en ny i gänget
kärlek är något man tar hand om.
man får njuta så länge det varar...
Framförallt nu när det ryktas om snöblandat regn... Det är väl i alla fall vårt avlånga land i ett nötskal. Ena dagen far folk omkring halvnakna och tredje dagen rotar vi frenetiskt efter yllevantarna. Fy bubblan! /bittersämsta natten
kamphunden chillar
och om vi alla berörs, kämpar vi då?
Tystnad. En påtaglig tystnad som fick tiden att stanna till, frysa till is. En känsla som nästan gick att ta på, som inte lämnade någon oberörd. Den här gången var allt över gränsen. Den här gången fick hon inte stanna kvar. Den här gången handlade det inte längre om vad hon ville eller önskade.
Den här gången var hon tvungen att gå.
Och lämna allt bakom sig.
På skakiga ben och darrande fingrar konstaterade hon att det är så mycket lättare att lämna någon som man inte längre älskar. Någon som man inte längre behöver eller ens vill ha. Man kanske önskar sig mer egen tid. Att få lära känna sig själv. Man kanske växer till i kropp och sinne och utvecklas åt ett helt annat håll.
Men att gå ifrån någon som du älskar, älskar över allt annat och lite till, för att du måste...
Hon grät inte. Hon hade gråtit klart för länge sedan. Det behövdes inte spillas några fler tårar, ingenting blev bättre av det. Det lagade inte det trasiga. Det tomma. Det förstörda.
Hon var säker på att om hon bara går vidare och låter allt det hemska och dåliga vara kvar där bakom henne; då kommer allt bli bra igen. Hon kommer återgå till att vara samma människa som hon var för två år sedan.
Det dröjde inte lång tid innan hon bittert insåg att det inte alls fungerade på det viset.
Tiden läker alla sår. Så är det. Klyschigt, men sant. Men tiden kan vara lång. Långsam.
Om du är så nedbruten att du kryper fram; hur reser du dig då?
För henne handlade det om en enda sak. Revansch. Revansch över sitt eget liv.
Sorgligt. Men sant.
Den här gången var hon tvungen att gå.
Och lämna allt bakom sig.
På skakiga ben och darrande fingrar konstaterade hon att det är så mycket lättare att lämna någon som man inte längre älskar. Någon som man inte längre behöver eller ens vill ha. Man kanske önskar sig mer egen tid. Att få lära känna sig själv. Man kanske växer till i kropp och sinne och utvecklas åt ett helt annat håll.
Men att gå ifrån någon som du älskar, älskar över allt annat och lite till, för att du måste...
Hon grät inte. Hon hade gråtit klart för länge sedan. Det behövdes inte spillas några fler tårar, ingenting blev bättre av det. Det lagade inte det trasiga. Det tomma. Det förstörda.
Hon var säker på att om hon bara går vidare och låter allt det hemska och dåliga vara kvar där bakom henne; då kommer allt bli bra igen. Hon kommer återgå till att vara samma människa som hon var för två år sedan.
Det dröjde inte lång tid innan hon bittert insåg att det inte alls fungerade på det viset.
Tiden läker alla sår. Så är det. Klyschigt, men sant. Men tiden kan vara lång. Långsam.
Om du är så nedbruten att du kryper fram; hur reser du dig då?
För henne handlade det om en enda sak. Revansch. Revansch över sitt eget liv.
Sorgligt. Men sant.
Bejben
Nu taggar vi igång här för lite instruktörsridning i eftermiddag! Kamelens favoritsysselsättning...
tjusigt och sisådär!
När man är ute och finåker kan man hitta så mysiga cafén; där de hembakta bullarna är små och ganska fula. Grädden till kladdkakan är hemvispad och lite för blöt. Och det, mina vänner, det är så himla fint:
(galen kamphund i nederkant)
Kamphund med spasmer.
Därefter kan man sätta pricken över i:et med fantastisk april-grillning.
Det var vi väl ungefär själva om den här helgen. Att grilla, alltså.
obligatoriska...
... jag-ska-ut-och-motionera-bilderna:
Okej, tightsen är faktiskt apsnygga!
jag också.
kamphunden håller koll
skönt att man slipper känna sig ensam. till och med när man sitter på toaletten. om vi backar tiden (lördag)
Lite såhär såg det ut. Och det smakade bra. Jag tror att jordgubbar är bra till allt!
Sen insåg jag att det fanns inte en endaste bild på människan jag brukade umgänge med. Så vad gör man?
Man rotar fram en galen bild från andra året på gymnasiet:
Sen insåg jag att det fanns inte en endaste bild på människan jag brukade umgänge med. Så vad gör man?
Man rotar fram en galen bild från andra året på gymnasiet:
Och kemi uppstod! (he-he-he...)
här är det tyst,
Godhet
Det var mig en trevlig kväll igår!
Vi smyglyssnade på Kents nya,
drack vin,
åt plocktallrik (hade gjort så konstnärligt och snyggt och fint),
var glada och lyckliga.
Vi smyglyssnade på Kents nya,
drack vin,
åt plocktallrik (hade gjort så konstnärligt och snyggt och fint),
var glada och lyckliga.
här mår vi
när man hittar camen på datorn:
Cam känns så himla rätt. Det enda man tog egobilder med, på min tid.
