den du
Idag har jag varit riktigt duktig. Ja, du hörde (eller läste) rätt!
Efter några timmar i solen runt lunch så har jag enbart städat. Jag har dammsugit, bytit i sängar, diskat, torkat golv, listan skulle kunna göras kilometerlång.
Just nu ser jag fram emot torsdag och fredag. På torsdag ska jag rida två lektioner för min privatinstruktör. En dressyr och en hopp. Och på fredag blir det ytterligare ett pass. Det kommer utan tvekan vara knallhett men det skall ändå bli suveränt roligt. Så jag passar på att tacka mor och far som ger mig dessa lektioner som i sanningens namn inte är gratis. Får se om jag även får ett par ridbyxor, minns inte om mor fick tag i några eller inte. En sak vet jag i alla fall; när jag pratade med mor för några timmar sedan undrade hon om jag ville ha någon parfym! Och det ville jag! Hon snackade på om Lacoste, Britney Spears, Escada och vem vet allt. Suprise!, blir det.
På tisdag har jag, Elin och Alex planerat en sjudundrande utflykt. Om det blir vandrarhem (ett jättetjusigt!) eller inte är än så länge oklart.
Jaha. Nej. Överväger att ge mig ut till hästen och sända en förbannelse över alla otäcka flygfän!
åkäj
Idag har jag plockat halva mitt vänstra ben med pincett. Håren alltså. Det var inte speciellt skönt. Kändes lite skumt. Lite masochistiskt.
Jag har också badat. Sovit på studsmattan. Druckit svart kaffe och lyssnat på country. Ätit varma smörgåsar. Blivit bjuden på glass av Elin. Promenerat. Tittat på flera bra filmer. Speciellt The Thing Called Love - en film som fick mitt iskalla hjärta att smälta. Städat. Drömt mig bort.
Jag har också badat. Sovit på studsmattan. Druckit svart kaffe och lyssnat på country. Ätit varma smörgåsar. Blivit bjuden på glass av Elin. Promenerat. Tittat på flera bra filmer. Speciellt The Thing Called Love - en film som fick mitt iskalla hjärta att smälta. Städat. Drömt mig bort.
pahaff
Det blev en väldigt trevlig kväll även igår. Larsson kom och vi fyra tjejer fixade grillspett med allt möjligt gott på och jag semestrade från min vegetarism. Magen blev väl inte överlycklig men nu känns det bättre och det var suveränt gott! Ska väl fortsätta mitt vegetarianliv idag. Jag är ju inte fanatisk för fem öre utan försöker undvika kött så gott det går. Speciellt halvfabrikat.
Efter maten blev det snack ute på altanen i den sköna och svala kvällsluften. Därefter popcorn och ett par filmer. Mysigt. Och varmt. Väldigt varmt.
På morgonen käkade jag och Elin pannkakor och melon samt hann sola tio minuter innan vi beslöt oss för att bege oss till badet. Det var riktigt, riktigt svalkande och behövligt! Var ganska övertygad om att jag skulle avlidit utan det doppet.
Framåt eftermiddagen får jag nog ytterligare lite besök och nu ska jag ut och försöka bränna sönder mig lite på studsmattan.
Efter maten blev det snack ute på altanen i den sköna och svala kvällsluften. Därefter popcorn och ett par filmer. Mysigt. Och varmt. Väldigt varmt.
På morgonen käkade jag och Elin pannkakor och melon samt hann sola tio minuter innan vi beslöt oss för att bege oss till badet. Det var riktigt, riktigt svalkande och behövligt! Var ganska övertygad om att jag skulle avlidit utan det doppet.
Framåt eftermiddagen får jag nog ytterligare lite besök och nu ska jag ut och försöka bränna sönder mig lite på studsmattan.
sammanfattning
Här har det varit dött ett tag nu. Och för en gång skulle beror det inte på att någon skrivlust är bortflugen utan därför att jag faktiskt har haft riktigt, riktigt fullt upp.
Sedan torsdag har Elin varit här och hjälpt mig med diverse saker. I morse fixade hon på helt eget initiativ både fiskarna och hundarna. Matade och släppte ut och in. Dock inte fiskarna, de fick stanna i deras vattenfyllda glaslådor.
I torsdags, innan Elin kom, fick jag lite ångest och bestämde mig för att baka lite. Lite resulterade i en blåbärspaj, en äppelpaj, en kladdkaka och två sorters bröd. Allting var faktiskt ätbart. Och när Elin och Larsson kom förbi så var det uppskattat.
Igår förmiddag var det simskola och jag badade för första gången. Det var knappt så att man ville gå upp därefter. Dock var mitt badande en liten impuls jag fick (och tydligen hade jag lovat att bada på fredagen. bullshit.) och hade givetvis vare sig med mig ombyte eller någon handduk. Med badshorts som slickade sig runt mina lår som upphetsade blodiglar traskade jag hem.
Efter lite fixande hemma slängde jag ihop ytterligare en kladdkaka och så kom Emelie ner. Hon fick blåbärspaj och så kom Elin och hon fick mat. Jag satsar på att göda upp mina gäster så gott det bara går. Emelie försvann iväg runt tre, Elin stannade och så kom Alex och Larsson, som sagt. För visst sade jag det tidigare? Eller? Ja, hur som helst så gjorde vi tacos. Vi åt pajerna, kladdkakan, sjöng singstar ända fram till natten stundade, dansade och skrattade. Dock började tröttheten översvalla oss framåt ett, ett speciellt slag slog tröttheten Alex och Elin som i stort sett somnade i varsin fåtölj, men vi slog på en spännande film och fixade fram lite popcorn. Alex och Elin gav upp och försvann iväg till varsin säng medan jag och Larsson såg klart.
Nu är det snart eftermiddag och hittills har vi hunnit sjunga singstar, promenerat och ätit god frukost. Larsson kommer ner senare och då ska vi grilla och så får vi se mer vad som händer.
Bäst att jag kilar ner och kollar vad Alex och Elin gör. Onödigt om de avlider där ute i solen!
ord och tankar
För att undvika att jag blandar "vanliga" inlägg här med mina outgrundliga tankar som kommer i uttryck i kryptiska och oförståeliga inlägg har jag öppnat en ny liten sida. Där kommer jag att skriva av mig angående mina funderingar. Om det finns intresse att läsa om mina tankar, vilket jag inte på något sätt vill påskina är intressant - det är rentav riktigt banalt, men då finns i alla fall den här sidan. Tilläggas skall att jag förmodligen kommer att lägga en liten länk varje gång det blir en uppdatering på den fronten. Okej. Då kör vi.
tobehappy.blogg.se/vackraord
tobehappy.blogg.se/vackraord
skööööööönt
Även idag kommer det första blogginlägget ganska sent men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge så länge det gäller min blogg.
