Snart ska jag iväg till ridhuset, träna en stund och rida hem, så om vädret håller sig i schack så är jag nöjd.
5. När jag kommer hem väntar ett arbete om hur miljön påverkas/påverkades av Tjernobylkatastrofen. Längtar!
you can't break a broken heart
until now...
det blir mest text idag:
08.30 - Mobilalarmet gick oönskat igång och spelade sin plågsamma trudelutt.
08.45 - Jag tog mig mödosamt upp ur sängen och gick vidare mot duschen.
09.28 - På väg ut till bilen med en enorm väska låneböcker, för sent inlämnade. Som vanligt.
09.29 - Jag postar mina anställningsavtal.
09.31 - Jag startar bilen och beger mig iväg, alldeles själv och utlämnad till den stora, grymma världen.
09.50 - Jag anländer till vårdcentralen, har kört och parkerat nästintill felfritt, andas ut.
10.08 - Sjukgymnasten avbryter mitt läsande av en gravidtidning och jag får följa med henne.
10.10 - Klämmer och konstaterar att axeln fått sig en rejäl stukning och vid klämande runt muskelfästet är det på gränsen att mina ögon går i kors och jag faller ner på golvet och vrider mig av smärtor.
10.13 - Hon visar mig några övningar jag ska göra i två veckors tid, fram till återbesöket.
10.24 - Jag sitter återigen i bilen och beger mig mot skolan.
10.50 - Parkerar på skolans parkering.
10.51 - Möter Elin.
10.59 - Jag och Elin lämnar tillbaka böcker på stadsbiblioteket. Med lite charm och gråt i rösten slapp jag betala räkningen även denna gång. Tror jag i alla fall. Ska tillbaka dit imorgon med sista boken och då kommer väl dödsdomen.
11.06 - Jag får sms från mamma som undrar om allt gått bra. Jag sitter just då och käkar sallad tillsammans med Elin som är världens sötaste och bjuder!
Sedan har jag noll koll på tiderna!
Men när jag kom hem däckade jag ett tag på sängen, vaknade och fick sådan lust att köra en sväng. Drog med mig Elin, åkte och handlade glass, schtekte omkring lite. Claes ringde, brännboll på G, hem och byta om och iväg. Väl där kom jag på att "Just, ja! Min axel är ju paj..." Så jag hjälpte Elin med räkningen, typ. Fick även provköra Claes bil. Just, precis.
Slut på brännboll - fortsätter med fotboll. Kul, jättekul. Har inte rört en fotboll på flera år och min bollrädsla (det vill säga hårda bollar som kommer farandes i 190km/h och träffar en på något obehagligt ställe) är enorm! Men det var roligt. Råkade på något vis krossa ben med Ricard så numer har jag en böld på fotleden. Mindre skönt.
Så har min kväll sett ut.
Awesome.
Imorgon börjar jag inte förrän efter tolv såatteh, DET LUKTAR SOVMORGON!
Ganska cool!
ungefär såhär:
(coolaste kortet från mormor och morfar♥)
Såhär skulle jag beskriva min dag. Väldigt mycket körkort.
Det känns så fint att ha alltihop avklarat.
Aldrig mer (såvida jag inte blir av med det heliga lilla kortet eller nåt) kommer jag behöva fyra lektioner i rad(!!!) träna vänstersväng. Aldrig mer få ångest över att tvinga iväg mig till körskolans teorisal. Aldrig mer få Sveriges största lökringar av att köra i övningskörningsbilen som är alldeles för modern och proppad med finesser. Aldrig mer höra "Jaha, och hur tyckte du att det där gick?!". Aldrig mer ha någon som nitar mig när det går lite fort.
FREEDOM!
Någon som vill veta hur uppkörningen var? Hur det gick till?
*alla viftar med händerna*
Okej, då ska jag berätta.
Jag körde upp i en stad där jag i stort sett aldrig varit, jag och far har varit där två gånger innan nu för att köra lite och lära mig helheten, se hur stan ser ut. Klockan tio på förmiddagen stod jag redo och killen jag skulle köra med kom och han ropade upp mitt namn. Jag fick skriva under ett papper och därefter gick vi till bilen. På väg dit berättade jag hur nervös jag var och att jag inte kände till stan alls. Inte några konstigheter.
Han förklarade helt kort det grundläggande om bilen innan vi satte oss. Därinne berättade han sammanfattningsvis hur körprovet skulle gå till och därefter fick jag göra en invändig säkerhetskontroll. Inte några konstigheter det heller. Och så iväg.
Jag var nervös och det kom jag aldrig ifrån men det kändes bra. Och trots en del småmissar, som fick mitt hjärta att slå i dystra och oroliga 190, gick det relativt bra. Som sagt.
