Semlor. Fettisdagsbullar.
Ja, semlebakandet gick ju lite sådär. Bullarna blev ganska okej, hade dock inte dött av att vara inne ytterligare ett par minuter i ugnen. Mandelmasseröran blev lite för blaskig. Vi innehar för tillfället ingen sprits så jag fick trixa med fryspåsar och bakplåtspapper och det ena med det tredje. Lite besviken är jag. Men de går att äta. Om man inte tittar på otyget.
Blåbärspannacotta
Sova? Det trodde jag, ja...
Kul att det är sisådär 30 min kvar på tvätten i maskinen som jag håller på och tvättar och ska hänga upp ikväll.
Kul att det är 34 min kvar på diskmaskinen som måste bli klar innan man får gå och lägga sig.
Kul att det kommer dröja minst en timme innan semlebullarna har svalnat så pass att jag kan stoppa över dem i en påse så de inte är stenhårda imorgon bitti.
Kul att mamma köpte ägg idag enbart för att jag skulle pensla semlorna med det och att jag glömde det.
Kul att jag aldrig någonsin kommer få sova.
Skitkul att det är självförvållat, dessutom. Det är alltid lättare att skylla på någon annan.
Det luktar kardemumma
Imorgon ska semlorna fixas och göras fina och då kommer det nog både en och två bilder för den som är intresserad.
I övrigt så är jag ungefär så trött som man bara kan bli. Allt jag ser framför mig flyter ihop till en eländig gröt. Jag borde verkligen gå och lägga mig, sova och ta igen alla de timmar jag legat sömnlös de senaste nätterna. Det brukar gå bättre på helgen när man kan ta sovmorgon. Det svåraste är ju just att somna.
På eftermiddagen hade jag repetition av en av de scenerna som jag är med i. Och plötsligt så knallar riktiga Tobbe Trollkarl in genom dörren. Några gubbar bar grejer, såsom högtalare, kartonger och dylikt. De trixade lite med ljus och så stod han där. Jag är inte särskilt kändiskåt egentligen, men visst, när han plötsligt stegade in där så blev ju ögonen ganska klotrunda. För tufft! Han skulle visst ha någon föreställning där på kvällen.
Nähä, jag bara svamlar. Dags att avrunda.
Puss.
varför det är lite tyst här...
Igår var en av mina värsta dagar någonsin och det går inte över. Det ska bearbetas och ältas i det oändliga. Det är lite så jag fungerar och det är så det får vara. Fylld till bredden med känslor av värdelöshet och... tomhet. Jag trodde att ett krossat hjärta var den värsta smärtan man kunde uppleva. Ha, det är ingenting i jämförelse.
Men! Dagarna går alltid vidare, tiden löper på och det är bara att hänga med och inte fastna totalt långt ner i skiten. Så idag har vi gråtit oss igenom en film i aulan. Freedom writers, galet tänkvärd och himla fin film. Sen så hade vi väl några lektioner och det var ungefär lika roligt som vanligt.
Pappa har fixat ljud i volvon så nu känner jag mig riktigt tuff.
Kom nyss hem efter ett pass på gymmet. Träningsvärken hinner aldrig gå över. Rätt skönt ändå.
Nej, det här blir ingen gladare av.
Vi hörs snart. När jag blivit lite, lite gladare.
(jag ska baka snart, typ imorgon eller på lördag. då kommer det bilder!)
sönder.
Det finns inte några ord...
Jag vill ta min existens och försvinna,
jag orkar inte riktigt.
jag var inte blind, jag valde att blunda.
jag har fått nog av kyla nu. all kyla.
"you and I have something different, and I'm enjoying it cautiously, I'm battle scarred, but I am working oh so hard, to get back to who I used to be"
Topp tre-lista på dagens hat:
2. Bromsar som mer eller mindre slutar att fungera.
3. Idioter som bara snackar galet mycket skit och ljuger sig blåa.
Död åt alltihop. Död!
Mobilen
Ungefär såhär pepp känner man sig när man "måste" rida i flera minusgrader.
En bild som jag knäppte när jag var i Stockholm (Globen Horse Show) med mamma för att ge Erik en ledtråd på var i vårt avlånga land jag befann mig.
Tristessbild, kanske.
Ungefär så tjusig man kan vara när man leker skogsnymf.