Pöss, pöss!
P.S. Jag har ÄNTLIGEN köpt apvin. Så ikväll ska jag, Ove, Göran och Anders inviga att det (typ) är sommar!
P.S. Jag har ÄNTLIGEN köpt apvin. Så ikväll ska jag, Ove, Göran och Anders inviga att det (typ) är sommar!
vi säger godmorgon:
godis till alla
tjena matte, vad har du där!? 
kom liiiiiite närmare.....
almoooost theereee...! här spelas det kort
jag vinner mest hela tiden. och så beskylls man för fusk. förstås. låååååågt!trött i fötter'a
i djungeln..nu ska här shoppas
nu ska vi till Örebro, den största staden vi lantisar känner till! all you never say.
Att få ett slag på huden känns knappt. Att bli puttad, knuffad, omkullvräkt; det tänker man knappt på.
Men att bli bortprioriterad, glömd, åsidosatt. Aldrig någonsin försvarad eller överhuvudtaget särskilt uppskattad.
Det gör ont. Det gör så in i benmärgen ont att luften tar slut. Det är som att skrika utan att höras, utan att det slipper ut ett enda ljud.
"Jävla fitta", gör ont.
"Du är både osocial och tråkig", känns i hjärtat.
"Dra åt helvete", "fan, vad dum i huvudet du är", "men DRA då, jag orkar inte med dig!".
Varför man stannar kvar hos någon som visar sig vara någon helt annan var för mig ofattbart. Min stolthet och självkänsla alldeles för god och stor.
Trodde jag.
Jag väntade på att allt det vackra skulle komma tillbaka.
Att han skulle se på mig och säga med beundran och kärlek i rösten: "Vad fin du är!". Så som han brukade göra.
Hur han med glittrande ögon och ett stort leende visade upp sig för sina vänner.
Att saker jag gjorde; som tidskrävande middagar, städade och gjorde fint; att det återigen skulle uppskattas.
Att jag skulle få vara den där tjejen som kände mig älskad inifrån och ut.
- terapi för själen. bearbetning av allt som gjorde ont.
LYCKA!
I juli smäller det!
Så himla, himla lycklig!
död
både i huvudet och i kroppen. dags att dra nåt gammalt över sig. Min favoritkamel i hela världen
bästa grabben i stan
Först och främst vill jag tacka för ALLA peppande kommentarer på gårdagens inlägg. Fantastiskt att man kan få så snajdigt stöd av människor man faktiskt inte känner.
Blev alldeles full av ny energi!
Sen vill jag passa på att visa er min största inspirationskälla. Killen där till vänster har gjort sig av med cirkus tjugo kilo. Börjat bygga tonvis med snygga muskler. Bytte ut rulltårtan, energidrickan och chipsen mot low-carb, proteindrinkar och promenader!
Jag är så himla imponerad och stolt! Nåt så in i bängen.
Och vet ni?
Det är min lillebrur!
Blev alldeles full av ny energi!
Sen vill jag passa på att visa er min största inspirationskälla. Killen där till vänster har gjort sig av med cirkus tjugo kilo. Börjat bygga tonvis med snygga muskler. Bytte ut rulltårtan, energidrickan och chipsen mot low-carb, proteindrinkar och promenader!
Jag är så himla imponerad och stolt! Nåt så in i bängen.
Och vet ni?
Det är min lillebrur!
igår promenixade vi
Jag och lillebrur. Jag i rosa.
Jag och mother in crime. Jag i rosa.
Jag, kamphunden och lillebrur. Kamphunden i kopplet.
Älska mer!
Jag har gått ner -11 kilo. 11 mjölkpaket. 11 pannor.
Ja. Jo. Det är ett par kassar mjölkpaket till som ska väck. Men det här är början, och jag kan!
Ja. Jo. Det är ett par kassar mjölkpaket till som ska väck. Men det här är början, och jag kan!
Jag har alltid varit kraftig. För att sen bli mullig. Tjock. Fet. Min vikt är hyfsat jämnt utfördelat över min mjukglassliknande kropp. Det är tacksamt, om man nu är fet, att ha lite för mycket överallt istället för på ett ställe.
Det är både en och sjutusen gånger jag har tänkt att jag ska ner i vikt. Att den här gången ska jag minsann klara det! För hur van jag än blivit vid min kropp så är jag ju aldrig nöjd. Och det retar mig. 22 år gammal och lika missnöjd som när jag var elva. Vad är problemet!?
Motivationen har än dock saknats. Det har ju fungerat ändå. Jag har ju aldrig varit otympligt fet, sjukligt tjock, fått ont i knän eller fötter. Däremot har tröjan korvat sig. Låren har sagt nej till vissa sorters jeans. Jag har känt mig obekväm i omklädningsrummet till idrotten.
Men vet ni?
Den här gången är det min tur.
Och jag garanterar faktiskt att; kan jag - då kan vem som helst!
Men man behöver peppning, pushning, stålhjärna, inspiration och RESULTAT!
Får man resultat ökar motivationen. Ökar motivationen går det av bara farten!
Vet ni en gång till?