Jag ska delge er en otäck händelse som inträffat idag.
På morgonen var det simskola, det är dock inte det värsta, utan det gick bra, tack. Sedan så stannade jag och ett par vänner kvar för att lapa sol och bara ha det skönt. En utav få nackdelar med sådana stillsamma aktiviteter är att jag blir så makalöst otålig och rastlös. Det kröp inte bara myror på mig, bokstavligen, utan också i mig, symboliskt sett. Efter ett par timmar vandrade vi iväg i den stekande solen för att hämta pengar till glass.
Det jag ska komma till är att jag är SÖNDERBRÄND! Visst, jag smorde in axlarna en aning med en femtonsolcreme. Och ja, nu i efterhand inser jag att jag borde tagit mitt förnuft till fånga och badat i solcreme 50+ solskyddsfaktor. Är ganska så väldigt säker på att det hade varit en utomordentlig idé. Tilläggas skall också att jag sade, när en av mina vänner nämnde att "du har ju inte smörjt dig på ryggen" att "det behövs inte, jag blir aldrig röd där i alla fall". Tji fick jag!
Jag upptäckte efter några timmar i solen att jag började bli lite rödlätt på axlarna och att ryggen kändes en aning stel. Ja. Så efter att ha suttit en stund i nästan skugga så uppkom dessa hemskheter och jag säger då det.
Tredje gradens brännskador, påstår min mor, och jag är inte långt ifrån att hålla med henne. Varje rörelse är en sann plåga. Nattens sömn kommer förmodligen att bli totalt underbar! Tänk bara att få ligga i sängen och känna hur lakanet knölar sig under ryggen. Mmmmmm!
Svårt att erkänna men det här var inte ett av mina smartaste drag.
Jag ska delge er en otäck händelse som inträffat idag.
På morgonen var det simskola, det är dock inte det värsta, utan det gick bra, tack. Sedan så stannade jag och ett par vänner kvar för att lapa sol och bara ha det skönt. En utav få nackdelar med sådana stillsamma aktiviteter är att jag blir så makalöst otålig och rastlös. Det kröp inte bara myror på mig, bokstavligen, utan också i mig, symboliskt sett. Efter ett par timmar vandrade vi iväg i den stekande solen för att hämta pengar till glass.
Det jag ska komma till är att jag är SÖNDERBRÄND! Visst, jag smorde in axlarna en aning med en femtonsolcreme. Och ja, nu i efterhand inser jag att jag borde tagit mitt förnuft till fånga och badat i solcreme 50+ solskyddsfaktor. Är ganska så väldigt säker på att det hade varit en utomordentlig idé. Tilläggas skall också att jag sade, när en av mina vänner nämnde att "du har ju inte smörjt dig på ryggen" att "det behövs inte, jag blir aldrig röd där i alla fall". Tji fick jag!
Jag upptäckte efter några timmar i solen att jag började bli lite rödlätt på axlarna och att ryggen kändes en aning stel. Ja. Så efter att ha suttit en stund i nästan skugga så uppkom dessa hemskheter och jag säger då det.
Tredje gradens brännskador, påstår min mor, och jag är inte långt ifrån att hålla med henne. Varje rörelse är en sann plåga. Nattens sömn kommer förmodligen att bli totalt underbar! Tänk bara att få ligga i sängen och känna hur lakanet knölar sig under ryggen. Mmmmmm!
Svårt att erkänna men det här var inte ett av mina smartaste drag.
tunighihgt
Det hade tydligen uppstått ett helt annat låtval, ur högtalarna strömmade något om att det skulle hällas öl på någon pryd tjej(?). Efterfest-någonting var låtens passande namn om jag inte missminner mig alldeles. Men ack så söt hon var med det lockiga håret i tofsar, rosa smink och glänsande läppglans. Anar att det kommer att träda fram en liten otäck fjortis där om man inte är på sin vakt. Jag ska definitivt vara på min vakt, inte sky några medel utan göra allt som står i min makt för att förhindra att något så obehagligt uppstår.
Hon blev i alla fall inte direkt munter när hon och hennes dans- och mimkamrat inte blev placerade på en första plats. Jag insåg att jag borde ha förgyllt kvällen med min närvaro och bjudit på ett riktigt hejdundrande framträdande. Både mor och farmodern röstade för det och jag känner det nu i efterhand, jag borde ha gått upp och rivit av en riktig låt på keyboarden samt satt guldkant på alltihop med min sammetslena stämma. Precis så, ja.
Jag ser nu att jag har bränt mina axlar i den lömska solen och att det kliar både här och där. Kanske skulle man vara lyxig och smörja på någon bra creme för att förhoppningsvis förhindra ett obarmhärtigt flagande. Vara lite förebyggande sådär. Jaha. Roligare än såhär blir det visst inte. Tack och lov.
Hon blev i alla fall inte direkt munter när hon och hennes dans- och mimkamrat inte blev placerade på en första plats. Jag insåg att jag borde ha förgyllt kvällen med min närvaro och bjudit på ett riktigt hejdundrande framträdande. Både mor och farmodern röstade för det och jag känner det nu i efterhand, jag borde ha gått upp och rivit av en riktig låt på keyboarden samt satt guldkant på alltihop med min sammetslena stämma. Precis så, ja.
Jag ser nu att jag har bränt mina axlar i den lömska solen och att det kliar både här och där. Kanske skulle man vara lyxig och smörja på någon bra creme för att förhoppningsvis förhindra ett obarmhärtigt flagande. Vara lite förebyggande sådär. Jaha. Roligare än såhär blir det visst inte. Tack och lov.
poo - oo - oo -ker face
Sådär. Härmed skall jag skriva dagens första blogginlägg då klockan är så mycket som 15.45. Nästintill att jag drabbas av lite ångest. För visst är det så, när man lider av ett sjukligt datorberoende så får man både abstinens och ångest då man inte når fram till en dator. Min abstinens brukar visa sig i form av fradgatuggande, okontrollerbara skakningar samt vilda utrop som jag skulle välja att likna vid en vildsint varg som fått en alvedon av rumpsorten uppkörd.
Min tanke med det här inlägget var som vanligt lika med noll. Tänkte bara låta fingrarna arbeta en liten stund, den sortens motion är den jag föredrar. Jag sitter här och är så söt som man bara kan bli. Nyduschad, ett par lätta borstdrag med en somrig nyans rouge, lite mascara som framhäver mina sneda knän. En fläta i pannan som döljer att mitt hår vägrar att lyda plattångens värmande försök att forma mitt hår. Så är det. För det råkar vara som så att jag ikväll skall se min kusin uppträda som ingen mindre än Lady Gaga - poker face. I ärlighetens namn skall jag erkänna att jag känner mig lite delad till hennes val av låt. Poker Face är somrig och medryckande men hallå..? Ska hon stå där uppsminkad och mima till en kvinna i latexdräkt? Ska hon ploppa upp ur en pool också och låta vattendropparna smeka hennes hud? Usch. Känns hemskt. Nu kommer det givetvis (antar jag) inte gå till på det makabra (okej, makabert var kanske inte det bästa ordvalet, men var inte så förbenat petig nu!) viset. Kan hon inte dra på sig döda djur och mima till Lordi istället? Jag vet. Jag överdriver. Det ska bli spännande. Jag luktar ljuvligt, dessutom!
