Egentligen har jag absolut ingenting att förtälja, så varför jag ändå ger mig på att skriva är en gåta. Möjligen kanske för att jag bara har lust eller så är jag obotligt korkad (jag tror på det senare alternativet). Medan de flesta är ute och super idag på Valborg sitter jag här i min ensamhet och kollar på romantisk smörja. Jag har faktiskt inte det minsta självömkan på lager, men visst hade jag kunnat haft liiiite roligare. Den första filmen är avklarad; 27 dresses, helt okej, sockersöt och hjärtvärmande. Jag förstår inte riktigt varför jag är så överförtjust och förälskad i romantiska filmer, desto mer kärlek - desto bättre. Nej, för jag är inte riktigt sådan, tror jag. Visst vill jag ha ett pampigt bröllop, ett perfekt bröllop, jag vill ha allt som går under kategorin romantik. Rosor, volanger, leenden, glittrande ögon, förälskelse.. listan kan göras oändligt lång. Men ha, än är inte min tid kommen, jag har ju några år kvar, kan man ju våga påstå. Och vem vet, kanske jag aldrig ens kommer i närheten, jag kanske aldrig överhuvudtaget får snudda vid min drömmar... eller så växer jag helt enkelt ifrån det bara, det vore kanske ändå det bästa. Asch, nu ska jag fortsätta med music and lyrics, sedan blir det möjligen the nanny diaries om den har hunnit komma ned.
Framåt eftermiddagen kände jag hur en överväldigande trötthet kom över mig, så jag gick och lade mig och sov i nästan tre timmar. Detta resulterar i att jag nu är pigg och glad och känner inte alls för att sova. Hur som.
I morgon blir det Örebro med mamma. Jag ska försöka hitta ett par nya skor och så ska jag kolla efter klänning. Angående klänningsmomentet och 'festen' (fest heter det i år, förut har det vart bal, nya tider..) då på kvällen, avslutandet av nionde klass, så har jag bestämt såhär: Jag letar som ett svett efter en klänning imorgon, hittar jag ingen så skiter jag fullständigt i att gå. Så mycket bryr jag mig faktiskt inte att jag tänker offra timmar, blod, svett och tårar på att hitta något som får min feta, fula kropp att se så lite motbjudande ut som möjligt. Usch, jag avskyr att leta klänningar, det är till och med roligare (läs: mindre tråkigt) att försöka få tag i jeans som sitter bra.
Det är nu man dystert med skakande huvud och modfälld insida konstaterar att det vore en fördel att göra någonting åt sitt liv, tid att göra lite förändringar. Börjar motionera och äta nyttigt kanske? Det vore alldeles utmärkt om jag inte vore en sådan.. (det är nu jag ska försöka hitta ett passande och pang-på träffande ord).. okej, jag kom inte på något ord. Det enda som dök upp var värdelös, och även om jag känner mig väldigt värdelös så var det inte det ordet jag letade efter just nu.
Fet och cynisk, en smula glad, det är nog lite jag i ett nötskal.
Jag tror att det är helt okej, nästintill nyttigt att verkligen ogilla sig själv ibland. Det är nog lite småbra att hata sig själv, då blir man inte överdrivet självgod.
Jag är trött på mig själv. Inte på det viset att jag beklagar mig för hela allmänheten (allmänheten i det här fallet innefattar mina få 'vänner') om hur otroligt synd det är om mig och blablabla. Men jag vet nog minsann hur de runtomkring ser på mig, oavsett om de känner mig eller inte.
Nu är det närapå att jag får tårar i ögonen. Jag vet inte om min sentimentalitet beror på att det är sent, för att jag är fet och ful eller om det beror på att jag snart ska ha mens (lite PMS med andra ord). AH! Så typiskt, förbannade hormoner. Jag undrar hur många gånger jag skällt på mina hormoner i dessa oändligt tråkiga blogginlägg, men det är ju faktiskt så det är. Vore det inte för alla idiotiska hormoner som åker någon attans bergochdalbana skulle jag må bra mycket bättre. Men det är mest såhär framåt kvällarna när jag sitter själv som jag känner mig opepp.
Närmare bestämt är det egentligen inte det minsta synd om mig. Det är bara att jämföra med barnen i Afrika, kvinnor som blivit våldtagna, barn som blivit bortrövade, djurplågeri. Närmare bestämt är det bara löjligt och patetiskt av mig att oja över lite deppighet.
Det är inte lätt när det är svårt.
(jag överväger att gnälla lite mer, trots allt är det frivilligt att läsa.. iofs tycker jag det är jobbigt när tonårstjejer ständigt tjatar om hur synd det är om dem osv men..)
Jag förstår varför folk väljer att inte umgås med mig.
Äsch, nu får det vara slut på allt stackars mig och tack och godnatt.
Hoppas alla haft en trevlig kväll (ni som nu kommer ihåg vad som hänt..).
Lämna gärna en kommentar, jag får på tok för några sådana.
GO'NATT!