Man är perfekt som man är! På alla längder och bredder.
Men ibland vill man ha en förändring. Ibland tycker man inte så värst mycket om sig själv. Och det är ju just du själv som du måste älska. Ni ska förhoppningsvis hänga ihop ett tag.
Så nu kör vi!
Inte just mot att väga 58 kilo, lyfta 150 i bänk, ha snyggaste kläderna i plugget;
utan att tycka om sig själv.
Over and out. Bejbs.
Det är både en och sjutusen gånger jag har tänkt att jag ska ner i vikt. Att den här gången ska jag minsann klara det! För hur van jag än blivit vid min kropp så är jag ju aldrig nöjd. Och det retar mig. 22 år gammal och lika missnöjd som när jag var elva. Vad är problemet!?
Motivationen har än dock saknats. Det har ju fungerat ändå. Jag har ju aldrig varit otympligt fet, sjukligt tjock, fått ont i knän eller fötter. Däremot har tröjan korvat sig. Låren har sagt nej till vissa sorters jeans. Jag har känt mig obekväm i omklädningsrummet till idrotten.
Men vet ni?
Den här gången är det min tur.
Och jag garanterar faktiskt att; kan jag - då kan vem som helst!
Men man behöver peppning, pushning, stålhjärna, inspiration och RESULTAT!
Får man resultat ökar motivationen. Ökar motivationen går det av bara farten!
Vet ni en gång till?
Man är perfekt som man är! På alla längder och bredder.
Men ibland vill man ha en förändring. Ibland tycker man inte så värst mycket om sig själv. Och det är ju just du själv som du måste älska. Ni ska förhoppningsvis hänga ihop ett tag.
Så nu kör vi!
Inte just mot att väga 58 kilo, lyfta 150 i bänk, ha snyggaste kläderna i plugget;
utan att tycka om sig själv.
Kamphund går wild'n crazy
Man skulle kunna tro att jag matat kamphunden med crack eller bensinångor.
Man skulle även kunna tro att hon blivit biten av något giftigt djur och plågas med de sista dödsryckningar.
Men icke, hon är bara nybadad. Och det är tydligen livsfarligt!
Man skulle även kunna tro att hon blivit biten av något giftigt djur och plågas med de sista dödsryckningar.
Men icke, hon är bara nybadad. Och det är tydligen livsfarligt!
Såhär shoppar mother in crime:
Mother in crime hälsar
Ut i krig!
Har gått och köpt mig mordvapen i dubbel upplaga.
Kaka? Vill du ha en kaka?
Det är såhär det känns vissa dagar när man blir erbjuden kakor ("extra kladdig chokladkaka", för att vara exakt). Då är det minsann inte särskilt lätt att vara ståndaktig tennsoldat:
För ett ögonblick
Ibland får jag en sådan vansinnig lust att få knäppa folk på näsan. Sådana som sticker ut sin fula haka, ger sig själva någon obegriplig rätt att yttra sina idiotiska åsikter. Det finns de som i handling skryter med sin egen inkompetens, utan att egentligen vara medvetna om det.
Det finns de som öppnar upp sina stora käft utan något som helst kött på benen. De som aldrig någonsin skulle ens bekanta sig med något som liknar medkännande. Och så finns de där idioterna som vill förgöra. Trycka ner. Räcka ut tungan. Som den värsta obstinata småungen.
Det är nu jag spyr.
Jag spyr på allt det här. Jag får klåda och allergi av dessa människor. Och en outgrundlig lust att ta revansch. Liksom visa vart skåpet ska stå. Kunna vända mig om och ge dem fingret!
Motgång föder vilja. Det väcker kraft, lust och mod.
Att kunna säga till sig själv: "Hörru, du är för bra för det här!"
Det finns de som öppnar upp sina stora käft utan något som helst kött på benen. De som aldrig någonsin skulle ens bekanta sig med något som liknar medkännande. Och så finns de där idioterna som vill förgöra. Trycka ner. Räcka ut tungan. Som den värsta obstinata småungen.
Det är nu jag spyr.
Jag spyr på allt det här. Jag får klåda och allergi av dessa människor. Och en outgrundlig lust att ta revansch. Liksom visa vart skåpet ska stå. Kunna vända mig om och ge dem fingret!
Motgång föder vilja. Det väcker kraft, lust och mod.
Att kunna säga till sig själv: "Hörru, du är för bra för det här!"
Självmordssugen kamphund
Ungefär såhär såg vår morgonmarsch ut:
Kamphunden var självmordsbenägen och övervägde (när matte var upptagen med att fota promenaden...) att hoppa 1,5meter rakt ner på sten och annat otäckt:
"Men mammaaaaa, varför inteeee!?"
Prinsessgrisen!
Jag är så himla kär i den här lilla fröken!
all natural
Sovmorgon är min bästa vän!
Färjestad!
Vi beklagar sorgen!
Nästa gång blir det en stadig grogg.
Han är inte klok, den där kamelen. Och jag, jag har plockat fram basrösten.
Min vapendragare påstår att jag låter som en redig karl. Det stämmer. Bara blåstället som fattas.