Min tanke med det här inlägget var som vanligt lika med noll. Tänkte bara låta fingrarna arbeta en liten stund, den sortens motion är den jag föredrar. Jag sitter här och är så söt som man bara kan bli. Nyduschad, ett par lätta borstdrag med en somrig nyans rouge, lite mascara som framhäver mina sneda knän. En fläta i pannan som döljer att mitt hår vägrar att lyda plattångens värmande försök att forma mitt hår. Så är det. För det råkar vara som så att jag ikväll skall se min kusin uppträda som ingen mindre än Lady Gaga - poker face. I ärlighetens namn skall jag erkänna att jag känner mig lite delad till hennes val av låt. Poker Face är somrig och medryckande men hallå..? Ska hon stå där uppsminkad och mima till en kvinna i latexdräkt? Ska hon ploppa upp ur en pool också och låta vattendropparna smeka hennes hud? Usch. Känns hemskt. Nu kommer det givetvis (antar jag) inte gå till på det makabra (okej, makabert var kanske inte det bästa ordvalet, men var inte så förbenat petig nu!) viset. Kan hon inte dra på sig döda djur och mima till Lordi istället? Jag vet. Jag överdriver. Det ska bli spännande. Jag luktar ljuvligt, dessutom!
MEN HJÄLP DÅ!
OKEJ! Nu har jag insett i två dagars tid att den förbenade oregerliga menyn ligger längst ner på sidan. Det här är inte ett skämt. Ni kommenterar aldrig men nu är det allvar. Den som vet (har den minsta lilla aning) hur jag lyckas få upp den SKRIVER OCH BERÄTTAR! Det är vare sig en vädjan eller ett rop på hjälp, det är en ORDER! OK?!
(delvis) till er, snyggingar
Ibland har jag faktiskt lyckats att skriva lite underhållande. Efter en tillbakablick på gamla kommentarer så har jag faktiskt fått höra just det. Ja, jag blev själv lite chockad. Numer är jag bara känslosam och jobbigt kryptisk. Och väldigt snygg, givetvis, men det hör ju inte riktigt till saken. Jag tror att det har lite att göra med att jag fortfarande, trots att jag har blivit så gammal, inte riktigt listat ut vem jag är ännu.
Jag vet att jag inte gillar rosa och jag vet att jag blir illamående av våfflor (trots det kan jag inte låta bli att äta det) och jag är helt säker på att jag är oförtjust i kilklackar. Så mycket mer vet jag nog inte. Jag känner mig själv väldigt, väldigt dåligt. Och om jag väl har bestämt mig för något så ändrar jag mig dagen därpå. Som nu till exempel är jag vegetarian. Vad var det för himla idé, egentligen? Och på vilka grunder? Inte några grunder alls. Ibland känner jag mig så fruktansvärt opersonlig. Vad har jag för åsikter egentligen? Varför låter jag allt runtom mig påverka mina beslut och tankar? För att jag är en mes, blir nog mitt slutgiltiga svar, Bengt Magnusson.
Ett av mina största fel är att jag alltid ser på mig själv genom andras ögon. Det är så urbotat korkat att jag hamnar i klass med de kärringarna i Tyra Banks Show som använde blekmedel på sina färgade barn. Eller varför inte idioten som förtärde toalettpapper i 20min efter toalettbesöket? För att inte tala om äcklet som käkade sårskorpor? Okej. Korkat i alla fall. Väldigt puckat, rentav.
Jag vet ju för allt i världen inte ens vad jag gillar för kläder och jag vet inte vad jag föredrar att lyssna på i musikväg. Jag är en ombytlig och ytterst osäker själ i en glad förpackning. Jag behöver nog ett eller sjuttioelva besök hos någon hjärnskrynklare som talar om för mig vem jag är. Eller varför inte lägga över denna tunga börda på er läsare? Ni kan väl bestämma vem jag är, vad jag tycker om och inte, vad jag ska bli och vad jag känner. När ni ändå är i gång kan ni vara gulliga att avgöra hur jag vill se ut också.
Tack på förhand,
Ida
Jag vet att jag inte gillar rosa och jag vet att jag blir illamående av våfflor (trots det kan jag inte låta bli att äta det) och jag är helt säker på att jag är oförtjust i kilklackar. Så mycket mer vet jag nog inte. Jag känner mig själv väldigt, väldigt dåligt. Och om jag väl har bestämt mig för något så ändrar jag mig dagen därpå. Som nu till exempel är jag vegetarian. Vad var det för himla idé, egentligen? Och på vilka grunder? Inte några grunder alls. Ibland känner jag mig så fruktansvärt opersonlig. Vad har jag för åsikter egentligen? Varför låter jag allt runtom mig påverka mina beslut och tankar? För att jag är en mes, blir nog mitt slutgiltiga svar, Bengt Magnusson.
Ett av mina största fel är att jag alltid ser på mig själv genom andras ögon. Det är så urbotat korkat att jag hamnar i klass med de kärringarna i Tyra Banks Show som använde blekmedel på sina färgade barn. Eller varför inte idioten som förtärde toalettpapper i 20min efter toalettbesöket? För att inte tala om äcklet som käkade sårskorpor? Okej. Korkat i alla fall. Väldigt puckat, rentav.
Jag vet ju för allt i världen inte ens vad jag gillar för kläder och jag vet inte vad jag föredrar att lyssna på i musikväg. Jag är en ombytlig och ytterst osäker själ i en glad förpackning. Jag behöver nog ett eller sjuttioelva besök hos någon hjärnskrynklare som talar om för mig vem jag är. Eller varför inte lägga över denna tunga börda på er läsare? Ni kan väl bestämma vem jag är, vad jag tycker om och inte, vad jag ska bli och vad jag känner. När ni ändå är i gång kan ni vara gulliga att avgöra hur jag vill se ut också.
Tack på förhand,
Ida
it's not that I don't understand - I can't give up and let it go
Du har etsat dig fast på min näthinna och hur jag än vrider och vänder så försvinner du inte. Jag trodde att det skulle dröja innan jag hittade tillbaka till den här känslan, de här känslora, men de gick fortare än vad jag någonsin kunnat ana. Och så mycket starkare och ettrigare än vad jag någonsin tidigare upplevt. Ändå har jag inte släppt allt fritt på långa vägar, jag håller tillbaka med ett järngrepp för att inte förlora mig själv. Det skulle vara så lätt nu.