Den här har vi sett förut. Min bästa.
Mammas bästa. He-he.
vad är vi om inte ett slut på något som aldrig började.
Jag tycker att det är lite knepigt det här hur dagarna kan variera så brutalt. Ibland känns allt helt okej, kanske jag till och med är lite lycklig och tillfreds medan vissa dagar borde raderas ur almanackan. Men jag har insett att det viktigaste är att jag inte ger mig själv någon tid att tänka, då förstörs allt. Då går jag sönder. Jag orkar inte alltid och hur mycket jag än vill köra stilar såsom: "in your face", "/care" och "fuck you" så går det inte. Det tar stopp. Tvärnit. Men det går ju över, jag vet ju det. Men det tar tid och innan dess så gör det så fasligt ont att det känns som att hjärtat aldrig kommer läka. Men jag ska bry mig om själv, göra det för min skull. Och lyckas jag inte den här gången kan jag nog lika gärna lägga mig ner och dö.
Och idag är det visst måndag. Måndagar är nästan lika ångestladdade som söndagskvällar. Som nu när jag sitter och skriver det här tidsinställda inlägget. Klockan är egentligen 01.07 och jag vågar inte gå och lägga mig. Ett tyst rum och tankar som kommer och hälsar på, det skrämmer mig. Därför sitter jag fortfarande här och ser hur klockan blir alldeles för mycket för att jag ska kunna vakna någorlunda pigg och alert imorgon bitti.
Min måndag är i övrigt fylld med lite allt möjligt. Jag ska börja min dag med att göra mig i ordning, som nästan alla andra mornar. Sedan tar jag bilen som luktar kemikaliemelon och lite tvål och åker in till stan. Först ska jag till damen som beställt muffinsarna, få ett par slantar och så kanske fara vidare och lämna mitt CV på ett ställe. Men bara kanske. Det beror på om jag vågar. Senast gick jag in, gick en lite runda, gick ut igen. Modet svek mig i samma ögonblick som jag klev innanför dörren.
Jag ska till skolan också för jag har en lektion. En ynka liten lektion så jag kommer inte bli särskilt utarbetad. När jag kommer hem behöver jag plugga men känner jag mig själv rätt så blir det ingenting av med det. Jag har privatlektion också och imorgon ska min fina häst glänsa och vara riktigt tjusig, så jag ska gå ut i väldigt god tid och göra honom i ordning. Det tar ju en stund att åka nu också när det är så himla taskigt vägunderlag.
Det var väl det på ett ungefär. Och nu ska jag faktiskt tvinga mig själv att gå och lägga mig. Jag behöver sova. Jag har nämligen sovit så gräsligt dåligt de senaste två nätterna.
Och just ja. Nu har jag redigerat klart min bok, gång ett, så imorgon ska jag ta med mig mitt USB till skolan och skriva ut den och överlämna ett gäng sidor till mitt första offer. Det blir nog bra så.
Okej. Hejdå.
Varning, rätt äckligt.
Alltså, jag bara undrar. Vad är grejen med att skita i sin matskål? Det är i alla fall ingenting jag skulle göra.
Vattnet har sin förklaring (han har inte pissat däri också) men jag orkar inte dra det.
Saffransmuffins
Vispa ägg och socker i en evighet.
Blanda ihop lite allt möjligt: mjöl, saffran, vaniljsocker, bakpulver, smör och mjölk.
Och så in i ugnen på 225 grader med lite pärlsocker på toppen. Inte så himla svårt men man bör hålla ett öga på dem då och då, de ska bara bli sådär lagom gyllengula. Kan tänka mig att de blir rätt torra och tråkiga annars...
Men då var det avklarat och jag hoppas att damen (och de som ska bli bjudna...) som beställt dessa blir nöjd imorgon.
dagens lista:
Vid åtta var jag uppe och jag duschade och fixade mig och gjorde andra nödvändiga grejer. Med krulligt hår, lite för mörk rouge och en ilsken inställning till min bror begav vi oss iväg.
Sa hej hej och satt i ett par timmar innan vi sa hejdå hejdå och åkte iväg och handlade. Det var meningen att det skulle gå i en rasande fart men då hade jag ju inte tagit med i beräkningen att mamma var med... Så vi kom väl inte hem efter mitt tidsschema direkt. Ändrade om planerna lite och så blev det väl bra.