Morgon på jöbbet
Det är ett konstant tjötande om jöbbet här i dagarna. Men det är ju där jag har spenderat nästan all min vakna tid.
Och lite såhär såg morgonen ut!
jobb:
sista jobbdagen innan helg!
När alla andra får ångest över att helgen snart är slut, så börjar jag andas ut. Snart får jag också lite helg! Så fina, vackra väder! Häng kvar!kör så det ryker
ambitiös
Ungefär såhär stark är jag. Ungefär så stark att jag kunde brotta ner den här: 
En fasansfull anakonda! 
Okej. Ljög. Hatar ormar. Hoppade högt. Den fräste och var jättesur. Och då petade vi inte ens på den så mycket. brum
Såhär åker jag runt idag. Och det är väl ungefär såhär mycket jag får visa av mitt jobb. Det är en fantastisk morgon! - fördelen med att vara uppe i ottan. vandring planerad:
flänger hit och dit
(jag, lillebrur och mother in crime. vem som är vem får var och en i uppdrag att lista ut)Idag flängde jag hem på min lediga timmar mitt på dagen. Fick fatt kamelkraken som stod i hagen, drog ett par rejäla borstdrag och fraktade därefter in honom i transporten. Full fräs iväg till träningsstadion, fick sällskap av ägarinnan som longerade sin unghäst. Den rackarn sprätte betydligt mer livfullt än min behärskade, och kanske lite väl bekväma, kamel.
Lite svettiga och flåsiga sprang vi återigen in i transporten, hem över sten och stock, och ut i hagen. Kamelen hann knappt uppfatta vad som hade hänt. Ena stunden stod han fridfullt i hagen och nopprade ett och annat grässtrå, i nästa veva motionerades han och stretchades både hit och dit. Två sekunder senare stod han återigen i hagen, återförenad med sin bästa kamelkompis.
Det var knappt så att jag själv hängde med där.
Inne i Mother in crimes hus fanns det mat. Lax, framförallt. Och vi åt. Och åt lite till. Magen stod i både fyra och arton hörn. Mätt och belåten serverades även citronpaj. Low-carb-varianten, förstås.
Hann knappt svälja sista tuggan innan vi for igen, jag och min vapendragare. Tillbaka till stan. Och tillbaka till jobb och slit.
Nu, nu ska jag däcka och sova för alltid.
Eller. Tills imorgon klockan 06.08 i alla fall.
missnöjd
Apr. 19, 2014
Det där med att åka i transport. Bakom bilen. Det tycker kamelen är sådär. Han vill hellre hänga ut och se sig omkring. Eller sitta i bilen, allra helst. I övrigt tog det mig (och Mother in crime och blod, svett och TÅRAR) drygt ett halvår att lasta honom. Nu går han nästintill in själv. Men det tar vi en annan gång. orkar. inte.
Apr. 18, 2014
"Hallå? Hjälp! Hjääälp!"
"Släpp. Ut. Mig!"
"Tjäna kompis! I'm out!" 
"Nämen, vad är detta? Går det att äta, månntro..?"
"Aha, städa, städa, städa."
"Åh, vilken fin handske. Tror jag ställer mig och vilar klöven på den en stund!"
"Åh, jag har hittaaat det bäästaa! Maten!!!"
"Vänta du bara tills matte får tag i dig!" /stone face Startskottet för jobbhelg har ljudit
typ här jobbar jag. punkt. lakritsmums
Våra kameler är helt in love i alla fall... 
Och en avundsjuk kamphund: 
kreaturen betar sida vid sida
Väljer alltid den minsta pinnen...
Framförallt är det underbart när man är ute och knallar i skogen... Rätt vad det är kommer kamphunden farandes med en mindre stock i käften, och slår omkull en i knävecken. Galen! Aggressiv!och mitt hjärta slutar aldrig slå.
Det var en sådan där underbar vårdag. Solen sken ikapp med våra leenden, fåglar tävlade om vem som kunde låta mest och högst. Det var folk i rörelse, glassen smakade extra bra och jag var säker på att tiden stod still. Jag satt lutad i din famn på en hård träbänk. Det var precis lagom varmt, en tjocktröja och dina varma armar. Kärleken du erbjöd strålade inifrån och ut och omgav hela mig. Jag var så säker, jag bara visste, att det skulle vara vi två föralltid. Hur skulle jag någonsin klara mig utan dig!? Nej. Det fanns inte på kartan. Inte en chans. Föralltid varar inte alltid så länge. Och ibland lämnar föralltid djupa sår efter sig. Lycka!
Duktig kamel
Fick just en bild från Mother in crime. kamelen hjälper till att städa där hemma. han är duktig, min kille!Jag tycker att jag gjort mitt idag
Gått långpromenad. Lax och broccoli ligger i magen och skvalpar. Har träningsvärk i benen. Är rätt trött. Hunden snarkar som den värsta karln. Trött ho' också. Nu ska jag masa mig iväg till jöbbet några timmar. Hua! Hur man kickstartar dagen:
morsning!
Hundmys
Bäst att pass på när kamphundskräket ligger still i två sekunder. I nästa stund kastar hon tuggknuten i huvudet på en, och då är friden slut.
