andra för dagen
har fyllt tre hela kartonger,
och än är det mycket kvar.
jag försöker,
vill att du skall veta.
jag vill kyssa dig varm.
ingenting är som det ser ut.
Följ med fjärilar och fåglar som du ser
Kasta allting som du inte vill ha med
När vägen går isär och floden blir ett hav
Låt din stjärna visa vilken väg du ska
GO'KVÄLL!
Har verkligen gjort minimalt lite idag. Hela dagen har bara gått så fruktansvärt fort ändå. Helt otroligt.
Om en liten, liten stund ska jag fortsätta med mitt rum. Få ner allt i lådor. Det skulle behöva bli klart idag. Annars blir inte mamma glad. Hon hade tänkt greja mitt rum i morgon. Måste bli klar idag.
Sista november idag.
December imorgon.
Ojdå, vad tiden går fort. Om typ tre månader blir jag sjutton.
Sjutton år, liksom!
Känns så alldeles totalt overkligt.
Ett år kvar till körkort.
Okej.
Igår var jag till Örebro med familjen precis hela dagen. Typ.
Vi handlade färg till mitt rum. Det kommer bli grå väggar och så en ganska så jätteorange vägg. En fondvägg, så att säga. Fedt tufft. Ganska chockerande jämfört med mina vitrosa löjliga som jag har nu. Det kommer bli PÖRFÄKT!
Jag hann även inhandla lite grejer åt mig. Mjukisbrallor, mjukiströja från Intersport. Foundation (finally riktig märkesfoundation, blev tokig på vår budgetkladdgrej). Leggins. Och så en blå parkas, på rea var den lilla darlingen. Blir skönt för mig i vinter. Tumme upp för det! Ptja. Jag kommer gå runt i den hela tiden ändå. Det sade bara klick. Klickerriklick.
Slut.
Crazy Little Thing Called Love
Räkna till tio. Det är väl vad jag bör göra just för tillfället. Eller förresten, tio räcker inte på långa vägar. Jag skulle behöva räkna till hundra. Tusen. Hundra tusen. Men det skulle inte spela någon roll. Det skulle inte hjälpa för fem öre. För det första kommer jag inte in på bilddagboken. Jag har skickat efter ett nytt lösen, kommer jag in för det? Nej, inte alls. Känner för att ta datorn och kasta den väldigt långt ut genom fönstret. Agressiv ab. Jaha. Ingenting är speciellt roligt just nu. Ska gå ut och sätta mig i sandlådan. Kasta sand på någon snorig unge.
Kom hem från ridhuset för en timme sedan. Lite mör i kroppen, skall det erkännas att jag är. Och jag är trött. Utan några större problem skulle jag kunna somna nu. Innan jag åkte till ridhuset sov jag en timme på soffan. Det var obeskrivligt härligt. När jag går hem från praktiken har jag någon alldeles väldig energi men direkt jag kommer hem dör jag.
Fick ett armband idag. Och ett halsband.
Sämsta bloggskiten jag någonsin skrivit.
Nu struntar jag i det här.
Hej.
barn
För övrigt förstår jag varför det är tacksamt att mobba vikarier, att verkligen terrorisera och testa dem till deras yttersta gräns. Så förståeligt och mer uppenbart än vad det var igår kan det bara inte bli. På eftermiddagen anlände en tjej, inte alls speciellt gammal, och tro mig, hon är säkert hur gullig som helst. Men liksom. HA! Det stod "jag är vikarie, mobba mig!" i hennes panna. En docka.
Fast i och för sig. Respekten flödar inte över för mig heller. Jag måste börja säga något annat än "hörrni".. "hörniiii!". Någon dag när mitt tålamod rinner över ska jag skrika: "nu era små snorätande monster sätter ni er ner på era stolar annars så.." (fortsättningen kommer jag på senare, jag får väl improvisera lite). Nej. Jag tycker det är jätteroligt men jag skulle kanske behöva hitta en lite mer bestämd ton. Ja. Får sova på saken.
Fick skönaste kommentarerna idag.
"Du är läskig"
Helt seriöst sades detta. Ska jag skratta eller gråta? Så otäck är jag väl inte?
Jo, det är jag!
"Ida, du är snyggast!"
Tackar, tackar. Sådana kommentarer borde ges oftare. Glad tjej.
Jag råkade dra mina fuktiga gympadojor mot golvet under läsningen. Det lät något alldeles förskräckligt.
Jag fick sjutusen arga blickar. FÖRLÅT!
How Love Should Be
Vaknade av att pappa väckte mig kvart över elva.
Åt frukost i form av kycklinggryta klockan ett.
Gick med pappa till jobbet.
Köpte choklad.
Hälsade på mormor och morfar.
Fick en hund.
Gick hem med hund som inte ville hem.
Kom hem.
Åt choklad.
Ut till hästarna.
Mockade i över en timme.
Frusna bajsar is the shit.
Fixade klart.
Mamma kom ut.
Godmorgon.
Tog in de stora pälstäckta djuren.
Klapp.
Hämtade kartonger.
Gick in.
Lyssnar på Tyler Hilton.
Härlig kille.
Ska nu packa ner mitt rum i bruna pappkartonger.
Packa ner mitt liv.
Mitt liv 0-16snart17 år.
Nu ska det bli nytt.
Oh.
Ikväll blir det cola och inget Wallander.
Den är redan sedd.
Och så ff.
En fet fest.
smek mina läppar med dina sträva fingrar.
fäst mig med din blick, håll kvar.
se mig.
03 : 13
- jag älskar att promenera i kyla.
- min häst är totalt fantalalastisk.
- jag har ont i halsen.
- jag kommer sova fedt länge idag.
- frukost kan man äta alla tider på dygnet.
- tack a för härlig pratstund såhär på kvällskvisten.
- förlåt.