Åt ett ägg med dubbla (NU IGEN!!!) äggulor, bytte om till ridkläder och så i raketfart ut i stallet. Plockade in två nötter som egentligen tänkte galoppera iväg och strunta i mig. Men jag grabbade tag i ett häststycke och sjöng fångad av en stormvind. Borstade fort, fort och så iväg. Upp och runt, runt, runt i närmare en timme. Hästen var blöt, jag var svettig och så hem igen.
Nu har jag just fått i mig lunchen och samlar kraft för att dra igång och genomföra min bakbeställning. Jag är lite nervös, faktiskt. Det skulle vara så typiskt om det går åt skogen. Ja, det kommer väl kanske ett par bilder senare när jag är färdig.
Därefter ska jag och pappa upp och gymma ett tag, jag känner verkligen att jag behöver det. Och så missar jag ju dessutom core-träningen.
Solsidan ikväll, känns ju rätt bra, ja. Sedan kanske lite plugg (eh) eller redigering (snarare det, ja) av boken.
Nu får det vara bra. Behöver hålla mig konstant sysselsatt för att se till att tankarna håller sig i schack. Idiottankar. Och egentligen är jag rätt ilsken, men om man sväljer tillräckligt många gånger så kan man hålla det tillbaka. Åtminstone för en stund.
Okej, saffransmuffins står på tur!
Hej.
You won't heal, it's for real
Surely fall, never take friendship personal,
go your own way and prove them wrong
It's in your hands now, hanging on to the hopeful words,
plant a seed with a need
huvudet är tomt
hjärtat ömmar
det finns inte någon energi kvar att slösa
delete.
[..........tom..........]
I'm doing fine without you.
but you still make me confused.
Jag kan inte lita på dig och ibland undrar jag hur jag ska kunna lita på någon alls.
Tre random bilder:
På tal om mat, alltså,
imorgon ska jag baka. På beställning. Hur coolt!
I övrigt fick jag världens sötaste receptbok av min faster igår. Den är så himla fin och har tomma bruna sidor som bara väntar på att bli nerkladdade med mina recept.
Jag är kär i den här lampan som står i vårt köksfönster. Den är alltid på när jag donar och fixar och trixar i köket.
När jag städade min bil nu häromdagen så hittades två hovkratsar. Båda köpta på erikshjälpen; den ena rostigt röd och den andra rosa. Vad är grejen med det, tänker jag. Vem i hela fridens namn har placerat dem där? Eh. Ja, tack hur som helst då.
givande samtal mellan mor och dotter:
Jag: Annica, är du klar snart?
Mamma: Kalla mig inte vid namn!
Jag: Men du kallar ju mig för Ida?
Mamma: Ja, men det är väl i alla fall skillnad. Jag kan ju inte kalla dig för dotter.
Jag: Varför inte, Annica? Jag säger ju mamma. Det är ju samma grej.
Mamma: Kalla mig vad ... du vill! 
Gammal, tidigare publicerad bild från när pucko 1 och 2 var i London.
konsten att plåga sig själv.
en gång gjorde jag dig glad,
förut var jag någon.
vissa vet precis vilka knappar de ska trycka på för att tillintetgöra.
has your heart ever been in three hundred pieces?
Actually, it wasn't worth it.
för vad var vi mer än en inbillad illusion
ord förgör,
förintar och letar sig in
jag trodde på allt,
jag sköt undan all den tvekan som fanns
för visst vet jag hur du är
jag har lärt mig flera gånger om
det låter fint och vackert
som att jag är allt och ännu mer
men jag måste sluta tro och sluta svälja
gå min egen väg, bli den jag egentligen är
det jag känner när jag ser dig, det är som en månfärd.
för du är allt jag vill ha. allt och lite till.
Jag tar mig igenom dagarna på följande vis: fullt ös...
Jag har haft ryck ett tag, ett ganska långt tag. Jag blir rastlös så lätt och klarar inte av att vara still. Så jag sysselsätter mig varje liten tänkbar minut på dygnet. Och då känns bloggen inte så vidare viktig. Jag har en del bilder som ska upp senare. Det vill säga när jag väl får ro i kroppen och sitta ner och ta hand om dem.
Idag har jag gjort följande:
Upp kvart i åtta och stress, stress och ner till vårdcentralen.