Jag går på den smalaste tänkbara balansbrädan. Och det svajar. Det svajar något alldeles förskräckligt. Det finns absolut ingenting att hålla fast i, inte något att stötta sig på. Det här är något jag själv måste klara av. Egentligen borde jag hoppa av balansbrädet, ge upp och inse faktum. Förstå att det bara är slöseri med tid och energi. Det är det som är mitt största fel när något sådant här uppstår. Jag förstår och inser, accepterar, - men jag vägrar att ge upp. Jag kan inte ge upp. Jag måste vara en av de mest hoppfulla människorna som någonsin stått på två ben.
Jag ser hur andra såras, hur onödigt det är, hur mycket jag egentligen vill slippa det här. Fast ändå inte. Det beror kanske på själva grejen. Det beror kanske på dig. Jag har inte riktigt kommit underfund med vilket. Det har gått lite för långt och jag tror att jag blivit lite väl inskränkt. Jag vet. Jag vet. Jag vet. I wrote it down hundred times on the blackboard.
Du. Du har ju allt. Allt det där som jag vill åt. Eller är det inte så det är? Är det illusioner som jag har målat upp grundade på falska förhoppningar? Jag vet inte. Och jag vet inte om jag vågar ta reda på det. Men en sak vet jag.
Du är tveklöst världens vackraste.
ord utan betydelse. ord som inte är meningen att du ska förstå.
spekulera inte. tro inte. blunda.
Jag går på den smalaste tänkbara balansbrädan. Och det svajar. Det svajar något alldeles förskräckligt. Det finns absolut ingenting att hålla fast i, inte något att stötta sig på. Det här är något jag själv måste klara av. Egentligen borde jag hoppa av balansbrädet, ge upp och inse faktum. Förstå att det bara är slöseri med tid och energi. Det är det som är mitt största fel när något sådant här uppstår. Jag förstår och inser, accepterar, - men jag vägrar att ge upp. Jag kan inte ge upp. Jag måste vara en av de mest hoppfulla människorna som någonsin stått på två ben.
Jag ser hur andra såras, hur onödigt det är, hur mycket jag egentligen vill slippa det här. Fast ändå inte. Det beror kanske på själva grejen. Det beror kanske på dig. Jag har inte riktigt kommit underfund med vilket. Det har gått lite för långt och jag tror att jag blivit lite väl inskränkt. Jag vet. Jag vet. Jag vet. I wrote it down hundred times on the blackboard.
Du. Du har ju allt. Allt det där som jag vill åt. Eller är det inte så det är? Är det illusioner som jag har målat upp grundade på falska förhoppningar? Jag vet inte. Och jag vet inte om jag vågar ta reda på det. Men en sak vet jag.
Du är tveklöst världens vackraste.
ord utan betydelse. ord som inte är meningen att du ska förstå.
spekulera inte. tro inte. blunda.
aldrig med mening
Vet du en sak?
Jag förstår faktiskt.
Och jag tänker inte försöka att sparka omkull din försvarsmur.
Delvis därför att jag vet att jag inte kommer att lyckas,
delvis därför att jag inte vill. Inte på det viset.
Jag tar ett, två, femtiotre steg tillbaka.
Så många steg som det behövs och jag klandrar dig inte.
Idiot. Jag vet det.
Jag förstår faktiskt.
Och jag tänker inte försöka att sparka omkull din försvarsmur.
Delvis därför att jag vet att jag inte kommer att lyckas,
delvis därför att jag inte vill. Inte på det viset.
Jag tar ett, två, femtiotre steg tillbaka.
Så många steg som det behövs och jag klandrar dig inte.
Idiot. Jag vet det.
jag är ingenting medan du är allt
Du kan aldrig ana hur lätt du påverkar mig,
hur lätt du kan få mig i total obalans.
Du rubbar allt mitt förstånd
och
sätter maximal snurr på min annars så klarsynta levnadsbild.
Minsta lilla från dig kan kännas som ett stenhårt välplacerat slag i magen
eller
som en kittlande tur rakt upp till en klarblå himmel.
några små tankar
Jag ska berätta en sak för dig.
Det är lite udda det här och absolut ingenting som jag hade planerat. Jag trodde att jag var immun mot det här slaget av tokigheter, att jag hade fått nog av det. Men det är väl kanske inte alltid som det blir såsom man tänkt sig. Nej. Det blir det väl i stort sett aldrig. Därför ska man kanske undvika att ha för mycket principer, planer och föreställningar.
Nu råkar det även vara så att jag tänker lite för mycket. Låter lite för mycket känslor och funderingar fara omkring fritt i mina vener för att sedan förpesta mitt hjärta och förvirra mitt huvud. Jag är förlorad, lite grann sådär. På ett sätt gör det ingenting alls. På ett annat sätt gör det allt. Du vet, det är inte så man vill ha det. Det är så fel fast på samma gång så rätt. Jag står med ett ben i varje båt och de glider längre och längre isär. Jag kan välja sida, någon slags trygghet. Eller, varför inte falla i vattnet? Det vore kanske det absolut bästa, det optimala. Jag tror på dig. Och jag känner för dig. Mer än vad jag kunde ana. Jag försöker att hålla en dimmig och oskrapad fasad, samtidigt som den är olackerad och anspråkslös. Som en grå mus smälter det in och jag vågar inte säga något. Vågar inte uttala ett ord. Vill att det ska förbli så. Det är lite speciellt allt det här, förstår du. Jag vare sig kan eller vill förklara. Men nu vet jag. Jag har aldrig varit så säker. Men samtidigt så osäker.
Jag avskyr att utlämna mig, det är inte något obekant med det. Men du. Du är som den starkaste stjärnan om natten. Du är inte rädd. Du vet. Jag är faktiskt lite imponerad, samtidigt som jag nästan blir lite skrämd av din stålsatta vetskap och vilja. Det får mig att rygga tillbaka trots att jag verkligen förstår. Förstår, det är något jag gör, mer än någonting annat i det här sammahanget. Jag accepterar, noterar och förtränger. För du vet, man måste alltid göra det bästa av alla tänkbara och otänkbara situationer. Det är inte så att du får mig att vilja leva. Det är inte du som får mig att vilja vakna på morgonen. Och det är definitivt inte så att jag lever mitt liv genom dig. Det är sannerligen ingenting sådant. Du behöver inte vara orolig. Jag har inte några förväntningar eller förhoppningar överhuvudtaget.