1. På väg
Det knastrade under hennes skor, den första snön var frasig och kall och hade inte några som helst planer på att försvinna. Det hade börjat skymma, solen var på väg ner och kylan var genomträngande. Hon borrade ner sina händer i kappans djupa fickor. Halsduken stack mot hennes nakna hals, men den var åtminstone till skydd mot blåsten. Hon snörvlade till. Hon kände hur hårstråna på hennes armar stod givakt, kläderna skavde mot hennes frusna och ömma kropp. Men hon märkte det inte överhuvudtaget. Det fanns något som kändes så mycket mer. Ingen värme på hela jorden skulle kunna få den iskalla känslan att försvinna. Det skavde, värkte, var på väg att tränga ut. Genomborra hennes pulserande bröst. Hennes puls var ivrig, hjärtat tickade som en tidsinställd bomb. Hon skyndade på sina steg, ville inte vara kvar här ute i ingenstans när mörkret omsvepte skogen. Hon snubblade till på en rot, eller kanske var det en sten. Hon hade inte tid att stanna upp och se efter. Stigen var smal, krokig och snårig. Grenar rispade mot hennes ullbeklädda armar. Något träffade henne i ansiktet, blåsten var obarmhärtig och hänsynslös. Förblindad av tårar stannade hon upp vid ett vägskäl. Med baksidan av den frusna handen torkade hon sina ögon, bet sig i läppen för att förhindra de salta tårarna. Var någonstans hon skulle ta vägen visste hon inte. Ärligt talat hade hon inte en aning. Hon hade fått sig en lektion i att inte lita på någon. Det var ett år sedan nu. Ett år sedan hon gett upp allt; för honom. Hans löften och ständiga försäkran hade hon gått på utan att blinka, utan att tänka på vilka följder det skulle kunna få. Så otäckt blåögd. Hade hon verkligen alltid varit så eller var det kärleken som förblindat henne just för stunden? Allt hade låtit så bra. Så tillförlitligt. Som den där kvällen då han strykit med sina sträva, fårade hand över hennes kind. Uttalat de speciella orden. Hon hade försökt slingra sig ur hans magi, försökt få honom att förstå, försökt se på allt med en realism utöver hennes förmåga. Då hon undvikit hans blick, ryggat undan för hans beröring, hade han lagt ett par fingrar under hennes haka. Höjt hennes huvud, tvingat henne att se på honom. Hon minns det som igår. Hans nougatbruna ögon, glittrande, ärliga men mjuka.
"Du är den som jag vill vakna upp med varje morgon. Jag vill se världen tillsammans med dig. Förstår du inte, jag älskar dig!"
Han hade uttalat varje ord vördnadsfullt och med bestämdhet. Det hade inte funnits det minsta märkbara tvivel i hans röst. Hon hade gått på alltihop. Blint blivit tilldelad sin nitlott och det enda hon gjorde var att tacka och ta emot. Eller, kanske hade han älskat henne just då. Nej, hon hade blundat för sanningen. Med tanke på situtationen hon befann sig i nu så kunde det ju inte vara på något annat sätt. Vad hon inte förstod var hur man kunde låta sådana ord flöda. De finaste och viktigaste orden en människa kunde säga till någon. Helt utan några förhinder hade han låtit henne tro på det.
Hon hade mött hans läppar. Så försiktigt, så otroligt ömt. Bara de två i hela världen. Ingenting annat spelade någon roll. Inte just då. Men på ett eller annat sätt tvingas man alltid tillbaka till verkligheten. Det är omöjligt att undvika. Han hade lovat, det hade han faktiskt. Men vad fanns det att göra nu? Absolut ingenting.
Hon svängde av åt höger. Följde den isiga asfaltsvägen, tackade tyst för ljuset som gatulyktorna gav.
Hon var på väg. Det var hon. Bort i från. På väg mot något nytt. Hon var tvungen. 
00:54 - tankar
Jag tänker väldigt mycket när jag sitter själv såhär sent.
Jag får tid att tänka.
Att jag fylls av tårfyllda rader musik gör kanske inte det hela bättre. Det skakar om rejält. Som den värsta milkshakemaskinen.
Ikväll känner jag mycket saknad. Saknad efter vänner, nära och kära, gamla tider. Det som en gång varit.
Min första praktikvecka på förskola/skola är avklarad. Fyra veckor kvar. Jag trivs verkligen bra. Jättebra. Jag har ingen lust att börja skolan igen.
Men när man ser alla barn. Studerar barn i den miljön där man själv växte upp. Samma lokaler. Samma lukter. Samma bord. Samma principer, rutiner, lärare. Det finns mycket att sakna. Och inte sakna. Men det väcker verkligen mycket gamla minnen. Jag älskade skolan. Från dagis till 6an, jag var i stort sett aldrig sjuk. Ville inte missa en minut.
Allting var så lätt.
Jag minns riskakor, fotboll, dukning, bänkkompis, högläsning, datarast, bestämda platser... jag skulle kunna göra listan något alldeles oändligt jättelång. Tiden har gått så fort. Och det är inte förrän nu, när man är gammal nog att se tillbaka på den föregångna tiden, som man uppskattar det. Ser på det med mer storsinta ögon.
Det var så mycket som hände under den där tiden. Det var där man grundade sitt liv, började lära känna sig själv.
Omtumlande.
Absolut påverkad.
Numer vet jag inte vad som har hänt med mig. Hela mitt liv har gjort en radikal förändring som förmodligen bara jag lagt märke till. Och det är inte förrän nu, flera månader senare, som jag har insett vad jag faktiskt saknar.
Jag saknar att agera. Jag saknar att skriva. Jag saknar barnsliga impulser.
Man ska vara så vuxen. Så mogen. Så skärpt.
Folk glor snett så fort man använder en ton som är lite högre än det "normala".
Människor höjer ögonbrynen om man skrattar för mycket, för högt, för hysteriskt.
Man kan påstå sig vara som man vill. Som man själv önskar.
Vissa är det,
men de flesta anpassar sig bara efter samhället - oavsett vad de påstår.
Att köra sitt eget race är något man drar sig för,
det spelar knappt längre någon roll hur hårt man anstränger sig för att sticka ut,
man misslyckas.
På något vis blir man ändå bara någon i mängden. Allting har prövats, man kan inte längre förvåna.
Jag saknar tankebanan jag hade för något halvår sedan.
Det konstiga är dock att jag från ett par håll, speciellt från mor och far, fått höra under sommaren att jag mognat och blivit mer vuxen. Något de uppskattar, utan tvekan något positivt.
Det underliga är bara följande , jag är så tråkig som man kan bli. Det finns inte en gnutta annorlundahet kvar.
Jag har blivit rädd -
för att prova,
för att vilja,
för att vara.
Det finns ingenting kvar. En stämpel i pannan. Samma stämpel som alla andra.
Vissa vill vara grå möss som smälter in, som ingen ser, som ingen skrattar åt, som ingen uppmärksammar.
Vissa vill vara rosa elefanter, som syns, hörs, märks konstant och hela tiden och alltid.
Kanske borde vi hitta någon balans.
Jag vill vara en apa.
Jag är en apa.
Jag vill vara en zebra.
En apzebra.