Träffade en läkare som konstaterade att jag har en inflammation i knäet och ska käka medicin i fyra veckor, att mitt högra ben är en cm längre än det vänstra (eh, tror jag ju inte helt på kanske, men visst, jag är väl missbildad) och så blev jag vidareskickad till en ortoped.
Väntade en stund med mamma som var chaufför och moraliskt stöd (egentligen skulle hon ta till orda inne på vårdcentralen men hon tyckte att jag klarade det så bra själv, vilket är stort beröm för att komma från mamma när det gäller att prata inom vården...) och sedan dök min chef upp. Hon gav mig lite grejer som jag kommer behöva och därefter knallade vi runt lite i butiken och gick igenom det viktigaste.
Fortsatte till bussen som kom nästan precis och for vidare till skolan.
Lunch och några lektioner.
Vidare till liten ort och hämta Elins bil, vidare hem.
Ut till min bil och gjorde den kliniskt ren invändigt. Nu är den riktigt fräsch, det fattas bara tio wunderbaum; är man volvoraggare så är man. Ska köpa mig en doftgran imorgon.
In och käkade lite samt gjorde rent golvmattorna i badkaret. Bytte om, ut i stallet, for iväg till ridhuset och red i femtio minuter. Hem och in.
Fyllde i min almanacka som blev helt galet full (fram till slutet av mars kommer jag gå på högsta växel och bli utarbetad och jogga in i en vägg och så vidare). Och så bakade jag en kaka med fyllning, den blev förvånansvärt bra. Tog mig an all disk och nu, äntligen, är jag klar.
Och nu vill jag stupa i säng. Jag är toktrött och kan knappt hålla ögonen öppna. Därav detta hackiga, ganska så ointressanta inlägg.
Ni får ha överseende, jag är störd.
Min önskelista. Tio punkter utan inbördes ordning:
2. En Audi RS4, sportmodell och med ett fasansfullt ljud.
3. 10 plusgrader, för då har jag bestämt att det är dags att plocka fram jeansjackan.
4. Min dator omformaterad och klar. Jag orkar inte göra det.
5. Min bok utgiven och en storsäljare.
6. Att när jag har borstat tänderna och kommer upp så är min säng renbäddad (hur kunde jag glömma det?)
7. Att jag får baka hur mycket jag vill.
8. Obegränsat med ingredienser.
9. Ett par svarta eller gröna doc's.
10. En biljett till London, någonstans att bo, betalat och klart.
11. Marabou.
verkligen skönt
duktig idiot
Påminnelse till mig själv:
Få inte ett ångestryck och gör 250 ryggövningar i samma maskin. Tänk på vad du faktiskt gör. Det blir nämligen så, Ida Lindkvist, att dagen därpå får du genomlida grov smärta och stelhet. Du vet, du kan knappt röra dig för du är inte så himla vältränad.
Påminnelse nummer två:
Kör inte ett styrkepass dagen före coreträningen, det blir så att dina muskler drar ihop sig till små minimala russin och orsakar dig stora problem. Det är inte så bekvämt.
still counting
"Counting all the assholes in the room
Well I'm definitely not alone, well I'm not alone
You're a liar, you're a cheater, you're fool
Well that's just like me yoohoo and I know you too
Mr. Perfect don't exist my little friend
And I tell you it all again, and I do it again
Counting all the assholes in the room, well I'm
definitely not alone, well I'm not alone
Look deep into yourself before you blame all others
for betrayal, for betrayal
I promise, so easy to say, and easy you failed,
and you do it again"
Himla rolig kväll och några poliser
När vi till sist bestämde oss för att bege oss hemåt, åka och hämta mina grejer och släppa av Angelica vid sin bil, så stod en taxi och blockerade min nerfart. När vi kom närmare insåg vi att - oj och hjälp - det är polisen. Så där fick jag minsann både blåsa och visa körkortet för första gången.
Jag hämtar mina grejer, säger hejdå till Angelica och beger mig hemåt. Jag hinner inte åka långt innan jag ser pikétbussen som följde efter oss lite tidigare. Jag blir förstås stannad igen av ungefär sveriges snyggaste polis.
Jag: "Måste jag alltså blåsa och visa körkort igen?"
Han: "Haha, har du redan gjort det?"