Det kan hända att jag har önskningar. Men vem har inte det? Vilken människa lever utan önskningar? Orimliga? Det kan så vara. Men när man inte har något annat så är en orimlig önskan åtminstone något. Ord är egentligen överflödiga. För visst är det så, att man innerst inne inte bryr sig? Att ord misstolkas, förstoras, förminskas och förvrids? Jag vill att allt skall missförstås rätt. Och jag älskar egentligen ord. Jag tycker att ord är vackra så länge de används på rätt vis och byggs upp meningsfullt. Jag vill måla himlen klarblå och jag vill göra allt jag kan, allt jag förmår. Det är svårt att få allt på rätt sätt. Vad är egentligen rätt? Skulle det vara rätt att ställa sig upp och skrika ut inför hela världen att det är du, du som är det där speciella jag letat efter? Som en nål i en höstack. Skulle det vara rätt att vara tyst och inte säga något alls, bara därför att alla mår bäst av det?
Det bästa vore väl om ni slängde lite moralkakor på mig samt försökte banka in lite vett i min malätna skalle. Jag vet ju inte. Jag vet ju vare sig ut eller in. Det är inte allvarligt. Inte allvarligt som jag kanske får det att låta som. Och om jag publicerar det här och ni läser det, åh, vad det kan missuppfattas, missförstås, misstolkas, målas upp bilder och sätta griller i era små huvud. Menar jag dig? Eller dig kanske? Eller har jag blandat flera stycken? Eller bryr du dig inte alls? Eller kanske du rentav tror dig veta varenda liten betydelse av mina stavelser? Du vet precis! Okej. Men var aldrig för säker.
Alla dessa ord till ingen betydelse alls. Jag har knåpat med dem i snart en timme utan framgång. Det är inte så att jag går tillbaka och läser och ändrar, nej, jag lägger till och funderar ytterligare lite. Jag har svårt att somna om nätterna. Ännu svårare att behålla sömnen och jag vaknar alltid med en underlig känsla. En känsla som vare sig är bra eller dålig. En känsla som gör mig ostadig och fundersam, lite rosig och någonstans väcks en.. en längtan? Kan det vara så? En längtan som inte går att förklara, som griper tag i mig och skakar totalt ursinnigt. Det gör inte ont. Jag blir bara omtumlad. Jag har försökt så länge. Jag har försökt att samla mod och bege mig någon annanstans. Men jag har misslyckats! Misslyckats, med stora, enormt stora, bokstäver. Och egentligen så kan jag acceptera ett sådant nederlag. Sådant här gör mig alltid så svag. Så rädd för att förlora, även fast jag är inställd på det. Det spelar inte längre någon roll.
Vet du? Jag vill höra dig andas.
Det är lite udda det här och absolut ingenting som jag hade planerat. Jag trodde att jag var immun mot det här slaget av tokigheter, att jag hade fått nog av det. Men det är väl kanske inte alltid som det blir såsom man tänkt sig. Nej. Det blir det väl i stort sett aldrig. Därför ska man kanske undvika att ha för mycket principer, planer och föreställningar.
Nu råkar det även vara så att jag tänker lite för mycket. Låter lite för mycket känslor och funderingar fara omkring fritt i mina vener för att sedan förpesta mitt hjärta och förvirra mitt huvud. Jag är förlorad, lite grann sådär. På ett sätt gör det ingenting alls. På ett annat sätt gör det allt. Du vet, det är inte så man vill ha det. Det är så fel fast på samma gång så rätt. Jag står med ett ben i varje båt och de glider längre och längre isär. Jag kan välja sida, någon slags trygghet. Eller, varför inte falla i vattnet? Det vore kanske det absolut bästa, det optimala. Jag tror på dig. Och jag känner för dig. Mer än vad jag kunde ana. Jag försöker att hålla en dimmig och oskrapad fasad, samtidigt som den är olackerad och anspråkslös. Som en grå mus smälter det in och jag vågar inte säga något. Vågar inte uttala ett ord. Vill att det ska förbli så. Det är lite speciellt allt det här, förstår du. Jag vare sig kan eller vill förklara. Men nu vet jag. Jag har aldrig varit så säker. Men samtidigt så osäker.
Jag avskyr att utlämna mig, det är inte något obekant med det. Men du. Du är som den starkaste stjärnan om natten. Du är inte rädd. Du vet. Jag är faktiskt lite imponerad, samtidigt som jag nästan blir lite skrämd av din stålsatta vetskap och vilja. Det får mig att rygga tillbaka trots att jag verkligen förstår. Förstår, det är något jag gör, mer än någonting annat i det här sammahanget. Jag accepterar, noterar och förtränger. För du vet, man måste alltid göra det bästa av alla tänkbara och otänkbara situationer. Det är inte så att du får mig att vilja leva. Det är inte du som får mig att vilja vakna på morgonen. Och det är definitivt inte så att jag lever mitt liv genom dig. Det är sannerligen ingenting sådant. Du behöver inte vara orolig. Jag har inte några förväntningar eller förhoppningar överhuvudtaget.
Det kan hända att jag har önskningar. Men vem har inte det? Vilken människa lever utan önskningar? Orimliga? Det kan så vara. Men när man inte har något annat så är en orimlig önskan åtminstone något. Ord är egentligen överflödiga. För visst är det så, att man innerst inne inte bryr sig? Att ord misstolkas, förstoras, förminskas och förvrids? Jag vill att allt skall missförstås rätt. Och jag älskar egentligen ord. Jag tycker att ord är vackra så länge de används på rätt vis och byggs upp meningsfullt. Jag vill måla himlen klarblå och jag vill göra allt jag kan, allt jag förmår. Det är svårt att få allt på rätt sätt. Vad är egentligen rätt? Skulle det vara rätt att ställa sig upp och skrika ut inför hela världen att det är du, du som är det där speciella jag letat efter? Som en nål i en höstack. Skulle det vara rätt att vara tyst och inte säga något alls, bara därför att alla mår bäst av det?
Det bästa vore väl om ni slängde lite moralkakor på mig samt försökte banka in lite vett i min malätna skalle. Jag vet ju inte. Jag vet ju vare sig ut eller in. Det är inte allvarligt. Inte allvarligt som jag kanske får det att låta som. Och om jag publicerar det här och ni läser det, åh, vad det kan missuppfattas, missförstås, misstolkas, målas upp bilder och sätta griller i era små huvud. Menar jag dig? Eller dig kanske? Eller har jag blandat flera stycken? Eller bryr du dig inte alls? Eller kanske du rentav tror dig veta varenda liten betydelse av mina stavelser? Du vet precis! Okej. Men var aldrig för säker.