Jag vill inte uttala det "sebra",
jag vill säga "zeb'brah".
Vem har bestämt att man måste säga det på ett speciellt vis?
Jag ska bli fruktogan korsat med köttätande växt.
Det kan man väl inte vara, säger då någon rosa mus. Någon som tror att den är något. Någon som egentligen inte har någon stämpel. Någon som bara vill sticka fram och då försökt målat över det grå, tråkiga, tillintetsägande med en rosa, stickande, äcklig och irriterande färg. Jag mår illa.
Man kan vara det man vill vara, säger jag med en ovanligt klar stämma och får det hela att låta som en riktig klyscha.
Vilket det också, givetvis, är.
För att vara den man vill krävs det styrka.
Mängder med styrka.
För vissa kanske det krävs en säck styrka för att våga ha på sig den där tröjan med uppseendeväckande färger, som får några att snegla, möjligen höja ögonbrynen och svälja ett par gånger.
För någon annan kanske det krävs en kärra styrka för att köra den stil man önskar, den stilen som skär i andras ögon, som de vet väcker irritation hos många. Och uppmärksamhet. Framförallt uppmärksamhet.
För ytterligare någon kanske det behövs orimliga mängder styrka för att vara en grå mus.
Ingen bestämmer något.
Höj era ögonbryn.
Visa ert ogillande.
Påpeka det.
Skrik ut det.
Möss. Gråa möss.
Jag vet en person. Någon som har världens vänligaste skratt, inbjudande, bullrande, leende. Jag älskar den här människans skratt. Det får mig att slappna av, det får mig att le och våga öppna mig. Jag hör det inte ofta numer. Men jag kan höra det i mitt huvud. Jag kan se personen framför mig. Trygghet.
Det finns de som till utsidan tycks vara grå möss.
Tråkiga. Ingenting.
Men så tar man sig lite tid. Slänger förutfattade meningar i en översvämmande grön papperskorg. Tvingar ner skiten.
Helt plötsligt lyser det. Rött. Grönt. Blått. Lila. Gult.
De allra klaraste färgerna du kan tänka dig.
Du som läser det här, du förstår ingenting, eller hur?
Det här är inte djupa tankar, poetiska tankar, interna tankar.
Nej, det är ida-tankar. Den som vill kan förstå.
Och man behöver inte förstå på samma sätt som jag förstår. Alla har ändå en egen uppfattning.
Jag skulle kunna förklara vartendaste litet ord ; alla skulle i alla fall bestämma sig för något eget.
Hej. Jag heter Ida och jag vet inte vem jag är. Inte än.
Jag har faktiskt inte bestämt mig ännu.
Vet du vem du är?
Vet du alltid vem du är?
I så fall, nu när du lärt känna Dig, skulle du vilja byta?
Du påstår dig veta vad du tycker. I alla fall just för stunden.
Situationen förändras och där står du alldeles rådvill. Du vet absolut ingenting. All din säkerhet är som bortblåst. Plötsligt vet du inte vilken färg du önskar ha på din tandborste. Inte ens de mest elementära tingen står klara för dig. En totalrubbning.
Inte nog med att man ska lära känna sig själv,
du ska också lära känna din omgivning,
och som grädde på moset ; vara en trevlig, schysst jordbo.
Det anses vara en självklarhet, vilket det också är. Men ibland.
Då vill man inte känna någon.
Ibland vill man känna alla.
Vissa mornar vill man vakna och se att mobildisplayen visar sju oläsa meddelanden.
Vissa mornar vill man inte vakna överhuvudtaget.
Viss är det underligt, att man är så ombytlig?
Det jag tänkt skriva om från början har totalt spårat ur och blivit en sörja.
Jag har nu bloggat i fyrtio minuter. Men det gör ingenting. Jag skriver ut. Jag fryser. Jag är iskall. Jag värmer fingrarna mot skrivbordslampan som är glödhet. Det bränns. Istället för att skrika, vråla och stampa ut min osäkerhet låter jag tangenterna smattra. Jag låter de ta all stryk.
Hänsynslöst.
Det finns så många saker jag avskyr med mig själv, saker som nästan får mig att gråta när jag uppmärksammar det i spegeln. Så många gånger jag velat byta bort mig. Aldrig varit nöjd. Aldrig konstaterat 'fy, idag är jag verkligen bra. hela jag är bra'. Istället har jag,
uppodlat något hat inför mig själv, på mig själv, till mig själv.
Jag låter det i sin tur, i många fall, gå ut över andra.
Orättvist.
På det viset slipper man vara ensam om att hata mig.
Känslig. Hård. Öm. Stabil. Osäker. Sprudlande. Ledsen.
Ger inte upp.
Lägger sig inte ner på golvet och skriker, gråter av förtvivlan.
Ingen kommer ändå att trösta. Och vad ska man trösta, när det inte finns några ord att trösta med?
Vilka färger kan måla ett skrik som aldrig tystnar?
Lycklig är något man blir. Lycklig kan man vara på många olika sätt.
Man behöver inte vara lycklig över allt.
Ibland får man leta för att hitta något att vara lycklig över.
Och om så inte lycklig, åtminstone lite glad, en gnutta tacksam, en liten gnista.
Många gånger vill jag försvinna.
Rensa huvudet från allt, trycka på delete. Vitt. Och svart.
Slänga hjärtat åt djuren. De köttätande dinosaurierna.
Försvinna.
Inte komma tillbaka. Göra något helt annat.
På egen hand.
Ta tag i. Slita, rycka, få bestämma. Känna efter.
Tankar.
Känslor.
I nästan en timme.
skojfriskt
Vi var på väg till bilarna. Jag, mamma, pappa, bror, Saxin och hennes mor.
Jag och Saxin går och samtalar om den trevliga händelsen då jag puttade henne i en snödriva samt säger något om hur halt det är.
Innan någon hinner reagera, "VOOPS", så ligger Saxins mor där pladask på marken. Det blir knäpptyst. Alla tittar. Till slut säger min mamma, tror jag det var, 'nejmen oj! hur gick det?'
När hon svarar 'bra' och småskrattar lite dog jag och Saxin. Det krampade i magen och jag vet inte hur länge vi skrattade. Jag fick ingen luft. Det var bara så hysteriskt roligt. Kramp! Elakt, dessutom.
På vägen hem i bilen samtalar familjen om hurvida mor och far jobbar natt samtidigt. Till sist kommer vi fram till att det kommer att inträffa om några helger. Hur som.
Då säger jag till min bror;
"När mamma och pappa jobbar natt samtidigt, ska vi ha fest då? FF! FF! FF!"