Han var lugn och snackade en del.
Vi körde ut ur stan, landsväg, in i ett villaområde och backade runt hörn. Fortsatte landsväg, ut på en pytteliten smal och krokig väg som såg som tagen ur körkortsboken. Ut på större väg för att sedan bege oss ut på motorväg. In i stan igen för att åka iväg och vända på valfritt ställe, in i stan igen och tillbaka till parkeringen. Parkera och så stänga av bilen. Inte några konstigheter.
"Ja, körningen är godkänd", sa han och jag brast. Jag skrattgrät halvt hysteriskt med ansiktet begravet i handflatorna under sisodär en halvminut. Den lättnaden och halvt om halvt chocken jag kände, det var otroligt. Han pratade lite, gav mig några råd. Jag fick mitt papper och så skakade vi hand och sa tack och hejdå.
Därefter ringde jag runt till alla jag känner, typ.
Nu på eftermiddagen och kvällen har jag varit ute och kört lite överallt, med brorsan och Esben som sällskap och moraliskt stöd. Men imorgon ska jag bege mig iväg själv och jag är minsann lite nervös. Men äsch, det ska gå.
Och återigen så känns det så skönt. Jag klarade uppskrivningen på första försöket. Uppkörningen på första försöket. Och dessutom bokade jag allt som privatist vilket resulterade i en avsevärd kostandsskillnad.
AWESOME!
The more I hurt, The less I feel
lille tussen
(Annes lille sötnos)
the thing called love. "the waltzing fool he keeps the moon in his car"
"Hey! You know, I don't appreciate you including me in your lie back there, special
without asking me"
"That was i fiel point to make. Thank you"
"Okay"
"It might be a song in there"
"Huh?"
"I was gonna ask you out for a beer but i changed my mind"
"What is that? A kind of line?"
"Yes"
"Does it work?"
"Sometimes. Rarley"
"I bet"
"I might changed my mind again"
"Maybe you should change your line"
"So what do you want? What?"
"I just looking at you at close. Yeah, there was something..."
"But you change your mind?"
"Exactly"
"Why didn't you call?"
"When?"
"Now. About singing on the demo"
"I wanted to see you. Again"
"Oh"
"Okay. Good night"
"Good morning"
"I'm gonna go write some other good songs"
"Yeah, write a good one for me"
"I write them about you"
"I finding it hard to breathing just lookin' at you"
"Well, open your mouth and take a breath"
"I'm thinking about you and I like what I'm thinking"
"Glad you like it"
"Truth, Miranda, I pick up the phone several times to call. You"
"Come here. Come here! Just answer me one thing. Are you gonna go wierd on me again? I want a yes- or noanswer"
"Yes"
"Yes? You are gonna go wierd on me again?"
"No.. Well.. I.. Yes, I'm not gonna go wierd on you again"
"Good. Let's.. Let's get out of here"
You can't lose something you never had
Åh, jag blir alldeles knäsvag av alla fina filmer och underbara repliker.
och jag bakade
Ett italienskt bröd, det där som heter Foccacia. En lättarbetad deg, kryddor, oliver och
soltorkade tomater. Luktar ljuvligt och smakar ungefär lika bra.
En vitchokladkladdkaka som blev lite sådär. Smaken var god, konsistensen sådär.
Men med lite hallon och vispgrädde så...
"Halv åtta hos mig" gör mig både hungrig och sugen vilket resulterade i det här.
dirty dancing. true movie love. nobody puts baby in a corner.
"Yo cus, what's she doing here?"
"She came with me. She's with me"
"I carred a watermelon"
Silence
"I carred a watermelon...?!"
"You're wild"
"What?"
"You're wild!"
"No, leave it on. I'm sorry about the way my father treated you"
"No, your father was great. I mean, he was great, the way he took care of Penny"
"Yes, but I mean the way he was with you. It's really me it has to do with. Johnny, I came here because my father.."
"No, the way he saved her.. I mean, I could never do anything like that. That was something.. The reason people treat me like nothing is 'caus I'm nothing"
"No! That's not true! You're everything"
"We suprised everybody"
"I guess we did"
"I'll never be sorry"
"Neither will I"
"See you"
500 days of summer. oh, make me fall in love
"Do you like me?"
"Yeah.. Yeah, of course I like you"
"As friends?"
"Right! As friends"
"Just as friends?"
"Yeah.. I mean.. I don't really thought about it. Aum.. yes.. Why?"
"No reason, I just.. I think you're interesting and I like for us to be friends. If that's all right"
"Yeah, it's.. you and me.. we should be friends"
"Okay. Good"
"I never told anybody that before"
"I guess I'm not just anybody"
"Are you okay?"
"Yeah"
"Are you sure?"
"Summer, I got to ask you something.."