Dessutom verkar det vara löpning på g, och rent tidsmässigt så stämmer det nog alldeles utmärkt. Detta suger dock. Dels för att hon kryper upp i olämpliga möbler på natten när matte inte kan "uscha" och "fya". Dels för att det är en omöjlighet att promenera en normal promenad med jycken. Allt, och då menar jag verkligen ALLT, luktar så himla spännande och gott och intressant. Så på varenda liten fläck, med två meters mellanrum, måste vi stanna och lukta. Och lukta lite till. Och spjärna emot med alla krafter som finns när matte vill gå vidare.
Och för att inte tala om alla snygga och hänförande hanhundar vi stöter på. Kamphunden som aldrig direkt bryr sig i vanliga fall...
Hon kröker på svansen, trippar på som om hon vore lätt som en fjäder. Oj, oj, oj. Vad hon fjompar och gör sig till!
Nä. Så just nu. Då passar vi på.
Den känslan!
Hoppel i skogen
"Polar'n, varför står du här och kröker på nacken!? Du skulle ha min matte, då får man göra precis vad man vill!"
"Ååååkej, någon fotar oss! VEM. ÄR. DET!?"
"Köömpis! Ja, du med apparaten i näven! Kom hit, ja, kom lite närmare så jag kan smaka!"
"Ta kort nu! NU! Jag posar!"
"Jag skyndar mig, matte! Ponnyn där bakom drar vi lätt ifrån!"
"JAG kom först! JAG kom först! Jag vann!"
Tur att man aldrig behöver känna sig ensam
När man tvättat bort svett och smuts:
Apr. 14, 2014
Nu har det hopplats klart för idag. Kamelen förstår inte alls varför jag måste bli så bedtämd, korta här, driva på där bara för att det sitter en dam och gafflar i ena hörnet av springbanan. Han tycker att vi har det bra ändå; när han får göra lite som han vill då matte är duktig på att både glömma och vara lite för slapp. Usch, sa kamelen, vad svett jag blev. 
Kamelen blev desto nöjdare när han fick ett mellanmål. Såhär på gamla dar har han lätt för att falla ur så fort vi ökar intensiteten. Och extramat är ingenting han säger nej till. När jag köpte honom hade han 40 kilos övervikt. Men det är en annan historia...
Skulle ta en sådan där selfie. Men då sa kamelen ifrån. Han skulle vara med, annars fick det vara. 
Käket är slut, jag drar! 
Och det var måndagens pass. Matte var otroligt nöjd, kamelen var någorlunda nöjd. Slutet gott, allting gott. förgäves
Idag är det fullständigt omöjligt att få en bild på kamelen som omfattar hela skallen...
Vi ska i alla fall göra oss fina och åka iväg för att rida för vår tränare.
Av mig får det: 5 av 5 kameler.
Av kamelen får det: 0,5 av 5 kameler.
utslagen kamphund
Nu finns det för stunden inte mycket energi till att hugga folk i benen. kamelhoppning
sista rycket!
tillbaka på jöbbet!vi är trötta
dödens trött
Brutalt trött denna morgon. Delad tur 2 av 2 denna helg. Drar ihop 20h på två dagar. Känns stabilt. Men vi kör! Imorgon är det sovmorgon som står på schemat, vill jag lova. gött
Vad man lyssnar på: 
vi är bäst!
Idag körde vi ett vanvettigt kamelpass! Motion stod på schemat, konditionsträning närmare bestämt. Vi tog vår vanliga runda, med blåst och vind i ansiktet (och kamelöronen framförallt) drog vi på i full kareta. Kamelen fattade vinken och så bara rejsade järnet. 25 min tidigare än i vanliga fall var vi hemma. den ena tröttare än den andra. bäst!chillar på jöbbet
snygg-bruttan (i övrigt prinsessans ägare) och jag kör kvällspasset ihop. morgon på jobbet
dagens kamelmotionspass
Min vita kamel är så snabb att han knappt hinner fastna på bild. Ja. Då förstår man hur snabb han faktiskt är!Apr. 11, 2014
... ungefär såhär trötta är vi idag. hemma hos farmodern och chilllllllllar. jag och kamphunden. 
tada!
min båt! himla gött!SPÄNNANDE!
på roadtrip med lillebror och min vän. vi är framme vid vårt mål om 7,7 mil. vad det är? nä. det får vi se sen. SPÄNNANDE! Är alldeles nervös. kan vara möjligheten till min bästa sommar! 
matsäcken är packad! low-carb i all ära. dock lutar det just nu åt Burger King som ligger här om fem minuter... ni vet. grabbarna. det är de som insisterar! jag gillar ju inte ens hamburgare. eller pommes. åh. pommes. min mage kommer dö. värt! myshönor
den fruktade kamelen, den folkilskne kamphunden. och så hon den där som har ansvar för gänget. deras ledsagare. betydligt bättre gå-upp-förutsättningar idag
När man jobbar natt med sin mother in crime:
you can't hurry love
en stor, nyfiken mule!
Ibland är den här kamelen bara en enda stor mule.
Den där mulen är med och på överallt. Mular han inte på jackan så är han i mitt hår och rufsar omkring. Och om inte det passar försöker han äta upp en mobiltelefon (japp, sant. Sin förra ägares mobil käkade han sönder) eller smaka på något barns små fingrar.