Jag: "Ja, nyss, däruppe. Ska jag blåsa igen?"
Han: "Nä, det behövs inte."
Jag: "Nähä, okej..."
Han: "Var ska du?"
Jag: "Hem."
Han: "Hehe, okej, kör försiktigt."
Jag: "Jadå, hejdå."
Ja, det gick ju himla smärtfritt och nu är jag hemma, efter en väldigt kul kväll med Angelica!
Lär slockna snart, är ju rätt galet trött.
God natt.
har fem saker att säga:
1. HAHAHHAHAHAHHAHAHHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAH! Har vi hört den förut eller? HAHAHHAHAHAHAHHAHAHAHHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHHAHAHAHHAHHA!!! Typ så.
2. Jag ska inte baka något idag.
3. Sveriges största grattis till söt-Esben som tog körkort idag!
4. Idag har jag tagit mig igenom min första skoldag på min sista termin på gymnasiet. Hur tufft!
5. Jag är så galet tokkär!
djur
Mjukstart inför cupcakesbakande.
Bakade saffransmuffins som smakade lite som mandelkubb, lite som saffransbullar.
Apelsinmuffins som blev himla tråkiga, men jag fick åtminstone prova mina stora, rosa formar som jag ska baka enorma cupcakes i sedan.
Och mina tjusiga rosenformar. Sponsrad by farmor.
Idag slängde jag även ihop en lax- och räkpastasås som blev väldigt god. Men när jag skulle ta kort på det så såg det väl mest ut som spya. Synd att jag aldrig tog någon bild på chokladpajen jag bakade...
Annars bakar jag väl inte jättemycket, mamma är trött på det. Trist, tycker jag.
Tack söta.
Och efter lite funderande så fortsätter jag nog här, för er skull, men mest för min. Jag menar, jag tycker om det här - varför skulle någon få hindra mig? Nä, åt skogen med dem.
Det vore nog bäst så.
Dessutom så är det flera som drar slutsatser av det jag skriver på ett fullständigt felaktigt sätt. Det är aldrig någon som frågar "vem menar du?" eller "skriver du om mig?". Nej, istället får jag syn på ren skit som uppkommer här och där efter att jag skrivit vissa inlägg.
Det är min blogg och jag borde kanske vara modigare. Men jag är så förbannat trött, så ledsen, så besviken, så irriterad. Det är inte längre värt det.
Det allra bästa vore om jag kunde utrota mig från Internet helt.
Jag vet inte hur jag ska göra när det finns människor som ständigt arbetar för att få förstöra. Pinsamt. Patetiskt.
Over and out så länge.
Frukost:
Pannkaksgöraren nummer ett.
Fem stycken.
Här är fem sådana:
1.
Den här är bara så bra och texten berör mig oerhört djupt. När man känner att texten
är skriven för en själv, då blir den genast så mycket bättre.
2.
Tänker alltid på sommaren, sol och studsmatta. Och lycka.
3. http://www.youtube.com/watch?v=2f1pWjnfQjk4
Den här lyssnade jag sönder gång på gång på gång och trodde aldrig jag skulle få nog.
4.
Det var den här låten som från början fick mig att tycka om Kent. Åh, den är ju bara den finaste som finns.
5.
När jag hör den här gör det ont i hela kroppen. Hjärtat svider. Perfekt när man känner
sig ledsen och nere och vill stanna i det stadiet, eller om man skriver något sorgligt...
Dagens att-göra-lista.
2. Tvätta någon eller ett par maskiner tvätt.
3. Hålla igång diskmaskinen och plocka lite här i köket.
4. Packa upp väskorna på mitt rum.
5. Träning ikväll.
Ja, jag har ju att välja på i alla fall...
i stil med.
Goodbye my hopeless dream
I'm trying not to think about you
Can't you just let me be
So long my luckless romance
My back is turned on you
I should have known you'd bring me heartache
Almost lovers always do
I cannot go to the ocean
I cannot drive the streets at night
I cannot wake up in the morning without you on my mind
So you're gone and I'm haunted
And I'll bet you are just fine
Did I make it that easy to walk right in and out of my life"
hej och hejdå.
Jag avskyr människor som:
- tar sådan tid på sig att halva dagen hinner passera innan denne fått ändan ur.
- aldrig någonsin blir nöjd.