"What?"
"What are we.. What are we doing?"
"I thought we're going to a movie?"
"Yeah.. I mean like.. what are we like.. What's going on here with us?"
"I don't know. Who cares? I'm happy - aren't you happy?"
"Yeah.."
"Good"
"And you.. you married"
"Yeah, crazy, huh?"
"You should have told me.. when we were dancing.."
"Yeah but he hadn't ask me yet"
"But he were in your life, so why did you dance with me?"
"Because i wanted to"
"You just do what you want, dont you.. You never wanted to be anybody's girlfriend and now you're somebody's wife"
"It suprised me too"
"I don't think i'll ever understand that. I mean, it doesn't make sence"
"It's just happend"
"What's happend?"
"I just wook up one day and I knew"
"Knew what?"
"What i was never sure of with you"
"You know it sucks realizing that everything you believe in is complete bullshit. It sucks"
"What do you mean?"
"Ah, you know.. destiny, soulmates, true love.. And all that child fairytale, nonsense, you were right. I should have listened to you"
(bilder lånade från photobucket)
kvällen i efterlängtade mobilbilder
Började med att åka bil med världens sötaste lilla tuss.
Och lilla Bellbus.
Esben drivade (körde, alltså) sin nya pärla.
PyromanEsben fick tag i tändvätska och på kuppen blev vi rätt rökskadade...
Rabatten är tydligen ett rätt skönt ställe att slockna på.
Grilla lilla kossan/grisen/åsnan/något
KÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖTT! GOOOOOOOOOOOOOOOOTT! Typ så.
När vi hade ätit blev det taskigt väder så då satte vi oss i bilen och kollade
begagnade baslådor, högtalare, kablar och det där man måste ha till baslådorna.
För övrigt har vi även gått igenom motorhuven, alla lysen och grejer.
För övrigt 2 så orkade jag inte vända bilden.
just fake it, hun
"it's easy to fake it. you just need to smile with your teeth and look happy. no one will notice that the stars in your eyes are missing."
vill säga hejdå och lämna det här. försvinna.
Hoppas att du är nöjd - när du får krossa och tillintetgöra mig så totalt.
ida hjärta kjol
Den här sommaren ska jag spendera i kjolar. Somriga, söta tygstycken.
ett steg närmare
Jag och Elin var in till staden för ett par dagar sedan och då inhandlade jag en ny, svart kortkjol på monki och ett ny skjorta utan krage på gina. Jag är egentligen lite allergisk mot gina och deras skrikiga färger, men den här skjortan skrek efter mig, och var väldigt neutral i färgen, så den fick följa med hem.
Idag inhandlade jag ytterligare en kjol, en blommig och ganska kort på H&M, tre flätade armband på killavdelningen, tre par trosor på en annan affär samt grymt häftiga senskydd till Mozart. Jag har inte sett något liknande förut så jag kunde inte låta bli.
För övrigt har jag... KLARAT UPPSKRIVNINGEN!
Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv. Under hela provet skakade jag, andades oerhört ansträngt och handsvettades mängder. När jag efter halva provtiden tog mod mig till att trycka på rättningsknappen kom ett lugnade, grönt "GODKÄNT" upp på skärmen. Min lycka var total. Jag befann mig i chocktillstånd ett lång stund. Reste mig till sist, hämtade mitt papper, fick ett lycka till och grät nästan på väg ut. Lycka!
Nu letar jag pippi-kläder vilket är svårare än jag trodde. Ger snart upp och eldar upp Pippi. Hejdå!
muuuh
Idag har Esben och hans mamma hälsat på och vi har förtärit tårta.
Jag har fortfarande kjol på mig.
Jag har sovit ytterst lite den här helgen och var nära döden när jag tvingade mig upp i morse.
Gårdagen var så bra att jag ständigt går runt med ett leende på läpparna.
Kommande vecka kommer att vara fruktansvärt körig.
Min förkylning verkar aldrig gå över.
Jag andas befriande.
min. mitt. allt.
(bild från förrförra helgens tävling)
"Mozart har hjälpt mig att utvecklas något enormt,
hans envishet har gjort mig ännu mer envis
och hans personlighet gör honom till min bästa vän."
Jag är så stolt över honom. Över oss.
det är vår i luften
gnägg
Jag kan bara konstatera att jag känner mig så lycklig. Så lycklig.
Mozart, min livsglädje. ♥
gilla, gilla, gilla
Grabbarna Awesome.
ett par till
Snygging!
Ärevarv.
Prisutdelning.
(Bilder tagna av Josefine Klockars, om jag minns rätt)
lilla putten
Dags för prisutdelning.
Pristagarna.
Nej, rosett var onödigt, tyckte Mozart. Speciellt när en okänd kvinna skulle greppa tag i tränset.