Men han bits inte (så ofta) (en gång i början bet han min mamma, och ibland biter han pappa) (men mig skulle han bara våga tänka tanken att gnaga på), han vill ju bara smaka och känna.
Mm, han är bra pussgo, min kamel!
Mitt liv och lite till.
mot jobbet!
Regn. Jag avskyr regn, näst efter bruna bönor. Men jobbet tar inte hänsyn till en morgontrött och regnhatande Ida. Tyvärr. En episod från någonstans.
29 oktober - 2012
Dina ögon är glansiga. Kroppspråket vilt och yvigt. Nästan okontrollerat. Rörelserna blir lite för stora, lite för burdusa. Jag kan inte riktigt beskriva sättet du pratar på; på gränsen till släpigt, med en djupare betydelse än i vanliga fall. Du tar för dig och du säger inte direkt något dumt, men du balanserar på en väldigt tunn tråd. Och eftersom det är min bekantskapskrets så får jag ta ansvar, skämmas och försöka hejda det hela.
Jag önskar att det var första gången du drack lite väl mycket i onödan. Och vid fel tillfälle.
Om det nu någonsin blir rätt tillfälle för någon som du.
När jag får chansen så ber jag dig att lugna ner dig lite grann.
"Du behöver ju inte sluta dricka", säger jag för att undvika bråk. "Men du kan ju varva med vatten, ta det lite lugnare bara."
Vi blir osams. Förstås. Ingen ska ju tala om för dig när det räcker. Ingen har ju överhuvudtaget rätt att komma med en endaste åsikt som inte stämmer överens med dina egna.
För du är ju störst, bäst och vackrast. De som tycker något annat kan fara åt helvete.
Det var precis så du sa. Det var aldrig någonsin mina ord.
Resten av kvällen blir inte något rolig. Du undviker mig, sitter bredvid någon annan i soffan. Svarar knappt när jag pratar med dig, ser inte på mig. Och råkar du ge mig ett ögonkast så är det fullt av förakt och ilska.
Resten av kvällen blir inte något rolig. Du undviker mig, sitter bredvid någon annan i soffan. Svarar knappt när jag pratar med dig, ser inte på mig. Och råkar du ge mig ett ögonkast så är det fullt av förakt och ilska.
Den där ilskan. Vreden som inte riktigt får plats intuti dig. Den rinner ut och rinner över.
Jag försöker le, försöker vara glad. Vill att alla ska känna sig bekväma, ha det trevligt och som jag försöker.
Försöker.
Det är som ett enda ledord under de senaste två åren. Och vet ni? Jag är så trött på att försöka. Så vanvettigt slut på att ens tänka tanken att försöka. Till sist når man en gräns.
Vi åker hem, jag kör. Jag har inte druckit en droppe. Du drack för oss båda i två år. Jag såg baksidan av alkoholens verkan. Jag förstod aldrig det roliga, inte ens ett glas vin. Jag lärde mig att alkohol skulle aldrig någonsin få förbättra min livskvalitet. Inte på något vis.
Allt bryter ut. Vi skriker. Jag skriker mest. Du är bättre på att vråla. Mest elakheter. Jag vill bli av med besvikelsen som ligger som en fet hinna där inne runt hjärtat. Därför skriker jag.
Du skriker för att försvara dig själv. Fast en ursäkt hade varit tusen gånger bättre.
Vi kommer hem till din lägenhet. Jag sitter i fåtöljen vid fönstret, fortfarande med skorna på. Ledsen och arg. Och jag kan vara stridig. Det lärde du dig aldrig att hantera. Vi fortsätter att gräla och det slutar med att du häver dig över mig, stöder dig på fåtöljens armstöd. Skriker så spottet flyger ur dina mungipor. Du luktar så starkt. Så illa.
Och så höjer du handen. I en hastig rörelse bakåt.
Allt tystnar.
Tårar pressas ut ur mina ögon. Jag säger ingenting. Skakar i hela kroppen.
Det är mörkt, vi ser inte varandra. Känner bara av närvaron. Vet att den ena är där, och vice versa.
"Allt är förändrat. Nu kommer ingenting att bli som vanligt", viskade jag.
Och där gick startskottet.
prinsessan
go möra, go möra!
Dagens planer:
1. Ta mig ur sängen. Det svåraste och jobbigaste på hela dagen.
2. 5 timmar jobbande.
3. Ut och motionera kamelen.
4. Slutligen 3 timmars hårt arbete.
5. Stupa i säng.
Hoppas Er dag blir lika spännande som min....
Hoppas Er dag blir lika spännande som min....
och här glömmer vi allt annat
kamelridning i det fria
alla bilder kan ju inte alltid lyckas...jag är kär.
Vi var inte helt överens om vilket håll vi skulle åt...
Så småningom lyfte jag istället upp denna otroligt söta skapelse och pussade ihjäl henne istället.
Så småningom lyfte jag istället upp denna otroligt söta skapelse och pussade ihjäl henne istället.
Stor och stark!
-Såhär kan det gå när man har en axel som inte vill ligga still utan hoppar ur och hoppar omkring.