Min bror ser fundersamt på mig innan han säger:
"Vad står FF för? Fet fest?!"
JAG DOG!
Det var alltför ikväll.
Hej.
huhu
skön känsla slut."
torsdag - morgon
Hur står det till?
Här står det helt okej till.
Själv i lärarrummet, trycker i mig mandariner och banan i brist på tid till frukost.
På grund av enträget mörker fick det bli bilskjuts till skolan men hem får jag nog gladeligen knalla.
Det är snö ute. Kanske borde jag behöva investera i ett par ordentliga kängor. Min mamma har två par. Hon ville visst inte ge mig ett par utav dessa. Snålt, tyckte jag.
återigen poker
Det blev idag 5-0, till mig.
Det vill säga, ännu tydligare resultat än igår vilket verkligen visar på vilket otroligt hänsynslöst proffs jag är.
Applåd.
Puss.
fireflies
Jag håller på att frysa ihjäl.
Det är verkligen noll grader i vårat hus.
Imorgon när jag vaknar kommer näsborrarna frysit ihop,
istappar ur mina mungipor,
och så vidare.
Stel, kall, ledsen!
Verkligen inte varmt och skönt i det här landet och speciellt inte i vårt halvt gula hus.
Protest!
inga risker
årets kyss-test :
Har du kysst någon: ja
naken: nej
Med bara underkläder: nej
I en säng: ja
I vatten: nej
I regn: nej
Ute: ja
Uppochner: ja
Sittande: ja
Stående: ja
Där många sett på: nja
Någon du ej varit tillsammans med: mh,
Någon som redan är upptagen: nej
I smyg: nja
I skolan: nej
Har du nekat en kyss: mh
Blivit nekad: njej
När folk sett på: nja
Frågat om en kyss: njej
svarar du inte på dessa frågor kommer ingen vilja kyssa dej på 5 år
onsdag - lunch
Idag sov jag till klockan åtta, drog mig några minuter för att jag verkligen inte orkade gå upp. Men det var kroppen som sade nej och inte huvudet, liksom, jag var inte trött. Helt fantastiskt. Jag var inte trött. Sådan underbart skönt känsla.
Ska idag egentligen sluta halv fem men jag skall gå få vid fyra så att jag får skjuts hem. Det är ju helt fantastiskt. Sådant gör min dag. Jag har blivit en sådan fantastisk motionerare. Ni skulle bara veta. Det kommer snart att finnas en slående likhet mellan mig och en vinthund. Vänta ni bara.
Idag känns det som en bra dag. Jag är fortfarande lyckligt stolt över min överdrivet härliga insats på pokern igår. Det kommer jag kunna leva länge på. Dock så vill nog den andra partern, min lilla älskling, glömma det så fort som möjligt vilket är oerhört förstående.
För övrigt så har vi tre månader idag.
Jag och min älskling.
Känns lite dumt att deras praktikant sitter här och hamrar på datorn när rummet är fyllt av diverse lärare. Kanske borde jag ta och avlägsna mig. De kanske faktiskt har saker att göra. Sitter och trummar med fingrarna. Okej.
Puss.
seger
JAG ÄR POKERKUNG! Jag härskar!
Har nu spenderat den senaste timmen med att spela poker mot Tommy,
vill ni veta vad det blev innan han gav upp?
6-2 ; till MIG!
Härmed utnämner jag mig själv till pokerns mästarinna!
Puss.
tisdag - lunch
Saxin och Tommy.
Tillåt mig att skratta. Det hörs ju bara på namnen.
"Saxin - jag kan inte spela poker och jag vinner defintivt inte över Ida"
"Tommy - klart att Ida vinner över mig, jag ljuger om jag säger något annat"
Det är ju så lika att det nästan rimmar. Är det verkligen bara jag som hör det? Hur det klingar rätt och riktigt. Jubel.
Ursäkta om jag hetsar upp mig, men rätt skall faktiskt vara rätt. Ve den som säger någonting annat.
Nej, jag skojar bara. Eller alltså. Skojar gör jag inte. Jag är bäst på poker. Men jag är inte alls det minsta upprörd. Åtminstone inte så pass som det låter. Mina agressioner tar jag ut på Tommy via telefon. Det känns mer uppriktigt, så att säga. Okej, nu har jag faktiskt inte en aning om vad jag skriver om. Världens mest värdelösa babbel just nu. Vi återgår till någonting viktigt.
Jag sitter i lärarrummet och hamrar på en dator. Jag har fått förfrågan om jag är arg på datorn. Jag hamrar tydligtvis på tok för hårt. Men jag rår inte för det. Jag har alltid gjort så. Men nu försöker jag faktiskt hejda mig lite, ta det lite lugnt i varje nedtryckning och det skall noteras att det är svårt. Dagens i-lands utan tvekan.
Jag känner mig så vuxen. Jag har rast till klockan 12, för övrigt.
I morse steg jag upp åtta minuter över 6. Då hade jag sovit alldeles för lite och ville verkligen ingenting annat än att ligga kvar under mitt varma täcke och sova, sova, sova. Dock var detta inte ens ett alternativ. Sorgligt nog. Deprimerande värre. Jag slängde mig i duschen. Tvingade mig själv, drog och slet i mina armar, mitt hår. Ja, till slut stod jag där inne i alla fall och lät mig dränkas i varma strålar. På morgonen fryser jag och när jag kommer in i duschen fryser jag ännu mer. Så jag skruvade upp värmen. Och skruvade upp värmen. Och skruvade upp värmen. När jag kom ut såg jag ut som en skållad kräfta. Ja, på med lite kläder, borsta tänderna, slänga med en banan i väskan.
Tjocktröja.
Vinterjacka.
Mössa och halsduk. Vantar.
Och så iväg. Ut i mörket. Kolsvart. Man såg knappt framför sig. Trädens konturer var vaga. Väldigt vaga. Och kallt något alldeles fruktansvärt. OCh klockan var inte mer än tjugo i sju. Pappa hjälpte mig att hitta fram för på något vis hade han lyckats roffa åt sig den enda ficklampan som hade ett någorlunda bra ljus.
Jag kom fram till slut. Tre minuter försenad. Riktigt pinsamt. Nej, det var inte pinsamt. Jag skojade bara.
Jag fick frukost.
Och så full fart. Nu är det slut på det roliga.
Det finns bulle. Jag måste avsluta.
Fast i och för sig, då fortsätter ju det roliga.