- alltid hittar något att gnälla över.
- ska ha allt på sitt sätt och aldrig ger med sig.
- alltid ska bestämma, speciellt över andra.
- inte tar någon hänsyn utan bara kör över. Gång på gång på gång.
biter ihop
Dagens:
De senaste timmarna nu har jag ägnat åt att skriva en epilog till min bok och vad kan det innebära? Jo, men visst, den är ju alldeles, alldeles snart färdigskriven. Jag har en prolog men den är jag inte nöjd med (och den var ändå utgångspunkten för hela boken, så det kan bli), så den ska skrivas ny och sedan kan jag nog klappa mig själv på huvudet lite grann. Det arbete som ligger framför mig därefter är: fixa indrag som jag inte haft en tanke på (underbart att ta sig igenom alla dessa sidor och göra det för hand), läsa igenom den sjutusen gånger och korrigera och fixa, låta andra läsa den - gärna så olika människor som möjligt -, korrigera och redigera ytterligare och ta till mig all kritik (he-he), och så är det väl dags att skicka iväg den till några förlag som ska få rata den.
Och vädret det fortsätter. Jag har träningsvärk i vänstra lårmuskeln. Mina händer fryser trots att tangentbordet är knallhett. Magen börjar bli väldigt hungrig. Jag luktar apelsin och lite svett. Ikväll hoppas jag att mamma kan slänga färg i mitt hår. Min lillebror har galet dålig musiksmak och eftersom han har lite för bra ljudanläggning och ingen dörr så drabbar det mig rätt hårt. Måste äta något och sedan ge mig på prologen.
Då säger vi så.
sisådär en halvmeter för mycket
Nej, det är väl bara att tvinga på sig lite ridkläder och ett leende och bege sig ut.
Jag vill bara säga några saker:
2. Vi såg två filmer. Frozen var grym, läskig och otäckt spännande. Folk blev ätna av vargar och bröt benen åt olika håll. Den undanhöll inte några smaskiga detaljer. Den andra vi såg var Bröderna Karlsson. Den var galen, hyfsat rolig och omåttligt pinsam. Jag skämdes mest hela filmen.
3. Min mage gör ont. Det kan ha något att göra med att jag åt en aning för mycket. En aning, alltså. Får väl en gallstensattack i natt. Skönt.
4. Jag är numer dödligt trött. Så trött att jag körde hem Elin. Eller, jag körde inte. Och hon körde fast. Men det fixade pappa med en skyffel. Så bra.
5. Det har kommit en dryg decimeter med snö. Det är sinnesrubbat.
6. Jag skrev en novell idag på 2,5 sida, ett skolarbete i kursen Litterär gestaltning. Jag blev faktiskt lite lagom nöjd. Kanske kommer den upp här så småningom.
7. Att prata med Elin i sisådär en, två timmar är himla befriande. Det är en viss känsla att ha sådana vänner som man kan säga vad som helst till.
8. Jag vill helst av allt sova hela dagen imorgon. Jag har ingen lust att kliva ut i den där djupa snön, rida, pulsa, fixa, dona. Jag tänker stanna i sängen. Eller inte.
9. Jag har egentligen inte fler punkter nu. De tog slut för en stund sedan, ändå fortsätter jag för att komma upp i tio. Fem var för lite och tio blev för mycket.
10. Okej, sista punkten. Nu gäller det att dra till med en intressant slutkläm. Kanske att jag tänker fråga min mamma om hon vill färga mitt hår imorgon. Eller att jag idag bakade gott bröd, kokade en makalös soppa, tillverkade en chokladpaj med lite knepig konsistens men helt okej smak. Eller att min käke gör ont lite då och då, men bara på vänster sida och speciellt efter en natts sömn.
God natt.
sötaste
Det här är Elin, hon är arton år gammal. Nitton om fem månader, typ.
Vi har umgåtts i rätt många år nu så vi känner varandra bra. Mer än bra.
Man behöver inte prata längre, vi vet vad den andre tänker i vilket fall. Prat blir ju liksom överflödigt då.
Jag tänkte mest bara säga att jag tycker himla, himla mycket om henne. Elin, alltså.
Hejdå. 
Det här är Angelica Källberg och hon är bland det knäppaste och sötaste jag stött på.