Alla dessa ord till ingen betydelse alls. Jag har knåpat med dem i snart en timme utan framgång. Det är inte så att jag går tillbaka och läser och ändrar, nej, jag lägger till och funderar ytterligare lite. Jag har svårt att somna om nätterna. Ännu svårare att behålla sömnen och jag vaknar alltid med en underlig känsla. En känsla som vare sig är bra eller dålig. En känsla som gör mig ostadig och fundersam, lite rosig och någonstans väcks en.. en längtan? Kan det vara så? En längtan som inte går att förklara, som griper tag i mig och skakar totalt ursinnigt. Det gör inte ont. Jag blir bara omtumlad. Jag har försökt så länge. Jag har försökt att samla mod och bege mig någon annanstans. Men jag har misslyckats! Misslyckats, med stora, enormt stora, bokstäver. Och egentligen så kan jag acceptera ett sådant nederlag. Sådant här gör mig alltid så svag. Så rädd för att förlora, även fast jag är inställd på det. Det spelar inte längre någon roll.
Vet du? Jag vill höra dig andas.
vegetariska tankar
Imorgon har jag provat på att vara vegetarian i en veckas tid. Det har gått bra och jag har nog inte saknat kött mer än ett par gånger. En av de gångerna var för någon timme sedan. Jag blev så hysteriskt sugen på tacos, jag ville ha tacos! Det är vid sådana plötsliga sug som jag känner mig så handfallen, jag är obegåvad i matlagningskonst överhuvudtaget, och då när det kommer till vegetariska recept... jag är körd! Men efter lite sökningar så hittade jag tre olika recept på någon slags tacoröra - befriade även från quornfärs som jag då inte har i frysen ännu - så jag bestämde mig för att prova ett av dem. Efter lite omkonstruerande i receptet, jag uteslöt den egna kryddningen med en färdig påse, bland annat, så var mitt tacoköttfärssubstitut redo att avnjutas tillsammans med lite grönsaker. Jag blev faktiskt riktigt, riktigt förvånad över resultatet. I ärlighetens namn skall jag erkänna att linser inte hör till någon favorit, men i den här röran så var det gott. Man märkte ju knappt av dem!
Men det som jag häpnar mest över är att det finns så otaligt många vegetariska alternativ. Varför har man inte ätit mycket mer vegetariskt, bara för att få lite variation? Det är för mig ofattbart såhär med facit i hand. Känns som att variation tidigare har varit att varva halvfabrikat med ett köttstycke på grillen och så fisk lite då och då.
Dock vet jag inte riktigt hur vegetarisk jag egentligen är. Det enda jag utesluter är kött, alla former utav kött förutom fisk och skaldjur. Jag försöker också i största mån att undvika gelatin som jag vet finns i bland annat gelégodis. Fast nu är ju allt så nytt att jag knappt har hunnit lära mig någonting. Vi får väl se hur länge jag tänker hålla ut med detta. Antingen så går det ytterligare någon vecka eller så blir jag vegetarian på riktigt. Man vet aldrig!
Något negativt med den här vegetariangrejen är att jag ofta vaknar med en fruktansvärd huvudvärk. Det brukar jag nästintill aldrig göra i vanliga fall. Tilläggas måste dock att min mage mår utmärkt!
Sådär. Det här var ganska ointressant. Håll till godo, era otacksamma gamar!
don't dream it's over
kvällsbad
Kom nyss hem från en heltrevlig eftermiddag/kväll med Elin och Alex.
Grillat åt vi, efter många om och men, supergoooood lax och rabarberpaj!
Efter film och något program så skulle vi bada. Skööönt!
Jag kollar på film
Elin kollar på film (inte precis just i sekunden på bilden men...)
'
Alex kollar på film
bad
jag gillat! urtjusig bild
Alex njuuuuuuuter
elin njuuuuuuuuter
vilka tjejer.
Grillat åt vi, efter många om och men, supergoooood lax och rabarberpaj!
Efter film och något program så skulle vi bada. Skööönt!
Jag kollar på film
Elin kollar på film (inte precis just i sekunden på bilden men...)
'Alex kollar på film
bad
jag gillat! urtjusig bild
Alex njuuuuuuuter
elin njuuuuuuuuter
vilka tjejer.
så att det gör ont
Såhär awesome är jag när jag ska till Alex och grilla och umgås. AWESOME, DUDEEEEEE!
jag ger dig min morgon
Och om du var vaken skulle jag ge dig
allt det där
jag aldrig ger dig
men du, jag ger dig min morgon
jag ger dig min dag
förstår inte riktigt hur jag har kunnat missa en sådan här fin låt.
jag tror vi flyr
inte det minsta glad
Jag är allmänt skitsur på allting. Vaknade av att mor och bror inte har speciellt låga röster plus att de stökade omkring där nere så att de döda vred sig av olust i gravarna. Ingenting att göra, solen lös ju dessutom rätt in i ögonen på mig. Underbart med persienn och gardin. Mmmm! Och det är dessutom så vidunderligt jättehärligt att vakna med världens panghuvudvärk och ont i varenda led i kroppen. Hade jag inte sett mig i spegeln så hade jag tippat på att jag åldrats åttio år under natten, vilket kändes lite väl överdrivet. Upp och hoppa, denna underbara morgon. Ut till hästarna och ge dem mat, in och äta lite frukost trots att illamåendet var ett klart faktum. Ut till hästen igen, göra honom i ordning och så rida iväg en sväng. Jag AVSKYR att rida ut när det har regnat. Varenda kvist och träd man kommer åt är dyngsurt och när jag kom tillbaka var jag genomblöt. Humöret, ja, det var fortfarande på topp! Nu sitter jag här och trots att jag proppade i mig två alvedon innan jag red iväg så har jag fortfarande huvudvärk. Vidervärdigt!
Är det bara jag som vissa dagar inte finner något positivt alls? Utan bara går runt och är på riktigt dåligt humör?
Om några timmar tänkte jag i alla fall bege mig ner till Alex. Vi ska grilla ikväll. Jag ska grilla lax. Igår åt jag veg. burgare. Smakade bra, tack.
Idiotdag.
Är det bara jag som vissa dagar inte finner något positivt alls? Utan bara går runt och är på riktigt dåligt humör?
Om några timmar tänkte jag i alla fall bege mig ner till Alex. Vi ska grilla ikväll. Jag ska grilla lax. Igår åt jag veg. burgare. Smakade bra, tack.
Idiotdag.
fast car
Kan vi resa härifrån? Du och jag?
Jag behöver komma bort,
behöver känna mig fri .
Du och jag. Kan vi försvinna?
Försvinna bort ifrån allt det här.
Denna uppochnedvända tillvaro.
Försvinna. Försvunna.
Nåt för dem som väntar
I en klass för sig
wuhula!