Slutar två idag. Får se om jag kanske får gå hem i regnet också.
Det vore bara SÅ M-Y-S-I-G-T!
/ Självgodheten hon själv.
snabb update.
Det är så tråkigt att vara bäst på poker hela tiden.
Om Tommy säger att han var bäst så säger han fel.
Kom ihåg det gott folk!
Lämnar han en kommentar som påstår att han är bättre än mig så har han helt fel.
Han ljuger! En lögnare!
Jag är pokermästare, helt oslagbar, jag lovar.
Imorgon skall jag gå upp klockan 6 och duscha, ta på mig lite kläder och därefter GÅ till jobbet.
Ja, jobbet.
APU- platsen med andra ord.
Det var ett trevligt ställe.
Jag är döv och gillar mellis.
Ska alldeles, alldeles jättesnart gå och lägga mig om jag överhuvudtaget skall orka upp imorgon. Jag kommer vara helt död.
Om jag orkar kanske jag tar en tripp till ridhuset. Det skulle jag behöva.
Sedan tänker jag nog sova en liten stund.
Puss.
frågorochsvar.
Din bästa vän:
Vad har hon för hårfärg just nu? Brunt.
Brukar hon färga håret? Ja.
Vilka färger har hon haft? Blond. Brun. Så vitt jag vet.
Vad har hon för parfym? I alla fall en som jag gillar. Jag brukar sno av den.
Vad brukar hon använda för smink? Allt möjligt. Mascara. Puder. Foundation. Rouge. Allt möjligt.
Vad är det erat första minne? Barnkalas. Att vi blåste i serpentiner.
Vad heter hon i andra namn? Jag har glömt det just nu. Nåt som är likt mitt iaf. Therese? Pinsamt.
Vart bor hon? Arboga.
Är du avundsjuk på henne? Nej. Eller jo. Hon är snygg.
Hur lång är hon? Lite längre än mig.
Vad heter hennes syskon? Alla börjar på M. Känns onödigt att skriva ut det.
När träffades ni? När vi var små. Typ tre, fyra, fem någonting.
Hur träffades ni? Genom våra mammor. Hon kom hem till mig och vi hade tebjudning.
Vad går hon på för sporter? Hon rider. Häst.
Vad brukar hon göra på helgerna? Allt möjligt. Umgås. Dator. Tv. Häst.
Vad brukar hon göra efter skolan? Häst. Typ.
I vilken skola går hon i? En i Köping.
Har ni kramats? Jahadu!
Har ni pussats? Njä.
Brukar ni säga att ni älskar varandra? Njaha.
Har hon fräknar? Några. Om jag minns rätt.
Har ni kollat på film någon gång? Massor av gånger.
Har ni bråkat någon gång? Ja.
Har ni sovit i samma säng? Hm. Njej. Eller johodå! Minst två gånger!
Har ni skrattat tills ni gråtit? Ohja! Det är nåt vi har!
Har du sett henne gråta? Ja.
Vad gjorde du då? Fanns där.
Har hon sett dig gråta? Det tror jag.
Vad ska ni göra i sommar? Vi har planerat mycket. Resa bland annat. Det blir nog inte så mycket.
Vad har hon för färg i sitt rum? Rödaktigt?!.. med snyggaste fondväggen någonsin!
Har hon svikit dig någon gång? Njajj..
Har ni pratar i telefonen någon gång? Jahadå.
Kommer ni vara kompisar om 10 år? Utan tvekan!
Älskar du henne? Mycket!
Och sist, vad heter din bästa vän? Saxin.
dagens saknad: emelieoscarsson!
dagens låt: regina spektor- somedays
dagens frisyr: tuperat utsläppt med snedlugg.
dagens klädsel: först; kjol, stövlar, röd kofta, svart ttröja, sjal. nu; prasselbrallor, mjuktröja, grön ttröja.
dagens senare: kolla film med mamma.
dagens drog: ingenting speciellt.
dagens tråkigaste: hm. vädret.
dagens finaste: Saxin!
dagens måste: skriva brev till praktiken.
dagens kärlek: bubbelvatten.
dagens mående: lite huvudvärk. ganska glad. lite trött.
dagens tanke: "undrar när jag behöver gå upp i morgon"
dagens just nu: regina spektor, bdb, blogg, msn.
1. Hur gammal är du om fem år?
21år.
2. Vem tillbringade du minst två timmar med i dag?
Bland annat Saxin.
3. Hur lång är du?
typ, 1,74
4. Vilken är den senaste filmen du sett?
Åh. Hm. The big hit, kanske.
5. Vem ringde du senast?
Tommy.
6. Vem ringde dig senast?
Mamma.
7. Hur löd det senaste sms:et du fick?
"just de, lyx ;)"
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms?
Hm. Lite olika.
9. Är dina föräldrar gifta eller skilda?
Gifta
10. När såg du senast din mamma?
Nu.
11. Vilken ögonfärg har du?
Blå för det mesta.
12. När vaknade du i dag?
Klockan fem i nio.
13. Vilken är din favoritjulsång?
Jag har ingen.
14. Vilken är din favoritplats?
Stallet.
15. Vilken plats föredrar du minst?
Omklädningsrum.
16. Var tror du att du befinner dig om tio år?
Någonstans långt härifrån. England-någonstans vore inte helt fel.
17. Vad skrämde dig om natten som barn?
Inbrott och eld.
18. Vad fick dig verkligen att skratta senast?
Hm. Jag vet inte.
19. Hur stor är din säng?
Lagom.
20. Har du stationär eller bärbar dator?
Stationär
21. Sover du med eller utan kläder på dig?
Trosor och ttröja iaf.
22. Hur många kuddar har du i sängen?
En vanlig och en hjärtkudde.
23. Hur många landskap har du bott i?
Ett.
24. Vilka städer har du bott i?
Inte en endaste.
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota?
Strumpor.
26. Är du social?
Ibland så.
27. Vilken är din favoritglass?
Alla.
28. Vilken är din favoritefterrätt?
Cheesecake & Kladdkaka
29. Tycker du om kinamat?
Nja, sådär. Ibland. Ibland inte.
30. Tycker du om kaffe?
Sannerligen verkligen inte.
31. Vad dricker du till frukost?
Bubbelvatten, the eller mjölk.
Egentligen oboy.
Men min mamma tycker det är onödigt.
Så vi har sällan oboy hemma.
Nu har vi det.
32. Sover du på någon särskild sida?
Olika.
33. Kan du spela poker?
Typ.
34. Tycker du om att mysa/kela?
Det är väl trevligt under rätt förhållanden.