Och by the way satsar jag ju på beach 2018. Minst.
Kör, ba kör!
Idag ska det jobbas ett gäng timmar. Så mycket annat är det inte någon vidare idé att planera för. Har man legat sjuk i nästan en vecka får man jobba så mycket det bara går därefter! Hoppla!
- Kamelen får klara sig utan sin fantastiska matte idag.
Fantastiska april, underbara vår
Alla älskar kaffe...
... även taxen!
När hon inte dricker kaffe kan hon vara såhär söt:
Man har inte roligare än vad man gör sig.
Lite selfies tagna på jobbet med min rejserförare, goda arbetskamrat och snygga vän!
Tycker vi toppar det hela med... *fanfar* :
FARMOR!
många mil åt ett helt annat håll.
En av mina finaste vänner har nu varit borta i flera månader. Vi kan inte SMS:a. Inte skypa. Inte ses. Någon enstaka gång ibland ringer min telefon, okänt nummer, förstås, men det är långt ifrån alla gånger som jag kan svara. Och tiden går mellan samtalen. Jag blir lika glad varje gång jag hör min väns röst, blir försäkrad om att allt är bra. Få konstatera att: "Nu, nu är det inte så lång tid kvar!".
Men så skickar vi brev. Jag skulle inte påstå att det går undan, att det blir flera brev varje vecka. Långt därifrån. Hittills har bara leveranstiden legat på nästan två veckor. Ibland lite kortare. Ibland ännu längre.
Jag älskar brev och i mitt stilla sinne förbannar jag sådant som mejl och SMS.
Det finns inget härligare och mer värmande än att få ett handskrivet brev.
Jag tycker också om brev därför att man får möjlighet att uttrycka sig. Leta fram det allra innersta, beskriva triviala upplevelser, rabbla på om vad man vill och hur man vill. Pennan bara löper över pappret, jagad och stressad. Slicka igen kuvertet (alltid lika äckligt), klistra dit frimärket och så skriva adressen.
Det känns så personligt.
Något som gör saknaden lättare.
Ho' hälsar och säger hej
Ibland får man ge den folkilskna kamphunden en förklädnad så hon faktiskt kan följa med på en promenix på stan bland folk och sånt. Man vill ju inte skrämma barn eller få pensionärer att tro att de ska få hälsenorna uppätna...
Frukostbestyr och himmelsblå tankar
Står där i för stor t-tröja, känner hur doften av våfflor sprider sig i rummet. Den friska luften blandar sig, blandas upp och den är sådär underbar. Så oförstörd. Himlen är klarblå och jag häller i för mycket våffelsmet, det väller ut på bänken och jag muttrar för mig själv.
"Skitvåffeljärn", fräser jag tyst.
Det slutar med att jag tar fram stekpannan. Pannkakor. Det smakar nästan lika bra.
Ett tåg passerar. Det dundrar förbi, fort går det. Jag ser det från fönstret och jag hör det definitivt. Oavsett om jag har öppet eller inte. Ibland skakar det i möblerna när tågen passerar. Men det stör inte.
Man vet ju att det snart är över.
tacka mig, färjestad!
jobbkväll
Underbara vår
Kamelhezt före:
Kamelhezt efter:
socker, fett, alla naturliga ämnen i hela världen: FRITT FRÅN ALLT!
Nu har jag äntligen kommit mig för att testa Walden Farms.
Vad jag tyckte?
Utan tillbehör så kände jag väl ungefär...:
1. Choklad dip. Låter fantastiskt. Som att man vill äta upp burkens innehåll med sked och slicka dess kanter. Men nja. Konstig första smak. Nästan syrligt. God eftersmak.
Till sist: 2,5 av 5 kameler.
2. Karamellsirap. Alltså lukten! Doften! Vill smeta in mig i den, bada naken i den! Smakar okej. Nästan mumsigt. Säkert fantastisk till pannkakor.
Till sist: 3,5 av 5 kameler.
3. Någon slags blåbärssylt med konsistens av gelé. Skakar som den värsta hängbuken. Smakar konstgjord blåbär. Eller nja. Nåt slags bär i alla fall. Men inte alls äckligt.
Till sist: 3 av 5 kameler.
Läser man på innehållsförteckningen så innehåller det ju ungfär... ingenting!
Därför frågade min langare, min kära mother in crime, muskelsnubben på gymgrossisten vad den innehöll.
"Är det bara luft i den här eller...!?"
Inte helt obefogad fråga.
kamelåkning
Igår slog jag på stort och körde uteritt gånger två, trots kamelkräket som hoppade rakt in i mig och smärtade min kropp. Kamel nummer två, den sprattliga, hoppiga, fnurriga, behövde också rastas. Det gick bra. Han vägrade att stå still. Galopperade på stället. Gnäggade. Galopperade i sidled. Galopperade rakt fram. Joggade. Taktade. Galopperade lite till.
Fint ska det va'!
Gräset är alltid grönare på andra sidan.
Stod och kastade pinnar åt en galen kamphund när jag plötsligt uppmärksammade en sugen frihetskandidat.
Jag smög mig närmare och närmare (med kamera i högsta hugg...) för att inte skrämma den som äter...