Första riktiga sommarlovsdagen. Jag vet inte helt säkert vad jag egentligen tycker om det här. Rastlöshet är ingenting jag tidigare lidit av, det har inte spelat mig någon som helst roll om jag inte haft någonting på hela dagen att göra. Men nu, huvaligen, det kryper femtiotvå myror i min kropp som bara skriker att "du måste göra nååååååågooooooot, sitt inte bara dääär dååå". Så direkt jag kom upp ur sängen, strax efter halv tio, bestämde jag med mamma hur den här dagen skulle bli att se ut.
Så nu på förmiddagen ska jag dammsuga mitt rum (jag dammsög det häromdagen men är redan heldammigt. Förbenade parkettgolv!) samt städa av på hallen här uppe. Framåt lunch ska vi åka iväg och handla lite grann. Jag skall införskaffa lite mat inför imorgon då det bär av hem till A för lite härlig grillning. När vi kommer hem måste vi ut en sväng med hästarna, trots detta avskyvärda väder. Kvällen, ja, den är totalt oplanerad. Jag är lite sugen på att bada så vi får väl se vad som händer och sker.
Så nu på förmiddagen ska jag dammsuga mitt rum (jag dammsög det häromdagen men är redan heldammigt. Förbenade parkettgolv!) samt städa av på hallen här uppe. Framåt lunch ska vi åka iväg och handla lite grann. Jag skall införskaffa lite mat inför imorgon då det bär av hem till A för lite härlig grillning. När vi kommer hem måste vi ut en sväng med hästarna, trots detta avskyvärda väder. Kvällen, ja, den är totalt oplanerad. Jag är lite sugen på att bada så vi får väl se vad som händer och sker.
men.. var är solen?
SUMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMER
lite finare, sådär
En tjej.
ffffffffffff
En väldigt, väldigt söt liten dam.
hej sommarlov
Såhär fin är jag inte. Men såhär lyckades jag se ut i alla fall.
Jag och min bror skall det här föreställa.
Ta inte i så att du skiter på dig, tänkte jag, och var en stolt storasyster trots
att det skar sig lite fint i öronen ett par gånger. Men duktig, det var han.
Världens sötaste bebis och det var ju trist att det blev så urusel kvalité då
jag lade upp den här. Buhu.
Jag och mitt novellpris. Här skall det läsas kartor!
Jag och fru X.
Min vegetariska smörgåstårta.
Den andra smörgåstårtan som min mor gjort. Great.
Buhudå!
Såhär snygg är jag absolut inte egentligen. Och mitt hår är tyvärr inte sådär
eldigt rött. Men skjortan. Den är sådär fin.
Jag är mer såhär töntig. Putar med läpparna och ser
allmänt uttråkad ut. Det är inte okej.
Här tänkte jag nog att "om jag spärrar upp ögonen så mycker jag bara kan
och drar läpparna lite åt vänster, det blir nog sexigt". Istället blir jag att
se ut som en ailien med sned käft. Egobilder är inte riktigt min grej.
finally, finally! SUMMERTIME!
Okej, jag vet, det regnar. Sommarlovskänslorna spirar väl inte överdrivet, men man kan alltid låtsas. Min bästa vän heter just Låtsas och jag brukar använda mig av denne vän så ofta jag bara kan. Den vännen både livar upp och förgyller.
Jag har en liten bunt med bilder som beskriver den här dagen i detalj, dock orkar jag inte lägga in dem nu. Det kommer kanske senare, beroende på hur mycket energi som finns kvar i mig ikväll.
Jag kan i alla fall berätta att jag kom tvåa i skolans novelltävling. Jag är glad. Och faktiskt lite stolt. Det är ta mig tusan okej att vara det. Jag fick ett världs atlas, ett fint kort, nervösa ben och en rejäl handskakning. Jag tackade och var glad. Vinglade tillbaka, från aulans strålkastarscen, till min trygga plats. Kul.
Sedan så hade vi lite samling i ett klassrum. Fick saft, kaka och lite svenskaarbeten. Ser bra ut, ser bra ut.
Efter ett besök samt avlämning av min 5kgs bok hos farmor mötte vi upp Alexandra och åt pizza. Vegetarisk pizza åt jag. På något vis känns det numer till och med makabert att äta räkor. Varför? De är ju döda. Stendöda. Hur döda som helst! Det smakade bra i alla fall och nu lär jag inte behöva äta på flera dygn. Hur ska jag orka min vegetariska smörgåstårta ikväll (som min söta mor gjort endast åt mig)? Dagens ilandsproblem skulle jag tippa.
Tunga i bukarna och lite smått drogade av kebablukten (mitt hår luktar fortfarande svettig kebab!) drog vi återigen upp på stan för att se på karnevalen. Det gick undan men var roligt. Ett kycklingkräk skrämde slag på mig. Idiot.
Nu är jag hemma och har blivit tilldelad uppdraget att städa toaletten. Min absoluta favoritsyssla!
Därefter skall jag väl fixa till mig lite, dvs. få bort den förbenade kebablukten, och sedan upp på lillebrors skolavslutning. Han skall tydligen spela klarinett. Sommarlov.
SOMMARLOV! SOLEN LYSER SKÖNT!
SOMMARLOV! GRÄSET ÄR SÅÅ GRÖNT!
Eller något sådant. Jag minns inte riktigt. Nu har jag skrivit av mig. Skönt.
Jag har en liten bunt med bilder som beskriver den här dagen i detalj, dock orkar jag inte lägga in dem nu. Det kommer kanske senare, beroende på hur mycket energi som finns kvar i mig ikväll.
Jag kan i alla fall berätta att jag kom tvåa i skolans novelltävling. Jag är glad. Och faktiskt lite stolt. Det är ta mig tusan okej att vara det. Jag fick ett världs atlas, ett fint kort, nervösa ben och en rejäl handskakning. Jag tackade och var glad. Vinglade tillbaka, från aulans strålkastarscen, till min trygga plats. Kul.
Sedan så hade vi lite samling i ett klassrum. Fick saft, kaka och lite svenskaarbeten. Ser bra ut, ser bra ut.
Efter ett besök samt avlämning av min 5kgs bok hos farmor mötte vi upp Alexandra och åt pizza. Vegetarisk pizza åt jag. På något vis känns det numer till och med makabert att äta räkor. Varför? De är ju döda. Stendöda. Hur döda som helst! Det smakade bra i alla fall och nu lär jag inte behöva äta på flera dygn. Hur ska jag orka min vegetariska smörgåstårta ikväll (som min söta mor gjort endast åt mig)? Dagens ilandsproblem skulle jag tippa.
Tunga i bukarna och lite smått drogade av kebablukten (mitt hår luktar fortfarande svettig kebab!) drog vi återigen upp på stan för att se på karnevalen. Det gick undan men var roligt. Ett kycklingkräk skrämde slag på mig. Idiot.