35. Är du en beroendemänniska?
Njadå.
36. Känner du någon med samma födelsedag som din?
Njet.
37. Vill du ha barn?
Njej.
38. Kan du några andra språk än svenska?
Lite engelska. Ett par meningar spanska. Ett par ord arabiska.
39. Har du någonsin åkt ambulans?
Nej
40. Föredrar du havet eller en bassäng?
Bassäng
41. Vad spenderar du helst pengar på?
Kläder och grejer till hästen.
42. Äger du dyrbara smycken?
Nej, inte direkt.
43. Vilket är ditt favoritprogram på tv?
Bonde söker fru, naturligtvis!
44. Kan du rulla med tungan?
Öh. Nej.
45. Vem är den roligaste människan du känner?
Pontus! Och Saxin!
46. Sover du med gosedjur?
Nej
47. Vad har du för ringsignal?
Håkan Hellström - jag hatar att jag älskar dig
48. Har du kvar klädesplagg från då du var liten?
Det finns väl lite, tror jag.
49. Vad har du närmast dig just nu som är rött?
En cocacolaburk.
50. Flirtar du mycket?
Njej
51. Kan du byta olja på bilen?
Förmodligen inte.
52. Har du fått fortkörningsböter någon gång?
Alltid. Varje dag. Flera gånger.
53. Vilken var den senaste boken du läste?
Åh, syskonkärlek.
54. Läser du dagstidningen?
Yes.
55. Prenumerera du på någon veckotidning?
Nej
56. Dansar du i bilen?
Självklart.
57. Vilken radiostation lyssnade du till senast?
Rixfm! eller p3
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper?
anteckningar
59. När var du i kyrkan senast?
Öh. Typ. Aldrig?
60. Vem var din favoritlärare på högstadiet?
Thomas.
61. Hur länge har du campat som längst i ett tält?
Typ aldrig. Tält är inte min grej.
62. Vem var det som senast gjorde något extra speciellt för dig?
Hm. Saxin gav mig choklad. Det var gulligt!
2205
gnu.
sign your name
Just nu är jag helt själv, bortsett från djuren.
Familjen for iväg till Örebro en sväng men jag kände inte för att följa med.
1) jag behöver verkligen spara mina pengar.
2) jag behöver lite tid för mig själv. Åtminstone känns det som så.
Vaknade av ett sms från Tim. Eller var det alarmet som gick i gång? Inte en aning. I vilket fall som helst hade jag gärna sovit längre. Men inte.
Upp och hoppa.
På med ridkläder.
Bäst att gardera sig tänkte jag,
två tröjor varav en var en sådan där termotröja,
ridbyxor och utanpåbyxor,
två par strumpor,
kängor,
mössa och handskar,
dunväst.
Jag frös inte alls.
Ridlektionen gick förvånadsvärt bra. Det har nog aldrig gått så bra som idag. Skönt att det äntligen börjar bli lite resultat. Det har sannerligen tagit tid och visst, det har hela tiden varit små, små framsteg och man har nog inte alltid uppmärksammat dem. Men så nu. Poff. Det blev så uppenbart. Yes!
När jag kom hem fick mormor och morfar förfrågan om de ville promenera någon timme med mig.
Det ville dem inte.
De hade visst inte tid.
Nähä, sade jag.
Nu är det tyst. Och mörkt. Och lugnt.
I morse när jag vaknade kom jag ihåg, för en gång skull, vad jag hade drömt. Nu har jag glömt det mesta.
Men jag minns att jag hörde från dig.
Besvikelse.
Jag hatar drömmar.
Fjärilarna är döda.
more than words
inte tillräckligt snygg.
inte tillräckligt smart.
inte tillräckligt rolig.
glad, snäll, barnslig, vuxen, skötsam, impulsiv.
Inte tillräckligt hit och inte tillräckligt dit.
Tillräckligt kan fara någonstans.
varnar känsliga tittare
Finns det något värre än foppatofflor?
Finns det något värre än istoppade strumpor?
Ja, en kombination av dessa två.
like the flowing river
Hela dagen har jag försökt fundera ut lite idéer, hur jag skall starta upp, en handling.
Visst finns det idéer, men inte några väl genomtänkta som skulle hålla i längden.
Det tåls att fundera på.
Åh, jag saknar det så mycket!
På vägen hem i bussen luktade det ruttna bönor med vitlök. Ytterst otrevligt.
Kräkreflexerna killade mig och Å i halsen något alldeles förskräckligt.
Sista dagen i skolan idag.
APU på måndag klockan åtta nollnoll. Det ska bli roligt.
Jag kommer utan tvekan att bli sjuk. Det blir man alltid när man börjar på dagis. Så mycket otäcka baciller! Men det blir bra. Lite annat. Lite nytt.
Fy.
rejected love
Berörd.
För övrigt vill jag färga håret mörkrött. Nästa gång det blir färgning av skall det bli röd nyans på det hela.
Har du någonsin stött på känslan att du inte känner dig själv?
Att du är osäker på allt du gör?
Att du inte vet vem du är vid alla tillfällen?
Bubbelvatten är bland det trevligaste jag vet. Lägger man örat vid kanten på glaset kan man höra hur det fräser, bubbligt fräsande. Jag gillar det. Jag brukar lyssna på mitt bubbelvatten. Det säger inte så mycket. Det bara fräser.
Det är så mycket som fräser nuför tiden.
Allt fräsande är dessvärre inte trevligt. Men man lär sig.
Jag saknar mitt skrivande. Har inte skrivit många seriösa rader sedan jag avslutade den så kallade boken. Boken som aldrig blev någon bok. Bara en tjock hög papper som berättar en historia som ingen vill läsa. Men jag är inte bitter. Dock saknar jag verkligen skrivandet. Jag skulle behöva en ny idé. Ny inspiration.
För övrigt finns det bara en som verkligen läst boken (vi kallar den bok för enkelhetens skull, fast egentligen så är det ju bara den där högen, onödiga, värdelösa, meningslösa högen papper som jag lade ner alldeles för mycket energi på till ingen nytta).
Mamma lovade att läsa den så fort hon fått den.
Jag skrev ut ett exemplar åt henne.
Hon läste de tio, möjligen tjugo, första sidorna. Sedan gav hon upp. Läste Steig Larsson istället. Lade mitt värdelösa verk åt sidan.
Men det gör ingenting.
Då förstår man hur dåligt det verkligen var,
när inte ens mamma vill läsa det.
Tillåt mig att skratta.
