För jag tänker på dig och allt fint i hela världen.

Det lilla som fanns kvar efter att ha slaktat kyckling, korv, baguette, ostar, salta kex, honungsmelon, lufttorkad skinka och sådär. Mmmmmmmmmmmmmmmmm.

Brände sönder mig i solariet en dag. Jag och Elin. Jo, det var väl inte så skönt. Inte så direkt smart heller...

Bäst. Bäst. Bääääääääääääääst.

"Min panna passar perfekt i gropen i din hals..."

"Kom, nu ska vi dansa."


De låg tätt intill varandra, så tätt att inte ens luften kom emellan dem. De lyssnade till varandras andetag, delade dofter, hörde klockans slentrianmässiga tickande. De höll varandra hårt och krampaktigt, så hårt som man bara håller om man är rädd att man ska förlora den som ligger bredvid. Natten var lång men samtidigt alldeles för kort. När morgonen kom och gick över till tidig eftermiddag var ögonen svullna av all förtvivlad gråt, halsen tjock och grötig och känslorna var fullständigt uttömda. Det fanns inte mer att göra än att låta timmarna passera.
Och som det många gånger gör så tändes det ett litet, litet ljus.
Hoppet är det sista som lämnar människan.

Bossen ringde och ville ha in en villig vikarie. Snart-studenten-fattig-ungdom tackade gladeligen ja till det erbjudandet. Så gårdagen blev en riktig rackarrökare. Jag flängde in till stan, fyllde på exotic i en butik, lösgodis samt skrubbade räkbox i en annan, lunchade, drog till nästa by och fyllde på exotic, vidare igen till en by (pyttestad) och lämnade kycklingpapper. Så från tio till halv sju, sju någon gång höll jag på.
På eftermiddagen idag var jag iväg till mitt vanliga ställe och fyllde på efter påskhandeln. Om folk bara visste hur snuskigt smågodis är...
Imorgon blir det extravick i stan igen, några timmars hårt slitande. Det klirrar ju himla fint i kassan sedan i alla fall och ack så otroligt välbehövligt det är i dessa utsugande tider. Ja, och på fredag blir det resa till storstaden och prova min balklänning som kommit. Så spännande, så spännande!
Det var väl ungefär allt. Jag är dödstrött och ska snart sova.
Åh, det finns så mycket att berätta och skriva om men både det ena och det andra väljer jag nuför tiden att behålla för mig själv av olika anledningar. Lite småtrist men, eh, jag vet inte. Men plötsligt så har luften blivit något, något lättare att andas och jag håller tjugoelva tummar så hårt, så hårt.

Från månen och tillbaka gånger tusen, tusen.
Everything is gonna be all right.

Himlahimla bästa.

Jag är rätt död. Min blogg också. Lov nu. Skönt.
Idag har jag köpt en dyr balbh och ridit lektion.
Trevligt.
Mamma köpte potatismos, valde rätt och sparade tolv öre.
Jag är trött och tänker sova tidigt.
Det var väl ungefär det. Jag har bildtorka för tillfället. Så. Hej.

För du är allt fint samlat i en enda människa.

Slängde väl mobilen i golvet.
Fick väl sprickor över hela skärmen.
Har väl inte råd men någon ny.
Köpte väl ridstövlar istället.

Oj, vilken natt det blev: Galna elkillar, tält, halva klassen, polisen som undrade 'ska ni campa?', matsäck, frågespel 'vad är en golden shower?', mänsklig pyramid, målning, pyntning, skratt och glad klump i magen.
Den här dagen däremot blev rätt kämpig att ta sig igenom: ungefär 0h sömn, opluggat och skippat läxförhör, chips, jobb, joggvända, stallet, att-ta-med-imorgon-lista, nu dusch och sömn.

Kanske lite mer blogg något senare...

I natt tältar vi på skoltaket.
Pyntar en buske.
Målar en pil.
Byter skyltar.

Studentkampen är igång.

Såg just på mobilen att jag fått ett sms från DHL. Mitt paket har anlänt nu. Mina fina, nya, supersnygga ridstövlar ligger och väntar på mig. Får jag bara fatt i en bil så ska jag åka ner på direkten och hämta dem. Och såhär är det; kan jag inte ha dem så råder det ingen annan utväg än att fettsuga vaderna. Punkt.


De finns här!

Det är alltid jag som förlorar.
Det ytliga gör aldrig lika ont, kommer inte åt på samma vis.
Man behöver inte hänge sig, dela sitt hjärta.
På varsin kant vid ett vägskäl.

Just hold me and tell me that it's gonna be all right. That you'll be here for me.
You can't read my minds and you have no idea how black my soul has become. And you can't imagine my pain.