Nu är jag hemma och har blivit tilldelad uppdraget att städa toaletten. Min absoluta favoritsyssla!
Därefter skall jag väl fixa till mig lite, dvs. få bort den förbenade kebablukten, och sedan upp på lillebrors skolavslutning. Han skall tydligen spela klarinett. Sommarlov.
SOMMARLOV! SOLEN LYSER SKÖNT!
SOMMARLOV! GRÄSET ÄR SÅÅ GRÖNT!
Eller något sådant. Jag minns inte riktigt. Nu har jag skrivit av mig. Skönt.
matblogg, dagen till ära
Min första vegetariska måltid. Lagade den helt själv. Så duktig. Jätteduktigt.
Hur duktig som helst. Makalöst duktig. Om någon vegetarian skulle råka
halka in på min blogg och ha några fräscha tips på vegetarisk mat, GE MIG, TACK!
Sedan gjorde jag fruktsallad. Inte för att jag ville vara nyttig, direkt, mer därför
att jag tycker att det är så fint och luktar så gott.
Världens godaste te. Luktar så varmt. Så fint.
gråt med mig
kvällens vackraste
colorful
lite hur som helst
I thought I knew you but I
never thought we would tell each other lies
I thought I knew you
and I, I thought we had nothing left to hide
I thought I knew you well
Miss Li.
Det finns så mycket fint att lyssna på.
kvällens finaste
en illusion av något slag
jag har snubblat efter vägen
jag har mina stunder
Idag vet jag inte riktigt vad jag ska göra ännu. Finns en hel del som jag borde/ska göra.
- städa mitt rum
- rida (fast efter omkullhalkningen igår kan jag ju knappt sitta!!!)
- fiska
- gymma
grattis eller så
Idag firar mor och far 22årig bröllopsdag!
världens finaste sång
STUDENTTJEJ!
Jag har lite svårt för att förstå följande: varje gång jag i stort sett lägger ner bloggen så får jag besöksrekord. Det är ju lite lustigt.
Egentligen så har jag ingen blogglust alls men jag skall ända uppdatera lite kort. Den här gången blir det ingenting om mina senaste dagar utan det här inlägget är för en hyvens tjej som faktiskt tar studenten idag. Och jag och ElinP skall vara där och rapportera från plats. Vi ska i alla fall vara där.
Jag skulle ju kunna tillägga lite tårdrypande historia som vi genomlevt. Jag vet att ni läsare djupt skulle uppskatta det. Jag kan i alla fall säga att jag och Anna (och elinP) red i samma ridgrupp under många år. Och vi hade väldigt roligt tillsammans!
GRATTIS, GRATTIS, GRATTIS!
Anna Larsson! Studenttjej 2009!
Och här har vi hennes blogg! Kolla den!
Egentligen så har jag ingen blogglust alls men jag skall ända uppdatera lite kort. Den här gången blir det ingenting om mina senaste dagar utan det här inlägget är för en hyvens tjej som faktiskt tar studenten idag. Och jag och ElinP skall vara där och rapportera från plats. Vi ska i alla fall vara där.
Jag skulle ju kunna tillägga lite tårdrypande historia som vi genomlevt. Jag vet att ni läsare djupt skulle uppskatta det. Jag kan i alla fall säga att jag och Anna (och elinP) red i samma ridgrupp under många år. Och vi hade väldigt roligt tillsammans!
GRATTIS, GRATTIS, GRATTIS!
Anna Larsson! Studenttjej 2009!
Och här har vi hennes blogg! Kolla den!
dagens
Vi satt ute i den underbara och stekande solen. Men så helt plötsligt påstod Elin och Elin att de fick värmeslag. Jag tvingades att gå in för jag sitter inte som ett annat svullo och tar upp två bänkar helt själv. Så precis. Nu sitter jag härinne i ett mörkt rum och skriver på en dator. Det är väl så osomrigt som det bara kan bli. Och vi som hade det så förskräckligt skönt. Besvikelse.
Vi har egentligen slutat. Egentligen, egentligen så slutade jag redan kvart i elva. Men jag har ett restprov i datorkunskap att göra. Vi får väl se när jag kommer hem idag. Jag har fått för mig att jag ska bygga en liten terrängbana med några små gulliga hinder i skogen. Det är väl mina planer för eftermiddagen.
Tiostegplanen som al(drig)ltid fungerar:
Plan1) Bearbeta tanken att det är nog inte så jobbigt att kånka och röja och släpa en sådan kylig dag som denna.
Plan2) Tvinga mig själv att byta om till bra kläder.
Plan3) Tvinga Elin att hjälpa mig. Vem vill kånka saker helt själv? Nejdå. Lite utnyttjan av en bästa vän är inte helt fel.
Plan4) Gå ut genom dörren.
Plan5) Inte ångra mig och gå tillbaka in igen.
Plan6) Gå ända upp dit mina galenskaper skall äga rum.
Plan7) Stampa stenhårt i marken för att skrämma bort alla ormar.
Plan8) Okej. Jag är här. Dags att sätta igång. Intala mig själv lite motivation. Peppa mig! Slå mig i ansiktet och på låren som en hyperaktiv masochistisk Stefan Holm.
Plan9) Det är nu det gäller. Jag får väl lyfta en pinne eller nåt och känna barken mot min solheta hud.
Plan10) Jag är på G. Dags för en välförtjänt fikapaus.
Vi har egentligen slutat. Egentligen, egentligen så slutade jag redan kvart i elva. Men jag har ett restprov i datorkunskap att göra. Vi får väl se när jag kommer hem idag. Jag har fått för mig att jag ska bygga en liten terrängbana med några små gulliga hinder i skogen. Det är väl mina planer för eftermiddagen.
Tiostegplanen som al(drig)ltid fungerar:
Plan1) Bearbeta tanken att det är nog inte så jobbigt att kånka och röja och släpa en sådan kylig dag som denna.
Plan2) Tvinga mig själv att byta om till bra kläder.
Plan3) Tvinga Elin att hjälpa mig. Vem vill kånka saker helt själv? Nejdå. Lite utnyttjan av en bästa vän är inte helt fel.
Plan4) Gå ut genom dörren.
Plan5) Inte ångra mig och gå tillbaka in igen.
Plan6) Gå ända upp dit mina galenskaper skall äga rum.
Plan7) Stampa stenhårt i marken för att skrämma bort alla ormar.
Plan8) Okej. Jag är här. Dags att sätta igång. Intala mig själv lite motivation. Peppa mig! Slå mig i ansiktet och på låren som en hyperaktiv masochistisk Stefan Holm.
Plan9) Det är nu det gäller. Jag får väl lyfta en pinne eller nåt och känna barken mot min solheta hud.
Plan10) Jag är på G. Dags för en välförtjänt fikapaus.