Nöjda. Åtminstone jag. Elin i bakgrunden. Mozart, häst. Jag, ryttare.
Bäst är han, min kära lilla häst
Ett par minuter efter halv nio var vi iväg och väl framme hann man andas lite, anmäla sig, ta ut han i lugn och ro. Jag och Emelie skrittade en sväng och Mozarts nerver lugnade sig avsevärt.
Inne på framridningsbanan var han på alerten och rätt koncentrerad. Men lite för snart tyckte han att det räckte och tappade lite framåtbjudning.
När det blev vår tur var nervositeten ganska bortblåst. Mozart gjorde det han skulle med undantag för ett avbrott i galoppen, fyra ben i marken och jag hann inte förstå vad som hände riktigt. Men så framåt igen.
Jag var sista ekipaget i LC:2 och det blev ett par minuters väntan innan resultaten var färdigställda. Jag och Mozart hade placerat oss på en första plats.
In igen, rosett, tack och så ett par ärevarv. I fel varv. Alltid lär man sig något nytt.
Nu är jag stolt, trött och himla glad.
"Maffig härlig häst.. Synd på avbrotten.. Men med stadig form och eftergift." (Något i den stilen lät vårt slutliga omdömde)
Åh, puh. Nu kan jag andas ut lite till nästa helg.
Bilder kommer att komma.
WOHOU!
Glömde jag skriva igår att jag på ett bananskal lyckats få sommarjobb hela sommaren?
Jag är så lycklig. Överlycklig! Riktig, riktig tur!
Har precis ridit och det gick bra, axeln värker lite men känns för övrigt okej. Imorgon blir det en liten tävling.
Nu blir det mat (äntligen! magen är nära att dö!) och sedan kommer dressyrlagsgänget.
Hu! Hinner inte mer nu!
TJO!
Jag lever fortfarande lite grann
Det har varit lite tomt här och det beror på mitt numer fullspäckade liv. Typ.
Igår var en rätt händelserik dag, beroende på hur man ser det. Började dagen med vanliga lektioner, inte några konstigheter. Åt lunch, även det gick smärtfritt. Men när det blev dags för idrott önskade jag i efterhand att jag hade skolkat lektionen.
Frisbee stod på schemat. Bara det, liksom. Frisbee! Och det är något de kallar sport. "Sporten för de talanglösa". Jag var lite väl brutal i mina kast och fick därmed axeln att hoppa lite hur som helst. Var på väg att hoppar ur men hoppade tillbaka, det svartnade totalt för ögonen och smärtan var minst sagt ett rätt framstående faktum. Det var så att kräkreflexerna gick igång.
Det har ju hänt ett par gånger tidigare men aldrig såhär, smärtan har aldrig funnits kvar. Så efter en stunds bölande fick jag gå till skolsyster som inte ville röra mig utan skickade istället upp mig till akuten. Så en lärare och Elin åkte upp med mig. Lite väntan, in och en sjuk"syster" klämde lite på mig. Han kan för övrigt ha varit den bästa inom sjukvård jag någonsin träffat. Lugn, trygg och sjukt rolig. Ännu mer väntan. En citodon, väntan, in till en läkare som klämde ännu mer, upp på röntgen, klick-klick, väntan, hej, hejdå. Ungefär så såg mina fyra timmar på akuten ut.
Den slutliga domen var att smärtan berodde på uttöjda ledband, muskler och senor och i framtiden blir det besök hos sjukgymnast. Känns väldigt bra, vill få axeln fixad nu.
Så, jag frågade också om jag skulle kunna rida idag och visst skulle jag kunna det. Om jag skulle vilja det, var det dock aldrig tal om. För det ville jag inte. Jag hade aldrig klarat av det. Hela dagen har armen värkt som tandvärk, knakat och varit stel och varenda liten felaktig rörelse har fått mina ögon att tåras. Men det spelar inte någon roll. Mitt prolem är ridningen. Jag ska tävla på lördag och har inte ridit sen måndag. OH! Så imorgon får jag i nödfall proppa i mig lite värktabletter och ja.
Kom nyss hem från Arboga. Fick lyssna till ett otroligt tal.
Körningen dessutom, den går rätt bra. Har bara liiite teori kvar - sedan bokas jag för skrivning och körning. Blir nervös bara vid tanken på det.
Imorgon kommer Richard. Imorgon är det skola. Imorgon är det teoriplugg. Imorgon är det ridning. Imorgon är det lagdressyrträff. Imorgon är det förberedelser inför tävlingen.
Känns en aning körigt.
Men nu känns det som att sängen lockar lite mer än någonsin tidigare.
Åt kebab med bejbsen idag. Fint!
Hejdå, hejdå
