Jag fyller dagarna med kärlek, glädje, livslust och förväntningar.

Det finns inte så mycket att skriva.
Alla rester är gjorda, nu väntas bara en seriös engelsklektion till så är det över sedan. Så känns det.
Det är så galet, så nära nu.
Härom dagen var jag i övrigt på koutsläpp, kul grej. Tog runt trehundra bilder, kanske kommer några upp här så småningom ifall jag hinner. Känns rätt tveksamt i dagsläget.
Åh. Jag är så lycklig. Jag är verkligen det.
Passerat etthundra bästa dagar. <3

För första gången i mitt liv ser jag, önskar, en framtid med någon.
Med dig.

Det bästa som finns är att slumra till med huvudet på en fin människas bröst, känna hur andningen häver bröstet uppochned, lugnt och rytmiskt. Dela varandras andetag. Veta att det här är bara början på en framtid. Veta att man är nära att spricka av all outtömlig kärlek, kärlek som bara växer sig starkare för varje dag som går.

nittiofem dagar. <3

Ingen dag är den andra lik numer. Allt är en enda bergochdalbana. Bara några få veckor kvar till studenten nu och allt händer så plötsligt. Jag försöker hinna med att andas lite då och då.
Men det är fint. Väldigt fint. <3

My knees are shaking.

"Du är allt jag nånsin önskat
Du är allt jag nånsin drömt
Du är den som får mig minnas
Alla drömmar jag har glömt
Och du är den som får mig hoppas
Du är den som får mig le
All min kärlek får du bära
Hela livet vill jag ge

För du är där när ingen ser mig
Du är där när stormen yr
Du är där när natten skrämmer
Och du är där när dagen gryr
Och jag vill alltid ha dig nära
När som åren läggs till år
Och vad livet vill oss lära
Är att framtiden är vår"

best three months ever.

Sitter med en liten, liten söt svart i knäet. Jag försökte få henne att hoppa ner, det är så svårt att skriva när hon har sitt huvud och sina små framtassar på min arm. Men det gick inte för sig, hon klättrade upp och lade tassarna på min axel och puffade på min kind med sitt lilla, lilla huvud.


Lillebror som spelar något spel med grisar som grymtar och sådär. Han har blivit både gammal och klok. Kan inte minnas att det var den här människan som körde in ett papprör innanför min dörr och skrek så mycket han orkade varpå jag slog till på röret och råkade försaka en av hans mjölktänder. Eller att det var den här tonåringen som jag ständigt tvingade på tjejkläder. Det fanns de som trodde att han skulle få men för livet av det...

"Du tar bort min hand ifrån din arm
och flyttar bort
ingenting jag säger spelar längre någon roll
ställer mig i hallen tills jag fattar vad som hänt
får jag ens ha kvar dig som min vän
knyter mina skor och går tillbaka in igen
sitter här på sängen tills du be mig att gå hem
letar efter nått att säga som kan ändra allt
nått mer än det är redan sagt"
Maggios senaste album är fint, fint. Och den här låten ger mig gåshud. Hade jag fått mitt hjärta krossat skulle jag lyssna på den här sången dagarna i ända, gråta och lyssna lite till. Men mitt hjärta är helare än någonsin. <3




Ute på lagret så var en i personalen snäll och lade undan en grillad kyckling åt mig för jag blev lite orolig, de gick åt som smör i solsken, ni vet.
Det pirrar i min mage, hela tiden, och nu vill jag bara att tiden ska gå. Fort, fort.

Du.
"If you love me
With all of your heart
If you love me
I'll make you a star in my universe
You'll never have to go to work
You'll spend every day
Shining your light my way"

---

"

Jag har inte gjort så särskilt mycket alls idag, inte gjort alltför många knop utöver jobbet som tog ett par timmar. Imorgon ska jag flänga runt till flera olika butiker och kolla in kyckling. På tal om kyckling så har jag kvällen till ära inhandlat en färdiggrillad kyckling och tio stycken minibaguetter som jag tänkte förtära tillsammans med en fin rackare.
Annars så innan jag beger mig ska jag knåpa ihop ett PM samt mocka bajs och eventuellt lyxa till det hela med en dusch. Så fint, så bra.
Fick i övrigt papper från mitt sommarjobb idag, drar iväg till annan stad i fem veckor. Tufft!
Slut.

Sitter i skolan och gör inte så mycket alls. Borde göra betydligt mer men föredrar att gäspa käkarna ur led. Så tokigt galet trött! Har räknat ihop till fjorton rester i olika ämnen, får en känsla av att det börjar bli dags att ta tag i det hela. Jag hoppas komma hem i hyfsad tid idag, förbereda och fixa och greja lite och sedan blir det finmiddag.
Dagarna är så himla, himla fina. <3
Ska försöka ta mig i skjortkragen och åstadkomma lite nytta. Yeah, right. Jag tappade energin i samma sekund som skoltröttheten vällde ner över mig. Bra så. Ska nog ordna upp sig.
Hejdå.

Några få bilder från teateruppsättningen:

Vet ni. Bland det finaste som finns är att känna hur någon man tycker om, den favoritpersonens läppar snuddar mot ens öra och viskar de allra vackraste orden.

Åh, himmel vilken fin dag. Kom upp strax efter nio och då var jag tokigt seg samt fått pappa att ta hästarna. Hade en underbar gårdag och allt var så fint och perfekt. Så seg var bara förnamnet. Med hår som stod åt alla håll och fortfarande ganska dyngsurt hoppade jag in i bilen och for iväg med far och bror.
Hela dagen var så bra, bra, bra. Efter möte och tj blev det grillning med ett stort gäng. Och just ja. När jag flänger in och ska hänga av mig jackan, vem står inte där då om inte min favoritvästeråsare Cornelia!? Aha! Mycket trevligt. Så hur som helst grillade vi och när jag inte längre hade någon känsel i vare sig händer eller fötter åkte vi hemåt. Och ja, nu är jag alltså hemma. Hade tänkt ta tag i pluggandet en liten stund åtminstone. Någon måtta får det ju vara på lovslappandet.
Jag är bara så glad just nu. Allt har släppt och jag mår bättre än på väldigt, väldigt länge. Och icke att förglömma. Min älskling är världensvärldens bästa.

Den pirrande känslan sitter kvar. Minnet sitter kvar och spelas upp om och om igen.