Aldrig tidigare har jag känt en sådan förtvivlan över framtiden.
Jag kommer inte bara att känna ett stygn av saknad.

Så mycket jobbiga tankar, men för en gång skulle kan jag inte formulera mig överhuvudtaget.
Jag kan inte förklara, kan inte skriva det utan med risk att få allt att låta underligt.
Därför tänker jag, åtminstone för tillfället, låta bli att ens försöka.