Vi har däremot inte känt varandra så fasligt länge, men det liksom går bra ändå.
Hon gillar kebab, precis som jag. Bara det gör oss till tvillingar.
Jag tycker om henne till månen och tillbaka.
Hejdå. 
Det här är Claes, jag har inte så mycket att säga om honom. Han fick mest vara
med för att han är mycket Elins kompis och lite min. Han är snäll och sådär.
Och kul. Jättekul. Och snäll.
Hejdå. 
Det här är min fläskläpp. Den fick vara med för att jag tycker att den är cool.
Det är faktiskt den coolaste och häftigaste skadan jag någonsin haft.
Det var verkligen ascoolt att komma in till akuten och säga: "hej, jag har en svullen läpp".
Okej. Hejdå. 
Det här är Paolo, eller "Påli" som jag brukar kalla honom eftersom vi är så nära vänner.
Han är stark och sådär. Slåss hårt. Ashårt, typ. Men han är en mjukis innerst inne. Tror jag.
Och jätterolig. Typ som när en liten pojke gick fram och frågade honom: "Får jag ta ett kort?"
och han vrålade "NEJ!". Jättekul. He-he.
Hejdå.
Det här är en tjej som jag har beundrat i snart nitton år. Hon är rolig, snäll, vänlig, trevlig,
påhittig, klok, smart, häftig, cool, snygg, söt, sexig, vacker, begåvad och ödmjuk.
Jag tycker alltid att hon förtjänar det bästa. Det tycker alla andra också.
Hejdå. 
Det här är Elin. Igen.
Hejdå.
du är det finaste som finns.
"du är allt jag behöver,
allt jag längtat efter,
efter allt det dåliga som varit förut,
och så kom du,
höst och kallt"
♥
något vackert som får hjärtat att slå volter:
"jag är kär i dig. jättejättekär."
"på riktigt?"
"ja, på riktigt. minns du vad jag lovade dig?"
"jag minns."
Det börjar vara på tiden nu, egentligen har det väl varit på tiden väldigt länge
Jag är så makalöst trött, så irriterad, så uppgiven. Hånfull. Det är det korrekta ordet som passar perfekt. Jag har verkligen fått nog, flera gånger om. Jag skäms. Jag tycker att du är rakt igenom pinsam. Jag är less på kommentarer, jag vill inte höra, jag vill inte veta. Gammalt och värdelöst. Allt runt omkring har fått mig att ångra, ångra så djupt. Det kan aldrig fås ogjort men det du gör med din existens gör mig illamående. Försvinn bara. Det var aldrig värt det.
Att du orkar. Det är sjukt. Helt stört.
Elin är här.
Vi ska inte alls äta chips, dipp, cola, chokladpaj och vispgrädde. Inte alls.
Eh? Nej.
Fullt ös
Vilken dag, och som Elin skrev: "och klockan är bara tio över tio".
Jag började som sagt min dag kvart över sex, klädde på mig och begav mig ut i stallet. Då det inte gick att rida gav jag dem föda och fixade det andra. In och hängde tvätt och plockade ur diskmaskinen. Ut till hästarna igen och släppa ut dem, Elin kom och hämtade mig. In till Linde där hon blev stoppad av Tant och Farbror Blå, blåskontroll och så in i och besiktiga bilen. Vi for vidare till Ica och inhandlade nödvändigheter, vidare till Granngården där jag såg till att få med mig både hundmat och en säck betfor hem.
Nu är jag hemma igen, har just ätit "mellanmål"... Tänkte pälsa på mig och ge mig ut till hästarna. Igen. Dags att rida dagens pass samt mocka och förbereda kvällen. Lika bra att få det gjort. Sedan så kläckte Elin ordet "soppa" i bilen så det står också på min planering, tillaga min favoritsoppa och baka lite gott bröd till det.
När det är klart skulle mitt rum behöva dammsugas igen. Och så har jag ett par skolarbeten att ta mig an. Ikväll kommer Elin och kikar film också. Det är fullt upp nu. Så skönt.
06.54
(utsikten från mitt fönster...)
Så nu får jag väl göra lite annan nytta. Typ hänga tvätt och äta en apelsin.
det hör till, det är ju ändå nytt år
Gjorde du något 2010 som du aldrig gjort förut?
Jag åkte flygplan. Till London. Och det var bland det bästa jag någonsin gjort!