Jag låter hemskt bitter nu. Nästan sur. På gränsen till ledsen.
Men jag är inget av det.
Jag ville bara skriva det. Skriva, skriva, skriva. Skriva till himlen. Skriva till månen. Klottra på hela jorden.
Meningsfulla ord.
Icke meningsfulla ord.
Vackra meningar.
Sätta färg.
Få någon att le i sin ensamhet.
Beskriva någons vardag.
Just nu famlar jag runt och vet inte vad jag skriver.
Bubbelvattnet har slutat fräsa. Musiken har tystnat, den sista meningen har sjungits.
somedays
Fick sms angående matteprovet nyss. "starkt vg", löd resultatet.
Oj.
Jag läser en bra bok just nu.
Imorgon är sista dagen i skolan för den här terminen.
Jag ska skaffa mig en osynlig mobil. Dumt!
En kal fläck har uppenbarat sig på min hjässa. Jag har åldrats.
Mat. Arboga.
Hejdå.
Somedays aren't yours at all,
They come and go
As if they're someone else's days
They come and leave you behind someone else's face
And it's harsher than yours
And colder than yours
kul tjej
Kom precis hem från ridhuset. Eller ja, jag kom precis in från stallet i alla fall. Ridhuset var jag i innan. Men jag hade stallet ikväll så jag har bökat och fixat där ute ett bra tag nu, så pass länge att jag missade bonde söker fru. Hur lycklig är jag på en skala? Noll? Hm.
Har käkat rostade fullkornsmackor. Lyssnar på The Smiths. Funderar på att dra mig in på mitt rum. Avsluta lådstädandet som jag i min tillfälliga sinnesförvirring startade.
Barnsligt i skolan idag. I samband med detta fick jag en penis på min arm. Den går inte bort.
Fy. Finns ingenting att skriva.
Jag är bitter på det hemska svenska vädret. Slask och lera vart man än ögat vänder. Jag vill bara bort härifrån ett tag. Varmt land. Öken! EN ÖKEN VORE PERFEKT! För övrigt behöver man vadarstövlar för att lyckas ta sig ut till bilen. Det är inte speciellt normalt.
Puss.
sockersöt känsla
have a heart
Åkte vanliga bussen in till stan för att sedan ta tåget till lite större stad. Jag och Å styrde direkt våra steg mot McDonald's för att äta frukost. Jotack, det smakade bra. Därefter väntade vi på buss i fyrtio minuter. Ett flertal gånger var vi mycket nära att hoppa på andra bussar, för vi frös och tyckte att det vore lite spännande. Men vi höll oss i styr och gick på rätt buss. Vår klass gjorde den fullsmockad. Pontus försökte dra i gång en sång. Vår busschaufför. Men den idén avstyrdes.
Vi klev av bussen så småningom tillsammans med en lärare. Vi hittade inte så vi fick fråga oss fram samt vänta på lärare nummer två. Vi gick inte vilse men vi var väldigt kissnödiga.
Inne på tekniska kvarnen.
Direkt lång kö till toan. Det gällde att använda sig av den hederliga kniptekniken. Efter det byggde jag ett legohus till Å som hon satt fast i. Jag hamrade, hon tröttnade och kom ut. Sedan stängde jag in mig i såpbubblor. Det var kul. Jag fick bubblor på kroppen. Ha. En intensiv timme. När vi sedan fick vetskap om att vi fick gå hade hela klassen försvunnit inom loppet av två minuter. Intressant, mycket. Jag och Å satt kvar och fick sedan skjuts av våra lärare. Det var bra.
Tillbaka i stan.
Först tänkte vi vara lite roliga och äta något annat än det vanliga billiga. Efter en stunds velande blev det de vanliga. McDonald's för andra gången. Å spottade i sitt knä och vi hade ett tyst sällskap. "Han fick ett sms.. men det hörde han inte!!!" Det var roligt fast det är internt så det är ingen som förstår det. Men jag kan försäkra er; det var roligt.
Efter maten lullade vi runt i en affär, gick till tåget, åkte tillbaka.
I byn.
Vi gick hem till Å där jag fick låna sju stycken filmer så i helgen blir det filmtittande, må så sägas. Efter detta gick vi till hennes lillebrors dagis och hämtade lillebrodern som för övrigt är ett av de sötaste barnen jag någonsin sett och oj vilken lång mening det här blev nu då. Pappa hämtade mig efter att jag köpt två pk. Det fanns bara röda, inga blå. Så i ren protest köpte jag två stycken. Jag blev att må jätteilla.
På väg hem.
Vi stannade till och köpte fem balar pudertorv. Och så såg vi tydligen fyra älgar. Min bror och far var hopplöst fixerade vid dessa och vi stod still en bra stund trots mina vilda protester.
Hemma.
Såg en film. Gick ut till hästen, gjorde honom i ordning. Odjuret bet mig i näsan. Åkte till ridhuset. Svettig häst. Packade in honom. Regn. Åkte hem igen. Mockade. Lade in pudertorv. Trött. Inne igen.
Slut.
fragile
Mina ögon kliar, jag är trött och känner mig allmänt hängig. Ska bli skönt att få lägga sig i den svala sängen, sluta ögonen och bara sova. Sova bort den gnagande oron och missmodigheten.
Jag känner brännande ögon på mig, ständigt. Nu finns det inte utrymme för ett endaste felsteg. Allt måste numer vara exemplariskt och felfritt. Känn ingen press, men du måste härmed vara omänsklig. Jag känner press. En oerhörd press. Som om det inte vore nog svårt som det är. Tror ni att jag ser lätt på det, så tror ni helt fel.
Tårar som bränner. Nedstämd uppsyn. Nedstämdheten i egen hög person. Jag vill bara sova.
Dags att tvätta bort sminket, kamma ut håret.
Min spegelbild skakar på huvudet åt mig. Suckar. Djupa suckar. Hoppet har för länge sedan getts upp.
Jag bär allt på mina axlar. Själv. Kämpar själv. Försöker. Hoppas. Kämpar återigen.
Tack mamma.
Tack pappa.
Förlåt.
autumn
I've been walking around all day thinking
I think I have a problem, I think I think too much
I've been taught to hold back my tears and avoid them
but you've made pain into something I could touch
I've been walking around all day laughing
Think I'd be better off without you here
And I bet you're sweet and hard to get over
So I'll cry and people will stop and stare
Now that's ok, let them stop and stare
Cause I am fragile
I am hopeless
I'm not perfect
But I am free
gotland. "ringmoren"
miss you love
"Nej, nu struntar jag i det här. Och ni får inte tillbaka era läxförhör!" , sade hon, plockade ihop sina grejer och gick.