Han stod i godan ro kvar ända tills jag faktiskt skulle befria honom från de, enligt honom, helt onödiga snörena. Då fick han tokfnatt, kastade upp huvudet, snurrade in sig och gjorde en bakåtpiruett. Och sprängde staketet. Stolpar och stängsel for åt alla håll, lät ungefär som när en gummisnodd dras av. Fast högre.
Galningar på rymmen, gräs till alla hungriga kamelmagar.
Han stod i godan ro kvar ända tills jag faktiskt skulle befria honom från de, enligt honom, helt onödiga snörena. Då fick han tokfnatt, kastade upp huvudet, snurrade in sig och gjorde en bakåtpiruett. Och sprängde staketet. Stolpar och stängsel for åt alla håll, lät ungefär som när en gummisnodd dras av. Fast högre. Galningar på rymmen, gräs till alla hungriga kamelmagar.
Gårdagens tiopoängare:
När man är sjuk och världens jobbarkompispingla kommer förbi med low-carbfika! Den känslan! Nästan som att vinna på lotto.
Kamelen; dagens bravader
Mozart. Min kamel utan pucklar. Han är fantastisk, ungefär alla dagar i veckan. Men ack så otroligt speciell. I alla kategorier. Han har liksom frångått sitt självklara fack "häst" och placerat sig någonstans mellan "åsna", "bortskämd unge", "ponny" och "underbar hezt".
Idag var han dock billig...
Vi börjar med det bra under dagens ridtur:
1. Eftersom jag har varit sjuk i nästan en vecka har han mest stått, dagens tur idag bestod nästan bara av skritt. Trots den energi som finns därinne (det märks när man väl fattar galopp och kamelen drar iväg i rejserfart) är han kolugn, traskar på och bryr sig inte sådär särskilt om något.
2. När vi vistas en kort sträcka på asfalterad väg möter vi tre bilar. Ingen reaktion alls. Inte ens då ett monster inte ser oss ( lätt att missa en stor, vit Kamel med dess mulliga ryttare på ryggen, liksom...) och tvingar oss att i sista stund kasta oss i diket; inte ens då reagerar han nämnvärt.
3. Det hände inte så mycket mer. Våra ensamturer innehåller sällan alltför mycket action.
MEN!
Nu ska jag till sist komma till skott.
Den vita kamelen är sällan rädd för nåt. Och är han väl rädd, då är han "rädd". 98% av gångerna är det bara trams. Men det finns två saker som jag vet att han inte gillar och det är
1. Kor (för några år sedan hos sin tidigare matte fick han ofrivilligt dela hage med ett gäng råmande brudar. När de kom fram och nyfiket ville lukta och hälsa honom välkommen fick han panik och sprängde hagen. Sen dess är kor utomjordingar vi helst aktar oss för.)
2. Vatten! Bada med slang går dock bra. Men vi vill absolut inte blöta ner våra ömtåliga hovar. Otäckt och förenat med livsfara!
Så jag måste ju utmana honom lite då och då och tog därför en omväg på vägen hem. Genom skogen. Över ett pyyyyytteliiiiitet vattendrag. Det är max 3-4 dm brett men hade vi frågat kamelen så ja, minst 7-8 meter och istället för 1dm djupt så var det bottenlöst. Jag var i alla fall så smart att jag klev av för att låta honom i lugn och ro kliva över själv.
Och det gjorde han. Med råge.
Närmare bestämt hoppade han rakt på mig. Välte omkull mig med sin bog, trampade hål i mina ridstövlar och ja, jag vet inte så mycket mer. Jag låg ju omkullvält som någon annan klubbad säl och höll händerna för ansiktet. Som att det skulle hjälpa. Sen stod han där. Och såg bister ut. Men inte det minsta ångerfull.
Muttrandes beklagade jag mig över min ömmande fot, mina skrubbade armbågar och knäckta nacke. Han ville mest hem.
Så det var dagens träning av vatten. Skönt att ha det avklarat.
Nästa gång skulle vi kanske ha en lektion i respekt. För tillfället verkar det vara en bristvara...
- vardag, med ironi och en gnutta allvar.
mina hjärtan!
love is more than emotions
på tal om pannkaka...
... om inte annat får jag brutalt dåligt samvete när jag väljer ägg från höns med "inredd bur" istället för de som får sprätta och suga i sig mask! frukost/lunch/middag
1. pannkakor/våfflor - alltid gott! 2. gröt! tack och lov för det här grötsubstitutet! 3. chokladfluff! ja... kommentarer på det känns överflödigt. och hela alltihop är low carb. och gott. och smakar inte bara äggomelett. solen skiner...
... och här ligger jag. fortfarande dunderförkyld. men jag är inte bitter. inte alls! jag är väl lagom frisk till på måndag, och då ska det regna. men bitter. nejdå! min tur!
Öj, mamma! visste blev jag fin nu!? jo, visst du. det blev ett bad ikväll, vill jag lova. fick astma bara av att vistas i samma rum som byrackarn. årets första rullning
snygga grabbarna, rikspuckona nr ett. förkyld
and i'm still in love with you
absolut bästa som finns:
när man äter low carb...