Höll du några av dina nyårslöften?
Jag lovade absolut ingenting, så det var inte så svårt.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, min fina vän Elin och hennes sambo. Här är hennes mysiga blogg.
Dog någon som stod dig nära?
Nä...
Vilka länder besökte du?
England. Jag hoppas på ett besök i år också!
Är det något du saknat år 2010 som du vill ha år 2011?
I år önskar jag mig ett eget litet första hem. Det är nog ungefär det.
Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?
Så. Himla. Svårt. Såhär på rak arm, eftersom det ligger så nära i tiden, så säger jag trettioförsta december. Det var ju en fin dag. Men lol. Klart jag minns tjugofemte maj, då tog jag ju körkort! 
Vad var din största framgång 2010?
Flera saker skulle jag vilja säga. För det första: Mozart. Han och jag har gått framåt hur mycket som helst, vi har utvecklats tillsammans. Det andra: jag har klarat skolan utmärkt och med bra betyg som resultat. Det tredje: jag jobbade bra i somras och belöningen kom i form av en-gång-i-veckan-jobb. 
Största misstaget?
Att jag inte lyssnade på mig själv.
Har du varit sjuk eller skadat dig?
Inte mer än vanligt. Jag har knappt ens varit förkyld.
Bästa köpet?
För mina föräldrars pengar: min nya sadel såklart!
För mina egna pengar: Min dator och mina docs, tror jag. 
Vad spenderade du mest pengar på?
Kläder skulle jag definitivt tro har en första plats.
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Människor som funnits där och delat min vardag har förstås gjort mig glad. Och så blev jag väldigt glad när jag upptäckte Solsidan. Mozart. Jag säger bara det. Mozart. Han är mitt allt, så är det bara.
Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?
Ingen soldat och Love the way you lie, tror jag.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Det här året har jag åtminstone varit betydligt mer stabilt än tidigare. Jag har inte fått lika rubbade hormonrusningar även om de fortfarande förekommer. Jag har lärt mig att ta svackor bättre och hantera livet på ett mer moget sätt. Ja, faktiskt. Jag tror att det har lett till att jag nog varit något gladare. 
Vad önskar du att du gjort mer?
Vågat.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Lyssnat på människor som 1. egentligen inte bryr sig det minsta om mig 2. som tror att de vet vad jag vill.
Hur tillbringade du julen?
Då juldatumet råkade infalla spenderade jag dagen med Cathriné och Esben, bland annat. Bilen gick sönder, maten blev försenad och vi såg en himla bra film.
Blev du kär i år?
Alltså. Jag började året med att vara kär, avslutade året med att inte veta något alls. 
Favoritprogram på TV?
Prison Break som jag drog igenom alla säsonger av i somras. Och Solsidan.
Bästa boken du läste i år?
En favorit var Alex Schulmans "Skynda att älska".
Största musikaliska upptäckten?
City and Colour, kanske. Både mina ögon och öron blir förälskade. 
Något du önskade dig och fick?
Ja, med risk för att låta tjatig. Ni vet...
Något du önskade dig men inte fick?
Nja, nä, inte direkt något.
Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Det har jag inte en aning om, men jag vet att jag var dödligt snygg i håret. 
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Nja. Det är så svårt att säga. Det blev såhär, punkt slut.
Vad fick dig att må bra?
Fina människor, Mozart, skrivandet.
Vilken kändis var du mest sugen på?
Skulle inte tacka nej till Tyler Hilton.
Vem saknade du?
Två fina vänner som bor på nästan samma ställe. Äh, jag vet inte riktigt. Man saknar ju lite hit och lite dit.
De bästa nya människorna du träffade?
Cornelia och Cathriné. Och några till...
Mest stolt över?
Kanske att mitt rum aldrig varit så städat tidigare år... Och att jag fick vara med i manusgruppen och författa manus. Just det, och så det att jag skrivit ytterligare en bok. Icke att förglömma att jag fått ha så himla, himla härliga vänner. 
Högsta önskan just nu?
Att allt ska lösa sig och att sadeln ska bli inriden snabbt så vi kan sätta igång och träna på riktigt.
kanske ni får hålla ut
Jag har ju ingenting att skriva, inte några bilder att visa, osv.
Det råder konstant bloggtorka.
Hejdå.