Det är bf08 i ett nötskal. Likadant igår på sista lektionen, då fick vi dock inte samma reaktion från läraren. Vi är omöjliga men väldigt underhållande. Man har inte roligare än vad man gör sig.
I matsalen blandade vi fiskpanetter och pannkakor hejvilt.
Hela jag fryser, helt nedkyld. Jag blir nog sjuk snart.
I morse gick jag av vid stationen, promenerade hem till farmor där mamma höll hus såhär på morgonkvisten. Jag gav henne några biblioteksböcker som hon senare lämnade tillbaka. Min mamma talade om för fröken P hur besatt jag är av philadelphiaost samt gav mig tjugo kronor så att jag kunde köpa en drickyogurt. Det var en välgärning och jag blev glad. Min svenskalärare trodde det var ketchup.
Jag drack ketchup.
På engelskan skulle Å suga Musches tår.
Sedan har det inte hänt så mycket mer. Fin liten sammanfattning jag fick ihop.
kläderrrrr
Simsalabim och Idas blogg förvandlas till modecenter.
Eller mode. Nja.
Jag har abstinens efter kläder, men jag behöver spara pengar.
Fy. Riktigt, riktigt sorgligt.
Nu har jag suttit och suktat över kläder på både dam- och herravdelningen.
Här är ett urval över det som fick mig att dreggla.
Åtminstone nästan.
11.19
Hopplöst.
Hopplöst irriterande.
Lunch om 25 min. Varför kan inte tiden gå lite fortare?
Tröttsamt.
Maria Mena, Lars, Anna och Magnus Uggla har fått underhållit mig.
Tröttsamt två gånger.
onsdag 10:19
Jag är sjukligt trött på min blogg, både gällande utseende och sälva bloggandet. Det finns ingenting som är bra och positivt längre. Fy, vad trött jag blir på allt det här. Jag är trött på allt just nu. Speciellt vädret. Det här är det mest avskyvärda väder som man någonsin kan tänka sig. När jag kom hem igår, strax före fem, var det redan mörkt.
Svart.
Nattsvart.
Då kunde jag inte annat än önska mig utomlands. Långt bort härifrån till något varmt ställe med sol dygnet runt. Vore så skönt att bara få tag i någon sista minuten, packa väskan, dra iväg. Men om vi nu skall vara realister så går det inte. Det är inte genomförbart. 16 år. För min del är det 1 år och fyra månader för lite. Nu är det som det är.
Just nu är vädret helt underbart. Datakunskapssalen har enorma fönster som vetter mot sjön. Det är disigt, nästan lite dimmigt, solen glimmar, sjön är blank - alldeles glasklar, trots den bruna färg träden antagit så är de en prydnad. I det här vädret, i det här ljuset, är alla vackra.
Men får man någon möjlighet att njuta av detta?
Nej.
Jag sitter instängd på datakunskapen. Förväntas göra något i Excel. Det finns så mycket annat och ändå är man bara tvungen att acceptera läget. Kan det bli värre?
Ja, det kan det. Mycket värre. Nu ska jag inte gå in på de afrikanska barnen därför att det är alldeles för långdraget. Man kan inte se det så. Man måste fokusera på den situationen man befinner sig i just nu.
En dag i taget.
Jag skulle vilja vara hemma just nu. Borsta Mozart som ivrigt trampar fram och tillbaka på gången. Låta radion spela några poppiga låtar som för länge sedan blivit uttjatade. Sadla. Slänga in lite hö åt Råttan. Släcka huvudlampan. Gå ut i solen, det underbara höstvädret som är på väg att slå över till vinter. Kall, kylig, mörk vinter. Hinna njuta en sista gång av hösten, ljuset. Rida iväg. Låta kinderna bli rödmosiga och iskalla av vinddraget. Dra in den kalla luften djupt i lungorna. Höra hur gruset knastrar under hans hovar.
Mh. Man blir ju lite skadad av att sitta instängd på det här viset.
Funderar på att hoppa av bussen hos mormor och morfar idag, fråga om de vill gå en promenad med mig. Men jag vet inte. Kanske vill jag bara hem. Ut i stallet. Mocka. Ta in djuren. Gå in. Dricka lite the. Sova.
Jag hoppas att vi skall börja göra om på mitt rum snart. Tapetsera om (!!), nytt golv, införskaffa soffa, soffbord, tv, dvd. Men som med allting annat som skall uträttas i vårt hem så lär det väl ta tid. Ingen idé att ha bråttom. Har jag tur så har vi kanske börjat om ett par månader.
Jag är hungrig.
Som alltid.
Fy, vad jag inte är sugen på att jobba. Usch. Har inte alls någon lust. Ibland måste man göra saker fast man inte vill. Men jag vill verkligen inte. Ta ett tag i kragen kanske.
Strypt.
På fredag blir det tekniska kvarn. Har jag nämnt det? Kanske. Minns inte alls. Slutar vid halv tolv vilket inte alls är illa. På måndag har vi studiedag. Kan förmodligen inte bli så mycket bättre.
Nu har jag gjort saker jag inte skall göra i 21 minuter. Det är illa. Riktigt illa. Fy.
Okej. Arbete.
Vill inte.
Måste.
Fy.
kyligt
Nyss stod jag och värmde händerna ovanför brödrosten och efter en liten stund återfick jag faktiskt känseln. Det ständigt stickande i fingertopparna upphörde. Jag har även fått på mig ett par röda raggsockar och tjocktröja. Min näsa är iskall och kinderna blommiga, sådär som de blir efter att man varit ute i snöväder och sedan kommer in och blir varm.
Med en blick på termometern i fönstret blev jag informerad om att i vårt hus är det 18,6 grader. 18,6 grader varmt. 18,6 grader kallt. Välkommen till landet!
Om ett par timmar knappt skall jag bege mig till ridhuset. Dags att rida i gång Mozart samt prova skydd som vi eventuellt skall köpa.
Jag är trött och känner mig febrig. Jag har inte det allra minsta feber, jag är frisk som en nötkärna, men ändå. Jag lyssnar på Winnerbäck och Miss Li och känner bara för att gråta. Gråta mig fördärvad för att sedan somna och sova bort resterande tid av kvällen. Varför vet jag inte. Man vet inte alltid varför.
Jag saknar Tommy. Jag saknar veckan hos honom. Jag saknar det något alldeles förskräckligt.
